Av Björn Törnvall 2008-09-23

Störs jakten leder det till ekonomisk skada för markägaren. Juridiskt sett väger jaktmarkens jaktliga värde därför tyngre än kommersiell bärplockning och allemansrätten, anser debattören.

Jag har tidigare läst (och kommenterat) något inlägg på Jakt & Jägares webbsida från störda jägare i Norrbotten, vars jakt fördärvades av inhyrda utländska bärplockare, som arbetade för lokala entreprenörer i bärbranschen.

Dessutom fanns ett par inslag om detta i förra veckans P1, där bäruppköparna som uppenbart hade starka intressen i plockarnas vedermödor, hävdade att allemansrätten gav utrymme för denna verksamhet. Dessutom angavs allemansrätten felaktigt vara en grundlag (Det finns dock en hänvisning till denna sedvanerätt i RF:s § 18.)

Vad jag förstår skall LRF:s jurister nu grubbla på hur detta problem skall kunna lösas.

Sedvanerätt – ingen lag

Allemansrätten är inte en lag utan en sedvanerätt. Den påstås ursprungligen ha tillkommit för att indelta knektar på väg till och från exercisplatserna skulle kunna tälta på annans mark, för insamling av fallved och för att möjliggöra en plockning av bär och svamp för husbehov.

Allemansrätten blev ju mer aktuell först i och med att semesterperioden förlängdes för stora delar av befolkningen efter andra världskriget, då camping och friluftslivets utövare ställde ökade krav på tillgång till naturresurserna.

Vi har i mitt älglag i Härjedalen, som de flesta ”septemberjägare” givetvis störts av dessa kommersiella utnyttjare av allemansrätten, även om lugna och vänliga samtal med plockarna och uppvisandet av information på det egna språket, där de hälsas välkomna tillbaka när vi avslutat älgjaktsveckan, än så länge alltid löst problemet för oss.

Äganderätt mot allemansrätt

När äganderätten ställs mot allemansrätten blir det alltid svåra avgöranden, mycket på grund av att det lagliga fundamentet för allemansrätten saknas och att den är så luddig.

Tyvärr finns endast ett rättsligt avgörande i HD ännu. ”Forsränningsmålet”. Men jag anser det ändå klart, att äganderätten alltid skall hållas högst. Allemansrätten präglas ju av devisen ”Inte störa, inte förstöra” enligt Naturvårdsverket.

Om den som blir utsatt för störningen av jakten är ägare till marken innebär det att värdet av markägarens jakträtt skadas ekonomiskt. Detta innebär att störningen, under hänvisning till allemansrätten, är otillåten.

Kräv lägre jaktarrende

Om den som arrenderar jakträtten störs av kommersiella bärplockare bör denne omedelbart rikta krav mot upplåtaren av nyttjanderätten, det vill säga mot markägaren. Kravet bör vara en nedsättning av arrendekostnaden som ersättning för störningen. Detta leder till, att markägaren som äger jakträtten, även i detta fall lider direkt ekonomisk skada av bärplockningen, vilket innebär att bärplockarnas störning under hänvisning till allemansrätten är otillåten.

Det så kallade ”Forsränningsmålet” i Högsta Domstolen innebar att en arrangör av organiserad forsränning på annan tillhörig fastighet har förbjudits vid vite att fortsätta sin verksamhet.

Uppkomna skador och olägenheter har klart överstigit vad fastighetsägaren måste tåla på grund av allemansrätten,

Med ”Forsränningsmålet” som stöd

Att utnyttja en annan tillhörig fastighet för en kommersiell verksamhet, vilken ger upphov till skada och eller olägenhet för fastighetsägaren, torde med hänsyn till HD:s utslag i ”Forsränningsmålet” inte omfattas av allemansrätten.

Därför bör en arrangör av kommersiell bärplockning med inhyrda eller till sin bärverksamhet knutna plockare, vid vite torde kunna förbjudas att fortsätta sin störande verksamhet.

http://www.jaktojagare.se/

Av Björn Törnvall 2008-09-23

Störs jakten leder det till ekonomisk skada för markägaren. Juridiskt sett väger jaktmarkens jaktliga värde därför tyngre än kommersiell bärplockning och allemansrätten, anser debattören.

