Är det någon som har en aning om hur §28 fungerar i verkligheten?

För det står ju att "vårdare" har rätt till den. Men vem eller är vårdare till en jakthund?

För om jag lånar en jakthund och ägaren inte är med så borde ju jag vara vårdaren. Men om ägaren inte är med, hur ställer det sig då?

Har även hört att om hela jaktlaget "äger" hunden gemensamt så är det bara att försvara hunden. Men jag var i kontakt men Lars Furuholm rovdjursansvarig på Länsstyrelsen Värmland och han sa

"Den tolkning som hittills har gjorts av olika jurister och Jägareförbundet är att ett helt jaktlag inte kan betraktas som vårdare av en gemensam hund"

Men han sa att jag skulle ta kontakt med Jägareförbundet så det for iväg ett mail till Gunnar Glöersen på förbundet här i Värmland och han har en annan tolkning.

" Min bedömning är att det borde räcka med att hundägaren ber jaktlaget, inklusive gäster, att "vårda hunden under den gemensamma jakten."

Men skriver även det tyvärr inte alla jurister har den bedömningen.

Försöker även att få svar från Justisieminister Beatrice Ask (hon lär ju vara lite ansvarig) och även Miljöminister Andreas Carlgren ( jakten regleras ju väldigt mycket under honom) men inte fått något svar än. Jag kommer med svaren därifrån senare om jag får några.

Hur resonerar ni andra i denna fråga??

Är det någon som har en aning om hur §28 fungerar i verkligheten?

För det står ju att "vårdare" har rätt till den. Men vem eller är vårdare till en jakthund?

För om jag lånar en jakthund och ägaren inte är med så borde ju jag vara vårdaren. Men om ägaren inte är med, hur ställer det sig då?

Har även hört att om hela jaktlaget "äger" hunden gemensamt så är det bara att försvara hunden. Men jag var i kontakt men Lars Furuholm rovdjursansvarig på Länsstyrelsen Värmland och han sa

"Den tolkning som hittills har gjorts av olika jurister och Jägareförbundet är att ett helt jaktlag inte kan betraktas som vårdare av en gemensam hund"

Men han sa att jag skulle ta kontakt med Jägareförbundet så det for iväg ett mail till Gunnar Glöersen på förbundet här i Värmland och han har en annan tolkning.

" Min bedömning är att det borde räcka med att hundägaren ber jaktlaget, inklusive gäster, att "vårda hunden under den gemensamma jakten."

Men skriver även det tyvärr inte alla jurister har den bedömningen.

Försöker även att få svar från Justisieminister Beatrice Ask (hon lär ju vara lite ansvarig) och även Miljöminister Andreas Carlgren ( jakten regleras ju väldigt mycket under honom) men inte fått något svar än. Jag kommer med svaren därifrån senare om jag får några.

Hur resonerar ni andra i denna fråga??

Vet inte om det går att dra en paralell till ansvaret för hunden? T ex lånar man en hund under en längre period så övergör ägaransvaret till dig som "vårdare". Jag luskade lite i detta då jag förra året lånade en hund som tyckte det var kul att spöa upp en annan hanhund. Då jag snackade med försäkringsbolaget så ansåg de att om jag hade för avsikt att låna hunden under en längre period (I detta fallet en vecka) så ansågs jag ha tagit över det ansvaret som ägaren har. Men om det varit samma förhållande då det gäller rättigheter, låter jag vara osagt. I detta fallet så jobbade ägare och fanns 60 mil söder ut...

Här kommer ett svar från NVV

Hej!

Du kan inte få något bra svar på den frågan, den är nämligen inte prövad rättsligt. Det finns två möjliga tolkningar:

Antingen att man kan räkna ett jaktlag som en vårdare, då de kommer att "ta vård" om hunden om den blir angripen. Den snävare är att det är hundens ägare eller den som han/hon har lämnat hunden till, dvs den som har hunden i sin vård (och som kan anses ansvarig för vad hunden hittar på, om den till exempel biter någon).

