Win 70 Pre-64 Super Grade

Bäste Broder!

Det är med skammens rodnad på mina kinder jag sent omsider författar dessa rader Givetvis borde jag kommit med lite kommentarer tidigare men bättre sent än aldrig?

Om vi tar kommentarerna i omvänd kronologisk ordning så börjar vi med Winchester SuperGrade m-70. När det gäller hur bössan känns för dig finns det givetvis ingen annan än du som kan kommentera det, jag vet sedan tidigare att du vill ha lite mer massa och tyngd i dina jaktbössor än vad t ex jag själv föredrar. Det innebär att när du finner en Sako 75 så tycker du att de passar perfekt medan jag upplever dem som otympliga järnspett. Å andra sidan upplever du de bössor jag föredrar som viftiga och piplätta, det är m a o bara att konstatera att vi har olika kroppskonstitution och skjutstil. Det är av den enkla anledningen som jag alltid propagerar för att man skall prova de olika bössor man är intresserad av innan man funderar på kalibrar och dylikt.

Supergraden har trevliga linjer i mina ögon så jag kan utan tvekan förstå att du faller för den men det är egentligen ingen bössa jag skulle rekommendera rakt av, jag har sett för många exemplar som skjutit dåligt och som haft klara brister i sammansättningen för att våga göra det. Samtidigt finns det riktigt fina exemplar så jag säger inte att bössan är kass, utan bara att kvalitéten varit riktigt ojämn. Det är inte ovanligt med ganska grava matningsproblem på win-70 classic trots den kontrollerade matningen. Alltså skulle jag inte rekommendera dig ett köp med mindre än att du fått prova den ordentligt både med avseende på funktionen och precisionen.

Att hitta en fabriksbössa som är snygg, skjuter bra, har en fullgod funktion och en kolv som stämmer är inte precis enkelt om man sedan vill att den skall ha ett hyfsat lågt pris blir ekvationen mer eller mindre olöslig. Vilka bössor som har stockar som passar kan du som sagt bara svara på själv men när det gäller de nu aktuella bössorna skulle jag säga att Winchestern är snygg men att jag är tveksam inför funktion och precision medan Sako och Tikkorna skjuter bra med bra funktion men utan särskilt tilltalande utseende. Vad du själv prioriterar har jag ingen aning om. Till winchesterns försvar skall det sägas att du kan ha tur och hitta ett exemplar som både funkar klockrent och skjuter bra, dessutom är de problemen som jag sett på winchestrarna helt klart möjliga att åtgärda.

När det sedan gäller kaliber & kulor funderingarna så har jag uppfattningen att 338 win är en klart vettig patron. I mina ögon är det en 30-06 med "extra allt" det vill säga att den är en lyckad kompromiss som klarar många olika situationer på ett vettigt sätt. Av det jag sett i skogen skulle jag säga att den är "mer bössa" än .30 kalibrarna men "mindre bössa" än t ex 9.3x62/375 H&H. Kulbanan är visserligen bättre på en 338 win än vad den är på en 9.3/375 men skillnaden är inte så där dramatisk som en del vill göra gällande. Steg upp från 308/30-06 är tillräckligt för att det skall märkas men inte heller i den änden är skillnaden dramatisk. För mig handlar det om vilken bössa en 338 win skall komplettera, om man redan har en 308/30-06 skulle jag skaffa något grövre men om man som du kör med 6.5/270 så känns det som ett lagom steg att ta.

Vilken kula man väljer beror på om man likt Elmer Keith tror på tungt och långsamt då man i princip kan välja vilken vettig 250 grains kula som helst med tanke på att dessa lämnar pipan i lite drygt 800 m/s. Om man istället vill ha lite lättare kulor så bör de såklart vara konstruerade för att hålla och då hamnar vi i princip bland helkoppar och bondat. Jag har i många år laddat 338 win med 225 grains Barnes kulor till en kompis från början var det xlc som gällde men sedan några år har vi gått över till tsx. Dessa lämnar pipan på hans sako hunter med lite drygt 850 m/s och han har vid det här laget skjutit över 25 älgar och ett tiotal grisar med den kombinationen och är mycket nöjd. Jag är därför ganska säker på att du kommer att bli nöjd även med 210 grains TTSX även om jag inte provat den ännu. Coni Brooks (en av ägarna till Barnes) har länge haft 185 grains kulan i 338 win som sin personliga favorit och även om det känns extremt från en svensk horisont så är jag rätt säker på att även en 160 grainare skulle funka riktigt bra. Även diverse Accubond och Scirrocco m fl funkar med all säkerhet bra i de hastigheter som kan bli aktuella i en 338 win mag.

