...så har man alltså tagit steget och testat hagelbössan "på riktigt".

Känns som stor risk att bli fast i detta...

Jag är ganska ny på jaktområdet över huvud taget, och hageljakt har jag aldrig fått möjlighet att testa.

Eftersom alla jag känner nästan bara jagar med kula så har det inte blivit naturliga tillfällen att ge sig ut med hagelpåken på något annat ställe än övningsbanan. Och skall jag vara helt ärlig så har jag nog haft lite av en osäkerhetsbarriär också. Inte för träffa (det funkar ju (oftast) fint på banan), men för att jag skulle strula till allt med anläggning & avsäkring & annat när det väl kommer ett skottillfälle. Det är ju trots allt lite annat att ropa fram en duva än att hinna reagera i ett uppflog...

Nåja, när en kompis tittade förbi stugan i helgen och föreslog att vi skulle "ta bössorna med på en promenad" med hans labbe så fick jag äntligen tummen ur... 

När vi gick längs ett bredd dike i skogskanten strax innan kvällningen så brakade plötsligt en and upp. Minns inte att jag hann tänka på någon anläggning eller att säkra av, men jag hade tydligen inte behövt oroa mig, för anden föll i backen som en mindre (och dunig) sandsäck. Fantastisk känsla när allt bara funkar!

Mer sånt! Känner att jag håller på att fastna rejält...

// Klabbarparn

Oj oj oj.. vänta du bara tills du på allvar får möjlighet att använda din bock på jakt...

Vad är det för bock förövrigt, kände inte riktigt igen den..

Mvh!

Grattis........

Stekt andbröst Mmmmm. 

Oj oj oj.. vänta du bara tills du på allvar får möjlighet att använda din bock på jakt...

Vad är det för bock förövrigt, kände inte riktigt igen den..

Mvh!

Jo, det är ju just det jag börjar att inse... Där rök tidplaneringen för resten av året!!!

Det är en Marocchi, 1/4 & 1/2 choke. Ingen fantastisk sak; halvtaffliga ornament och inga ejektorer, men den ligger fint i anläggningen och kostade ungefär vad jag tyckte att hagel var värt då. Fast jag får kanske börja omvärdera... 

Nej nöt ett tag till med den bössan, finns ingen anledning att köpa något annat förrän du är rejält varm i kläderna och du har lärt dej vilka egenskaper du saknar hos befintlig pang.

Mvh!

Hipshot har helt rätt. Skjut tills Du vet vad som fattas och prova sen ett antal andra bössor av kompisar innan Du byter. Tillslut kommer det ett tillfälle då Du upptäcker att en sån här ska jag ha.

Låter som vettiga tips. Tackar!

För min del gäller det nog också att försöka få till några tillfällen att hänga med någon van hageljägare. Det är nästan inga i min omgivning som jagar med hagel, så jag får väl försöka vara lite kreativ.

Någon här som har bra tips på ensamjaktformer utan hund? För det är nog så mitt jaktschema kommer att se ut under den närmaste tiden...

Beror på var Du bor. Häruppe så är indianjakt på fågel rätt så vanligt. Men lagen föreskriver hund till nästan all jakt. Gillar man att skjuta mycket så hör med kommunen om soptippsjakt. Det är nytta med nöje. Du kan få i bästa fall skjuta 250 skott på en dag om det vill sig väl. Det andra alternativet är att krossa lera på bana och där ger skeet och sporting bästa träningen. Trap vinner den som håller sig vaken längst. Bor du längre söderut så kan Du säkert gå kantzonerna runt åkrar och skjuta fälthare och fasan men jag har ingen egen erfarenhet. Måste bara fungera med tanke på vilttätheten därnere.

Tackar Nils I,

Jag vet inte exakt vad indianjakt innebär i praktiken, men jag kan föreställa mig.

Det är i Värmland jag jagar och marken består av ungefär lika delar skog och åker (spannmål/vall) i ganska stora skiften. Det största skogsskiftet är gammelskog som går hela vägen ned till sjön (Vänern) med en övergång av myr & vassar.

På markerna finns det gott om rådjur och älg och på höstarna slår stora flockar med kanadagäss på fälten. Hare har jag aldrig sett där och när det gäller fågel är det väl (förutom en eller annan and) mest nötskrika jag har sett. Jag tror att det finns en hel del räv & grävling också, men har aldrig sett någon själv.

För säkerhets skulle för att inte verka oseriös kanske jag borde tillägga att jag har tillgång till ett bra eftersöksekipage hos en gårdsgranne, men ingen tillgång till hund för själva jakten. (Så där föll all sjöfågeljakt bort...)

Jag började min karriär som jägare hundlös. Det gav massor med motion att halvspringa upp skogsfågel (indianjakt) så att dom inte bara löpte undan och lättade utom håll för bössan. Sedan skaffade jag mig en apportör vid namn Nova. En av dom tuffaste mest hårdnackade labradorer som funnits. Ingen lakritsrem utan en äkta fläskstövare musklad som en skogskörd ardenner och med ett självförtroende som en proffsboxare. Hon och jag kamperade ihop i tretton år. Hon var oduglig i skogen om det inte handlade om ren apportering och guld värd i sjöfågelsammanhang. Därför blev det mest sjöfågeljakt och den mängd fågel jag skjutit häruppe för henne kommer inte många upp i under ett jägarliv. Sedan blev det vorsteh och bössbyte till en lättare halvautomat då det blev en ännu mer rörlig jakt. Jagar Du i Värmland så är möjligheterna obegränsade. Som Du beskriver så finns all hageljakt representerad och ni har både orre, tjäder och sjöfågel. Tyvärr så begränsar ju gråben jakten med drivande hund ganska drastiskt. Har Du ingen möjlighet att skaffa hund själv? Jakten blir oerhört mycket roligare när man har en hund som man ska samspela med. Jag tycker knappt att det är lönt att gå ut i skogen utan numera.

Låter som att jag kommer att hålla mig till konditionsträningen ett tag till... 

Visst verkar det ge en dimension till att ha hund med i skogen, det märks tydligt på er alla hundägare och inte minst av vad Du skriver, och av det lilla jag har sett så blir det bara roligare ju närmare samspelet blir. När jag "gått med" någon annan med hund märks det ju också tydligt vem hunden prioriterar...  :

Tyvärr reser jag för mycket i jobbet för att kunna ta hand om en hund på rätt sätt och resten av familjen vill inte ha någon form av husdjur över huvud taget. Men, tingens ordning kan ju ändra sig med tiden. Fram till dess får jag fortsätta att vårda bekantskapen med mina hundägande vänner, de är ju också trevligt sällskap i skogen, både med och utan hund...

Som tur är har ingen sett varg i trakterna där jag jagar (södra Värmland) och det känns som att det är lite för mycket åkerlandskap för att de skall trivas där (men man kan ju aldrig veta). Däremot verkar det ha kommit ganska mycket lo till trakterna för rådjursstammen har minskat rejält de senaste åren och många har sett spår av dem.