Hälsningar PerR

PER RISBERG

NATURVÅRDSVERKET

Naturresursavdelningen

BESÖK: Valhallavägen 195, Stockholm

POST: 106 48 Stockholm

TELEFON: 08-698 85 34, FAX: 08-698 10 42

INTERNET: www.naturvardsverket.se

Det är inte lätt att försöka följa lagen när ingen verkar kunna ge ett svar på hur den fungerar

Och jag vill inte vara den som blir först att prova den och sedan få sitta inne för att dom ansvariga inte kan lagen själv.

Nu har jag skickat 2 nya brev till Beatice och Andreas eftersom dom inte har viljat svara

Nu har jag skickat 2 nya brev till Beatice och Andreas eftersom dom inte har viljat svara

Här kommer ett svar från jordbruksdepartementets Johanna Dahlin i samma fråga

"Handläggare på departementet anser att begreppet vårdare ska tolkas in i vid mening.Hunden jagar på egen hand utan direkt kontakt med ägaren eller annan i jaktlaget.Även om hundägaren inte sagt åt kamraterna i jaktlaget att "vårda"hans hund bör de anses vara vårdare i den mening att de försöker skydda den hund jaktlaget använder från att drabbas av skador.Det må sedan gälla att hindra hunden från att springa ut på en väg och bli överkörd eller för att ingripa för att den inte ska skadas av rovdjur.För ytterligare information om hur bestämmelserna ska tolkas rekommenderar jag att du vänder dig till Naturvårdsverket som är ansvarig myndighet i frågan".slut citat

Men jag tror att innan någon dom i frågan om vem som är vårdare kan ingen ge ett korrekt svar.

Här kommer ett svar från jordbruksdepartementets Johanna Dahlin i samma fråga

Har du någon mail adress till denna Johanna?

Har du någon mail adress till denna Johanna?

Gå in på jordbruksverkets hemsida och maila fråga via registrator till Johanna Dahlin eller Helena Busk

Mvh/Dick

Gå in på jordbruksverkets hemsida och maila fråga via registrator till Johanna Dahlin eller Helena Busk

Mvh/Dick

Skickade ett mail till jordbruksverket också samtidigt som jag skickade påminelse till dom andra och fick svar på en av påminelserna att dom hade skickat dom vidare just dit

Mem men idag fick jag svar från självaste Eskil Erlandsson men det var ett väldigt typiskt politiker svar Han får inte uttala sig och hänvisar till domstolarna

Tack för ditt e-brev om jaktförordningen. Du skrev ursprungligen till miljöminister Andreas Carlgren men eftersom det är jag som har hand om jaktfrågorna så kommer svaret från mig.

Den fråga som du ställer i ditt brev handlar om tolkning av lagstiftning - vilket endast landets domstolar har rätt till. Som minister har jag inte rätt att kommentera eller på annat sätt ta ställning till myndigheternas beslut i enskilda ärenden.

För dig som är intresserad av frågan kan jag berätta att det under våren kommer att göras en översyn av förordningen. Därefter kommer regeringen att ta ställning till om förändringen av paragraf 28 blir permanent.

Med vänlig hälsning

Eskil Erlandsson

Jordbruksminister

Skickade ett mail till jordbruksverket också samtidigt som jag skickade påminelse till dom andra och fick svar på en av påminelserna att dom hade skickat dom vidare just dit

Mem men idag fick jag svar från självaste Eskil Erlandsson men det var ett väldigt typiskt politiker svar Han får inte uttala sig och hänvisar till domstolarna

Tack för ditt e-brev om jaktförordningen. Du skrev ursprungligen till miljöminister Andreas Carlgren men eftersom det är jag som har hand om jaktfrågorna så kommer svaret från mig.

Den fråga som du ställer i ditt brev handlar om tolkning av lagstiftning - vilket endast landets domstolar har rätt till. Som minister har jag inte rätt att kommentera eller på annat sätt ta ställning till myndigheternas beslut i enskilda ärenden.

