Ja, nu har ju rådjursjakten börjat och eftersom vi inte har så vansinnigt många här runt omkring, nöjer vi oss med en vårbock och ett höstkid /år.

Årets höstliga smygjakt häromdagen resulterade i ett fint bockkid.

Naturligtvis gick det undan in i skogen en bit och precis som på älg är det så att ser man inte att det faller, så ska hund dit och spåra, så jämttiken fick sig ett litet spår.

Som hon klarade klockrent 

Och sedan var det "bara" att bära.. ;D

Fina bilder och grattis till lyckad jakt!

Tackar Rådjursjakten blir ju väldans kort när första dagen man är ute ger läge och resultat 

Känns dock inte som om vi vill plocka fler än 1 vuxen och ett kid/år i dagsläget.

Under många år har vi inte alls jagat rådjur här just för att stammen bara varit en ynklig liten spillra. Det är först senaste åren som det känts att det går att beskatta den lite.

Stammen är nu på väg upp i antal, men får nog växa på sig några år till innan jakten bedrivs i större skala än i dagsläget.

Tackar Rådjursjakten blir ju väldans kort när första dagen man är ute ger läge och resultat 

Känns dock inte som om vi vill plocka fler än 1 vuxen och ett kid/år i dagsläget.

Under många år har vi inte alls jagat rådjur här just för att stammen bara varit en ynklig liten spillra. Det är först senaste åren som det känts att det går att beskatta den lite.

Stammen är nu på väg upp i antal, men får nog växa på sig några år till innan jakten bedrivs i större skala än i dagsläget.

Varsegod! Jag kan tänka mig att stammen hos Er och hos oss är ungefär likvärdig. Vi har inte så stor stam heller.

Det ser fint ut jämta!

Det ser fint ut jämta!

Tackar 

;D .Grattis till en lyckad jakt!... den som spar han har!..  ...

på markerna där ja jagar e de tvärt om!.. finns såååå j-a gott om dom så de är ingen utmaning å smygjaga!... roligare när vi börjar släppa hund!..

MVh

;D .Grattis till en lyckad jakt!... den som spar han har!..  ...

på markerna där ja jagar e de tvärt om!.. finns såååå j-a gott om dom så de är ingen utmaning å smygjaga!... roligare när vi börjar släppa hund!..

MVh

Jo, man måste ju vara rädd om den stam som finns, så vi utfodrar hela vintern och rätt långt in på våren och där i det området jagas det inte rådjur öht.

Inte heller plockar vi fler än en kapital bock/år och då gärna en äldre returbock + ett kid/ höst. Det lär väl visa sig på x antal år om vi gjort rätt eller inte, men det har varit rent bedrövligt med rådjursstammen under många år här uppe.

Jag skulle gärna vilja tro att det till viss del är vår förtjänst att den börjar växa lite, iom att vi under de senaste åren (sedan vi flyttade hit) aktivt jagat räv och varje år skjuter bort mellan 25-35 stycken. Det bör ju ha räddat några kid/år hoppas jag.

Jo, man måste ju vara rädd om den stam som finns, så vi utfodrar hela vintern och rätt långt in på våren och där i det området jagas det inte rådjur öht.

Inte heller plockar vi fler än en kapital bock/år och då gärna en äldre returbock + ett kid/ höst. Det lär väl visa sig på x antal år om vi gjort rätt eller inte, men det har varit rent bedrövligt med rådjursstammen under många år här uppe.

Jag skulle gärna vilja tro att det till viss del är vår förtjänst att den börjar växa lite, iom att vi under de senaste åren (sedan vi flyttade hit) aktivt jagat räv och varje år skjuter bort mellan 25-35 stycken. Det bör ju ha räddat några kid/år hoppas jag.

sånt ni gör låter som musik i mina öron!... .de borde fler göra tycker ja!.....

Mvh Thomas

sånt ni gör låter som musik i mina öron!... .de borde fler göra tycker ja!.....

Mvh Thomas

Tack. Alltid roligt att höra att man tänker rätt.

Tyvärr är intresset för småviltet lika med noll här, förutom för mig och maken då..

Så ingen annan gör ju några insatser för att vårda småviltsstammarna, vare sig via jakt av räv eller i fråga om stödutfodring  :-

Vi gör det vi kan i fråga om räv och det blir ju några mårdar och grävlingar/år också som tas dän.

Att vi stödutfodrar är ju för att vi får ju oftast upp mot 80-100 cm snö och har från -25 och ner mot - 32 grader kallt här på vintern. Säger sig självt att rådjuren då får det svårt 

Torsdag kväll och jag har med lite tur lyckats komma ifrån jobbet kl15.00. Snabbt hemmåt, eller snabbt och snabbt - 5 mils bilväg och sedan in på affär'n för att handla rostbiff och potatissallad (jag har ju inte tänkt förstöra de möjligheter som öppnats då jag kunde sluta tidigare med att ställa mig och laga mat).

Pojkarna tittar uppgivet på medan maten dukas fram på 15 sekunder (tok-pappa) och hur jag fått på mig camo-dräkten och tagit fram bössan innan det gått fullt två minuter.

- Städa bort efter er när ni ätit, jag är tillbaka om c:a 3 timmar. Ytterdörren stängs bakom mig och jag skyndar till bilen, det blir ju mörkt vid halv sju.

