Nära skjuter ingen älgkalv heller...

Men idag va de fan RIKTIGT nära att första älgen ramla på ståndskall åt Lejon.

Jag va nästan klar med min hundgång då han börjar skälla riktigt fint bara 180m från mig i storskogen. Väntar nån minut för att konstatera att det inte är fågel å smyger fram lite. Snart ser jag en älg som står lugnt men tycker vid första anblick att den ser rätt stor ut så lite blandat glad för han skäller älg men besviken för det är fel djur så står jag å funderar va långt ifrån älgen han står... DÅ rör kon på sog som stått bakom en liten ridå av underväxt så jag ser att hunn stått å gafflat henne rakt i ansiktet. Givetvis hade kalven då gått upp bakom henne, vinden snor till så dom upptäckte mig å knallar över bäcken in på grannmarken. Hade jag sett kossan innan så hade jag kunnat skjuta kalven i förstaläget. Gissa om jag bara ville gå till första bästa träd å bara...  

På grannmarken dunkar han på å mitt försök till stöt får dom att flytta sig ett par 100m innan det bli stånd/gångstånd igen.

Nåja... Det är givetvis ändå fantastiskt kul att kunna bocka av de första riktiga längre ståndskallet med fast stånd i upptaget å där jag kunde se älgarna 3ggr  Imorrn tar vi nya tag å idag fick man ju ytterligare en skön boost så plötstligt känns de inte allt för fjärran tills första älgen ligger efter ett ståndskall... Jag unnar verkligen denna hunn detta efter sin tuffa start i livet å allt kämpande därefter med första hösten helt spolierad... 

Rent symboliskt lägger jag ut en suddig bild som jag tog på kossan (mitt i bild) inne på grannmarken strax innan jag försökte stöta...