Vi har nu i flera trådar sladdat in på frågan om framtida krav på de eftersöksjägare som arbetar längs våra vägar och järnvägar.

Med en skälig ersättning så kommer staten att ställa en del formella krav på dessa jägare, deras utrustning och hundar. Att inte stiga upp mitt i natten utan invänta dagis öppnande lär vara uteslutet. Frågan är bara vilka krav vi ska föreslå som lämpliga?

Sverige är avlångt och i många län är det t ex omöjligt att ens använda hund. Dels på grund av snöförhållanden men också på grund av rovdjurssituationen. I andra län så krävs en uppsjö av olika hundar då man i "värsta" fall kan behöva eftersöka en handfull olika klövvilt samt några rovdjursarter. Jag har på fullaste allvar fått förslag om förarprov för snöskoter, ett väl så motiverat förslag i norr, som förslag på skjutprov och årliga prov för hundarna. Vi ska komma ihåg att dessa prov ska genomföras och finansieras av någon samt även då bokföras. Vidare ska en årlig översyn av listorna ske.

Dessutom ska vi komma ihåg att vi i delar av landet inte ens fyller organisationen utan krav.

Så fältet är fritt för förslag!

Jag har förespråkat årliga prov och det håller jag fast vid, anledningen är att säkerställa kvaliten på ekipagen som går ut, sen kan man lösa det på många sätt, en eftersöksjägare som gör lyckade eftersök med sin hund bör inte behöva ställa upp på provdagen utan varje lyckat eftersök kan betraktas som ett prov, har man däremot ett ekipage som aldrig lyckas eller inte varit på något uppdrag så bör den årligen kontrolleras för att säkerställa kvaliten.

Skytteprov bör däremot vara obligatoriskt sen hur det ser ut kan disskuteras, då det faller under staten så står de för kostnaderna, skjutträning är också något som bör läggas in och gemensamma träffar inom länet för att blida en enad grupp som går mot samma mål.

Scannade av hårddisken mellan öronen och tänkte mig organisationen som en länsansvarig med en biträdande som anvarar för kvalitetssäkring, uppföljning av eftersök, sen har man ett antal ekipage i varje kommun som uppdragen rullar på så alla får vara med i matchen beroende på vilka vilt man klarar av förstås kommer till det, hur man tänkt sig lösa utrustnings frågan vet jag inte men är man på uppdrag av staten så är det egna grejer som gäller eller ska staten tillhanda hålla utrustning, där kommer kraven från myndigheten in i bilden, jag förordar väl en någorlunda samlad utseende fråga så det framgår tydligt vem det är som springer runt beväpnad genom trädgårdar och skogar.

Hunden ska i ett inledningskede prövas på de djur den ska gå eftersök på, rådjur, hjort, älg, vildsvin, björn och lo, har man under året gjort lyckade eftersök på alla så är man klar ett år till, men alla kommer inte få gå eftersök på björn och då bör man säkerställa kvaliten så att det funkar, det hamnar helt hos länsansvarig att ha koll på och avgöra. Vad ska man pröva då, en spårhund ska prövas i spår och släpper man den för att skälla ståndskall så provar man det, nivån på det hela ska vara lika för alla i hela landet, om jag står i skogen och spårat med min labbe i ett antal km utan att komma ifatt och behöver en drivande eller tagande hund så ska jag kunna begära in det.

Om det glappar i organisationen nu så tror jag ersättningen och organisationen av det hela kommer skapa ett intresse att vara med.

Det var mina tankar om krav och org.

Finns dom på forumet som har betydligt större erfarenhet av eftersök än vad jag har, så rätta mig ifall jag har fel...

Jag tycker eftersöksjägare ska tillhöra polisen och inte kretsar och liknande. Utan Polisen har ett register med ekipage som de kontaktar i händelse av trafikolycka... Som är geografiskt indelade... Hoppa över det där med kordinator som delar ut uppgifterna. Att låta polisen ta över hela ansvaret tror jag skulle rensa bort lite av den svågerpolitik som förekommer, vilket förhindrar nya eftersöksjägare att komma in i systemet.

