Rådjurspremiär med störningar...

Så föll äntligen alla bitar på plats, så jag kom ut och fick släppt unghunden.

Det hade regnat hårt hela morgonen, men vid 0900 så slutade det, och faktiskt, solen visade sig korta stunder. Hunden var ivrig när pejlen åkte på, och jag hann inte klappa honom och peppa honom i vanlig ordning, för när jag strök kopplet for han iväg som skjuten ur en kanon.

Precis då fick jaktkamraten ett telefonsamtal, om att han måste gå och flytta sin bil. Jag sökte ensam ut på pass, men hann inte långt före upptaget.

Drevet gick i en skön bukt, och vände rakt mot mig.

Man har ju hunnit med en del premiärer i sitt liv, men ändå så kände jag hur jag fick ett alldeles för hårt grepp om kolvhalsen på min Brno, och log lite för mig själv.

Nu brakade det till bra i tätningen framför mig.

Alldeles för bra... En kort stund visste jag inte om jag skulle få höra grymtanden eller se långa älgben bland snåren, och hunden närmade sig snabbt.

Nu hörde jag hur en älg "småpratade" så jag antog att det var ko med kalv.

En viss oro gjorde sig påmind, för jag har inte tänkt mig Eddy - hunden - som en älghund precis.

Så klev älgparet ut inte 15 meter ifrån mig, gick fram och kikade på mig, gick tillbaka och så fram ur riset än en gång och ut på vägen. Nu kom även hunden ut ytterligare 15 meter bortom älgarna.

Han konstaterade att husse kollade på fel vilt och stack in i snärjet igen och drev vidare - han var helt ointresserad av älgarna.

Den lilla rara kossan var däremot hyffsat glad över situationen, och då hon lade öronen platt bakåt, så tog jag av mig hatten och viftade lite fint...hon stod rakt mot mig, men ena örat blev nu lite mer avslappat, och några sekunder senare så klev de båda in i riset och gick långsamt bort.

Nu kom hunden i nästa bukt, och precis som det började bli riktigt spännande, så klev ett äldre par ut på stigen - mitt i våra egna marker - med en svampkorg innehållande 5 små kantareller.

De förklarade hur härligt det var i skogen, och tyckte att de söta rådjuren borde få vara i fred, och knallade lugnt vidare. De var inte otrevliga alls, och jag önskade dem lycka till i svampskogen, men blåste in hunden och så var den dagens jakt slut.

Uppiggad av älgmötet på förmiddagen åkte jag till banan för att skjuta en serie med .375'an. Alltid skönt att åka upp lite snabbt vid olika tillfällen för att liksom försäkra sig om att bössan sätter skotten där man avser.

Ställde upp tavlan på 150m för att se hur överslaget på 2-3cm vid 100m skulle funka i praktiken, och det blev så här:

5 skott som förvisso inte sitter perfekt i mitten, men jag kan säga att det blåste som f-n, så jag anser snarare att denna kombination av vapen, kaliber och kulor ger väldigt liten vindpåverkan på detta håll.

Nu blir det några släpp till med hunden, sedan är den ljuvliga älgjakten här...