1 hour ago hs_merkel sa:

Jag var hemma och hälsade på och jagade, pappa sa att vi har bulvaner så strunta i det. Så tog med lillsnurran med tre skal, påsen visade sig vara ankvettar!😒

Men vi sköt 67 första dagen på 3 skal och någe på 50 andra dagen på 3 skal

Gött! Alla goda ting är tre. Ni måste setat helt rätt.

Mao så får man väl försöka även om man inte har så mycket grejor. Det kan ju uppenbarligen gå, eller så går det inte.. !

Vet nån när på dagarna de brukar vara i rörelse till/från sina ställen? Om det nu funkar så? Eller är det olika beroende på ställe, duva, allt?

Utan spaning ingen aning. Duvor jagar man när man ser dem, inte i helgen eller på tisdag. Jag kombi jagar, Bock/räv på morgonen, då tittar jag vart dem flyger in på fältet, är det mitt på fältet blir gömslet mitt på fältet. Jag vill alltid sitta under sträcket. Som jag kollar 1h till innan jakt. Ser jag att det är bättre någonstans så flyttar jag. Tid 12-20 beroende på värme. Men mellan 14 och 18 brukar vara hetast.

8 hours ago sexfemåtta sa:

Mao så får man väl försöka även om man inte har så mycket grejor. Det kan ju uppenbarligen gå, eller så går det inte.. !

Vet nån när på dagarna de brukar vara i rörelse till/från sina ställen? Om det nu funkar så? Eller är det olika beroende på ställe, duva, allt?

Man behöver inte göra det så svårt för sig. Ett gäng duvskal räcker. Sätt i 2 grupper (huvudet mot viden) så att duvorna kan gå ner mot vinden i relation till där du sitter. Behöver inte vara att du har vinden rakt i ryggen utan någorlunda så att du kan skjuta. Det räcker med att duvorna kommer ner inom skotthåll för att  kollar läget. 
Ett kammonät att sitta bakom om du sitter i skogskant. Fler kammonät och pinnar om du behöver sätt gämslet mer öppet. Pinnar bör vara höga som knappt upp till brösthöjd plus den bit du ska slå ner i marken. Öppning för hunden.

A och O är att man spanat åtminstone dagen innan och sett duvor flyga där man sitter. Duvor vill gärna ha ett trevliga träd att sitta i så det kan vara en ledtråd om det finne stora lövträd i en dunge.

Jag hade kanske väntat till nästa år med att låta hunden apportera duva, de dunar väldigt mycket.

8 hours ago hs_merkel sa:

Utan spaning ingen aning. Duvor jagar man när man ser dem, inte i helgen eller på tisdag. Jag kombi jagar, Bock/räv på morgonen, då tittar jag vart dem flyger in på fältet, är det mitt på fältet blir gömslet mitt på fältet. Jag vill alltid sitta under sträcket. Som jag kollar 1h till innan jakt. Ser jag att det är bättre någonstans så flyttar jag. Tid 12-20 beroende på värme. Men mellan 14 och 18 brukar vara hetast.

Förra veckan när det var varmt så tyckte jag det flög mest 17-18. I september skulle jag generalisera och säga att man ska vara på plats kl 14. Generellt kan det bli bra flyg om det kommit en regnskur som övergår i sol.

Okej, tack för det!

Jag vill inte jäkta med hunden förstås, är tanken att man inte vill avskräcka dem som unga med fågel som dunar en massa? 

Ingen spaning ingen aning tycker jag summerar duvjakten bäst.

Tid och plats beror väldigt mycket på hur duvorna är hos dig.
När vi jagar duva å polarnas mark så brukar vi vilja vara ute före 14 men det är ofta duvorna redan sitter i flockar på fälten då så vi kunde nog varit där redan 12 ibland.
Sen har dom en backe som duvorna väldigt gärna vill sätta sig och träa och där kan det vara rätt bra från typ 16 och fram till 19 när duvorna har käkat klart och skall göra sig redo för natten.
 

Alltså vad är detta med att dunandet avskräcker?? 

