*Inläggen hämtade från en annan tråd vilket gör att det kan se lite konstigt ut* / Rikard Admin.

Jag har ingen annan uppfattning än att ett välplacerat hagelskott mot rådjur är omedelbart dödande Jag har givetvis inte heller uppfattningen att hagel mot rådjur skall förbjudas eller något annat lika korkat, det handlar bara om att jag för egen del inte känner mig bekväm med att skjuta hagelskott mot rådjur. Alla jaktformer har sin tjusning och sina för respektive nackdelar, att jaga rådjur med drivande eller för den delen stötande hund är inget undantag.

Av de rådjur som jag skjutit med kula de senaste 10-15 åren har ett icke obetydligt antal rådjur haft hagel i sig. Nu kan man i o f s argumentera att om de klarat sig så länge att jag kunnat skjuta vad jag upplevt som oskadade rådjur så har de trots att de tidigare blivit beskjutna med hagel uppenbarligen klarat sig ganska bra.

Den enda nackdelen som jag ser med vapentypen som sådan är att köttförstöringen kan bli väldigt omfattande och att det inte är jättekul att behöva gå till tandläkaren på grund av att man satt tänderna i ett hagel.

Problemet som jag ser det är att jaktformen ställer väldigt stora krav på skyttens omdöme. Det handlar både om att bedöma vinklar och avstånd men också om att skyttet som sådant ibland kan vara betydligt lurigare än vad man skulle kunna tro.

Söndagens skadskjutning är egentligen typisk för varför jag inte gillar hagel. Skytten som är en van jägare och skytt med 25 års erfarenhet från dianas stigar stod på pass i en liten ledningsgata. Han var beväpnad med en drilling laddad med 36 gram Rottweil 3:or.

Jag gick med min bjällerförsedda labbe som med ålderns rätt inte precis rusar efter rådjuren utan de stöts i ordets rätta bemärkelse. Vi var 70-80m från skytten när det smäller och jag sätter hunden i skottet m h a pipan.

Det visar sig att det kommit en liten pinnbock skuttande i ledningsgatan på ca 25m håll. Skytten bedömde djuret som skjutbart och höjde bössan, förmodligen uppfattade rådjuret den rörelsen och kastade. Det som avsågs bli ett enkelt bredsideskott blev istället ett snett frånskott.

Efter att ha undersökt skottplatsen höll jag dels med om att skotthållet varit ca 25m men tyvärr återfanns det bara några enstaka hårstrån på platsen. Efter att vi bröt för en kopp kaffe och diskussion om hur vi skulle lägga upp taktiken fortsatte vi med eftersöket.

När väl kaffet var uppdrucket ställde vi om och sedan gick skytten med hund på spåret (i detta läget var det en klar fördel att han hade drilling med sig ). Efter 4-500m eftersök gick den lilla pinnbocken i pass där jag satt och den såg inte helt kry ut utan gick med låg hals och huvud varför jag sköt rådjuret.

Under eftersöket hittades det några små bloddroppar längs med spåret men ingen sårlega, när vi sedan klädde av bocken så satt det hagel från steken och hela vägen fram .

Återigen är det inte så att jag missunnar någon deras hageljakt utan kan tvärtom tycka att jaktformen är riktigt trevlig men samtidigt upplever jag att det är betydligt vanligare med "bommar" under denna jaktformen än vad det blir när man jagar med kula.

Det beror nog inte på att hagelvapnet är tekniskt underlägset utan snarare på att den genomsnittlige skytten är försiktigare när man använder kulvapen än vad man är när man står med ett hagelvapen i näven. På något sätt ligger det i vapnets natur att när man använder kulvapnet så måste man var säker på var skottet tar eftersom man bara har "ett skott" när man istället beväpnar sig med hagelbössan så skickar man en "svärm" mot viltet och hoppas att det "tar". Om man använder hagelbössan med samma omsorg som man använder studsaren ser jag inget etiskt problem men jag behöver inte gå längre än till mig själv för att inse att jag tar större risker med hagelbössan än vad jag gör med studsaren.

Med kula så skjuter jag inte om jag inte vet att jag kan placera kulan där jag vill och numera undviker jag i princip att skjuta på vilt i rörelse med studsaren. Med hagelvapnet så handlar det mer om att peka med bössan mot hals eller bog...