För dig som är intresserad av frågan kan jag berätta att det under våren kommer att göras en översyn av förordningen. Därefter kommer regeringen att ta ställning till om förändringen av paragraf 28 blir permanent.

Med vänlig hälsning

Eskil Erlandsson

Jordbruksminister

Mycket politiskt svar, inget annat att vänta.

Svårt läge detta, i svea rikes lag står det ju någonstans att man är skyldig att kunna lagarna, med andra ord att man inte kan skylla på att man intekände till den.

Problemet i denna fråga verkar ju vara att det är domstolen som sätter gränsen för hur lagtexten ska tydas, med andra ord ingen vet vad som är lagligt tills nåogn stackare har blivit dömd eller mot förmodan fria i ett sådant fall.

Lite moment 22.

Lasse

Mycket politiskt svar, inget annat att vänta.

Svårt läge detta, i svea rikes lag står det ju någonstans att man är skyldig att kunna lagarna, med andra ord att man inte kan skylla på att man intekände till den.

Problemet i denna fråga verkar ju vara att det är domstolen som sätter gränsen för hur lagtexten ska tydas, med andra ord ingen vet vad som är lagligt tills nåogn stackare har blivit dömd eller mot förmodan fria i ett sådant fall.

Lite moment 22.

Lasse

Jepp dom menar att vi ska känna till lagen men ingen djä#¤l kan tala om hur den är

Men jag skicka tillbaka till Eskil och frågade om han viste vem man ska höra med. För vem vill annars bli försökskanin och ta sig en vända i domstolarna. För om man kanske inte behöver skaka galler så är det stor risk att man blir av med licenserna. Skulle inte förvåna mig om farbror blå kommer och hämta gevären direkt man blir "misstänkt" för brottet och behåller dom tills hela proseduren genom domstolarna är helt klar och det kan ta tid. För det skulle inte förvåna mig om det går hela vägen upp till HD för att få ett preduikat (eller vad det nu heter) och då kanske det förstör mer än en jaktsäsong.

Jepp dom menar att vi ska känna till lagen men ingen djä#¤l kan tala om hur den är

Men jag skicka tillbaka till Eskil och frågade om han viste vem man ska höra med. För vem vill annars bli försökskanin och ta sig en vända i domstolarna. För om man kanske inte behöver skaka galler så är det stor risk att man blir av med licenserna. Skulle inte förvåna mig om farbror blå kommer och hämta gevären direkt man blir "misstänkt" för brottet och behåller dom tills hela proseduren genom domstolarna är helt klar och det kan ta tid. För det skulle inte förvåna mig om det går hela vägen upp till HD för att få ett preduikat (eller vad det nu heter) och då kanske det förstör mer än en jaktsäsong.

Japp ska det hela vägen till HD så kommer det nog att ta ett par år, och man kan ju ge sig fan på att vapnen är borta hela tiden.

Kommer att följa tråden med intresse.

Finns det ingen advokat här inne som kan skina lite ljus på vårat rättssystems uppbyggnad i denna och liknande frågor.

/Lasse

Japp ska det hela vägen till HD så kommer det nog att ta ett par år, och man kan ju ge sig fan på att vapnen är borta hela tiden.

Kommer att följa tråden med intresse.

Finns det ingen advokat här inne som kan skina lite ljus på vårat rättssystems uppbyggnad i denna och liknande frågor.

/Lasse

Intressant tråd denna....

Är nästan helt övertygad att denna fråga kommer att prövas under det kommande året. Själva knäckfrågan är om jaktlaget har rätt att stödja sig på §28 vid en rovdjurs insident på en hund som nyttjas av hela jaktlaget den dagen.

Frågar man runt i korridorerna på NVV eller J-B-verket så är meningarna mycket delade, för egen del så är frågan ganska självklar.