Ja, de kan tidvis se ut som jultomten i mungiporna och visst släpper ringduvorna dun.. men jag har ännu aldrig upplevt ngn unghund rygga för det!? Vet att hustruns gamla tik Fancy spottade och bökade efter många apporter men att de inte skulle ta dem pga detta föresvävande inte ens mej.. inte den tiken heller   Retrivrarna generellt har apporteringen så hårt inhamrade i generna så de löser det ändå.. Den verkliga utmaningen är elakt vilt och i den gruppen finns inte duvorna med öht.

Var tvungen att konsultera hustrun som är mer aktiv i hunderiet med kurser och skit.. Hon hade "bättre" koll, enl henne så avråder man från att ha "premiär" på ringduvor!?! I call big time BS!! Är apporterinen så pass svag i en hund så den börjar rygga för ringduvor så är det rätt och slätt en skithund från början. Det där blir liksom någon slags "sanning" inom hundkärringvärlden.. någon har varit med på duvjakt någon gång eller använt ringduva som apporteringsvilt och upptäckt att duvor minsann dunar och drar en massa tramsiga slutsatser av det. I de här kretsarna är hundarna det centrala och den jaktliga erfarenheten bland många av dem är, om någon, att då och då fara iväg på "andjakt" där de står bakom någon som drar ned drivor med änder. Väldigt många är dessutom självutnämda experter i hundsammanhang.. Det är så j-la tramsigt! Jag hade en av landets stora namn i en båt inte allt för långt tillbaka i tiden. Eftersök stod på menyn, från båt. Den här personen är alltså retriverdomare och har ett antal rätt höga meriter.. Av tre hundar fick personen EN att fungera hjälpligt från båten, två gjorde ingen nytta alls. En stannade i båten oavsett vad hen gjorde, en drog iväg sjysst men försvann i land. Där satt hen och insåg att det här var ju inte så bra.. det hedrade iofs hen.

Nästa labbe som vi skaffar kommer enl hustrun att bli min slaskhund  Om det visar sig att den liksom är redo för jakt och nästa punkt på schemat är just ringduvor så hade jag inte tvekat en millisekund att köra hunden. Sen undrar jag om det inte kan förhålla sig som så att många av dessa konstiga slutsatser kommer från tillfällen där man jagat med andra raser, jyckar med apporteringförmåga men inte riktigt samma genetiska programmering? Ta en vorsthe tex.. där finns folk som på allvar förespråkar tvångsapportering eller lydnadsapportering som det kanske heter.. En sån jycke kan säkerligen få problem med allt möjligt inkl duvor. Idun som jag testade för något år sedan hade nog faktiskt ryggat för duvor, hon tyckte inte om kråkor tex.. 

Jaja.. så här.. om sexfemåtta, om du väljer bort duvjakt med Ellie pga ringduvor så vore det riktigt trist för både dej och hunden. Ja, hon kommer spotta och fräsa.. men hon kommer utan tvekan att apportera med en glöd som du förmodligen inte sett tidigare 

Samma för mig. Min flatte har tagit duvor från första början.

Hon blir bara lite tveksam och förbryllad när jag ber henne hämta en stor kanadagås

3 hours ago Hipshot sa:

Alltså vad är detta med att dunandet avskräcker?? 

Ja, de kan tidvis se ut som jultomten i mungiporna och visst släpper ringduvorna dun.. men jag har ännu aldrig upplevt ngn unghund rygga för det!? Vet att hustruns gamla tik Fancy spottade och bökade efter många apporter men att de inte skulle ta dem pga detta föresvävande inte ens mej.. inte den tiken heller   Retrivrarna generellt har apporteringen så hårt inhamrade i generna så de löser det ändå.. Den verkliga utmaningen är elakt vilt och i den gruppen finns inte duvorna med öht.

 

Nu har jag en cocker så ingen äkta retriver utan en stöthund som skall apportera.
Jag körde duva som första riktiga apporten med henne och det var ingen höjdare om man säger så.
Fan vad arg jag var på henne.
Hon hade bara apporterat kall vilt innan typ änder och kricka.
Nu var det äntligen dax att köra henne på jakt jag var så jäkla taggad.

