Tänkte bidar med en eftersöksberättelse som hände nu den 21-22/7-2007

Här är bild på skadan.

Är bara hemma tillfälligt så jag kanske inte hinner svara på kommentarer förrän om ett par veckor.

Ett o annat idiotiskt misstag gjordes med vi lyckades till slut ändå.

Som ev syns på bilderna så har grisen 3 dragna spenar men det var ingen mjölk i dem. troligen har den haft kultingar eller kankse den varit syster med någon annan sugga och dennes kultingar dragit i hennes spenar oxå?

Hur det ligger till med sånt är jag osäker på.

Men bedömmer det som så att risken att några kultingar som är/var i behov av denna gylkta/sugga inte finns.

Hur som.. 

Håll till godo med berättelsen, den blev aslång.... 

Mvjh/

Niklas

-------------------------

Kl. 12,30 Ringer mobilen.

Det var polaren som undrar om jag vill hänga med på e-sök på påskjuten gris.

Mindre gris i en grupp om 6 st påskjuten på åtel.

Benfragment hittade på skottplats.

Min Jycke har valpar som nog är allt för unga för att lämnas någon längre tid så jag lämnade henne hemma.

Visade sig med facit i hand senare vara ett bra beslut.

Vi åkte ut med polarens lajka tik ”Raja”.

Väl på plats hittade vi mer benbitar och lite köttslamsor och mycket lite blod.

Helt klart rörben.

Troligen träff i framben av fynden att dömma.

Lajkan togs i spårlina å så bar det iväg .

Kräket har tyvärr aldrig varit någon vass spårare men får vi bara kontakt så är det en annan femma.

Ekipaget snurrar runt i planteringar och kommer så småningom ut på ett mindre hygge.

Hundföraren börjar tvivla på hunden och vi avbryter och går tillbaka och släpper byrackan på åteln.

Hundkräket käkar bröd så det dammar om de...  >

Skiter fullkomligt i gris och blodvittring… jättekul!! = inte.. :-[

Jakträttsinnehavaren har en ung Bayrare som vi beslöt ge en chans.

Kommer vi bara i kontakt med grisen så fixar nog lajkan resten som hon brukar.

Men bayraren störs allt för mycket av oss som går bakom och även av ståndhunden.

Vi kommer ytterligare en bit och killen med spårhunden vill avbryta.

Va FN gör vi nu??

Som vi står där och dividerar så ser jag blod på stigen vi står på.

Rätt mycket blod också.

Vi handspårar och med lite hjälp av hunden så jobbar vi oss vidare ett par hundra m. Släpper lajkan och avvaktar.

Det blir ståndskall en bit bort, Yes! nu fixar vi de här tänkte jag..

Vi smyger in och det visar sig vara en grävling…

J-vligt pinsamt för hundägaren…  :-[

Vi går tillbaka där vi hade blod senast.

Lajkan försvinner och kl är nu 03.00 nånting.

Vi försöker pejla med får inget utslag alls från elektroniken.

Ett brus är allt som hörs i den förb… mackapären.

Skit också! Troligen haveri på hundenheten fick vi för oss.

Vi sätter oss och väntar på jycken brukar ha sökrundor på uppåt 25 min.ibland mer.

Efter 40 min var vi överens om att hon antingen ligger o äter på död gris eller så ståndar hon något någonstans, men var??

Vi hör inget och får inget utslag på pejlen.

Vi skickar iväg en kille i bil för att köra runt och försöka höra vart hunden är.

Och vi går tillbaka mot åteln.

Polarn klättrar upp i tornet som är hyfsat högt, mest för o ha nått att göra medans vi väntar på killen i bilen.

Pejlen hade vi gett upp, men han sitter ändå och pillar lite på den.

Helt plötsligt har vi en svag signal.

Efter att han klättrat upp på jaktstugans tak så får vi en klar riktning och kan åka iväg, skallindikatorn går för fullt.

Vi kommer i närheten av hunden efter att vi lämnat bilarna.

Nu är vi över 3 km från skottplats, verkar vara ömsom gångstånd och ibland står det fast.

Vi befinner oss långt utanför kända marken.

Vem som äger marken här har vi ingen som helst aning om.

Ringer upp polisens sambandscentral och förklarar läget.

De skiriver en händelserapport och vi får tillåtelse att fortsätta.

Kommer in på ståndet, har 10m till hund och gris men kan inte se annat än ormbunkar och buskar som rör sig.

Nassen frustar till och drar iväg, sablar också!

Polarens bysse har nu av någon anledning havererat, går inte att föra fram patron i loppet.

Hunden är ifatt grisen igen och jag går ensam mot hundskallet.

Det böljar hit och dit men vill inte riktigt stå still.

Jag stannar upp och då kommer grisen rakt mot mig på stigen jag står på.

Tiken är precis i hasorna på gyltan/suggan ser tydligt att vänster ben slänger hit o dit. Helt klart den påskjutna.

Raja nafsar till grisen som far runt och visar bredsidan.

Solen har jag precis i ögonen, hunden är nu till vänster om grisen, nu har jag chansen.

Har ett träd ivägen precis framför huvud och som det ser ut lite av bogen.

Men jag tycker att det borde gå att få till en vital träff och dammar på med halvautomaten i motljuset.

Då blir det fart på grisen som tokrusar rakt på mig :shock: . Hund precis bakom så skjuta kan jag absolut inte.

Då viker grisen vänster 4 m från mina fötter och jag eldar på ytterligare 2 snabba skott i allt annat än fritt skottfält.

Inget tecken på träff.

Jycke och gris drar iväg och ett mindre träd faller sakta i skottriktningen…  :

Hittar lite blod i löpan.