Man skulle så fall skicka in sin ansökan att få bli eftersöksjägare direkt till polisen (de kan säkert fixa någon fin mall/blankett man ska fylla i)

Det störtsta problemet jag ser med detta är att Polisen i många fall saknar den kunskap om eftersöks som krävs för att kunna dela ut uppdrag. Den som delar ut uppdragen bör ha kunskap om vad för hundar som finns att tillgå och vilka som kan vara lämpliga för just det uppdraget. alt är ju att man inför eftersöks prov på diverse arter och som eftersöksjägare blir man då godkänd för exemeplvis, rådjur, hjort älg. Vill man däremot gå eftersök på gris så måste man bli godkänd på ett eftersök på gris. Så fall är det ju bara för polisen att plocka ett eftersöksekipage som uppfyller de kraven.

vad gäller prov, så är det väll främst hundprov, men likväl föraren... En obligatorisk eftersökskurs som innehåller både spårarbete och skjutprov, som ska ha genomförts med godkänt resultat. Främst tycker jag att ett faddersystem ska införas för att slussa in nya eftersöksjägare. För att bli eftersöksjägare ska man följa med en eftersöksjägare på X antal skarpa uppdrag... Även ens hund ska få spåra, och visar det sig att den faljerar så har man en erfaren eftersöksjägare med hund, redo att gå in. Detta gäller även då en erfaren eftersöksjägare skaffar en ny hund.

Det minsta man kan kräva i ersättning anser jag är utgifter betalda av staten. ex bensin, ammo, ifall hunden skadar sig etc. Sedan hade det inte varit fel ifall eftersöksjägare skulle få möjlighet att dra av momsen på vapen, kläder, övningsammo mm.

alt är ju att var jägare startar ett eget företag, eller går ihop ett par stycket och startar ett företag som i sin tur erbjuder eftersökstjänst till Polisen. Men då vill de till att det finns en inkomst på det hela. Att man får en viss summa för varje eftersök... Detta hade kanske lockat fler att bli eftersöksjägare, även i de mer glesbebyggda delarna av Sverige.

Så var ska då pengarna tas ifrån? Utan att vara speciellt insatt i ämnet, säger jag trafikförsäkringen från han som kolliderade med viltet.

Eftersöksjägare bör även ha tillstånd att spåra över andras marker utan att behöva kontakta polisen vid varje gräns. Samt efter behov få möjlighet att erhålla licens på en revolver eller pistol vid behov... Tänker då främst gris och björn eftersök.

Givetvis ska det vara uppföljning på alla eftersök och statistik. Se hur bra det går för olika ekipage. Ett ekipage som är 100% kanske ska sättas in oftare än som är 25%.

Ser ett litet bekymmer...

Vill väl egentligen inte va pessimist men det är en hel del o fundera på...

Jag vill ha rejält betalt o jag tvingas att åka på stört oavsett tidpunkt på dygnet.

Har jag inga möjligheter att tex invänta som Linkis nämnde barnpassning så måste vi ha folk anställda i beredskaps läge...

Dyrt så in i den...

Schablon, 800:- för tex älg o gris eller va de va kommer inte täcka detta på långa vägar.

Blir en piss i atlanten..

Vi som far runt på e-sök har ju förmodligen ett annat liv o sköta oxå..

Ser ytterligare bekymmer med att någon som plockar hem mycket vilt eller lyckas ofta inte ska behöva göra prov.

Hur lätt är det inte att rapportera in falskt...

Man får en pårigning om att djuret lämnat platsen..

I många fall ligger det dött i diket ändå..

Eller vi misslyckas med uppdraget, att då dra en vals o säga att djuret är avlivat osv skulle i dagens läge gå hur bra som helst..

Sen är ju inget eftersök det andra likt, ett ligger dött efter 20 meter nästa kan man lägga dygn på å ändå misslyckas.

Är den som fick 20 m då ok men den andra inget o ha?

Har väl inga lösningar, men någon form av officiell merit på hunden, tex spårprov alternativ jaktprov och krav om genomgången eftersökskurs samt skjutprov.