Problemet ligger nog till del i hur vi planerar våra jakter, när vi jagar med hagelbössan så ligger det i sakens natur att vi vill ha viltet "i knäet" eftersom vapnets praktiska räckvidd är förhållandevis kort. Dessutom så kommer viltet gärna med språng till passet och det är långt ifrån säkert att rådjuren snällt stannar upp på passet. Det innebär att vi ofta skjuter på rådjur i rörelse och det är som vanligt upp till den enskilde skytten att bedöma om det går för fort eller om det är möjligt att avlossa ett säkert skott. Samtidigt är det så att risken för att skytten blir upptäckt av rådjuret givetvis är omvänt proportionellt mot avståndet.

Tyvärr hinner jag inte skriva mer utan nu utan ber att få återkomma i ämnet.

Vänligen,

Henrik

Skjuter numera färre och färre rådjur med hagel, i fjol var det 6 och i år blir det nåt liknande innan det är klart. Samtidigt skjuter jag nog 15 med kula. Möjligt att vissa resonerar som så att skjuter jag kanske nåt tar, men långt ifrån alla.

Har varipoint och trångborrade pipor på min drilling och hålla på hals/huvud på ett springande rådjur är långt lättare än att skjuta på en orre som svishar förbi på samma avstånd.

Samtidigt är just drillingen litet pudelns kärna i problemet. (finns många trådar i ämnet) Man måste acceptera vad det är man har i näven. Som jag ser det med den kikaren jag har på och hur drillingen är inpassad för mig, vapnet som ett en dräpare för allt ut till 60 meter, lite längre på älg.. Jag skjuter kula på exakt samma sett som hagel med den. Många köper en begagnad drilling för att vara "redoförallt" i grisatider, men blir inte bra på nåt istället pga att vapnet inte passar skytten.

Har f.ö. haft min drilling i 13 år nu, innan dess lånade jag den av farfar. Har säkert skjutit ett par tusen lerduvor med den och massor av jaktstigar bl.a. Tror detta är problemet för många att dom har ett så dyrt vapen att man ids inte träna med det.

Som ni vet är rätt intresserad och fashinerad av långhållsskytte också, men kommer aldrig att gå all in varför jag förmodligen aldrig kommer bli lika duktig som Henrik och Micke heller. Förklaringen till detta är min kärlek till hundjakt, och då ofta efter rådjur i skogsmark.

Men det är viktigt att inte kasta sten omkring sig när man sysslar med något som för den breda massan framställs som etiskt svårförklarat. Det är betydligt lättare att försvara så folk förstår hagelskott på 25 meter än kulskott på 300. Många unga tar intryck på den här sidan och mot dom har vi alla ett ansvar. Det är liksom fel ände att börja med 300 enligt mig.

Personer som slänger i väg hagelskott på kastande rådjur får ju ställa sig frågan, hade jag gjort lika dant med ett kulvapen? Alla hoppas jag säger nej, då baken på rådjuret är vad jag gillar att äta iaf. Hoppas du kvistade öronen av den skytten henrik, för hageleftersök är en tuff uppgift.

Vill inte låta moralkärring här och hoppas vi förstår varandra.

Men det är viktigt att inte kasta sten omkring sig när man sysslar med något som för den breda massan framställs som etiskt svårförklarat. Det är betydligt lättare att försvara så folk förstår hagelskott på 25 meter än kulskott på 300. Många unga tar intryck på den här sidan och mot dom har vi alla ett ansvar. Det är liksom fel ände att börja med 300 enligt mig.

…där var du ganska snäll tycker jag MKJ . Under mina år i ”städpatrullen” kan jag säga att jag i långt mycket större utsträckning fått ägna mej åt fula skadeskjutningar till följd av kulskott på alldeles för långa håll än de som skjutits på med hagel. Kulskott ger generellt mycket alvarligare skadeskjutningar än hagel. Ett rådjur som mist frambenet är garanterat dödsmärkt (= vanlig skottskada vid kulskytte på långa håll ), men representerar också ett mycket svårt eftersök. I många fall går det inte ens att lösa därför att en högbent ”attackhund” saknas på platsen för slutspurt och avfångning. Lyckas inte ett sånt eftersök går djuret ett grymt öde till mötes i vårt nordiska klimat. Vid snö behövs båda frambenen. Ett går ju at att krafsa fram mat med, det andra att stödja på. Övningen blir lite svår att lösa om man saknar det ena. Svältdöden blir ett faktum. Svåra extremitetsskador (t.ex. spontan amputering) till följd av hagelskott är betydligt ovanligare.Skadeskjutningarna vid hagel ger ofta rena mjukdelsskador ( muskulatur etc). Dessa skador har rådjuren en fenomenal förmåga att läka ut. Självklart generear dåliga hagelskott också alvarliga skador, men inte ens i närheten av vad kulskyttet gör. Detta är min erfarenhet !!

