Så kom dagen som alla hundägare hatar..

Zanzi har dom sista månaderna blivit gammal, kunde inte höra något och hade sedan nån månad gått på smärtstillande. I förmiddags fick han ett riktigt elakt krampanfall, och låg sen bara i knät på mig och pep. Det var egentligen inget svårt beslut att åka med honom til veterinären men fy fan vad jobbigt det ändå var.

Z var precis den hund jag önskade mig, en riktig slaskhund och där blev skjutit istort sett hela jakttabellen för honom, från morkulla till kronhjort. Vildsvin var aldrig riktigt hans grej, lite för feg men visst kunde han sätta lite extra fart på dom om dom bara inte frontade. Gjorde dom det så jagade han bara vidare på något annat 🙂

Hans jaktiver och energi har förgyllt många jaktdagar, och kommer alltid att minnas honom med stolthet. Visst fanns det dagar när han inte gjorde som jag ville, men jagade gjorde han alltid och han visste ju vad han gjorde.

Men han var ju inte bara jakthund, utan en fantastisk familjehund. Ungarna har så klart haft otroligt mycket kul med honom under alla år, även om jag tror att Z kanske inte uppskattade utklädnad till bus eller godis riktigt lika mycket som dom gjorde..

Han kommer att vara saknad..

Beklagar, ett hundliv är för kort!

Beklagar, det är ingen höjdare att mista sin vän. Gick igenom precis samma sak för 4 veckor sedan.

Ha de.

Beklagar verkligen!

Beklagar sorgen och förlusten.

Beklagar innerligt din sorg och förlust. Vänligen Christian 

Fan vad tragiskt.. det går nästan inte en dag då man inte tänker på alla hundar som lämnat en, vet precis vilket skit du går igenom 

På något sjukt sätt så är det ändå ganska tacksamt när det uppstår en situation där det hela är tydligt, man slipper älta beslutet fram och åter..