Första duvan vi sköt skickade jag henne och hon sprang ut plockade upp fågeln sprang en 5-10 meter för att sen släppa den och vägra plocka upp den hur jag försökte.
Arg som fan var jag var gick jag fram och tvingade henne att hämta fågeln. (inte det bästa i hund träning jag vet  men känslorna tog över)
Nästa fågel vi sköt så fick jag en markör istället för en apportör hon bara vägrade.
Provade några gånger till men det gick bara inte.
Nu när jag hade lugnat ner mig så insåg jag att det var ingen bra fortsättning att tvinga hunden till apport så hon fick bara användas denna dag till att markera vilt som vi inte hittade själva.

Dagen efter snackade jag med min kollega som är håller på retrivrar om det som hade hänt.
Och hon sa att varken hon eller hennes apportörs kompisar kör duva som första apportering just för att vissa hundar har svårt för dom.
Nu håller ju hon och hennes gäng på och tävlar och vill så klart minimera allt som kan sänka lusten till apport.

Som tur var förstördes inte min hunds apport lust av mitt schabbel utan hon apporterade både and och gås senare under säsongen.
Året efter apporterade hon duvor också. 
 

Efter att jag upplevt detta hade jag i alla fall testat med kall duva på träning innan jag gick ut.

5 hours ago Hipshot sa:

Alltså vad är detta med att dunandet avskräcker?? 

Ja, de kan tidvis se ut som jultomten i mungiporna och visst släpper ringduvorna dun.. men jag har ännu aldrig upplevt ngn unghund rygga för det!? Vet att hustruns gamla tik Fancy spottade och bökade efter många apporter men att de inte skulle ta dem pga detta föresvävande inte ens mej.. inte den tiken heller   Retrivrarna generellt har apporteringen så hårt inhamrade i generna så de löser det ändå.. Den verkliga utmaningen är elakt vilt och i den gruppen finns inte duvorna med öht.

Var tvungen att konsultera hustrun som är mer aktiv i hunderiet med kurser och skit.. Hon hade "bättre" koll, enl henne så avråder man från att ha "premiär" på ringduvor!?! I call big time BS!! Är apporterinen så pass svag i en hund så den börjar rygga för ringduvor så är det rätt och slätt en skithund från början. Det där blir liksom någon slags "sanning" inom hundkärringvärlden.. någon har varit med på duvjakt någon gång eller använt ringduva som apporteringsvilt och upptäckt att duvor minsann dunar och drar en massa tramsiga slutsatser av det. I de här kretsarna är hundarna det centrala och den jaktliga erfarenheten bland många av dem är, om någon, att då och då fara iväg på "andjakt" där de står bakom någon som drar ned drivor med änder. Väldigt många är dessutom självutnämda experter i hundsammanhang.. Det är så j-la tramsigt! Jag hade en av landets stora namn i en båt inte allt för långt tillbaka i tiden. Eftersök stod på menyn, från båt. Den här personen är alltså retriverdomare och har ett antal rätt höga meriter.. Av tre hundar fick personen EN att fungera hjälpligt från båten, två gjorde ingen nytta alls. En stannade i båten oavsett vad hen gjorde, en drog iväg sjysst men försvann i land. Där satt hen och insåg att det här var ju inte så bra.. det hedrade iofs hen.

Nästa labbe som vi skaffar kommer enl hustrun att bli min slaskhund  Om det visar sig att den liksom är redo för jakt och nästa punkt på schemat är just ringduvor så hade jag inte tvekat en millisekund att köra hunden. Sen undrar jag om det inte kan förhålla sig som så att många av dessa konstiga slutsatser kommer från tillfällen där man jagat med andra raser, jyckar med apporteringförmåga men inte riktigt samma genetiska programmering? Ta en vorsthe tex.. där finns folk som på allvar förespråkar tvångsapportering eller lydnadsapportering som det kanske heter.. En sån jycke kan säkerligen få problem med allt möjligt inkl duvor. Idun som jag testade för något år sedan hade nog faktiskt ryggat för duvor, hon tyckte inte om kråkor tex.. 