Lite splittrad i ämnet ärligt talat.. Håller med Henrik så tillvida att man är betydligt mer hårdtryckt när det gäller ett rådjur eller vad som helst i princip som är fyrfota jämfört med en kråka tex.. Men mina invändningar mot hagelbössan är att dels så gillar jag inte hagel i köttet, kan om det vill sig illa bli så att man skjuter sönder rådjuret helt galet och sånt blir jag tvärlack på. Rådjuret är mer värt för mej levande än hejdlöst sönderskjutet. Det gäller iofs både hagel och kula men det känns som hagel ställer till mer då det täcker en större del av kroppen än en illa placerad kulsmäll.

Sen, precis som Henrik även var inne på, så är eftersöken efter hagelskott betydligt knepigare!

Förr sköt jag något 15-tal rådjur per år med hagel och det går bra utan tvekan så länge man sköter sitt men det blev mer och mer kula trots det..

Med detta sagt så har jag inga problem med att jaga rådjur idag med hagelbössan, brukar faktiskt välja hagelbössan när jag går med hundarna då rådjur är det man huvudsakligen är ute efter.

Mvh!

MKJ,

jag har både respekt och förståelse för din ståndpunkt. Du är betydligt bredare i ditt jaktliga kunnande än vad jag är, för egen del har jag sedan barnsben hållt på med kulskytte i olika former. Visst har jag skjutit en hel del hagel genom åren men jag har inte lagt en bråkdel av den tiden som jag lagt på att förkovra mig inom kulskyttet. Jag vet att det finns gott om jägare och skyttar därute som är väldigt duktiga med sin hagelbössa om som klarar av att använda den under jakt på ett föredömligt sätt.

Jag har skrivit det förr och jag säger det igen, för mig innebär ett etiskt skytte att man skjuter inom ramen för sin förmåga och inte chansar med skott mot vilt. Nyckeln är att känna till sin förmåga och sedan agera efter den, sedan gäller det att genom ett flitigt övningsskytte öka sin förmåga.

Jag hoppas inte att någon har tagit mina tidigare skriverier som intäkt för att börja skjuta på vilt på långa håll utan att först skaffa sig den kunskap och de färdigheter som krävs. Det jag har skrivit har snarast varit avsett för att förklara hur man kan nå dit

Som jägare har vi möjlighet att använda en massa olika utrustning i form av bland annat vapen och ammunition, hur vi väljer där påverkar såklart under vilka förutsättningar vi kan utöva vår jakt. Det spelar ingen roll om vi väljer att beväpna oss med hagelbössa, kipplauf, pilbåge, dubbelstudsare eller för den delen en halvautomat, det viktiga är att vi genom övning fastställer gränserna för under vilka förhållande vi är säkra på att kunna avge ett direkt dödande skott och sedan inte överskrider den gränsen. Nu börjar jag också låta som en moralkärring vilket inte var meningen.

Jag har tidigare redogjort för de problem som jag ser med att använda hagel mot rådjur och dessa är dels en ofta ganska omfattande köttförstöring vilket knappast kan vara positivt och de i mina ögon lurigare eftersöken som uppstår vid hagelskytte. Jag har genomfört rätt många eftersök och min erfarenhet är att det ofta är enklare att konstatera en skadskjutning om det skjutits med kula, både blod, hår och benbitar talar ett ganska tydligt språk för eftersöksjägaren. Med hagel är det ofta (men givetvis inte alltid) betydligt svårare att tolka skottplatsen, har man otur så hittar man bara lite hårstrån och inget blod eller några benbitar, så var fallet senast i söndags.

Jag har upplevt vid flera tillfällen att man från jaktledningens sida i mitt tycke avfärdar allt för många dåliga hagelskott som "bommar" alternativt att man genomför ett kortare eftersök men ganska snabbt blåser av detta eftersom man inte hittar något blod.

Urax,

jag fattar inte riktigt vart du vill komma med ditt inlägg? Menar du att skadskjutningar på rådjur med hagel är mindre allvarliga eftersom de eventuellt läker ut?

Vänligen,

Henrik

Jag har upplevt vid flera tillfällen att man från jaktledningens sida i mitt tycke avfärdar allt för många dåliga hagelskott som "bommar" alternativt att man genomför ett kortare eftersök men ganska snabbt blåser av detta eftersom man inte hittar något blod.

Vänligen,

Henrik

Har faktiskt blivit lite mer tveksam till hagel på rådjur sedan jag skaffade min Wachtel, låter lite konstigt men ska försöka förklarar. Precis som Henrik skriver så avfärdar man allt för lätt en bom med hagel på rådjur och detta för att man har för dåliga hundar till eftersöket. Under två säsonger har min Wachtel gått ifatt fyrarådjur som alla nog hade ansetts som bommar om inte han hade varit så skarpsprungen. Sen har man ju baksidan med kula och det är säkerheten men det är nog en annan tråd.

mvh/mats

hm, intressant fråga. Presonligen använder jag nog hagel, det är den vapentyp som jag tycker mig behärska bäst.

