Härliga hundframgångar!

Ännu en dag med tillfälle till släpp.

Kom ut vid 12.30 snåret, och strök kopplet på Eddy. Han väckte lite underligt idag, inget han brukar göra, och tanken på älgkontakt kom i det BäckaBengtsonska huvudet igen. Det blev dock tyst, och jag kunde i sakta mak klättra upp till min för dagen tänkta postering.

Solen gassade, och det var inte utan att jag tyckte det var lite i varmaste laget för hunden. En snok kom slingrande fram mot mig, och den stannade inte förrän den var 10 cm från min fot. Där blev den blickstilla, och det var bara tungan som spelade lite nervöst och skvallrade om att den inte dött på fläcken. Vi betraktade varann ganska länge, men så drog hunden på, husse hoppade till och ormen fann för gott att snabbt dra sin kos.

Upptaget kom ganska långt bort, och vände snabbt ut ur marken. Pejlen åkte fram, och nu förbannade jag att jag inte tunat in den innan jag släppte hunden. Pejlen funkade Inte som jag önskade, det är då ett som är säkert. Medans jag stod och svor över värdelösa pejlar och slarviga pejlare, så kom drevet allt närmre. Till slut var jag tvungen att släppa pejlen rakt på backen för att greppa Brno'n och sätta tummen på säkringen.

Ut på skogsvägen steg en get, och det var bara att frysa till is, för att inte skrämma iväg henne och förstöra för hunden. Givetvis valde geten att gå rakt mot mig, och på 15 m så kunde hon inte längre missa mig, och det blev ett par höga hopp in i slyet igen.

Eddy kom på drevlöpan ca 40 sekunder efter, och så drog allt rakt ut i oändligheten, men hunden visade åter prov på att släppa skenande djur, och kom till mig efter ca 20 minuter.

Det är gott, att vara jägare...