Givetvis så måste vi få skydda våra hundar,, om den sedan är egna eller gästhundar kan inte vara avgörande i frågan.

Det jag däremot vet är att man under hela utredningstiden vid en ev rovdjurs insident så är du + jaktledaren för dagen vapenbefriad tills miljöåklagaren sagt sitt.

Var själv ytterst nära att bli mål för utredning i år vid älgjakten, men detta är en helt annan fråga..

//B

Japp ska det hela vägen till HD så kommer det nog att ta ett par år, och man kan ju ge sig fan på att vapnen är borta hela tiden.

Kommer att följa tråden med intresse.

Finns det ingen advokat här inne som kan skina lite ljus på vårat rättssystems uppbyggnad i denna och liknande frågor.

/Lasse

Jag är rädd för att om du frågar 2 olika advokater så får du 2 olika svar. För jag är rädd att detta måste upp i HD

Intressant tråd denna....

Det jag däremot vet är att man under hela utredningstiden vid en ev rovdjurs insident så är du + jaktledaren för dagen vapenbefriad tills miljöåklagaren sagt sitt.

Var själv ytterst nära att bli mål för utredning i år vid älgjakten, men detta är en helt annan fråga..

//B

Så du menar att jaktledaren även kan bli av med sina licenser om någon annan skyddar en hund.

Jag är rädd för att om du frågar 2 olika advokater så får du 2 olika svar. För jag är rädd att detta måste upp i HD

Så du menar att jaktledaren även kan bli av med sina licenser om någon annan skyddar en hund.

Under utredningstiden så detta praxis vid just mål som berör rovdjur, allt enligt miljö åklagaren i Östersund som vi var i kontakt med..

//B

Här kommer ett svar från jordbruksdepartementets Johanna Dahlin i samma fråga

"Handläggare på departementet anser att begreppet vårdare ska tolkas in i vid mening.Hunden jagar på egen hand utan direkt kontakt med ägaren eller annan i jaktlaget.Även om hundägaren inte sagt åt kamraterna i jaktlaget att "vårda"hans hund bör de anses vara vårdare i den mening att de försöker skydda den hund jaktlaget använder från att drabbas av skador.Det må sedan gälla att hindra hunden från att springa ut på en väg och bli överkörd eller för att ingripa för att den inte ska skadas av rovdjur.För ytterligare information om hur bestämmelserna ska tolkas rekommenderar jag att du vänder dig till Naturvårdsverket som är ansvarig myndighet i frågan".slut citat

Men jag tror att innan någon dom i frågan om vem som är vårdare kan ingen ge ett korrekt svar.

Det är ett tag sedan jag arbetade inom staten men detta skulle kunna tolkas inom ramen för "förhandsbesked från myndighet" och torde hålla. Det Johanna skriver att "jaktkamraterna bör anses vara vårdare" torde räcka som besked. Som statstjänsteman måste man vara försiktig hur man uttrycker sig i olika frågor och här tolkar Johanna, som ansvarig handläggare på Jordbruksdeparementet. Hon tolkar reglerna i sitt svar.

Nya mail till nya instanser men liknade svar I min snart desperata jakt på svaret på §28 så skickade jag ett mail till Hovrätten västra Sverige med samma fråga. Det enda positiva var ju att dom svarade direkt.

Hej,

Jag har tagit del av ditt mail benämnt ”Oprövad lag” som skickades till hovrätten den 18 november 2008, och har tittat på de frågor du framförde i det. Eftersom domstolen ska förhålla sig neutral får jag inte rådgöra dig i det enskilda fallet, jag kan därför inte svara på hur du ska agera. Däremot har jag försökt leta fram ett svar på vad som avses med ”vårdare” i 28 § Jaktförordningen, utan att lyckas med det. Jag har tittat i den gamla propositionen, prop. 1943 nr 93. Någon redogörelse för hur begreppet ska tolkas fann jag dock inte där. Vidare finns ju rättsfallet NJA 2004 s 786 där HD berör frågan något, men uttalar sig inte hur tolkningen ska ske.

