Idag gick det inte längre 

6/1 fyllde Fifi 14 och hon skumpade på, matglad som få labrador som hon var. Hon skulle bli vår nya stjärna som skulle axla ansvaret efter Fancy back in the days.. Fifi hade en heeeelt annan agenda 

Lydig jodå, apporteringsvilja? Nog för 5 hundjävlar.. Fy fan vad framför allt Madeleine har kämpat med henne, träning och egen jakt har funkat ok. Hon knallar väl inte.. inte de första 5-6 åren i alla fall men därefter gick det fort utför. Vart busjakt delux för Fifi och hon var ofta med mej och petade upp fågel. Det gjorde hon gärna ofta mycket och betydligt mkt längre än vad husse ville.. Var vansinnig på henne tidvis, liten och pissnabb så hon tog ju änder ofta. Det händer men en normal labrador baxar då in den förvirrade och vettskrämda ankan till husse för att sedan jaga vidare. Fifi utdelade ett eller tre tjuvnyp och när ankan började stryka flagg så drog hon och skulle jaga ihjäl nästa. När hon blev sån så vart hon direkt förpassad till utvisningsbåset, finns gränser för vad man utsätter änderna för.

När vi hämtade henne en vår nere i Nymölla så passade vi på att jaga lite, tror det var under den period jag bloggade för Svensk Jakt. Vi bodde hos Anders och Mirjam och passade på att ta med Fifi hem. Var ned och lockade lite på sjöängarna ned mot havet där de bor och fick med mej en skata hem.. Fifi 8 veckor gammal greppar och bär skata utan tvekan, känslan var att detta blir bra  Och det är möjligt att hon blivit bättre om vi fått styrsel på henne i högre utsträcking jag vet inte. Gud vet att hon fick rikligt med tid och träning i alla fall men det var som att alla proppar small i skallen på henne under jakt. Hon kunde simma ut i ett vatten, greppa en and och simma mot nästa, byta och sen fortsätta till nästa fågel. Så där kunde hon hålla på ett bra tag och det vart ohållbart. När Hippen och så småningom även Nocie kom igång så vart Fifi ofta kvar i bilen eller fick gå med mej och stöta där det inte var riktigt lika tätt med fågel.

Åsa tog någon bild på henne när vi var och jagade duvor.. hon kommer kutande med en duva så fort hon bara kunde mot oss och inte fan stannade hon utan Åsa tog en bild på M när hon fick kasta sig åt sidan för att försöka fånga duvan och Fifi.. såå skön bild, galet glad hund, asgarvande M som insåg att hennes avlämningar... eller brist på avlämningar nu dokumenterades på foto. Fotot kom sedan att pryda en rekryteringsfolder eller något sådant för Jägareförbundet. Ska se om jag kan hitta det vid tillfälle.

Med åldern vart hon lite slarvig.. hade henne med på en kråkjakt och hon knallade hejvilt..so what liksom. Men när jag gick iväg en bit för att hämta en kråka som låg en bit bort som hon inte sett så vart jag lite förvirrad och besviken.. hon kutade över den döda kråkan till och med två gånger har jag för mej.. hon gillade dem inte alls. Var det liv i dem så var de ännu tristare så hon diskvalificerade sig för den hanteringen med rätt snart.

Hon vart snart säng och bullhund och det verkade passa henne rätt bra, hon verkade på intet sätt missnöjd!

Vi har haft problem med hennes tänder och har gjort flera rensningar, nu fick hon ont igen och fick antibiotika för att köpa ngn eller ngr veckor till. Men så idag slutade hon äta och dricka.. då har hundstackarn ont. Då var det dags.

Gick ut på tomten här och fixade det, hon bor nu hos oss bakom huset. Det enda ledsamma med det är att jag hellre sett att hon fått sällskap av Argo, Snaps, Wilda, Quiffer och Tacko ute på Norrby men det fanns inte tid.. 

Tack för din tid Fifi, man var fan aldrig oberörd när hon satte igång med sina jävla upptåg på gott och ont ❤️

 

Beklagar massor 

Det är ett jävla mörker när den dagen kommer för våra bästa vänner.

Ha de.