Höjer vi ribban dit så blir förbättringen rätt stor med små medel.

Många konkreta och bra svar.

Bara ett par korta kommentarer. Trafikförsäkringen har varit uppe för diskussion som en möjlig finansiering. Vi har delvis varit emot den eftersom det finns en del juridiska konstigheter med detta och inte minst bonusförlusten. Vi vet redan idag att så mycket som varannan rådjurspåkörning inte anmäls. Förlorar man desutom bonus på att anmäla så lär inte anmälningarna strömma in...

Att Polisen skulle organisera det hela är otänkbart. Vi har idag cirka 7000 ekipage organiserade. Polisen skulle störtvägra att ta hand om dessa och föra listor över dem samt anordna prov. Oavsett vilket provet blir, om det blir, så får vi nog kallt räkna med att vi får finansiera det själva och organisera det på egen hand. Vad gäller utrustning så skulle jag tro att staten anser att med en ersättning så finns möjligheten för eftersöksjägarna själva att bekosta alla tillbehör. Betänk att Polisen just för närvarande går back med cirka en miljard per år. Trafikeftersöken kommer nog inte högt upp på "att göra listan" i den situationen...

Personligen tror jag just nu mest på en obligatorisk utbildning som kan anpassas efter lokala förutsättningar. Men då krävs en ruskig massa kompetenta instruktörer...

Tog inte upp ersättnings frågan, men den är helt klart kvalitets och ambitions anpassad, har inte följt tanke gångarna där men kör man en schablon ersättning på 800 så är det max 3tim jobb/person extra tillägg för hund och milersättning alternativt tjänstefordon, ska man ligga jour i hemmet så finns det avtal om det också minns jag rätt så är det 52:-/tim även för polisen.

Klart det ska vara ett antagningsprov för hund och förare, vilket skytte och vilka teoretiska bitar som ska in får nog stötas en del.

En schablon per eftersök måste det nog vara. Annars blir administrationen dyrare än själva ersättningen. Dessutom ska vi komma ihåg att majoriteten av eftersöken är klara på mindre än en timme.

Ett inträdesprov i anlutning till utbildningen är inga som helst problem att anordna. Värre då med årliga prov som måste anordnas en massa gånger så att alla får möjlighet att närvara och tar minst 10 000 deltagare. En rätt stor apparat.

Vi ska också komma ihåg att såväl polisen som staten är mycket väl medvetna om att jägarna rycker ut redan idag, utan ersättning, så en helt skälig ersättning med gängse ersättningsnivåer för annat liknande arbete kommer de aldrig behöva gå med på. Jag är uppriktigt förvånad över att vi lyckats få till de nivåer som idag är aktuella.

En schablon per eftersök måste det nog vara. Annars blir administrationen dyrare än själva ersättningen. Dessutom ska vi komma ihåg att majoriteten av eftersöken är klara på mindre än en timme.

Vi ska också komma ihåg att såväl polisen som staten är mycket väl medvetna om att jägarna rycker ut redan idag, utan ersättning, så en helt skälig ersättning med gängse ersättningsnivåer för annat liknande arbete kommer de aldrig behöva gå med på. Jag är uppriktigt förvånad över att vi lyckats få till de nivåer som idag är aktuella.

Ett inträdesprov i anlutning till utbildningen är inga som helst problem att anordna. Värre då med årliga prov som måste anordnas en massa gånger så att alla får möjlighet att närvara och tar minst 10 000 deltagare. En rätt stor apparat.

Misstänkte väl att den frågan stötts och blötts ordentligt, kan man hålla nere administrationen är väl det bra.

Den årliga kollen kan man köra det länsvis och hoppa över de som går bra på skarpa eftersök, då är inte apparaten så stor.

Visst skulle man kunna göra så. Jag är dock, som NS, lite rädd att man frestas att rapportera ett godkännt eftersök bara för att få vara kvar. Då krävs dessutom någon form av kontroll på om det verkligen var lyckat och så är administrationsapparaten i full gång. Men jag tror även i detta sammanhang en del på "social kontroll" så visst kan vi kanske hitta en smidig lösning där det bästa ekipaget kommer ut där det behövs.