Jag har tidigare läst (och kommenterat) något inlägg på Jakt & Jägares webbsida från störda jägare i Norrbotten, vars jakt fördärvades av inhyrda utländska bärplockare, som arbetade för lokala entreprenörer i bärbranschen.

Dessutom fanns ett par inslag om detta i förra veckans P1, där bäruppköparna som uppenbart hade starka intressen i plockarnas vedermödor, hävdade att allemansrätten gav utrymme för denna verksamhet. Dessutom angavs allemansrätten felaktigt vara en grundlag (Det finns dock en hänvisning till denna sedvanerätt i RF:s § 18.)

Vad jag förstår skall LRF:s jurister nu grubbla på hur detta problem skall kunna lösas.

Sedvanerätt – ingen lag

Allemansrätten är inte en lag utan en sedvanerätt. Den påstås ursprungligen ha tillkommit för att indelta knektar på väg till och från exercisplatserna skulle kunna tälta på annans mark, för insamling av fallved och för att möjliggöra en plockning av bär och svamp för husbehov.

Allemansrätten blev ju mer aktuell först i och med att semesterperioden förlängdes för stora delar av befolkningen efter andra världskriget, då camping och friluftslivets utövare ställde ökade krav på tillgång till naturresurserna.

Vi har i mitt älglag i Härjedalen, som de flesta ”septemberjägare” givetvis störts av dessa kommersiella utnyttjare av allemansrätten, även om lugna och vänliga samtal med plockarna och uppvisandet av information på det egna språket, där de hälsas välkomna tillbaka när vi avslutat älgjaktsveckan, än så länge alltid löst problemet för oss.

Äganderätt mot allemansrätt

När äganderätten ställs mot allemansrätten blir det alltid svåra avgöranden, mycket på grund av att det lagliga fundamentet för allemansrätten saknas och att den är så luddig.

Tyvärr finns endast ett rättsligt avgörande i HD ännu. ”Forsränningsmålet”. Men jag anser det ändå klart, att äganderätten alltid skall hållas högst. Allemansrätten präglas ju av devisen ”Inte störa, inte förstöra” enligt Naturvårdsverket.

Om den som blir utsatt för störningen av jakten är ägare till marken innebär det att värdet av markägarens jakträtt skadas ekonomiskt. Detta innebär att störningen, under hänvisning till allemansrätten, är otillåten.

Kräv lägre jaktarrende

Om den som arrenderar jakträtten störs av kommersiella bärplockare bör denne omedelbart rikta krav mot upplåtaren av nyttjanderätten, det vill säga mot markägaren. Kravet bör vara en nedsättning av arrendekostnaden som ersättning för störningen. Detta leder till, att markägaren som äger jakträtten, även i detta fall lider direkt ekonomisk skada av bärplockningen, vilket innebär att bärplockarnas störning under hänvisning till allemansrätten är otillåten.

Det så kallade ”Forsränningsmålet” i Högsta Domstolen innebar att en arrangör av organiserad forsränning på annan tillhörig fastighet har förbjudits vid vite att fortsätta sin verksamhet.

Uppkomna skador och olägenheter har klart överstigit vad fastighetsägaren måste tåla på grund av allemansrätten,

Med ”Forsränningsmålet” som stöd

Att utnyttja en annan tillhörig fastighet för en kommersiell verksamhet, vilken ger upphov till skada och eller olägenhet för fastighetsägaren, torde med hänsyn till HD:s utslag i ”Forsränningsmålet” inte omfattas av allemansrätten.

Därför bör en arrangör av kommersiell bärplockning med inhyrda eller till sin bärverksamhet knutna plockare, vid vite torde kunna förbjudas att fortsätta sin störande verksamhet.

http://www.jaktojagare.se/

Jag har lite svårt att förstå problemet faktiskt och tycker nog att alla ska kunna ha tillgång till markerna och att allemansrätten inte skall ändras alls. Jag har lite svårt att känna förståelse för dessa "en vecka om året jägare" som anser sig ha all rätt i världen så fort det kommer till deras älgjakt... Det är ett evigt tjafasande om dessa älgar osv i allt från tilldelning till fällning och där ofta de små markägarna ylar mest.