Undrar varför det är mer accepterat att "bomma!" med hagel än med kula? Alla skott ska tas i tron att det blir träff, chansa gör man på banan!

hm, intressant fråga. Presonligen använder jag nog hagel, det är den vapentyp som jag tycker mig behärska bäst.

Undrar varför det är mer accepterat att "bomma!" med hagel än med kula? Alla skott ska tas i tron att det blir träff, chansa gör man på banan!

Jag instämmer.

Framför allt med tanke på hur stort ett rådjur är innom 30m.

Träffytan är liten, men själva djuret är stort.

Blir det bättre med "buckshots"? Har en kompis som gjorde eftersök och sköt djuret bakifrån med sånna och det stendog.

MVH

Vet inte hur mycket till jag har att tillägga egentligen

Genomförde eftersök på både kulpåskjutet och hagelpåskjutet rådjur i helgen, inget snack om vad som ger bäst förutsättningar för att lyckas normalt sett.

Nu hittade jag iofs och avlivade det hagelskjutna och gick bet på det kulskjutna men det beror på att det var bom (jag sköt ). Den konklusionen är betydligt lättare att göra efter ett kulskott.

Blir det bättre med "buckshots"? Har en kompis som gjorde eftersök och sköt djuret bakifrån med sånna och det stendog.

MVH

Just därför han hade "buckshots" kunde han skjuta bakifrån. Värre kulor som går in längre i djuret. Kan ju skjuta ett rådjur med 6,5 bakifrån och det stendör.

Men buckshots på en bredsida på ett rådjur på 30m.? om man skjuter 5 skott på 5 rådjurstavlor hur många "kulor" har tagit i lungorna.

Jämför med en 36g no3..

Sen om en "kula" tar i huvud, hals eller rygg så är det ju god natt i vilket fall , men man bör nog inte lita på det.

Säkra skott inget annat är försvarart på friska djur.

Mvh..

Urax,

jag fattar inte riktigt vart du vill komma med ditt inlägg? Menar du att skadskjutningar på rådjur med hagel är mindre allvarliga eftersom de eventuellt läker ut?

Vänligen,

Henrik

Henrik !

Nej, du förtod nog inte riktigt sensmoralen i vad jag skrev. Min poäng ( om ej uttalad) är att alvarliga skadeskjutningar är precis lika vanliga vid kulskytte ( kanske tom mer förekommande, vem vet ?) som vid hagelskytte.

Uppfödd med hageljakt på rådjur, gått med drilling.. samma som jag nu har sen jag började jaga.

Tycker inte att problemet handlar om vapentypen kula eller hagel.

Att avfärda nått som bom har inte direkt med hagel/kula o göra även om jag hört rätt mycket..

Typ att det sved nog bara lite i pälsen.. Den bocken hade frambenet avskjutet med hagel.

Vet många tveksamma eftersök under bockjakten i augusti där man gått bet trotts kulträff..

Beror mycket på hundmaterialet och hur envis man som eftersökare är...

Många misslyckande kan nog va konturträffar, men även frambensträffar som inte reds ut.

Rådjurseftersök är inte så vansinnigt svåra om man har rätt hundmaterial.

Rådjuret är vekt och tål inte sådär våldsamt mycket om vi jämför med de andra klövvilten.

Men eftersök på rå där endast ett par tre hagel sitter i mjukdelar är mycket svåra.

Räcker med ett hagel för o döda ett rådjur, ganska omgående.. själv gjort det... ett hagel i lungan.

Men ett hagel i tex buken så kommer djuret förmodligen dö av infektion efter ett tag.

Låter man djuret gå i ordentlig sårlega så ökar chanserna att få fatt i rå med mindre hagelskador.

Skarp och snabb hund att släppa på när man har kontakt brukar lösa de mesta.

Men om detta är nått som tillför något debatten hagel o rådjur vet jag inte direkt..

Rätt använt så är hagel ypperligt.

Likadant med kula, missköter vi kulskyttet så är de ju lika illa..

Avfärdar vi skottet som bom utan grundligt utfört eftersök så spelar det faktiskt inte nån roll vad vi sköt med...

De blir etiskt vidrigt iallafall...

Uppfödd med hageljakt på rådjur, gått med drilling.. samma som jag nu har sen jag började jaga.