Bara till att fortsätta och gå, det var ju rätt gris också!

Vi kommer överens om att de andra ska försöka leta upp bilarna och jag hänga på hund och gris.

Nu verkar nassen vilja dra ”hemmåt”.

Kommer in på nytt stånd, är nu inne på 4 m från ståndet, ser inget annat än en grön massa.

Sitter på en stormfälld björk i bra läge men se grisen går inte.

Då vibrerar mobilen i fickan med ett svagt brummande.  >

Det observeras av grisen som drar iväg igen.

Nu är jag jäkligt sliten, svetten svider i ögonen och det känns i benen.

Inget i mat eller dryck på 7-8 timmars gående/halvspringande är rätt påfrestande.

Att jag skulle glömma det när det behövs som mest  :-

Men får väl skylla på att vi åkte i polarens bil och var överens om att han hade med vad vi ev skulle behöva.

Nu har jag lättare att hänga med gångståndet, är tätt på ett par ggr.

Grisen börjar nog bli utmattad såväl som både hund och jag.

Gyltan/suggan är vid det här laget rejält aggressiv.

Alla förutsättningar för skador håller på att uppfyllas.

Jag skiter nu i att smyga, vinden bryr jag mig inte om heller.

Går ner mig till låren i ett brett dike, går på av ren vilja eller kanske det är jaktidioti..  ???

Följer en vattenfylld mosse och kan se hunden ibland, ser även grisen i ett utfall.

Fy FN va de slår med käftarna, såg ut som kombattanterna drabbade samman 20 m framför mig.

Inser nu att jag nog ska ta det lite försiktigare om jag inte ska få en ilsk gris mellan benen..

Nu äntligen står det fast igen, lyckas ta mig in och upp på en sten och ser i alla fall hundens öron 5 m bort och vart åt hon skäller.

Plockar idiotiskt nog fram kameran och filmar några sekunder.

http://www.niklasaren.se/esök.wmv

Mimar "eftersök-gris" i bildrutan om någon undrar...  :

Stoppar ner den igen och då kommer grisen i expressfart mot lajkan som vigt hoppar undan.

Jag ser ryggen på nassen och skjuter av den lite långt bak.

Nassen går omkull och Raja hoppar på den halvt förlamade grisen.

Jag hoppar ner från stenen och går fram och sticker grisen som slår villt med huvudet och försöker klippa hund och mig men så rinner livet ur grisstackarn och allt är över.

Känner det där välbekanta darret i benen när adrenalinet avtar.

Får tag på de andra som så småningom hittar fram.

Raja är helt slut, hon lägger sig med grisen som huvudkudde och somnar direkt.

Nu är klockan 08.30

Vi befinner oss 1,5 km väst om åteln där grisen påsköts.

Hur långt vi gått vet i fasen men så här trött var det länge sen jag var.

Mitt första skott i motljuset gjorde en reva på 8 cm i bringan.

Troligen misstog jag mig på riktpunkt eftersom den skymdes lite av träd bländad som jag var av solen också!..... eller så sköt jag helt enkelt som en j-vla kratta, är nog troligast… :-[

Lämnade nassen till rätt markägare som blev himla glad, de hade inte fått något griskött på flera år.

Återrapporterade till polis att allt var klart.

Ringde sen frugan som sa..

- Jösses! De är till att ha ett brinnande intresse.

- Jo, svarar jag.

- -Du kan inte räkna med att sova idag för det är packat o klart för att åka till sommarstugan. Kvittar tanten, glatt..

Jaha skit också! Bara till att hänga på då.

Förjävla gott arbete! Man KAN inte komma ihåg allt alltid.

Varför ville föraren av Bayraren avbryta? Jag menar det är ju i alla fall ett tillfälle för hunden att få erfarenhet.

Gott jobbat!

//Roggman66

Fantastisk jaktberättelse,även mycket bra återberättat..kändes som om man var med i skogen faktist

Sicken galen ide du fick att börja filma helt plötsligt ;D

Sagt det förut och säjer det igen,det är tur att ni eftersöksjägare finns och att ni orkar hålla på.

Thumbs up  !!

Bra jobbat och kul att det gick bra. Bra berättelse.

Som vanligt när du skriver trollbinds man av berättelsen. Makalöst bra jobbat och all heder till er!!

Fortsätt med dina eftersökshistorier, helt klart det bästa att läsa på forumet.

Grattis till ett mycket bra utfört arbete! Berättelsen håller världsklass  ;D

Bra jobbat och jag hoppas gumman körde bilen till sommarstugan.

;D helt underbar berätelse!.. å ett toppen jobb av er på eftersöket!.. skam den som ger sej!..  ;D ;D ;D

mvh

Bra story och väl utfört, grattis.

Riktigt bra berättat! Väl utfört arbete av dig och Raja 

bra jobbat, all heder åt er!

Utmärkt berättelse, bra jobbat !

Bra jobbat och jag hoppas gumman körde bilen till sommarstugan.

Jepp, undertecknad sov bort hela resan... var nog ingen vidare hjälp vid urlastningen heller..

Den där kvittrande tanten förbyttes en aning  :

Förjävla gott arbete! Man KAN inte komma ihåg allt alltid.

Varför ville föraren av Bayraren avbryta? Jag menar det är ju i alla fall ett tillfälle för hunden att få erfarenhet.

Gott jobbat!

//Roggman66

Killen med bayraren tyckte nog det var lite pinsamt kan jag tänk mig.

Jycken avbröt spårandet rätt många ggr och kollade in vilka som följde med och morrade på ståndhunden  osv.

Osäkerheten kring om bayraren överhuvudtaget följde spåret var mycket stor.

Vi såg inte en bloddroppe förren jag såg blodet på stigen.