Hej alla

Är för tillfället i kina och jobbar och fick besked via sms från föräldrarna som är hundvakter att de har avlivat min hund.

Hon hade en inflamation i livmodern som inte riktigt vill ge med sig trots pencilin.Och i går blev hon tydligen jätte dålig.

Känns förjävla surt.

Trident1452

Hej alla

Är för tillfället i kina och jobbar och fick besked via sms från föräldrarna som är hundvakter att de har avlivat min hund.

Hon hade en inflamation i livmodern som inte riktigt vill ge med sig trots pencilin.Och i går blev hon tydligen jätte dålig.

Känns förjävla surt.

Trident1452

Lider med dig, trist att inte få vara med, trots det tunga i beslutet så tycker jag att det är bättre att vara på plats.

Tack

Jag tror inte det riktigt sjunkit in ännu men det blir nog mera verkligt när man kommer hem

och ser den tomma hundgården och hennes tomma korg.

trident1452

Tack

Jag tror inte det riktigt sjunkit in ännu men det blir nog mera verkligt när man kommer hem

och ser den tomma hundgården och hennes tomma korg.

trident1452

Skit jobbigt när det är dags. Enda trösten är väl att få tag på en ny valp. Hjälper iaf lite.

Skit jobbigt när det är dags. Enda trösten är väl att få tag på en ny valp. Hjälper iaf lite.

jo kanske. Får klura lite hur det blir.

Trident1452

det var lite dumt av veterinären. vi brukar be andra avliva hundar. det bästa är att man ber någon som inte känner hunden. ett tips är att stoppa korvskivor i en påse. medans hunden är helt koncentrerad på att leta fram korvskivor så tar man bort hunden. hunden är helt omedveten om vad som händer. jag personligen tycker att veterinärer gör ett bra job, förutom när det gäller att ta bort hundar. vi hade en jättesjuk hund en gång.: 16 år gammal. vi ville ta bort hunden, för att den skulle slippa lida, men veterinären sade att vi skulle medicinera den. man kände inte igen hunden sen. det var inte samma pigga hund längre: resultatet: det sista hunden gjorde var att den bet mig i ansiktet.

dels att veterinärer vill dra ut på hundens lidande; få den att leva så länge som möjligt

dels att dom ger kusliga mediciner när dom beslutat att ta bort hunden

Min barndoms schäfer, Bessie, blev 12 år gammal. Hon fick flera gånger livmodersinflammationer som medicinerades och slutligen cancer i buken. Vi tyckte inte att det var etiskt att låta henne plågas utan bestämde oss för att ta bort henne. Visst hade jag kunnat skjuta henne men det kändes alltför tungt. Istället bad jag min mors kusin göra det med hagelbössa. Vi tog upp henne i den tämligen stora trädgården på farsgubbens gård och lät skottet gå i stillhet utan stress. Lidandet var över ögonblickligen och jag begravde henne i trädgården i en djup grav som jag sedan planterade blommor på. Kändes som ett värdigt avslut.

Min gamla shetlandsponny som nu passerat 30 börjar mer och mer uppvisa spår av tidens tand och jag blir nog dessvärre tvungen att ta bort honom. Att köra honom på slakteriet är det inte tal om utan det får isåf bli ett skott bakom örat med hagelbössan i hagen och att begrava honom under mer värdiga omständigheter. Lagen har lyckligtvis ändrats så att man inte behöver köra en häst till kadaverhanteringen utan det räcker med godkännande från kommunens miljöinspektör. Känns onekligen långt mer etiskt..

Min absolut bästa jaktkompis labben Nova blev 13 år. Jag var bortrest under veckorna på arbete och var bara hemma under helgerna. En fredag när jag kom hem så hade bakdelen på hunden slutat att fungera. Hon pinkade ner sig och benen vek sig. Jag pratade då med en veterinär och bad honom att hjälpa mig. Hon fick en lugnande spruta hemma och somnade i armarna på mig och sedan fick hon en dödande injektion. Allt gick lungt och stilla utan stress eller skräck. Det var jag som led mest av att skiljas från henne.