Jaja.. så här.. om sexfemåtta, om du väljer bort duvjakt med Ellie pga ringduvor så vore det riktigt trist för både dej och hunden. Ja, hon kommer spotta och fräsa.. men hon kommer utan tvekan att apportera med en glöd som du förmodligen inte sett tidigare 

Körde lydnadsapport på min. Han ryggar inte för något😁.  Är för övrigt en väldigt lugn metod.  Han älskar för övrigt att hämta saker idag.

Fördelen med lydnadsapport är att om apporteringen strular så är det lätt att ta ett steg tillbaka.  Det verkar också vara den metod som de flesta med stående fågelhund använder.

Sen tror jag att många retrievers har apporteringen så djupt i generna att det oftast funkar med spontanapportering

edit... skrev först ett inlägg som passar bättre i min dagbok än i denna tråd  

Jag tror kortfattat att vafan, det kan gå snett ibland men jag tror inte det är hela världen om det gör det, misslyckas kan vi alla, även hundarna. Personligen kommer jag i första hand fokusera på stadga och lugn (där är det inte helt givet) i jaktträningen, plus att jag själv ska lära mig hur allt går till. Jag är en total nybörjare skall jag vara ärlig med.

Men jag räds inte att låta Ellie plocka fågel av vilken sort som helst. Hon tyckte skator och kråkor var toppenkul att hålla (som vissa sa man inte skulle träna med...osv). Det finns många "sanningar" inom all hundträning men man får ta saker med en nypa salt och fundera utifrån den individ man jobbar med tror jag. Däremot kan det ju vara bra att slippa börja med den mest skammade, blodiga jäveln . Min noj-rädsla då är mer att hon ska tycka att hon har som roll i livet att eliminera livet ur dem och/eller äta upp dem  Att hon skulle bli så avskräckt för nån viss sorts fågel eller fjädrar så att hon inte vill apportera sen, nä den rädslan har jag inte. 

Vet någon om Biltema säljer flockade duvskal fortfarande? Finns inte på deras webbsida men det betyder ju inte nödvändigtvis att de inte finns in butik. Blev av med de flesta av mina skal när vi hade inbrott i jaktkojan i våras. 

På 2025-08-20 at 15:18 Droggot sa:

Nu har jag en cocker så ingen äkta retriver utan en stöthund som skall apportera.
Jag körde duva som första riktiga apporten med henne och det var ingen höjdare om man säger så.
Fan vad arg jag var på henne.
Hon hade bara apporterat kall vilt innan typ änder och kricka.
Nu var det äntligen dax att köra henne på jakt jag var så jäkla taggad.

Första duvan vi sköt skickade jag henne och hon sprang ut plockade upp fågeln sprang en 5-10 meter för att sen släppa den och vägra plocka upp den hur jag försökte.
Arg som fan var jag var gick jag fram och tvingade henne att hämta fågeln. (inte det bästa i hund träning jag vet  men känslorna tog över)
Nästa fågel vi sköt så fick jag en markör istället för en apportör hon bara vägrade.
Provade några gånger till men det gick bara inte.
Nu när jag hade lugnat ner mig så insåg jag att det var ingen bra fortsättning att tvinga hunden till apport så hon fick bara användas denna dag till att markera vilt som vi inte hittade själva.

Dagen efter snackade jag med min kollega som är håller på retrivrar om det som hade hänt.
Och hon sa att varken hon eller hennes apportörs kompisar kör duva som första apportering just för att vissa hundar har svårt för dom.
Nu håller ju hon och hennes gäng på och tävlar och vill så klart minimera allt som kan sänka lusten till apport.

Som tur var förstördes inte min hunds apport lust av mitt schabbel utan hon apporterade både and och gås senare under säsongen.
Året efter apporterade hon duvor också. 
 

