Vid en del eftersök så kan snabbhet vara ett bra vapen för att lösa uppgiften, så var det vid detta eftersöket som jag gjorde för ett par år sedan.

2003/10/25

Så inträffar en viltolycka med älgko+2kalvar, denna olycka som jag inte kunde åka på av olika orsaker,

Upgiften gick då till en annan kollega som spårade upp kon och sköt den samma, han försökte sedan i två dagar att få tag på kalvarna men misslyckades på grund av störning från annat vilt.

En vecka senare så ringer mobilen och en ny viltolycka har inträffat, detta på nästan samma ställe som där kon gick ut på vägen ? mycket troligt att det är kalvarna som ska tillbaka.

Väl på plats så kan jag konstatera att det mycket riktigt är en kalv som fått en rejäl kyss av en Ford Mondeo och sedan gått till skogs.

Området där kalven gått in är synnerligen besvärligt att röra sig i, detta då hela området från början är en utdikad sjö och helt belammrad med större och mindre kanaler som är bottenlösa i vissa fall.

Sätter på spårhalsbandet och trasslar mig ner i säljriset som är typ en vägg innan man kommer ut i sjön, väl där så hittar jag en större benbit som tycks komma från rörbenet.

Efter ett par hundra meter och otaliga blöt och skitiga kanaler som jag trasslar mig över så hittar jag första legan, lite mörkt blod och flera små benflisor i legan så bör detta vara ett framben tänker jag.

Kalven har sedan rasat ner i en av dessa "smala" kanalerna >3m breda och helt bottenlösa men lyckats ta sig upp på andra sidan.

Det börjar bli dags att släppa hunden om jag ska gå i land med detta innan det blir mörkat, sagt och gjort hunden över kanlen och jag får vackert gå ett par hundra meter söderut för att komma över.

Efter drygt 30min så ekar ståndskallet och jag känner mig ganska tillfreds med min position, har drygt 600m fram till hunden, dock jobbiga meter om man inte vill bada dvs.

Fram med kaffet och en ny pris snus, sen en sakta förflyttning mot ståndet är planen som ligger.

I samma ögonblick så tystnar hunden ?

Men vad hände tänker jag, kan det vara att dom gick ner i någon kanal eller gick det bara loss.

En hastig förflyttning framåt över åtskilliga diken och kanaler gör att jag blir både blötare och skitigare för varje övergång jag gör

(det kanske inte blir så lätt som jag trott)

I detta ögonblick så river hunden i igen  nu långt - långt bortom denna sjöbotten som jag står och trampar i, askitig upp till midjan...typiskt

Det är bara att ta det med jämnmod och fortsätta framöver genom skiten och alla dessa häckar av videsnår som gömmer dessa förädiska dikena som ligger kors och kryss. (tänk er detta området natte tid).

Har nu kommit i på fastmark... puhh, en titt på klockan som säger att jag har styvt 2tim på mig innan mörker.

Har nu ca 400m fram till ståndet som tydligen står gott denna gången, det enda hinder som ligger framför mig just nu är en äldre grustäckt, här om någonstans ska det väl finnas vägar tänker jag.

Då tystnar hunden IGEN !!!! vad fan är det frågan om ? så här brukar det inte uppföra sig.

Efter ca 10minuter så är det åter full sång i en tallplantering ytterligare 300m öster om grustäckten, nu väntar jag inte en gång till utan tågar helt sonika rakt över täckten och upp i skogen och landar ca 100m från ståndplatsen.

Har ca 30-40minuter skjutljus kvar så här gäller det att chansa, av med ryggsäcken och jackan.

Ståndet rör sig lite i en cirkel framför mig tycker jag iaf ? men jag tänker vänta någon minut till innan jag brakar in.

Minuten har nu gått och avståndet till hunden är nu under 40m och jag ställer mig upp och försöker lokalisera vart hon skäller mot.