Jag bifogar det som skrivs kring bestämmelsen i SOU 1999:50, hoppas att det kan ge någon ledning.

Med vänlig hälsning

Emma Johansson

Hovrättsfiskal

Hovrätten för Västra Sverige

031-701 22 00

Är ledsen, men jag tror inte du kommer inte få något svar, helt enkelt eftersom det inte finns något enkelt och rakt svar ännu.

Någon frågade om lagens uppbyggnad. Är ingen expert på området på något vis men min uppfattning är följande:

Man har historiskt sett försökt, under medeltiden, att skriva exakta lagar som skulle vara precisa och ange vad som gällde och inte gällde. Detaljreglera alltså. Domstolarna var då "lagens mun" och hade inget fritt skön att tolka lagstiftningen på något vis utan skulle bara tillämpa det lagstiftaren bestämt. Man insåg dock efter ett tag att metoden var stelbent och mycket svår att tillämpa. Det krävdes enorma mängder lagtext för att omfatta alla tänkbara scenarion som kunde tänkas uppstå. Det blev därför svårt för folket att veta vad som gällde och inte gällde (för ingen hade rimligen möjlighet att ta del av all text - och analfabetism var vanligt). Dessutom uppstod flera situationer som inte var reglerade. Då hade domstolarna en prikär sits. De var tvungen att döma i målet men fick inte tolka lagtexten, den skulle tillämpas. Omöjlig sits med andra ord. Konsekvenserna blev att domarna var oerhört kortfattade och saknade i många fall en motivering. (Man kunde helt enkelt inte öppet visa att man tolkat).

Utvecklingen har därför gått mot en öppnare och flexiblare lagtext, som är tänkt att omfatta flertalet situationer. Till lagtexten idag skrivs förarbeten där lagstiftaren förklarar vilka syften som ligger bakom lagstiftningen och vad som är tanken med den. Vad lagstiftaren avser att reglera helt enkelt. Om det sedan uppstår en fråga om tolkning av lagtexten går domstolarna, i Sverige och EU (England har ett annat system), till förarbetena och kollar vilket syfte lagen har och hur man på bästa sätt kan uppnå detta syfte i sin tillämpning. Finns ingen ledning att hämta i förarbeterna har domstolarna vanligen en försiktig inställning i den meningen att de hellre friar än fäller/går på gamla principer istället för att skapa nya. I en del fall måste dock nya principer skapas, vilket domstolarna i så fall gör. Det tredje "benet" (första är lagtext och andra förarbeten) i vårat rättssytem är tidigare rättsfall (praxis, prejudikat). Har domstolen dömt på ett visst sätt tidigare ska man dömma på samma sätt igen. Lika fall ska dömas lika. Dock är det sällan det är exakt samma omständigheter, vilket gör det hela lite svårare. Men principen är att praxis gäller.

Man har alltså försökt att skapa ett flexibelt system som ska kunna se den enskilda situationen och döma så "rättvist" som möjligt. Det finns alltid undantag där detta inte fungerat och vi har många svarta hål och konstigheter i våran lagstiftning. Men jag klandrar inte lagstiftaren allt för mycket. Det är otroligt svårt att skriva en bra lagtext som beaktar alla aspekter. Avtalslagen är ett dock ett typexempel på en bra lag. Den kom till 1932 och fungerar än idag. Då har man lyckats. Men ofta medför samhällsutvecklingen att lagarna måste förnyas och anpassas.

Nog om historien, men uppbyggnaden med lagtext, praxis och förarbeten är bra att hålla i bakhuvudet när man tänker juridik.

Sedan har olika myndigeheter rekommendationer. Polisen, länstyrelser etc. Dessa kan ses som "förarbeten" men har inte samma juridiska tyngd. Följer man rekommendationerna gör man rätt. Dessa är oftast "strängare" än lagen men avser att förtydliga och informera oss medborgare om vad som gäller. Således kan det vara olika rekomendationer för olika länsstyrelser (tänker på diskussionen om vapen på skoter som förts på forumet).