Tycker inte att problemet handlar om vapentypen kula eller hagel.

Att avfärda nått som bom har inte direkt med hagel/kula o göra även om jag hört rätt mycket..

Typ att det sved nog bara lite i pälsen.. Den bocken hade frambenet avskjutet med hagel.

Vet många tveksamma eftersök under bockjakten i augusti där man gått bet trotts kulträff..

Beror mycket på hundmaterialet och hur envis man som eftersökare är...

Många misslyckande kan nog va konturträffar, men även frambensträffar som inte reds ut.

Rådjurseftersök är inte så vansinnigt svåra om man har rätt hundmaterial.

Rådjuret är vekt och tål inte sådär våldsamt mycket om vi jämför med de andra klövvilten.

Men eftersök på rå där endast ett par tre hagel sitter i mjukdelar är mycket svåra.

Räcker med ett hagel för o döda ett rådjur, ganska omgående.. själv gjort det... ett hagel i lungan.

Men ett hagel i tex buken så kommer djuret förmodligen dö av infektion efter ett tag.

Låter man djuret gå i ordentlig sårlega så ökar chanserna att få fatt i rå med mindre hagelskador.

Skarp och snabb hund att släppa på när man har kontakt brukar lösa de mesta.

Men om detta är nått som tillför något debatten hagel o rådjur vet jag inte direkt..

Rätt använt så är hagel ypperligt.

Likadant med kula, missköter vi kulskyttet så är de ju lika illa..

Avfärdar vi skottet som bom utan grundligt utfört eftersök så spelar det faktiskt inte nån roll vad vi sköt med...

De blir etiskt vidrigt iallafall...

Kan som vanligt inte annat än hålla med NS. En klockren sammanfattning.

För i slutänden är det ju inte vapentypen det hänger på utan jägarens omdöme och skicklighet.

Sen är det ju rätt intressant att det alltid är hageljakten på rådjur som tas upp till diskution. Hur är det med räv och hare då?

Henrik !

Nej, du förtod nog inte riktigt sensmoralen i vad jag skrev. Min poäng ( om ej uttalad) är att alvarliga skadeskjutningar är precis lika vanliga vid kulskytte ( kanske tom mer förekommande, vem vet ?) som vid hagelskytte.

Om jag tar mig själv som exempel utan att påstå att detta skulle vara normgivande på något sätt, så hade jag trots ett flitigt lerduveskjutande på landslagsnivå ca 8000-10 000 skott per år på träning och tävling alltid fler skadeskjutningar med hagel varje år än med kula där kanske 500 skott lossades på träning.

Efter många års strävan efter perfektion så insåg jag till slut att det är omöjligt att uppnå samma dödliga träffprocent med hagel som jag får med kula.

Konsekvensen av detta är att jag sedan några år tillbaka uteslutande jagar rå med kula och har sedan dess haft 100% dödliga träffar.

Att jag ska kunna hålla den siffran resten av mitt verksamma liv är nog inte särskillt sannolikt,dock vet jag åtminstone att ingen annan jaktform kan ge mig bättre förutsättningar att lyckas göra det.

Var och en får jaga efter sitt eget samvete och idag har jag frid i mitt.

/Micke

Var inte sugen på att svara på denna tråden men nu kunde jag inte hålla mig i skinnet längre.

Jag har som endel andra gjort ett val när det gäller hagelskytte på rådjur, jag gillar det inte. Inte så att jag vill fördöma andra som gör det, hela min familj skjuter alla rådjur med hagel. Dock inte i bockjakten.

Men jag har efter ett antal misslyckade försök, senast hos MaxW nu valt att låt bli.

Jag är inte (om jag får säga det själv) en dålig hagels skytt, skulle tro att jag är som de flesta jägare. Men jag har uppenbarligen lätt för att skjuta.

Med kulvapen i handen tänker jag alltid ett eller ett par steg till innan jag skjuter men med hagel är det av någon anledning för lätt att trycka av.

Med detta vill jag bara säga att det är mitt val att göra så här, jag har inga fördomar eller agg mot personer som skjuter rådjur med hagel, tvärt om, det är ett fruktansvärt effektivt vapen.

Varför jag inte har valt att sluta skjuta hare o fågel med hagel kan jag inte svara på, det känns mera rätt och av någon anledning så brukar det går bra.

Rätt vapen i rätt hand, alltid en bra kombination.

EDIT: Ska kanske tilägga att ytterligare en av anledningarna till att jag nu mera jagar rådjur med kula istället för hagel är de stora hyggena som numera finns här.