Jag kör efter en av många byavägar, målet är en av tre ängar som ligger en bit in i skogen. Parkerar bilen och traskar iväg. Väl framme vid den första ängen och jag tar fram liggunderlaget, nu är det bara att vänta. 45 minuter tickar raskt förbi när jag hör ett försynt litet KNAK som bryter tystnaden snett över ängen lite till höger. Säga vad man vill, men det krävs ytterst lite för att en jägare ska vakna till och höja pulsen väsentligt. Ytterligare ett knak och jag ser något röra sig i riset. Sätter ögat till kikarsiktet och väntar.........ser, en KO . En älgko tänker ni nu, nej, en ekologiskt utfodrad flera hundra kilo stor svartvit dj-vla KO ??? . Nog är det väl själva f-n att dom inte kan stanna i sina hagar, igår så blev jag stoppad av 5 ekologiskt utfodrade griskultingar på en annan av byavägarna. Dessa kultingar hade dessutom mage att stanna mitt på bron över ån genom byn > .

Inser snabbt att här kan jag ju inte stanna, och då jag satt vid den andra av ängarna igår så får det väl bli den tredje idag. Sagt och gjort - förflyttning (som dom säger i det militära). Jag vandrar försiktigt framåt skogsvägen till den tredje ängen, smyger fram, men där finns inga djur. Nåväl, jag backar en bit efter vägen, mina ögon söker den knappt skönjbara stigen in till skjutbänken, Så tyst som möjligt tar jag mig dom tio metrarna till bänken och gör mig hemmastadd. Mindre än tre minuter går och jag hör ett rådjur skälla varnande tio meter från mig, på vägen där jag just gått fram, med ett stort (irriterande) buskage mellan mig och vägen. Ser tre djur, troligen skrämda av min lukt, vända snabbt och skutta iväg genom skogen. Det måste vara geten med två killingar, som jag sett förut i veckan, och dom tar riktning mot den andra ängen .

Vad gör jag? Bestämmer mig snabbt för att sitta kvar då ängen är stor och det finns flera viltväxlar/viltstigar i dess omnejd. 45 minuter går och jag får till min förvåning besök av fyra älgar, varav en är en skoveltjur med sexton taggar, en ko och två kalvar. Nog är det väl förbenat vad det vill sig illa tänker jag. Min (om än ringa) erfarenhet säger mig att rådjur och älgar på samma äng är en osannolikhet för stor för att räkna med. Det vill sig helt enkelt inte bättre än att det blir att förflytta sig ytterligare en gång.

Nu inser jag ju att de tre rådjuren som tidigare flytt min lukt (det hjälper tydligen inte att duscha regelbundet : ) med all sannolikhet tagit sin tillflykt till den andra ängen och att det kommer att krävas ett stort mått av smidigt, ljudlöst smygande (i sig en motsägelse för en 41 år 194cm och 96 kilo norrlänning) för att närma mig djuren osedd. Det blir heller inte bättre av att det växer ett i stort sett ogenomträngligt granris på norra sidan ängen (där jag ska fram).

Det skymmer snabbt nu, och jag har haft mer tur än skicklighet när jag till sist kryper/ålar mig ut på ängen och faktiskt ser de tre djuren, ehh fyra djuren, ehh fem djuren.......va f-n. Snabbt ut med benstöden och undersöker, två vuxna, två killingar och en gammal SJ-pall :-[ , hade glömt bort att den låg där. Fram med range findern för att mäta. Det är en Bushnell Yardage Pro 800, och när jag trycker på knappen så tappar jag bort två saker, djuren och allt vad mörkerseende heter. Vem f-n kom på att laserdioden ska vara i samma tub som kikaren  > ??? : ? Trots detta irritationsmoment, påminn mig att skaffa en ny range finder, så får jag ut ett avstånd som säger 172 meter. 243:an slår mitt i på 158 meter så det kommer inte innebära några som helst svårigheter. Det är nu så mörkt att jag inte kan avgöra vilken av dom vuxna det är som har dubbelkalvarna. Det andra skulle ju kunna var en bock, men detta är nu omöjligt att avgöra. Det får bli en av killingarna. Vet i förväg att jag inte kommer att kunna se något efter skottet p.g.a. mynningsflamman och väljer att lägga skottet lite högt för att få "knall och fall"-verkan. Skottet går och jag ser hur det ena vuxna djuret rusar mot skogen medan det andra stannar efter 50 meter och lockar. Bredvid står en killing och trots att jag inte kan se den andra så vet jag att den ligger där. Geten går tillbaka, lockar en gång till och rusar sedan till skogs, tätt följd av den andra killingen.

Det svider lite, jag brukar inte jaga efter killingar, men efter kvällens många turer och strapatser så tynger ändå killingen gott när jag vandrar hemåt. En stunds sökande i mörkret och jag hittar vägen och tillikaledes bilen. Det har nu gått 3 1/2 timme sedan jag åkte hemifrån och jag sitter bakom ratten och undrar om pojkarna städat bort efter maten? Äsch, det spelar ingen roll, det blev en sjusjärdeles bra dag i vilket fall som helst.

Härligt, envisheten vinner ;D Grattis!

Grattis till Jämta med!