Om det uppstår en osäkerhet kring en tolkning och det finns ingen ledninng i vare sig förarbeten eller praxis är det naturligt att domstolen tittar på rekommendationerna och tillämpar dessa. Så ett bra tips är att följa dessa, men det är samtidigt bra att komma ihåg att de inte har status som "lag". Det samma gäller för doktrin, dvs. de böcker som doktorer och proffessorer skriver. Därifrån kan ledning hämtas i oklara fall men böckerna har inte status som lag. (Därför kan ni inte hänvisa till di.se eller andra "skatteexperter" när ni deklarerar till exempel).

Efter denna ganska långa (sorry) utläggning kan vi kika på "vårdare" fallet.

I "vårdare" fallet finns ingen direkt ledning att hämta i förarbetena. Det är ny lagstiftning varför praxis saknas. Vad göra? Jag skulle tippa på att domstolen kommer att titta på vad är syftet med hela § 28? Hur långt kan man rimligen utsräcka rätten? Vad har varit lagstiftaren avsikt när § tillkom?

Sen tittar man på den enskilda situatuionen. Okej, den tilltalade har kontaktat NVV, HovR samt jordbruksverket för att veta vad som gällde. Den tilltalades uppfattning var mot bakgrund av den informationen att han fick handla på detta sätt. Precis som Orjant var inne på så kan beskedet från Jordbruksdepartmentet vara bindande i den meningen att om en medborgare aktivt söker info och sedan agerar på basis av den informationen så ska det mycket till om en domstol ska fälla dig.

Men ett klart svar finns tyvärr inte. Sedan innehåller domstolen bedömning (straffrättsligt) en rad andra bedömningar och prövningar. Det jag skrivit om är mer en översikt och stora drag.

Nu avslutar jag mitt hittills längsta inlägg på jaktsnack...

/Erkon

Ps. Vet ni hur man vet när en advokat ljuger?

- Nej

Lyssna när han öppnar munnen....

Är ledsen, men jag tror inte du kommer inte få något svar, helt enkelt eftersom det inte finns något enkelt och rakt svar ännu.

Någon frågade om lagens uppbyggnad. Är ingen expert på området på något vis men min uppfattning är följande:

Man har historiskt sett försökt, under medeltiden, att skriva exakta lagar som skulle vara precisa och ange vad som gällde och inte gällde. Detaljreglera alltså. Domstolarna var då "lagens mun" och hade inget fritt skön att tolka lagstiftningen på något vis utan skulle bara tillämpa det lagstiftaren bestämt. Man insåg dock efter ett tag att metoden var stelbent och mycket svår att tillämpa. Det krävdes enorma mängder lagtext för att omfatta alla tänkbara scenarion som kunde tänkas uppstå. Det blev därför svårt för folket att veta vad som gällde och inte gällde (för ingen hade rimligen möjlighet att ta del av all text - och analfabetism var vanligt). Dessutom uppstod flera situationer som inte var reglerade. Då hade domstolarna en prikär sits. De var tvungen att döma i målet men fick inte tolka lagtexten, den skulle tillämpas. Omöjlig sits med andra ord. Konsekvenserna blev att domarna var oerhört kortfattade och saknade i många fall en motivering. (Man kunde helt enkelt inte öppet visa att man tolkat).

