Hallå!

När man skottvänjer hunden så står det i viss litteratur att man kan busa upp hunden och på så sätt få den och reagera positivt på skott. Pratade med en som hade en annan synvinkel på just att leka upp hunden vid skott, den blir stressad av leken (positivt stress) men dock ändå upphetsad av det, så det var inte den bästa metoden. Man ska sitta lugn vid hundens sida och inte vissa någon som helst reaktion själv och ut från det så läser hunden av dig och ser att det inte är någon fara med skottet och kopplar det till lugnet. Kör själv med lek metoden men tycker ändå att det finns en poäng i den andra metoden.

Vad tror ni om denna metod?

Vad kör ni med för metoder?

mvh

finns juh flera sätt å busa upp på!.... ja brukar leka dragkamp me valparna dom första gångerna!.. utan att dom blir allt för upphetsade!.. sedan får den första smällen komma en bit där ifrån!..

de andra sättet du nämner tror jag fung bra de osså!..

mvh

Jag brukar ta en promenad förbi skjutbanan gärna med en annan hund brevid som inte bryr sej. Visar hunden obehag så är de bara vända.

Sedan är de väl mera vi som stressar upp hundarna och är oroliga hur de ska gå och de känner hundarna direkt och blir själv orolig när flockledaren är orolig ;D

Var bara spontan och ta en sväng förbi trappbanan när de smäller (tisdagar borta vid dej om jag inte mins fel)

Jag brukar få de överstökat när dom är rätt ung (min tik är 5 månader nu och skottvan)

Som allt annat så tror jag på att lära hundarna de mesta när dom är valp.

Hur lätt är de att lära en tonåring någonting

Mycke lättare när pappa är värdens bästa ;D ;D ;D

jag skottvänjer aldrig mina hundar för det har aldig behöfts

Vad kör ni med för metoder?

Om vi har en hund som verkar behöva träningen, så gör vi så att gubben åker till skjutbanan och skjuter med relativt lätt kaliber (första gångerna för att sedan gå upp i klassen) och jag tar en promenad med hunden i fråga, hemifrån till skjutbanan. Jag ignorerar smällarna och kör lite linförighet, manar på hunden lite om den blir lite låg.

Tiken vi köpte som ett-åring var ju skottberörd och på henne funkade det ypperligt. Nu kan hon helt avslappnat ligga inne i klubbstugan när de skjuter med klass-1 vapen utan att det bekommer henne det minsta. Hon bryr sig heller inte ute i skogen utan är helt oberörd.

Leker alltså inte upp hundarna som behöver skottränas.

Vi behöver dock aldrig skotträna valpar som vuxit upp här på gården, då de redan från späd ålder blir vana att det smäller, inbitna vakjägare på räv som vi är  : + att vi oftast avlivar lamm här hemma med 22'an, så det smäller lite nu och då och hundarna får alltid räntorna, så skott blir per automatik ett positivt ljud för dem.

Skjutbana tycker jag känns lite snett, det är inte en jaktlig situation. Känns som om det fungerar bättre för test än som träning. JAg tog en .22LR och promenerade med valpen lös i skogen. Ibland sköt jag men gjorde ingen grej av det, såg noga till att skjuta när jag gick och utan att själv reagera. Efter ett par dussin skott var .22LR avklarat. Därefter ett par promenader med .222Rem, därefter .308.

Var och en gör på sitt vis, men vi har inte för vana att knalla omkring i skog och mark och skjuta "bara för att"..

Skulle aldrig riskera någonting med alla bärplockare och annat folk som kan tänkas befinna sig i skogen häromkring på att skotträna/skottvänja en hund på det sätt du gör.

Alla sätt är bra utom de dåliga

Jag har haft hunden i bilen vid skjutbanan och där kan han ligga i lugn och ro och det blir inget mer med det, sen att busa upp hunden gör man om man vill avleda en skottberörd hund, men att börja med problemlösning på något som inte finns anser jag helt onödigt, att jag kör till skjutbanan med en rastad och ibland trött hund är att han ska slappna av och inte bry sig om skotten och så är det billigare om man låter andra skjuta

Kör även Herrbergs variant dock i väldigt liten utsträcknig men metoden är det inget fel på.