Vad vi inte har diskuterat här tidigare är också markägaraspekten. Med ett förändrat regelverk så finns ju möjligheten att knalla in på andras marker. Tänk första gången en glad eftersökare stövlar in på en snofsig godsjakt eller för den delen en pågående älgjakt i ett helt vanligt lag. Tänk också på yrkesjägarnas reaktioner när vi framhärdar i att lämpligaste ekipage ska in på godsets marker och pyssla med eftersök...

Det svåra i hela detta system är att det är ett avlångt land där vi i södra delarna har tusentals eftersöksjägare som gärna vill vara med och ytterligare några tusen som gärna går över lik, gratis, för att få vara med. Det är verkligheten vi har att hantera...

Visst skulle man kunna göra så. Jag är dock, som NS, lite rädd att man frestas att rapportera ett godkännt eftersök bara för att få vara kvar. Då krävs dessutom någon form av kontroll på om det verkligen var lyckat och så är administrationsapparaten i full gång. Men jag tror även i detta sammanhang en del på "social kontroll" så visst kan vi kanske hitta en smidig lösning där det bästa ekipaget kommer ut där det behövs.

Vad vi inte har diskuterat här tidigare är också markägaraspekten. Med ett förändrat regelverk så finns ju möjligheten att knalla in på andras marker. Tänk första gången en glad eftersökare stövlar in på en snofsig godsjakt eller för den delen en pågående älgjakt i ett helt vanligt lag. Tänk också på yrkesjägarnas reaktioner när vi framhärdar i att lämpligaste ekipage ska in på godsets marker och pyssla med eftersök...

Det svåra i hela detta system är att det är ett avlångt land där vi i södra delarna har tusentals eftersöksjägare som gärna vill vara med och ytterligare några tusen som gärna går över lik, gratis, för att få vara med. Det är verkligheten vi har att hantera...

Visst kan det finnas fuskare, därför ville jag ha en oberoende länsansvarig som sköter det hela och bestämmer om det ska göras kontroll eller inte, har man på ett år ett uppklarat eftersök och varit på 10 så får tjänstemanna ansvaret råda.

Markägare aspekten kan nog bli intressant på vissa håll, det är nog en del av utbildningen bör handla om, men rent konkret så är det bara fortsätta och hänvisa till länsansvarig eller vakthavande befäl, alla bör veta vad det är som gäller innan.

Det finns ett antal platser och alla får inte plats, det är kankse inte den som för dagen ahar bäst form som ska få platsen utan tillgänglighet, inställning, övriga kunskaper och färdigheter som också ska vägas in, rekryteringen är en stor bit att ta i och inte allt för lätt alla gånger.

Man har ju hört en del om de här sweicherhund ekipagen, som är specialutbildade eftersöksjägare, finns väl i Danmark, Tysklan och ev fler länder. Verkar ju vara ett fungerande koncept, kanske ta den modellen och tillämpa i Sverige...

Någon som har mer kunskap om detta och kan utveckla det lite mer?

Vi provar just nu en liknande lösning i Skåne. Vi ska dock komma ihåg att Danmark är litet och i deras register finns lite drygt 200 ekipage som räcker till. I Sverige har vi i dagsläget 7000 ekipage och det är en rätt stor yta som ska täckas. Betänk också att i Danmark har man i stort sett bara rådjur. I svedala har vi några fler arter att eftersöka... Jag tror dessutom att vi skulle få ett ramaskri internt i jägarkåren med ett register av detta slag. Det finns som sagt många som vill göra detta jobb...

Du kan läsa mer här:

http://www.schweiss.dk/

Vi ska också komma ihåg att om vi jämför det danska systemet med det norska mellantinget och vårt svenska system så skiljer sig uppklarandegraden mycket marginellt. Det är frågan om enstaka procent.

Jag har allt för dålig koll på detta ämne, Men jag tror att problemet är tämligen stort.