Utvecklingen har därför gått mot en öppnare och flexiblare lagtext, som är tänkt att omfatta flertalet situationer. Till lagtexten idag skrivs förarbeten där lagstiftaren förklarar vilka syften som ligger bakom lagstiftningen och vad som är tanken med den. Vad lagstiftaren avser att reglera helt enkelt. Om det sedan uppstår en fråga om tolkning av lagtexten går domstolarna, i Sverige och EU (England har ett annat system), till förarbetena och kollar vilket syfte lagen har och hur man på bästa sätt kan uppnå detta syfte i sin tillämpning. Finns ingen ledning att hämta i förarbeterna har domstolarna vanligen en försiktig inställning i den meningen att de hellre friar än fäller/går på gamla principer istället för att skapa nya. I en del fall måste dock nya principer skapas, vilket domstolarna i så fall gör. Det tredje "benet" (första är lagtext och andra förarbeten) i vårat rättssytem är tidigare rättsfall (praxis, prejudikat). Har domstolen dömt på ett visst sätt tidigare ska man dömma på samma sätt igen. Lika fall ska dömas lika. Dock är det sällan det är exakt samma omständigheter, vilket gör det hela lite svårare. Men principen är att praxis gäller.

Man har alltså försökt att skapa ett flexibelt system som ska kunna se den enskilda situationen och döma så "rättvist" som möjligt. Det finns alltid undantag där detta inte fungerat och vi har många svarta hål och konstigheter i våran lagstiftning. Men jag klandrar inte lagstiftaren allt för mycket. Det är otroligt svårt att skriva en bra lagtext som beaktar alla aspekter. Avtalslagen är ett dock ett typexempel på en bra lag. Den kom till 1932 och fungerar än idag. Då har man lyckats. Men ofta medför samhällsutvecklingen att lagarna måste förnyas och anpassas.

Nog om historien, men uppbyggnaden med lagtext, praxis och förarbeten är bra att hålla i bakhuvudet när man tänker juridik.

Sedan har olika myndigeheter rekommendationer. Polisen, länstyrelser etc. Dessa kan ses som "förarbeten" men har inte samma juridiska tyngd. Följer man rekommendationerna gör man rätt. Dessa är oftast "strängare" än lagen men avser att förtydliga och informera oss medborgare om vad som gäller. Således kan det vara olika rekomendationer för olika länsstyrelser (tänker på diskussionen om vapen på skoter som förts på forumet).

Om det uppstår en osäkerhet kring en tolkning och det finns ingen ledninng i vare sig förarbeten eller praxis är det naturligt att domstolen tittar på rekommendationerna och tillämpar dessa. Så ett bra tips är att följa dessa, men det är samtidigt bra att komma ihåg att de inte har status som "lag". Det samma gäller för doktrin, dvs. de böcker som doktorer och proffessorer skriver. Därifrån kan ledning hämtas i oklara fall men böckerna har inte status som lag. (Därför kan ni inte hänvisa till di.se eller andra "skatteexperter" när ni deklarerar till exempel).

Efter denna ganska långa (sorry) utläggning kan vi kika på "vårdare" fallet.

I "vårdare" fallet finns ingen direkt ledning att hämta i förarbetena. Det är ny lagstiftning varför praxis saknas. Vad göra? Jag skulle tippa på att domstolen kommer att titta på vad är syftet med hela § 28? Hur långt kan man rimligen utsräcka rätten? Vad har varit lagstiftaren avsikt när § tillkom?

Sen tittar man på den enskilda situatuionen. Okej, den tilltalade har kontaktat NVV, HovR samt jordbruksverket för att veta vad som gällde. Den tilltalades uppfattning var mot bakgrund av den informationen att han fick handla på detta sätt. Precis som Orjant var inne på så kan beskedet från Jordbruksdepartmentet vara bindande i den meningen att om en medborgare aktivt söker info och sedan agerar på basis av den informationen så ska det mycket till om en domstol ska fälla dig.

Men ett klart svar finns tyvärr inte. Sedan innehåller domstolen bedömning (straffrättsligt) en rad andra bedömningar och prövningar. Det jag skrivit om är mer en översikt och stora drag.

Nu avslutar jag mitt hittills längsta inlägg på jaktsnack...

/Erkon

Ps. Vet ni hur man vet när en advokat ljuger?

- Nej

Lyssna när han öppnar munnen....

Utmärkt svar Erkon. Kan nästan tro att första delen är en ripoff från din rättshistoriatenta.