När vi ändå är inne på ämnet så har jag aldrig haft en skotträdd hund, en som var något berörd i avslappnade situationer och det kom en smäll, men aldrig under arbete. Det här ämnet har jag försökt bottna i och det som händer är rädsla, beroende på antingen händelsen som hunden kopplar till ljudet eller ljudet i sig som hunden tycker är obehagligt, dessa hundar har oftast en brist i sin nervkonstruktion kopplat till en förmåga att komma över sina rädslor, (nerver och dådkraft) men nervsidan är största orsaken.

Ska väl  tillägga att sambons hund är numera raketrädd efter att vi fick en nyårsraket under provkörning strax ovanför huvudet ett år och sen dess reagerar hon på det vinande eller tjutande ljudet som raketer av mindre sort sprider i omgivningen.

Mina hundar har inte varit skotträdda heller men förra vorstern jag hade gillade inte raketer om hon inte fick vara med själv och skjuta men då skulle hon å anda sidan oxå apportera ;D

Var och en gör på sitt vis, men vi har inte för vana att knalla omkring i skog och mark och skjuta "bara för att"..

Skulle aldrig riskera någonting med alla bärplockare och annat folk som kan tänkas befinna sig i skogen häromkring på att skotträna/skottvänja en hund på det sätt du gör.

??? ??? ??? ??? ??? ???

Varifrån har du fått tanken att jag skjutit ett enda för allmänheten osäkert skott?  Ge dig nu.  >

??? ??? ??? ??? ??? ???

Varifrån har du fått tanken att jag skjutit ett enda för allmänheten osäkert skott?  Ge dig nu.  >

Bara för att det är min åsikt att sådan skotträning är osäker behöver du inte bli så sur. Var och en har sin egen filosofi och min är att inte avlossa skott i skogen annat än på det vilt hundarna skäller på..

OK, så det faktum att du har en filosofi... gör att min skottlossning är osäker?  :

Du får tolka det som du vill  8)

Din filosofi (som jag tolkar det du skrivit) är ju att det är helt ok att knalla omkring i skogen och avlossa skott under gång..

Du får tolka det som du vill  8)

Din filosofi (som jag tolkar det du skrivit) är ju att det är helt ok att knalla omkring i skogen och avlossa skott under gång..

Vad är det för konstigt med det, det blir ju inget herrejösses skytte för det utan fortfarande säkra skott, ingen går väl runt och skickar dödliga blypiller hur som helst i skogen.

kulfång är väl det som gäller i alla lägen eller?.

Nog om det ska köra lite skott med hagelgeväret och vänja valpen med, och det blir i luften, någon annan får skjuta så kan jag förmedla mitt otroliga lugn till hunden . Har kört med startpistol och det reagerar han inte på... Så detta kommer att gå bra... Det är ju ett strävhår

mvh

Hur gammal är valpen?

Hur gammal är valpen?

6 månader...

Om han inte bryr sig varför skjuta så mycket eller är det jag som tolkar texten så, han kan ju bli döv också

Jag avvänjde min jaktspaniel genom startpistol första gångerna. Men sen gick det så himla bra så hon fick följa med när vi sköt lerduvor. Hon höll sig på avstånd i början och efter nån minut kunde hon ligga brevid. Sedan gick jag med henne på en åker och hon nosade omkring rejält då det var rikligt med rådjusspår. När hon sprang så sköt jag lite sporadiskt, ingen som helst problem! Förövrigt följer hon alltid med till lerduveskytte etc.

Om han inte bryr sig varför skjuta så mycket eller är det jag som tolkar texten så, han kan ju bli döv också

Det är ju inte så att det går hundratals skott över huvet på han. Har skjutit några gånger med startpistolen och det har ju gått bra, med det är skillnad på knallen mellan en startpistol och ett hagelgevär. Det är väl bättre och vänja han vid skott i stället för att ta för givet att det fungerar, och så får jag en skotträdd hund om jag har otur och massor av mera jobb...

mvh