Jag har jagat på marker häromkring hela livet och jag kan inte namnge ett ända eftersöks ekipage i denna region

Finns det någon lista som på något sett är publik?

Här sköter markägaren mer eller mindre eftersöken på sin mark, Jag vet att det finns kontaktpersoner som polisen ringer till men jag tror mest att de har lite koll på vems som KAN vara markägaren eller vem som kan veta det.

Kan ju själv tycka att det är svagt av mig som anser att jakt och allt som rör den är livets stöttepelare, men i detta och många fall så är det information som liksom inte når ut till den "normala" jägaren.

/Lasse

Har väl inga lösningar, men någon form av officiell merit på hunden, tex spårprov alternativ jaktprov och krav om genomgången eftersökskurs samt skjutprov.

Höjer vi ribban dit så blir förbättringen rätt stor med små medel.

Det vettigaste hittills i tråden, alla andra högflygande planer är säkert bra men är dom genomförbara?

Som det här med årliga återkommande prov för hundarna har fortfarande inte sett någon vettig ide hu rett sådant prov ska se ut trots att det diskuterats i ett flertal trådar här. Ett vanligt blodspår struntar ju de flesta rutinerade hundarna i!

Tror på ett mer utökat samarbete mellan den ansvariga polisen och kontaktmännen. I vår krets har vi en hundansvarig kontaktman i varje område som har lite koll på vilka hundar som kan vara användbara.

Sen är väl inte ett skjutprov helt fel för att få bort dom värsta stofilerna som är kvar.

\mats

Sen är väl inte ett skjutprov helt fel för att få bort dom värsta stofilerna som är kvar.

\mats

Svårt att hålla både i rullator och bössa

Ett bra utformat spårprov och ett skjutprov. Dock ej den förbannade löpälgen som inte har något med verkligheten att göra. Utan tex ett presitions prov följt av ett snabbhets prov eller vad man skall kalla det. Typ stående med gevär i rem lägga an och skjut på tid en godkänd serie på låt säga 30-50m.

En del frågor här om organisationen. På: www.viltolycka.se finns en del information om hur organisationen är tänkt att fungera samt namn och telefon till alla länsansvariga jägare och poliser. Nu lär väl organisationen delvis förändras med nytt regelverk men man kan i alla fall se hur det är tänkt att se ut... Ni klickar på "Startsida" och sedan "Nationella Viltolycksrådet".

Jag tror som Mats-bengt också på ett utökat samarbete, men det bygger på intresserade poliser som får tid för detta arbete. Det är en stooor bristvara idag och jag är rädd att polisen inte ökar resurserna till detta i dagsläget och framöver.

Vad gäller skjutprov så förstår jag tanken men motargumentet lär komma som ett brev på posten: Är skyttet verkligen viktigt vid eftersöket? De flesta eftersöksskotten i detta sammanhang är avfångningsskott. Det viktigaste är ändå alltid en bra hund med kompetent förare, det är inte enkelt att testa rättvist...

En del frågor här om organisationen. På: www.viltolycka.se finns en del information om hur organisationen är tänkt att fungera samt namn och telefon till alla länsansvariga jägare och poliser. Nu lär väl organisationen delvis förändras med nytt regelverk men man kan i alla fall se hur det är tänkt att se ut... Ni klickar på "Startsida" och sedan "Nationella Viltolycksrådet".

Jag tror som Mats-bengt också på ett utökat samarbete, men det bygger på intresserade poliser som får tid för detta arbete. Det är en stooor bristvara idag och jag är rädd att polisen inte ökar resurserna till detta i dagsläget och framöver.

Vad gäller skjutprov så förstår jag tanken men motargumentet lär komma som ett brev på posten: Är skyttet verkligen viktigt vid eftersöket? De flesta eftersöksskotten i detta sammanhang är avfångningsskott. Det viktigaste är ändå alltid en bra hund med kompetent förare, det är inte enkelt att testa rättvist...

Nu har vi som tur en intresserad polis i var krets, pratade så sent som idag med honom hur vi skulle kunna ersätta vår hundansvarige som tyvärr hoppat av och detta mycket på grund av ersättningsproblematiken. Men vet att något diskrikt i närheten sod helt utan någon polis så det är också en problematik.