Jag kan förstå icke juristers frustration över att lagtexten, i sig, inte kan ge ett entydigt svar. Men som Erkon skriver, skulle så vara fallet skulle lagboken omfatta hundra tusentals sidor. Om ens det stoppar...

Vi får helt enkelt invänta HD:s bedöming och tolkning av rekvisitet vårdare. För egen del är jag inte övertygad om att samtlia medlemmar i ett jaktlag kan anses som vårdare. Men det återstår att se. Spännande är det i varje fall.

Henrik

Jag kan kolla lite, mest svaret från departementet. Jag har ju lite kontakter sedan jag var utredare på Statskontoret, bl a några sköna chefsjurister inom statsförvaltningen.

I mina ögon gjorde nog handläggaren från Jordbruksdepartementet bort sig och påtog sig större ansvar än vad hon förstod i sitt svar men jag återkommer om detta, som sagt var. Jag gick Statskontorets 7 månaders utredarutbildning och vi läste ganska många poäng i förvaltningsjuridik och där ingick det att INTE svara på detta sätt.

Jag kan kolla lite, mest svaret från departementet. Jag har ju lite kontakter sedan jag var utredare på Statskontoret, bl a några sköna chefsjurister inom statsförvaltningen.

I mina ögon gjorde nog handläggaren från Jordbruksdepartementet bort sig och påtog sig större ansvar än vad hon förstod i sitt svar men jag återkommer om detta, som sagt var. Jag gick Statskontorets 7 månaders utredarutbildning och vi läste ganska många poäng i förvaltningsjuridik och där ingick det att INTE svara på detta sätt.

Precis, hon sa kanske lite för mycket. Jag minns inte förvaltningsjuridiken nu men jag vet att om man ansöker om ett bidrag eller ansöker om något som innebär ett Ja/Nej beslut från en myndighet och man ringer och frågar så kan det svaret man får vara bindande. "Ja, du får bidraget", kan vara rättsligt bindande för myndigheten.

Intressant och se vad du får för svar.

Precis, hon sa kanske lite för mycket. Jag minns inte förvaltningsjuridiken nu men jag vet att om man ansöker om ett bidrag eller ansöker om något som innebär ett Ja/Nej beslut från en myndighet och man ringer och frågar så kan det svaret man får vara bindande. "Ja, du får bidraget", kan vara rättsligt bindande för myndigheten.

Intressant och se vad du får för svar.

Ett positivt förvaltningsbeslut är en sak, det ska inte ändras till din nackdel. Vad en utredare sagt i ett brevsvar är INTE samma sak eftersom det inte är fråga om ett faktiskt beslut. Möjligen kan det ha förmildrande verkan för den enskilde vid ev. straffmätning, men för tolkningen av "vårdare" saknar det betydelse. Det är bara att vänta på HD:s bedömning. Någon modig själ får väl skjuta sig en varg och hoppas på att frågan prövas?

Ni kan ju kika i Svensk Jakt 1-08 där jag skriver en artikel i frågan.

.....så kan beskedet från Jordbruksdepartmentet vara bindande i den meningen att om en medborgare aktivt söker info och sedan agerar på basis av den informationen så ska det mycket till om en domstol ska fälla dig.

Min slutsats här är förmodligen fel iom att det inte är ett positivt föraltningsbeslut.

Vad en utredare sagt i ett brevsvar är INTE samma sak eftersom det inte är fråga om ett faktiskt beslut. Möjligen kan det ha förmildrande verkan för den enskilde vid ev. straffmätning, men för tolkningen av "vårdare" saknar det betydelse.

Beredd att hålla med.

Ni kan ju kika i Svensk Jakt 1-08 där jag skriver en artikel i frågan.

Minns att jag läste den men ska göra det igen

Min slutsats här är förmodligen fel iom att det inte är ett positivt föraltningsbeslut.

Beredd att hålla med.

You bet.