/Lasse

Jag har som endel andra gjort ett val när det gäller hagelskytte på rådjur, jag gillar det inte. Inte så att jag vill fördöma andra som gör det, hela min familj skjuter alla rådjur med hagel. Dock inte i bockjakten.

Men jag har efter ett antal misslyckade försök, senast hos MaxW nu valt att låt bli.

Jag är inte (om jag får säga det själv) en dålig hagels skytt, skulle tro att jag är som de flesta jägare. Men jag har uppenbarligen lätt för att skjuta.

Med kulvapen i handen tänker jag alltid ett eller ett par steg till innan jag skjuter men med hagel är det av någon anledning för lätt att trycka av.

Med detta vill jag bara säga att det är mitt val att göra så här, jag har inga fördomar eller agg mot personer som skjuter rådjur med hagel, tvärt om, det är ett fruktansvärt effektivt vapen.

/Lasse

Tolkar jag dig rätt? Att det är ditt omdöme som du tycker brister och inte vapnet/jaktformen?

Tolkar jag dig rätt? Att det är ditt omdöme som du tycker brister och inte vapnet/jaktformen?

Japp det är rätt tolkning, inget fel på vapnet i fråga utan husse som håller idet.

/Lasse

Konsekvensen av detta är att jag sedan några år tillbaka uteslutande jagar rå med kula och har sedan dess haft 100% dödliga träffar.

/Micke

Ja, det är bara att garatulera till ditt fenomenala skytte ( jag tror dock inte du är speciellt representativ för jägarkåren som kollektiv)

Ja, det är bara att garatulera till ditt fenomenala skytte ( jag tror dock inte du är speciellt representativ för jägarkåren som kollektiv)

Varför den sippa tonen, har någon spetsat din morgon kaffe med myrsyra?

jag har 100% på rådjur med kula de sista 4 åren, vilket motsvarar 13 djur om jag minns rätt, det är inget osedvanligt med det, rådjur är små mål och jag skjuter med bra vapen/optik/stöd/förutsättningar på korta håll, oftast vill säga.

Vad är det som motiverar en sipp attityd i förhållande till ovan anförda?

Även jag är en medelmåttig hagelskytt, jag har vid två tillfällen de sista tre åren skjutit på markvilt med hagel varefter det har lämnat passet, inget som jag på något sätt är stolt över men det kan konstateras att i båda fallen hade jag bommat viltet helt, jo då så var det, kontaterat efter långa eftersök utan spår eller sårlegor.

Är det ett utslag av Jante eller bara en allmän trulighet?

Kommer jag att fortsätta att jaga med min drilling, skoja inte, det är ett av de bästa verktygen som skapats för svensk jakt.

/C

Själv ser jag inga problem med hagelskott på rådjur förutsatt att skytten vet vad han gör och har koll på sina egna och vapnets begränsningar. Att skylla uteblivna eftersök eller chansartade skott på vapentypen känns ju inte riktigt rätt.

Varför den sippa tonen, har någon spetsat din morgon kaffe med myrsyra?

...vad är det som är sipp´t i min kommentar ? Jag gratulerar till fantastiskt skytte !!!

Har inte torrt nog på fötterna att lägga mej i denna typen av 'tråd' då jag befinner mej i jägarskolan utan större erfarenhet.

Men jag blir glad då jag läser och förstår respekten för viltet, etiken och den moral jag själv brottas med.

För att uttrycka mej enkelt vill jag säga direkt att jag känner någon form av rädsla. Kanske inte enkelt uttryckt men jag ska försöka beskriva min rädsla.

I min omgivning säger man till mej att jag kommer att bli en urusel jägare, möjligen har dom rätt. Vet inte än! Dom motiverar med att jag i de ögonblicket som ett dödande skott ska levereras så kommer jag att backa ur. Mest troligt kommer detta att ske, när var och i vilken situation vet jag inte men detta kommer garanterat att ske. Personligen känner jag att jag i de flesta fall med största sannolikhet kommer att säkra och gå hem tomhänt, och det är på grund av respekt för livet och naturen. Detta är väl jägarens ansvar?

Visst kommer en dag när förutsättningarna är rätt, ser fram emot den dagen men de finns fortfarande en risk att jag kommer att säkra mitt vapen och gå hem. Givetvis är detta övervägande upp till varje individ att ta ställning till. Mitt beslut, mitt ansvar.

Mycket av detta som jag funderar över kanske botas med övning och erfarenhet. Jag vinner väldigt mycket erfarenhet på detta forum, och får mycket jag funderar på bekräftat OCH bevisat i de jag studerar.

