Jag brukar ofta ha ganska ståndfasta åsikter men nu är jag verkligen som en åsna mellan två hötappar när det gäller Oden där hemma.

Det handlar om att spåra och att spåra med klöv (vildsvin och rådjur).

Min far har hållt på med hundar i över 40år, inte så mycket med jakthundar, han har haft en drever och en norsk buhund som vi jagat med. Men han har haft desto fler schäfer och andra raser, just nu har han snöat in på fågeljakt och har en flatte som han far och flyger i Skåne och Danmark och apporterar med (inget klöv). Men han har diger erfarenhet av lydnad och att spåra människor både inom det militära och civilt. När jag pratar med honom om detta säger han "Var noga med att lägga en riktigt bra grund lydnad, skit i spår med klöv, skit i jakt, se till att hunden gör exakt som du säger. Finns det jakt i hunden så kommer den jaga även när den är 1.5 eller 2 år och den kommer spåra när du vill att den ska spåra. Givetvis med träning men den kommer göra det för jakten och sparandet är så djupt rotat att det kommer att komma naturligt OM det finns jakt i hunden".

Har kollat på Fredrik Steen, han har nån följetong på Nyhetsmorgon nu, han har skaffat drever och han sa något i stil med "jag kommer inte börja spåra med klöv förens hunden visar intresse och att den förstår att den ska spåra, innan dess är det helt meningslöst, skulle tro att det blir runt 4-6mån ålder ungefär".

Men sedan har vi ju den där rädslan för att man ska missa tåget, vi är ju 4 st (samtliga medlemmar) i nya jaktlaget som har valpar från kullen och 2 av dom andra kör på stenhårt och berättar på Facebook om hur satans bra det går för dom med spårandet osv. Så känner man bara, fan jag kanske missar hela skiten för att vi ältar sitt, ligg, fot, stanna osv 😬🫣

Så vad säger ni andra här hjälp mig att kanske bestämma mig vilken hötapp jag ska gå mot iallafall 🫣🙂

Lyssna på din far.

9 minutes ago Dansken sa:

Lyssna på din far.

Jo på ett sätt så vill jag det men som sagt, många andra bud med 🫣

Jag håller också med din far. Så bråttom är det inte.

Din far vet bättre än dina jaktpolare som hetsas av sociala medier.

Vi har haft jakthundar sen jag var liten. Drever, tysk jaktterrier och nu flattar. Är det något som varit tydligt med alla så är det att finns generna för jakt och spårning så kommer det spåras och jagas, precis som din far säger.

Första året säger jag ska läggas på lydnad. För det finns fan inget värre än en hund som inte lyder kommando. Morsan sket i det och körde med apportering och spårning på sina för det är ju ”roligare”. Resultat? Hundar som inte lyssnar på kommando, knallapporterar och är allmänt olydiga. Helt värdelösa ur ett jaktligt perspektiv.

Så lyssna delvis på din far och ge lydnaden första året. Du kommer INTE ångra dig. Jaktlusten behöver inte väckas tidigt, för den finns alltid där 😉

1 hour ago Dansken sa:

Lyssna på din far.

Klokt sagt.

All tid du lägger på kontakt, vardagslydnad första året kommer du ha igen mångfalt under hundens hela liv i min mening. Att leka lite med viltdelar och spåra små lätta grejer ( typ lite på gräsmattan med valpar) som en del av umgänget är en sak men skynda långsamt med jaktträning är min melodi.

Rackare som inte lärt sig grunderna blir ofta jobbiga långt upp i åren med rymningar och annat otyg.

Korsningshundar känns ju allmänt som lite mer av ett lotteri vad det gäller både mentalitet, kroppsbyggnad och jaktsätt - framförallt när man korsar långsamdrivande med spets (visst är Oden drever/laika eller någon liknande krullsvansras) istället för två raser med liknande egenskaper.

Hoppas och tror man att hunden ska jaga gris och annat vilt som lika gärna kan fronta hunden som att lägga benen på ryggen så ska man nog avvakta med att släppa hunden tills den mognat mentalt. Att lägga spår till hunden att följa vid tidigare ålder känns väl mindre riskabelt i jämförelse.

Om en av föräldrarna är en jaktligt fungerande drever så ska man ju rent ut sagt ha en jäkla otur om hunden inte har tillräckligt jaktlust (och skulle den sakna jaktlust så lär det inte vara mycket att göra åt det - tvångsapport funkar visst på apportörer, men hur tvingar man en hund att söka upp och sedan driva eller ställa vilt om den inte vill?). Sen behöver naturligtvis en hund tid i skogen för att få rutin via mängdträning (finns ju fog för talesättet "-Ingen hund blir jaktchampion i hundgården!").

En sak som jag har konstaterat är dock att hundar som kan kallas in hjälpligt enkelt är till mer glädje för både sina ägare och deras jaktkamrater och får i regel därför jaga oftare!

Oavsett om man är inbjuden som hundförare på bortamarker, eller man jagar på hemmaplan och hunden får tag i fel djur eller att djur och hund hamnar utanför jaktmarkens gränser så är det snudd på ovärderligt med en hund som går att kalla in innan den själv anser att den "har jagat klart för dagen"

Håller således med din far, prioritera lydnaden!