Nu uttrycker jag mig lite starkt kanske men helt ärligt,.. Inga jaktlag skramlar så mkt som älgjägarnas jaktlag!

Det finns norrländsjägare som inte alls ser alla dessa bärplockare som ett problem. Visst,.. det är ju förjäkligt och ytterst irriterande om de stör jakten osv de dagar man ska ut men,.. Gå ut en annan dag då istället för bärplockarna drar ju vidare och är inte kvar i samma områden under så lång tid eller försök jaga av de såtar där de inte är för dagen och byt sen osv.

Bären skall ju också plockas annars får vi ingen sylt till raggmunken! Och det handlar ju inte om forsränning, turridning mm som faktiskt på riktigt kan förstöra mkt på själva naturen så varför tjafsa om dessa bärplockare??

Förklara gärna för en som jagar i andra mer tätbefolkade delar av landet som är van att ha en massa folk kutandes runt sig på jakterna,.... För jag förstår som sagt inte riktigt detta "bärplockareproblem"

Jag har lite svårt att förstå problemet faktiskt och tycker nog att alla ska kunna ha tillgång till markerna och att allemansrätten inte skall ändras alls. Jag har lite svårt att känna förståelse för dessa "en vecka om året jägare" som anser sig ha all rätt i världen så fort det kommer till deras älgjakt... Det är ett evigt tjafasande om dessa älgar osv i allt från tilldelning till fällning och där ofta de små markägarna ylar mest.

Nu uttrycker jag mig lite starkt kanske men helt ärligt,.. Inga jaktlag skramlar så mkt som älgjägarnas jaktlag!

Det finns norrländsjägare som inte alls ser alla dessa bärplockare som ett problem. Visst,.. det är ju förjäkligt och ytterst irriterande om de stör jakten osv de dagar man ska ut men,.. Gå ut en annan dag då istället för bärplockarna drar ju vidare och är inte kvar i samma områden under så lång tid eller försök jaga av de såtar där de inte är för dagen och byt sen osv.

Bären skall ju också plockas annars får vi ingen sylt till raggmunken! Och det handlar ju inte om forsränning, turridning mm som faktiskt på riktigt kan förstöra mkt på själva naturen så varför tjafsa om dessa bärplockare??

Förklara gärna för en som jagar i andra mer tätbefolkade delar av landet som är van att ha en massa folk kutandes runt sig på jakterna,.... För jag förstår som sagt inte riktigt detta "bärplockareproblem"

Jag förstår problemet. Om man nu har en semestervecka och sett fram mot detta hela året, så har jag full förståelse för att man reagerar. Och i detta fallet med rätta.

Har själv varit med om hur skogen fylldes med brukshundsnissar, som utan markägarens vetskap skulle ha kurs där vi jagade. Dvs en kurs detagarna betaltför vilket i detta fallet då blir kommersiellt utnyttjande och med andra ord inte lagligt.

för egen del så tror jag man borde ändra ordalydelsen från "allemansrätt" till något mer lämpligt. Det är ingen rättighet utan precis som ovan debattör skriver, en sedvanerätt och ingen lag. Äganderätten måste vara det som väger tyngst och framför allt markägarens möjligheter att nyttja sin egen fastighet. Givetvis inom rimliga gränser.

Jag tror det finns en väldigt stor okunskap om vad allemansrätten innebär. JAg har påtalat för en hundägare om det olämpliga att släppa en hund av modell större, lös i markerna i maj månad. Men fick mig en rejäl skopa med hänvisning till allemansrätten.

Jag förstår problemet. Om man nu har en semestervecka och sett fram mot detta hela året, så har jag full förståelse för att man reagerar. Och i detta fallet med rätta.