20-30m spångmarch in i tallet ! där är hunden och där är kalven, som står med skallen in i en tät granbuske

En snabb koll på frambenet som jag knappast ser på grund av min placering, men visst ser vinkel på benet felaktig ut,, visst gör den det !

En kortare sido förflyttning för skottvinkelns skull, hela tiden med kalven i siktet rätt vinkel är nu uppnådd och skottet gå och kalven slår i marken.

Skadan var att hela knät var mer eller mindre mosat och ett stort öppet sår löpte upp mot bogbladet.

Det är helt otroligt hur dom kan röra sig med dessa skador.

Björnhunden

När döden väntar så kämpar man nog lite extra, troligtvis ett högt adrenalin påslag som isolerar smärtan, läste om en Israelisk soldat som sprang så konstigt efter att stridsvagnen blivit träffad av ett pansaskott, han blev sur för att han inte kunde hålla samma tempo som övriga i gruppen, hans ena ben var borta strax ovanför knät, ingenting han hade märkt, men hade han tagit sårlega så hade han känt att han levat.

De där kall och hårda eftersöken är de man minns bäst, precis om lumpen man minns bara det roliga efter några år.

;D visst e eftersök kul!....  :-*...

bra jobbat av dej!.. 

MVh

På lördagen blev en kalv på skjuten av en passkytt. Radion: ''Ena skottet var en bom och den andra tror jag tog, kalven försvann in i skogen''.

Jaha, tänkte jag, eftersök. En hund var dock med, men hundföraren är i princip döv så en annan hundförare som var alldeles i närheten gick på ¨ångståndet och sköt 2 skott. Kalven ramlar inte, fortsätter. När den står på en skogsbilväg och ser dålig ut och småvajar vill den i alla fall över vägen och vidare. Då skjuter hundförare 2 ett skott till och kalven ligger. Någon instinkt eller adrenalin gör att djuren trots skadan ska bara vidare.

Nu slutade allt ganska bra. Det är bara synd att en stor fin tjurkalv är så sönderskjuten (bl.a vom) så det känns inget vidare att ta reda på den.

Fan Björnhunden!

Lite gyttjebad få du väl tåla, kängerna brukar lukta så gosigt dan efter ;D

Kan det inte vara så att ensam kalv ofta är jäkliga för ståndhund o ställa?

Åtmindstonde oskadda o då borde även en skadad va lättskärrad.

Sen har vi givetvis de här med redan skadat djur som går på adrenalinkicken.

Ev chockverkan av tex ett skott minskar o döden måste komma som "mekanisk" skada.

kotpelare, hjärna, eller hjärta/lungor måstes sättas ur funktion.

Sköt själv en råbock i min ungdom, först ett kulskott i frambenet.... :-

Eftersök och en hagelsvärm på lite för långt hål mot halsen där jag såg håret resa sig vid haglens anslag.

Hur nu djuret kunde gå iväg efter den smälen men troligen så var det allt för långt håll.

När vi sen kom ifatt så fick den liggande bocken en kärve hagel från 2 m håll så det blev ett hål stort som en 5-krona i bröstkorgen. Då hoppade bocken upp och hunden tog o drog ner den så jag gcik fram o stack den men den 6-taggarn kämpade ändå så våldsamt att jag fick en svullen tumme..

Nu gick tiden mellan sista skottet o knivningen rätt snabbt så verkan av hålet i bröstkorgen han inte riktigt igång tror jag.

Men rätt chockad var jag, helt klart och undrade vad i h-vete hagelpatronerna var laddade med.

Fan Björnhunden!

Lite gyttjebad få du väl tåla, kängerna brukar lukta så gosigt dan efter ;D

Kängorna och övriga kläder upp till brösthöjd var insmorda i denna gegga av sedan länge utdöda djur som kommit fram ur bottenslammet.

Detta kan varit en orsak till varför de 3 gubbarna som kom för att hämta kalven stod i medvind ;D ;D

Björnhunden