Efter att jag upplevt detta hade jag i alla fall testat med kall duva på träning innan jag gick ut.

Jag har ju oxå en cocker (dvs en riktig jakthund å inte bara en likbärare😉). 

Han hämtar numera allt men hade lite svårt för duvor i början, med tanke all fjäder. 

Han är egentligen inte tränad men injagad med kråkor/kaja å väljer det framför allt. Svartfågel avfångar han själv, matfågel bär han in för avlivning. Jag tror helt enkelt han fått stryk av en kråka å i ilska bitit ihjäl den. 

Bli aldrig arg på din cocker ! och blir du det så sluta. Ta en varmskjuten duva, låt honom söka under bössan, skjut ett skott å kasta fågeln. De har funkat ypperligt för min del då de i stridens hetta skiter i allt annat. 

Cockern måste tycka det är kul annars skiter de i det. Samma om de upplever obehag (t.ex. att du blir arg å inte släpper ilskan)

Fantastiska hundar, helt jävla fenomenala på att reta gallfeber på sin förare 😁

17 hours ago charlie sa:

Fantastiska hundar, helt jävla fenomenala på att reta gallfeber på sin förare 😁

Och som tillägg till ovanstående: sköt nötskrikor igår, alla inhämtade i klurig terräng förutom en. Grubblade inte så mycket på det förrän idag på morgonen då den inhämtas galant på morgonpromenaden. Mystiskt nog var den nu mörade skrikan täckt med jord. Och så här i efterhand var hunden mystiskt skitig kring tassar å nos när vi bröt igår. Med andra ord grävde han väl ner den sista...

Jävla hunn 🥰🤣

47 minutes ago, charlie said:

Och som tillägg till ovanstående: sköt nötskrikor igår, alla inhämtade i klurig terräng förutom en. Grubblade inte så mycket på det förrän idag på morgonen då den inhämtas galant på morgonpromenaden. Mystiskt nog var den nu mörade skrikan täckt med jord. Och så här i efterhand var hunden mystiskt skitig kring tassar å nos när vi bröt igår. Med andra ord grävde han väl ner den sista...

Jävla hunn 🥰🤣

Ville spara den till senare 😄😄

 

Fan snyggt skytte, de där fåglarna är inte helt enkla! 

Hur gör du för att klippa ned klippen? 

Tack.... ja det är lite annorlunda mot svartfågel 

de skulle ju envist nog bort till en annan åker så jag fick ta de på sträcket 

så det var inte mycket gratis chanser jag fick 

 

jag klipper ju ner i ett gratisprogram på min Mac det går ganska smidigt men är ju tråkigt 

Vill också hitta ett bra gratisprogram men till pc..  Och ja, det är nästan på samma tråk-nivå som handladdning och vapenvård! 

Var ute nu i eftermiddags. Satt upp drygt dussinet bulvaner i hästsko mot vinden. Sträckte rejält med duvor ca 60 -70 meter från bulvanerna men inte en enda duva slog. Däremot var en glada nära att slå. Knepiga små djur det där (duvorna alltså). 

Prova att duka bulvanbilden med två grupper av duvor med ca 30m mellanrum. Det tycker jag funkar lite bättre än hästsko. De vill helst gå ned mellan grupperna där du har "kill zone". 

Kör du med duvmagnet kan den vissa dagar skrämma fågel. DÅ kan det räcka med att stänga av motorn och låte den stå still. 

Man får prova sig fram. 

Det är lite svårt, är de så där förb** mållåsta på något är det svårt att styra dem.. Men det går! Vi öste ut 50-talet bulvaner på en vall som de flög över påväg mot maten och drog ned en hel del duvor faktiskt. Men sträcker de förbi dej bara lite fel så om möjligt flytta dej! Alt om du köper en sån här flapper som går på fjärrkontroll, det kan vara lite rörelse i bulvanbilden som krävs.

Tidigare har jag haft en duva på en s.k. floater, ser ut som den landar. Rör sig också i vinden. Dock inte denna gång. Får nog pröva flytta mig litet samt ta fram floatern igen.