Bara mina fem ören..

MVH

Alias

P.S. Ber om ursäkt för WOT! D.S.

2 minutes ago alias sa:

Korsningshundar känns ju allmänt som lite mer av ett lotteri vad det gäller både mentalitet, kroppsbyggnad och jaktsätt - framförallt när man korsar långsamdrivande med spets (visst är Oden drever/laika eller någon liknande krullsvansras) istället för två raser med liknande egenskaper.

Ja det är till och med "värre än så" han är Jämthund/vit älghund och drever så det finns lite olika arbetssätt/egenskaper i föräldradjuren men både moren och faren jagar bra.

2 minutes ago alias sa:

Hoppas och tror man att hunden ska jaga gris och annat vilt som lika gärna kan front hunden som att lägga benen på ryggen så ska man nog avvakta med att släppa hunden tills den mognat mentalt. Att lägga spår till hunden att följa vid tidigare ålder känns väl mindre riskabelt i jämförelse.

Jo jag har väll en förhoppning om att han även ska ta sig an vildsvin OM han får benlängden till det, får han dreverns benlängd tänker jag att det är jobbigt för honom att hinna undan eventuella attacker och då kommer vi rikta in honom mer mot rå och hjort. Kanske räv och hare. Men jag hoppas som sagt på lite mer längd i benen så att han ska kunna jaga gris, sedan om han vill får tiden utvisa.

2 minutes ago alias sa:

Om en av föräldrarna är en jaktligt fungerande drever så ska man ju rent ut sagt ha en jäkla otur om hunden inte har tillräckligt jaktlust (och skulle den sakna jaktlust så lär det inte vara mycket att göra åt det - tvångsapport funkar visst på apportörer, men hur tvingar man en hund att söka upp och sedan driva eller ställa vilt om den inte vill?). Sen behöver naturligtvis en hund tid i skogen för att få rutin via mängdträning (finns ju fog för talesättet "-Ingen hund blir jaktchampion i hundgården!").

Nej så är det ju, som sagt föräldradjuren jagar. Mamman går på gris och eftersök på allt klövvilt. Pappan jagar rådjur, hare och räv men har även drivit älg vid ett par tillfällen 🫣😅

Håller helt med om att utan tid i skogen blir det i regel ingen vidare jakthund. Nu har vi ju i vart fall 3 marker som vi är medlemmar i/på men sedan hoppas jag kanske på lite gästspel med från folk man bjudit in genom åren. Men det lär vi se, upplever man att han får för lite tid i skogen får man väll börja söka efter en mark till att arrendera.

2 minutes ago alias sa:

En sak som jag har konstaterat är dock att hundar som kan kallas in hjälpligt enkelt är till mer glädje för både sina ägare och deras jaktkamrater och får i regel därför jaga oftare!

Oavsett om man är inbjuden som hundförare på bortamarker, eller man jagar på hemmaplan och hunden får tag i fel djur eller att djur och hund hamnar utanför jaktmarkens gränser så är det snudd på ovärderligt med en hund som går att kalla in innan själv anser att den "har jagat klart gör dagen"

Yes, detta vet jag att jag själv diskuterat med kompisar ibland. Har en kompis som hade en vit älghund som va fantastiskt duktig på att jaga men herrejävlar, det va ofta han ringde på kvällen efter vi hade jagat ihop "Jag är iväg och försöker få tag i boj, så jag har tid att prata om du vill". Brukade alltid landa i samma sak varje gång "Din hund kan verkligen få en att känna att man aldrig kommer vilja skaffa hund" att jaga från 8 på morgonen till 15-16 tiden för att sedan åka hem och äta snabbt sedan upp till marken igen och få tag i hunden mellan 17-20 när han tillslut kommer gående helt färdig och tungan som en slips. Nej så vill jag verkligen inte ha det 🫣

2 minutes ago alias sa:

Håller således med din far, prioritera lydnaden!

Bara mina fem ören..

MVH

Alias

P.S. Ber om ursäkt för WOT! D.S.

Tack för utförligt inlägg 🙏🏻

Om jag skulle gjort något annorlunda med Enzo så vore det just att inte ha så bråttom med jakten och lagt ännu mer tid på lydnaden innan.
Å andra sidan så krävs det mer och bättre lydnad på en fågelhund. Jag tyckte det var ganska tydligt när hans jaktintresse visade sig (6-7 månader).

Anders Landin tränar ju sina fågelhundar TIDIGT och jagar ofta med dem vid 8-10 mån ålder. Då får man komma ihåg att han gör minimalt med misstag.
Och att det inte är någon risk att fågelhunden blir sparkad i huvudet av en tjädertupp😁

Sen är det skillnad på att spåra en klöv och att ha rejält med jaktlust . Nästan vilken sällskapshund som helst kan spåra en klöv. Men att självständigt hitta ett spår och följa det för att skälla (och hålla i), då krävs det jaktlust. Själv tror jag på att trigga jaktlusten lite när den vaknar. Träffade en gång en vorsteh där ingen triggat jaktlusten och han var helt ointresserad av fågel.

Men passa på att sätta lýdnaden och då kanske mest inkallningen vilket är oerhört användbart. Kan du sätta den ordentligt innan 7 mån ålder så har du en bra början.