Hoppas att dessa kommentarer bidrar till mer klarhet än skapar nya dimridåer.

Vänligen,

Henrik

Tack för en mycket uppskattad kommentar

Vad jag prioriterar är felfri funktion, bra trycke, och god precision. Kan man få detta i ett snyggt paket så skadar det förstås inte.

Som jag skrev så har jag lite farhågor angående just matningen, eller åtminstone Mauserutdragarens konstruktion. På Featherweight:en jag hade så fick jag ibland katastrofala problem där hela mekanismen hängde sig. Det som hände var att ibland så hamnade en patron framför utdragaren på väg in i kammaren, hur nu det kan gå till. Utdragaren är avfasad framtill på klon för att passa i utdragarspåret i hylsan, och denna avfasning pressar ut utdragaren i sidled om detta händer. På just denna bössa ville det sig inte bättre än att när utdragaren pressades ut i sidan av pipan och fortfarande inte var längst framme i den naturliga slutstycksrörelsen (eftersom hela patronen ligger framför utdragaren) så släppte greppet från den metallring som omsluter slutstycket och vilken håller fast utdragaren (och låter den rotera sina x grader runt slutstycket).

Detta slutade med att en patron var "nästan kamrad", det gick inte att skjuta, det gick inte att föra slutstycket framåt, och det gick inte heller att dra slutstycket bakåt. Alltihop satt präktigt fast, och det krävdes ganska stor kraft för att dra tillbaka slutstycket. När man väl lyckades med det så drogs hela utdragaren fram ett par cm och resultatet blev ett obrukbart slutstycke där "klon" satt några cm längre fram än normalt. Det krävdes en del pill för att återställa slutstycket, men eftersom hela denna sekvens inträffade åtminstone fyra gånger då jag ägde bössan så sjönk mitt förtroende för kontrollerad matning ganska avsevärt. Vad är det som säger att detta inte kan inträffa med en 375:a? I en stressad situation med en 200 kilos lejonhane i antågande så skulle jag hellre ha push-feed alla dar i veckan än en bössa med totalt okontrollerad matning!

Nu kan detta mycket väl ha varit ett måndagsexemplar och det säger kanske en del om mig att jag bytte in bössan istället för att åtgärda problemet. Jag har aldrig hört talas om nån annan som varit med om liknande, men det är inte helt uteslutet att fanatiska förespråkare (finns det nån annan variant?) av kontrollerad matning mörkar såna här händelser.

Som jag ser det är perfekt ergonomi och tilltalande utseende hos en bössa en i princip omöjlig kombination. Jag gillar raka bössor men har aldrig funnit någon som sitter bra i händerna. En bössa är för mig något av en paradox: det är något skapat av människan för människan, men förvånansvärt ofta är ergonomin lika bra som ett järnspett. Min projektbössa kommer få utomordentlig ergonomi men den kommer inte bli snygg, så det är väl en avvägning man alltid får göra. I mina ögon är Rugers magnumstudsare riktigt snygga, men när jag plockar upp en från vapenhyllan så passar de mig riktigt illa. Winchester 70 är ett glädjande undantag som passar mig hyggligt bra men inte lika bra som exempelvis Sako Hunter eller 75.

Med tanke på mina erfarenheter med 6,5:an och dina kommentarer Henrik, så kanske jag ska ta och göra min första provskjutning av en bössa innan inköp. Jag har alltid tagit problemen när de kommer, men i det här fallet är det kanske motiverat att lufta bössan och att testa matningen och även försöka provocera fram en fastlåsning av slutstycket.

Återigen tack för en tänkvärd kommentar