Sen är det precis som Pertan skriver att vissa är mer nära döden än levande och dessa kanske skulle sluta frivilligt om man införda lite mer prov, kanske skulle räcka med något teoretiskt.

\mats

Efter att ha kollat runt på hemsidan så hade jag visst inte så dålig koll efterallt .

Fungerar visst här som det är tänkt att det ska göra.

/Lasse

En del frågor här om organisationen. På: www.viltolycka.se finns en del information om hur organisationen är tänkt att fungera samt namn och telefon till alla länsansvariga jägare och poliser. Nu lär väl organisationen delvis förändras med nytt regelverk men man kan i alla fall se hur det är tänkt att se ut... Ni klickar på "Startsida" och sedan "Nationella Viltolycksrådet".

Jag tror som Mats-bengt också på ett utökat samarbete, men det bygger på intresserade poliser som får tid för detta arbete. Det är en stooor bristvara idag och jag är rädd att polisen inte ökar resurserna till detta i dagsläget och framöver.

Vad gäller skjutprov så förstår jag tanken men motargumentet lär komma som ett brev på posten: Är skyttet verkligen viktigt vid eftersöket? De flesta eftersöksskotten i detta sammanhang är avfångningsskott. Det viktigaste är ändå alltid en bra hund med kompetent förare, det är inte enkelt att testa rättvist...

Så heter den, trodde den var nerlagd och begraven, har skickat massor med frågor dit för något år sen och inte fått ett enda svar.

Jag tror jägarna får rodda det hela ganska självständigt på vissa platser, då vill det till att man har klart för sig om anvar och befogenheter.

Ingen kedja är starkare än den svagaste länken, men håller med dig hundarna är viktigast sen kommer personlig lämplighet in och skyttet hamnar väl långt ner på listan men träffar man inte en tavla så träffar man inte i skogen heller

Kanske en dum fråga ... men frågar ändå.

Är det eftersöksekipaget ( hund och förare ) som skall bli "godkänt" ?

Om det nu är så, hur blir det med föraren om hunden faller bort ?

Eller vice versa , med hunden om föraren faller bort ?

/ekebo

Kanske en dum fråga ... men frågar ändå.

Är det eftersöksekipaget ( hund och förare ) som skall bli "godkänt" ?

Om det nu är så, hur blir det med föraren om hunden faller bort ?

Eller vice versa , med hunden om föraren faller bort ?

/ekebo

Och om man fortsätter. Ska man ha ett godkännade för varje hund om man har flera? Och i såfall vem skall kolla vilken hund du använder när du är ute?

Och om man fortsätter. Ska man ha ett godkännade för varje hund om man har flera? Och i såfall vem skall kolla vilken hund du använder när du är ute?

JO viss faen är de en svår nöt o knäcka..

Ytterligare tanke..

Om jag är godkänd o har en godkänd hund men behöver förstärkning måste jag då se till att förstärkningshunden är godkänd?

Man kan nog vända o vrida kors o tvärs, o med de avlånga land vi har med så extremt olika förutsättningar va de gäller vilt o snödjup o antal intresserade osv.

Hitta en modell som passar överallt kan nog bli knepigt.

Men satsar vi på olika krav i tex olika län så kan de ju bli lite lustig precis vid länsgränser eller så kan jag godkännas på ena sidan rågången men inte på den andra..

Ser jag till här i byn så verkar de va knapert med bra grishundar.

O visst riktigt bra spårare saknas oxå.

Snackade med polare idag som ruttnat en del på trafikeftersöken.

Men blir de ersättning så är han på igen, smålänning som han är

Vi spånade lite o fasen.. om en ringer in olyckor o den andre kör ut så kunde man nog få ihop till en dubbelstudsardrilling...

Obs! vi skämtade givetvis.

Fast lite allvar är de ju.. man får nog på nått sätt se till att kontrollera ev fusk.

