Definitivt en alltför vanlig grej som händer valpar (suttit och kollat i SLU's monter på alla olika grunkor de opererat ut från hund-tarmar... det är helt vilt!). Härligt att det gått bra för lillen.

3 hours ago Dr Krall sa:

Ja det är en ständig oro med valpar. Allt de kan sätta i sig. Främmande kropp (corp al) i tarm hos valpar/unghundar är väldigt vanligt. De kan passera ganska mycket naturliga vägen med stöd av dropp, paraffinolja mm, men slutar inte sällan i operation. Tack och lov återhämtar de sig och läker väldigt snabbt. Ca 3 veckor sen är de bra på benen igen 😊

En av de mest tragiska grejer jag varseblivit via hunderiet var kompisen som hade en ung labrador.. som började käka sten. Den opererades två gånger för att tömma tarm/mage.. och det gick bra. Sen käkade hunden sten igen som fastnade... Den här familjen är svinseriösa på alla sätt, de vaktade hunden så mkt det bara gick och ändå gick det åt helvete.. När det stod klart att det var dags för tredje operationen så tog de beslutet att sluta, de här var under en ganska kort tid.. De avlivade en i övrigt sund och frisk unghund.. Det vart för dyrt, de såg inga tecken på att de lyckats häva beteendet. Det beslutet måste ha varit helg igenom vidrigt att ta..

Jag hade en arbetskamrat som hade en gammal golden retriever som åt en glasspinne. Den skulle tas bort medelst kirurgisk ingrepp. Hunden var så gammal att försäkringen tydligen inte skulle täcka detta ingrepp- men han var så pigg att dom beslöt att betala själv. Allt gick bra och när dom hämtade honom och kom hem lyckades jycken (trots tratt) att komma åt en glasspinne mera som låg på trappan. Då fick dom nästan panik (men hunden överlevde och dog av annat)

Frågan är bara om det är lönt att kosta på för att köpa några månader mera- men det kommer förmodligen inte ens på tal med en pippinett överklasskäring till matte.

1 hour ago Dansken sa:

Jag hade en arbetskamrat som hade en gammal golden retriever som åt en glasspinne. Den skulle tas bort medelst kirurgisk ingrepp. Hunden var så gammal att försäkringen tydligen inte skulle täcka detta ingrepp- men han var så pigg att dom beslöt att betala själv. Allt gick bra och när dom hämtade honom och kom hem lyckades jycken (trots tratt) att komma åt en glasspinne mera som låg på trappan. Då fick dom nästan panik (men hunden överlevde och dog av annat)

Frågan är bara om det är lönt att kosta på för att köpa några månader mera- men det kommer förmodligen inte ens på tal med en pippinett överklasskäring till matte.

Vilket våra kära riskkapitalbolag insett... Det finns ingen hejd på betalningsviljan.. och man fattar ju varför, har varit där själv.

Sorry Doc om vi spårat ut din tråd!

Lugna puckar. Det pågår en diskussion inom veterinärsverige idag om att mer aktivt erbjuda 'good enough' nivå på djurvård (= billigare). Men det är inte 'bara bara' att sälja in det i alla lägen. Många djurägare efterfrågar 'gör allt ni kan' nivå...och djursjukhus med toppnivå på såväl kompetens, bemanning på jourtid och utrustning har i.o.m detta poppat upp ganska tätt (eftersom underlaget finns). Den nivån kostar (men är ändå billigare än motsvarande humanvård). Kruxet med 'good enough' nivå är att det ju såklart inte får innebära sämre djurskydd...och rent krasst måste då folk acceptera blåspruta som alternativ i tidigare skeden i ett djurs sjukförlopp. Och det är inte alltid så lätt att få förståelse för i dagens läge. Det var betydligt lättare när jag började min bana inom skrået för dryga 25 år sen.

Helt seriöst är munkorg något fler borde använda, av just denna anledning. När E var valp var jag på väg att börja med det flera gånger om..men jag lyckades få mer och mer ordning på dum-ätandet (+att jag har en OCD-nocp på koll på henne hemmavid..) så behovet tynade bort.

Men det är ett hett jäkla tips och nått som nog kunde hjälpa många genom vissa perioder om de bara skippar stigman med det hela.

Enig förresten om veterinärkostnader...