Rädslan då? Den bottnar nog i att jag inte skulle förlåta mej i de ansvar jag har mot naturen att inte orsaka lidande. Avgörandet att skjuta eller inte skjuta kommer nog att bli min största match. Nu är fallet så att jag redan skjutit under uppsiktsjakt. Predatorer har varit viltet, kråka närmare bestämt. Gör jag någon skillnad i fallet, nej. Samma övervägande hade jag gjort oavsett vilt i de ögonblicket.

Varför postar jag i denna tråden? Många funderingar jag fått under min hittills korta historia som jägare är kring val av vapen vid olika jakttyper. Främst eftersom jag inte vill hamna i situationen där jag orsakar lidande. Visst kan situationer uppstå på grund av omständigheter vi inte kan kontrollera. Vi möter levande varelser med instinkter och viljor vi inte rår över. När jag läser texten jag skrivit dyker nya frågor upp i mitt huvud. Varför lägger jag ens energi på att ta jägarexamen, eller bli jägare? Jo de vill jag. Jag vill ta del av gemenskapen, naturen, och kunskapen. Jag har mark som måste hanteras, det är ett arv som behöver vård inför framtida generationer. Sen är vilt väldigt gott att äta och jag vill uppleva känslan av att äta vad jag själv fällt.

Faen också, obegriplig skåning är nog ganska träffande iallafall...

Har inte torrt nog på fötterna att lägga mej i denna typen av 'tråd' då jag befinner mej i jägarskolan utan större erfarenhet.

Men jag blir glad då jag läser och förstår respekten för viltet, etiken och den moral jag själv brottas med.

För att uttrycka mej enkelt vill jag säga direkt att jag känner någon form av rädsla. Kanske inte enkelt uttryckt men jag ska försöka beskriva min rädsla.

I min omgivning säger man till mej att jag kommer att bli en urusel jägare, möjligen har dom rätt. Vet inte än! Dom motiverar med att jag i de ögonblicket som ett dödande skott ska levereras så kommer jag att backa ur. Mest troligt kommer detta att ske, när var och i vilken situation vet jag inte men detta kommer garanterat att ske. Personligen känner jag att jag i de flesta fall med största sannolikhet kommer att säkra och gå hem tomhänt, och det är på grund av respekt för livet och naturen. Detta är väl jägarens ansvar?

...

Med den inställningen kan du nog bli en bra jägare ändå..

Det är absolut inte fel att säkra och gå hem. Då har du fått naturupplevelsen och har viltet kvar till en annan dag =)

Jag satt själv och tomklicka på många rådjur innan jag sköt mitt första.

Lycka till!

I min omgivning säger man till mej att jag kommer att bli en urusel jägare, möjligen har dom rätt. Vet inte än! Dom motiverar med att jag i de ögonblicket som ett dödande skott ska levereras så kommer jag att backa ur. Mest troligt kommer detta att ske, när var och i vilken situation vet jag inte men detta kommer garanterat att ske. Personligen känner jag att jag i de flesta fall med största sannolikhet kommer att säkra och gå hem tomhänt, och det är på grund av respekt för livet och naturen. Detta är väl jägarens ansvar?

Visst kommer en dag när förutsättningarna är rätt, ser fram emot den dagen men de finns fortfarande en risk att jag kommer att säkra mitt vapen och gå hem. Givetvis är detta övervägande upp till varje individ att ta ställning till. Mitt beslut, mitt ansvar.

Ska börja med att säga att det du beskriver tror jag väldigt många har upplevt någon gång i sina "jägar-dagar", om än mer eller mindre.

Sen vet jag att det är lättare sagt än gjort men iblad måste man skita i vad folk säger och lita på sin egna känsla!

Att du skulle vara en usel jägare för att du avstår skott är bullshit! tillfällen kommer alltid att komma då nerverna, viljan eller någon annan omständighet gör så att jag väljer att "sänka mitt vapen" detta tycker iaf jag är ett sundhetstecken.

Sen att du ser det som en risk tror jag egentligen inte på har du haft en chans till skott men avstått så har ju inte allt varit 100%-igt och därmed finns det ju inget att ångra eller få dåligt samvete över!

Varför postar jag i denna tråden? Många funderingar jag fått under min hittills korta historia som jägare är kring val av vapen vid olika jakttyper. Främst eftersom jag inte vill hamna i situationen där jag orsakar lidande. Visst kan situationer uppstå på grund av omständigheter vi inte kan kontrollera.

Vad jag vet så finns det idag inga "målsökande" kulor som gör jobbet själv så att säga.

Skulle det inte finnas ett behovet av att åka till banan och skjutträna eller att ta med hunden ut i skogen på spårträning, eller att varje skott som skytten avlossar mot ett vilt automatiskt innebära "knall-å-fall" så vore det inte mycket till JAKT eller hur?