Har själv varit med om hur skogen fylldes med brukshundsnissar, som utan markägarens vetskap skulle ha kurs där vi jagade. Dvs en kurs detagarna betaltför vilket i detta fallet då blir kommersiellt utnyttjande och med andra ord inte lagligt.

för egen del så tror jag man borde ändra ordalydelsen från "allemansrätt" till något mer lämpligt. Det är ingen rättighet utan precis som ovan debattör skriver, en sedvanerätt och ingen lag. Äganderätten måste vara det som väger tyngst och framför allt markägarens möjligheter att nyttja sin egen fastighet. Givetvis inom rimliga gränser.

Jag tror det finns en väldigt stor okunskap om vad allemansrätten innebär. JAg har påtalat för en hundägare om det olämpliga att släppa en hund av modell större, lös i markerna i maj månad. Men fick mig en rejäl skopa med hänvisning till allemansrätten.

Oki,.. men jag förstår ändå inte problemet;) Vad gäller SBK-verksamheten så kan man ju hänvisa till deras generella dispens osv vilket alla instruktörer ska känna till. Hundkurs i organiserad form SKA man ha tillstånd för av jakträttsinnehavaren men då får man i gengäld ha kurser och tävlingar mm i stort sett året runt och behöver inte tänka på "koppeltvångsperioden" osv. Både SBK och SSRKs medlemmar som är instruktörer har dispens och får alltså bedriva verksamhet i markerna under hela året FÖRUTSATT,.. att de har tillstånd från jakträttsinnehavararen. (Med reservation för eventuella ändringar seneste åren då jag inte haft kurser inom SBK på några år)

I övrigt så kvarstår mina åsikter. Jag kan hålla med dom att allemansrätten bör ändra namn osv och kanske även skärpas i valda delar,.. för den innefattar ju faktiskt även en del skyldigheter mm men så länge inte en verksamhet _skadar_ markerna så anser jag inte att man ska kunna jaga iväg folk bara för att man inte kan ta sig ut och jaga mer än en vecka om året.

Oki,.. men jag förstår ändå inte problemet;) Vad gäller SBK-verksamheten så kan man ju hänvisa till deras generella dispens osv vilket alla instruktörer ska känna till. Hundkurs i organiserad form SKA man ha tillstånd för av jakträttsinnehavaren men då får man i gengäld ha kurser och tävlingar mm i stort sett året runt och behöver inte tänka på "koppeltvångsperioden" osv. Både SBK och SSRKs medlemmar som är instruktörer har dispens och får alltså bedriva verksamhet i markerna under hela året FÖRUTSATT,.. att de har tillstånd från jakträttsinnehavararen. (Med reservation för eventuella ändringar seneste åren då jag inte haft kurser inom SBK på några år)

I övrigt så kvarstår mina åsikter. Jag kan hålla med dom att allemansrätten bör ändra namn osv och kanske även skärpas i valda delar,.. för den innefattar ju faktiskt även en del skyldigheter mm men så länge inte en verksamhet _skadar_ markerna så anser jag inte att man ska kunna jaga iväg folk bara för att man inte kan ta sig ut och jaga mer än en vecka om året.

Min åsikt kvarstår. Du har fel och jag har rätt.. Med andra ord skall äganderätten gå för allemansrätten. Jakt är brukade av marken/nyttjade av naturresurs och detta ska inte få störas. Man kan ju vända på det och ta andra exempel. T ex att man avbryter en skogsavverkning för det ska plockas svamp.. eller slåttern får vänta för någon ska fota en veteåker etc etc..

Min åsikt kvarstår. Du har fel och jag har rätt.. Med andra ord skall äganderätten gå för allemansrätten. Jakt är brukade av marken/nyttjade av naturresurs och detta ska inte få störas. Man kan ju vända på det och ta andra exempel. T ex att man avbryter en skogsavverkning för det ska plockas svamp.. eller slåttern får vänta för någon ska fota en veteåker etc etc..

Ja, men då är vi överens då. Att vi tycker helt olika alltså

Ja, men då är vi överens då. Att vi tycker helt olika alltså

Exatemente! Vi är rörande ense om att vi inte är överens!