Nu räknar vi ned till en ny säsong!

Uj, uj...att jag skulle få ett så långt sommaruppehåll från denna eminenta sida hade jag aldrig trott.

Men här har varit en minst sagt turbulent tid, och sommaren har inte varit mycket ros, men en hel del ris.

Alla flyttplaner har ställts in för gott - nåja, om framtiden kan vi bara spörja - men med stigande räntor och mer hus till salu än köpare, så vågade vi inte ta steget full ut.

Jag kompenserade det hela med att bygga en liten ladugård här hemma, och anlade en gigantisk rabatt, så att jag inte är sysslolös.

Jag har fått ta bort en av mina hundar. Det var nödvändigt, men ändå....så höll jag på att ramla i gropen själv, jag grävt till min gamla trotjänare.

Jag tycker det är fel att åja sig över bortgången av ett djur, när man själv är både domare, jury och bödel...men den här gången höll jag på att bli knäckt. Att sätta Fioccifyran i nacken på en så otroligt god vän.... Det är svårt att förstå, för folk som inte gjort det själva.

Men det var jag skyldig honom. Han fick sluta sina dagar på en plats han verkligen älskade, och fick en grav så djup att inget fyrfota djur någonsin skulle kunna öppna den.

Episoden satt i mig i flera veckor, och jag var inte mig själv alls. Jag blir bara mesigare med åren, är jag rädd.

Jaktsäsongen är på G..!

Jag har inlett den med den årliga jaktstigen på hemmaklubben, och det gick riktigt bra i år. Det är ett trevligt sätt att träffas och damma av gevären under gemytliga former.

Jag känner mig inte lika förväntansfull inför bock-premiären i år - trots Rugern - utan är mycket mer fokuserad på den 1e Oktober.

Hunden som jag har nu, kan vara den bästa jag någonsin haft. Och jag har haft ett par stycken... Skönt att han är just en hund, och inte känner av någon press från husses förväntningar..

Han har fått mycket tid av mig i sommar, och jag bara jobbat med den hunden i år. Kommit långt i den dressyr jag sätter på mina hundar, och jag har biltränat honom - han var väldigt åksjuk förr - så pass mycket att han nu med glädje hoppar in i bilen. Han var faktiskt med på semestern i år, då vi bilade ner i Skåne och sov på camping i Torekov. Han har även kommit över sin vatten-skräck och går nu i sjön - inte med glädje, precis - men ändå. Detta var en viktig del i hans karriär som jakthund. Jag upptäckte förra säsongen att han inte gick i ens en lite bredare bäck utan letade upp något ställe där han kunde hoppa eller klättra över i stället. En farlig ovana som lätt kunde resulterat i att han skulle bli fast i skogen.

Han har blivit farligt populär i resten av familjen, så kommer jag hem utan honom från skogen någon gång, så får jag nog sova ute jag med...

Men risken är liten. Jag har på 25 år Aldrig lämnat en hund i skogen.

Men nu först blir det till att skjuta in .375an ordentligt och så får vi se vad den har för effekt på råbockarna...

Känns rätt skönt att vara tillbaka på jaktsnack...