Självklart vill ingen råka ut för eftersök eller skjuta fel djur inte det jag menar, men skulle inte risken finnas där så vore det inte jakt enligt min mening.

Hur jag sen förbereder mig på bästa sätt är väldigt inividuellt, men generellt kan man nog säga att med en hel del skytteträning och skogsvana (vana att vistas i skog och mark, och att se djuren på närmare håll) ger en ganska bra grund.

Ska börja med att säga att det du beskriver tror jag väldigt många har upplevt någon gång i sina "jägar-dagar", om än mer eller mindre.

Sen vet jag att det är lättare sagt än gjort men iblad måste man skita i vad folk säger och lita på sin egna känsla!

Att du skulle vara en usel jägare för att du avstår skott är bullshit! tillfällen kommer alltid att komma då nerverna, viljan eller någon annan omständighet gör så att jag väljer att "sänka mitt vapen" detta tycker iaf jag är ett sundhetstecken.

Sen att du ser det som en risk tror jag egentligen inte på har du haft en chans till skott men avstått så har ju inte allt varit 100%-igt och därmed finns det ju inget att ångra eller få dåligt samvete över!

Vad jag vet så finns det idag inga "målsökande" kulor som gör jobbet själv så att säga.

Skulle det inte finnas ett behovet av att åka till banan och skjutträna eller att ta med hunden ut i skogen på spårträning, eller att varje skott som skytten avlossar mot ett vilt automatiskt innebära "knall-å-fall" så vore det inte mycket till JAKT eller hur?

Självklart vill ingen råka ut för eftersök eller skjuta fel djur inte det jag menar, men skulle inte risken finnas där så vore det inte jakt enligt min mening.

Hur jag sen förbereder mig på bästa sätt är väldigt inividuellt, men generellt kan man nog säga att med en hel del skytteträning och skogsvana (vana att vistas i skog och mark, och att se djuren på närmare håll) ger en ganska bra grund.

Jag vill tro att jag har något av en 'allround' jägare i mej men det är lite här jag tror "risken" i mej samtidigt finns. Risken ska man kanske omformulera till tveksamhet, samtidigt känner jag i nuläget annorlunda beroende på vilket vilt jag ser framför mej. Pulsen skenade när Bengtadjävelen och jag stötte på en fin bock på min mark, samtidigt är jag osäker på om jag hade skjutit. Främst för att jag är för obekant med marken i nuläget, men mest för att dom är väldigt fina att titta på i det fria. Känner på inget sätt samma vad gäller gris. Så sent som i förmiddags satt jag och kollade på bilder från lyckade grisjakter och det lockar mej något djävulskt. Tror det är upplevelsen och Bengtadjävelens berättelser om grisjakt som väckt de intresset.

Instämmer till fullo i att jakten inte vore jakt om man hade tillgång till målsökande projektiler. Det hoppas jag aldrig någonsin kommer heller för den delen. Men visst jag hoppas iallafall att jag när jag skjuter har kompetensen att så effektivt som möjligt genomföra avslutet i skottet. Det är däri delar av min tveksamhet och rädsla finns. Har stött på ett trebenta rådjur i naturen vid ett tillfälle och de verkade förvisso friskt men i ett kargare klimat än i skåne hade de djuret förmodligen lidit en plågsam död. Detta var inte i ett jaktsammanhang, men i nära anslutning till en mark där köpjakt bedrivs. Med risk för att sticka ut hakan så tror jag att de krav jag ställer på mej själv i ögonblicket för avfyrning är extrema. Var med på en rådjursjakt där äldre herrar placerades ut strategiskt, mest troligt för att risken var minst att dom skulle stöta på vilt. Vilket pass small de först på, såklart hos en av de äldre herrarna. Vi hittade inte rådjuret men en sten i slyet i skottriktningen såg lite ut som en gris.

Erfarenhet kan mest troligt råda bot på mina funderingar, 100%-ighet som du nämner är säkert något som kommer vilket jag hoppas för jag har så fina minnen från många tillfällen när jag var liten. Både tillsammans med min farbror i skogen, eller vid tillfället då hans jaktlag träffades för att dela på köttet.

Ångrar mer och mer att jag hoppade av utbildningen jag påbörjade under lumpentiden. Då hade man förmodligen haft bra mycket mer kött på benen, samtidigt var man väl lite tuffare förr. Hade jag inte varit så lite och klen som 15-åring så hade jag förmodligen varit examinerad jägare för längesedan.

Tack för synpunkterna. Det är toppen för då får man mer infallsvinklar i sina funderingar.