Sen antar jag att markägare/jakträttinnehavaren fortfarande kan välja om de vill ha eftersöks hjälp från NVR?

Typ den fullmakt som skrevs på här för sådär 15 år sen gäller nog inte längre..

Iofs funkar det ändå för alla verka va glada för att slippa åka ut mitt i natten.

Sen har vi iallafall ett litet bekymmer här på en del marker där jakträttshavaren inte bor på orten.

Kan va Danskar, nån är från Göteborg osv..

En död älg på deras marbit är inte så lätt o få iväg till rätt ägare.

Om man överhuvudtaget får tag på dem, hur gör man då?

Rätt glad att jag inte behöver fixa fram förslagen

När man läser allt det här malandet om hur många hundar och hurmånga man skall vara och antalet bössor och allt mellan himmel och helvete. Så förstår jag om folk tappar sugen på att ansluta sej till eftersöksgrupperna. Man blir yr av bara denna tråden.

En intressant och viktig frågeställning detta...

Mitt svar är nu sett ur ett lokalt krets perspektiv hur vi gjorde.

Organisatioen bör inte vara större än att man känner och har god kontakt med samtliga inblandade.

2004 så bestod vår kretsorg av drygt <50pers, där ca 80% ej var aktiva eller hade hund.

2005 var året då vi började nysta i detta med hjälp av den lokala polisen, som nog hade insett att detta var ett absolut måste framöver. Så länge vi hade en sambandscentral i länet och med poliser på orten som då visste vilka lokala eftersöksjägare de skulle ringa vid viltolyckor så var det säkert inte problem.

Men 2006-2007 så flyttades detta samband ner till Malmö och allt förändrades över en natt, lokalkännedomen blåste då bort och man insåg att man måste lämna över en organisation till LKC-Malmö som fungerade.

2006 var första träffen med de eftersöksjägare som svarat på den ankät som sändes ut från polisen, kraven i denna ankät var små och enkla trots det så inkom det bara svar från 8 st !

Av dessa 8 st så insåg man vid första anblicken att detta inte skulle räcka, snittåldern var skyhög och hundägandet var begränsat till 2st ! vapenlicens saknades i 5 fall !

Nytt utskick denna gången till de som genomfört dåvarande kursen Godkänt eftersöksekipage steg 1 ca 25 st inom kretsen.

Svar inkom från 22 st plus de 2 från första utskicket, dessa kallades till ett enkelt möte där sjf, polisen fanns på plats.

Ny krav presenterades och godkänndes av alla på mötet, kvar blev då 18 st.

Det som gjorde att 6 st hoppade av var att man redan här på mötet insåg sig ej ha den tid som kunde krävdes, kunde vara allt småbarn, resejobb mfl orsaker.

Av dessa 18 så har vi nu skapat en helt ny organisation

Och dessa är de som gör ALLA trafikeftersöken inom kretsen område.

Inga utanför org anlitas oavsett,, bästa kompetensen ska och måste finnas här.

Skylt & vägansvariga 3st (söder,mitt.norra delen av kretsen)

Deras uppgift är att påtala ett tillfälligt ökat behov av skyltning för VV och polisen på en viss vägsträcka.

Hundförare & kontaktmän 15st.

(Inga endast kontaktmän finns)

Kontaktmän inom våra äsko är 3st av ovan hundförare.

Hela denna org revideras årligen där hundar och förare byts ut och nya kommer till.

Vi har oftast ca 2-5 nya ekipage på tillväxt och nya handplockas och tillfrågas om intresse,, oftast genom en personlig kontakt av någon som redan finns inom organisationen.

Visst kan de ses som svågerpolitik inom denna org men säg mig var i samhället detta inte förekommer !

Men de uppsatta kraven måste nås innan man deltar fullt ut även för de som ny som lyfts in.

Eftersöks utb.

Spårprovad hund

Licens/vapen

Brinnade intresse.

Detta räcker tycker jag för deltagande.

Vi har dialog var 3e månad med LKC,s rep i Malmö om vad som funkar och vad som kan förbättras.

Problem och beröm varvas flitigt och så här långt så vi nöjda.

//B