Känner att jag måste skriva av mig lite efter denna sömnlösa sorgliga natt.

Igår var dagen då min yngre hund Erax skulle få visa upp sig på jaktprov, jag var säker på att han skulle klara av detta galant och knipa ett förstapris.

Redan i första släpp ser jag att något inte stämmer, det fanns inget klipp och ingen fart i steget.

I andra släpp springer lill-killen en bit och stannar, han går sedan tillbaka mot mig vinglandes.

Jag avbryter provet och följer med provgruppen en stund innan jag beger mig mot bilen, vid bilen hoppar han in och lägger sig bums.

Inte speciellt orolig för att detta var allvarligt åker jag hem via stugan och hämtar älgkött och sover en stund, Erax som ligger på golvet brevid mig sommnar också.

Jag som tror att hunden fått magsjuka eftersom väldigt många hundar har detta i dessa trakter ringer hem till frun och ber henne koka ris som Erax senare skulle få.

Väl hemma måste jag lyfta ut lill-killen från bilen då han inte orkade hoppa ut själv.

Våran äldre hund Niro kommer ut och hälsar på sin kompis och bådas svansar viftas av lycka när de slickar varandra kring nosen.

Sedan går Erax direkt och lägger sig på sin bädd, Niro går längst bort i huset och lägger sig där, precis som att Erax sagt åt honom att jag vill vara ifred :'(

Vi klappar om våran lill-kille och försöker ge honom ris, men han vill inte ha något att äta.

Jag tittar till honom hela tiden, men när han plötsligt vänt bort huvudet har han sommnat in för gått :'(

Varför varför varför

En så duktig och fin hund som endast 2½ år gammal så här hastigt lämnat oss, vi som skulle jaga ihop många år till du och jag Erax

Så sent som i Tisdags sköt jag orrar i skogen som han serverat mig på silverfat och nu finns han inte hos oss längre.

Vilken tomhet och saknad vi känner efter han, Niros ögon berättar för oss vad han känner.

Tårar rinner från mina ögon, jakten känns väldigt avlägsen just nu då allt bara känns fördjävligt.

Dom säger att man ska berätta och prata när man känner sorg, så jag ville nu tala om detta för er mina vänner.

Jag är ändå övertygad att Erax nu är på ett bättre ripfjäll, än dom han hittils har besökt.

Vila i frid min lill-kille och jaga på där uppe.

Beklagar  :'( vet exakt hur det känns.... hunden fungerar perfekt och man planerar kommande jakter och så händer en olycka... :'(

Jag kan bara beklaga och säga att jag delar din sorg. Våra hundar är så mycket mer än bara jakthundar, de är sällskap och de allra bästa av jaktkamrater. Jag har ännu inte varit i den sitsen att jag förlorat en hund men jag tror ändå att jag förstår hur du känner dig, eftersom jag vet hur mycket man fäster sig vid sin hund.

//Per

Fruktansvärt tråkigt och oväntat. Hans tid var ju inte inne på långa vägar. Kan inte med ord besriva den medkänsla jag känner.

Beklagar sorgen .

Det fins nog inget värre en det som har hänt.

Beklagar sorgen       

Vet inte vad jag ska skriva. Förstår hur det måste kännas, måste lägga mig på golvet och mysa med Hero när han kommer hem. Jag bävar inför den dagen då han ska lämna oss och hoppas att han får längre än ynka 2½ år på jorden.

Beklagar sorgen :'(

Usch, känner att jag har en klump i halsen när jag läser dina rader...

Beklagar sorgen! 

MVH En mycket lessen Beretta  :'(

Belkagar verkligen :'(

Svårt att skirva nåt vettigt.

Många icke jägare tro att jakthundar är en förbrukingsvara eller verktyg liknande borrmaskin som när den tjänat ut eller går sönder så köper man bara en ny.

Tänk så fel de har.

Vet hur det känns, Man planerar och ser fram mot kommande jakter/jaktprov och så händer nåt oförutsett.

Vad som skett verkar lite mysko helt klart.

Vad det hjärtat eller?

Har en polare som blev av med sin vorstehr på liknande sätt. Gick dock betydligt snabbare.

Blev själv av med en ung lovande hund för några år sen men då var det en bilolycka.

Gammeltiken avlivades för 2 år sen 9 år gammal, cancer i bröstkorgen.

Inget o göra men det var mycket tungt beslut.

Skrev precis som du av mig mina tankar och det stöd jag fick av kamraterna i den tunga stunden var guld värd.

Skrev då ner mina tankar om den jycken: kopierar in det här under.

Inte för att det hjälper dig mot sorgen men det kan va skönt att inte känna sig ensam.

 

Jag får fortfarande en klump i halsen när jag tänker på henne (Liten Münsterländer).

Detta skrev jag kvällen innan hon lämnade oss.

--------

En liten jycke med världens största affrokrull till öron kikar upp bakom en hundkoja i Onsla.

Du var ensam kvar och du skulle följa med hem.

Mådde lite illa på vägen hem men lärde dig snart att åka bil.

Mycket träning och dressyr fick du utstå men det gav resultat helt klart.

Endast 3 år gammal fick vi i uppdrag att representera SVK Småland/Öland vid det första försöket med Fullbruksprov enl, Dansk modell.

Den lyckan som genomströmmade mig när du återkom med räven och gjorde en perfekt avlämning på rävsläpet var enorm.

Eller den gången vi var på köpejakt på ett gods och du markerade fågel,

simmade över bäcken och stod i bäckkanten.

Jag sa "advance" Du fick problem och kunde inte ta dig upp på den branta kanten.

Du lät dig svepas med av strömmen och tog dig upp en bit nedströms.

Väl tillbaka där fågeln fanns så hördes att pinglan tystnade, du stod för fåglen igen.

Vi kunde inte komma över och vi kunde inte se nått i den manshöga vassen, men jag sa i alla fall "advance" och du körde upp fasantuppen.

Skytten vingsköt tuppen som seglade ner långt in i vassen.

Snabbt apport kommando och vi hörde pinglan försvinna utom hörhåll. Efter en stund så hörs åter pinglan och du har fasantuppen med dig och simmar över bäcken för avlämning.

Skytten var mäkta imponerad och jag stolt som få.

Sköt själv 9 fasaner på 10 skott just den dagen för dig.

Eller när du dan efter skott, ställde älgkalven med ett framben avskjutet.

För och inte tala om alla skadade rådjur, älgar och nu senaste åren även grisar du letat reda på. Skadade grisar ställde du också om jag så begärde.

Lyckan att vinna tävlingen "Årets eftersöks jägare" är också nåt som sitter i.

Det var tack vare dig.

Eller den gången i Vilhelmina då du markerade fågellöpa och jag manade på, 300 m senare så exploderar skogen av orrar.

Jag sköt dubblé, vilken lycka.

På Öland när vi vingade en and som slog ner mitt i kärret. Du stack ut och spårade anden på vattenytan nästan 80 meter och sen 70 meter upp på land så kom du ifatt och tog den.

Eller den grågåsen som vi skadsköt och du följde löpan långt in i vassen och strax hördes gåskackel, gåsen syntes över vassen när den försökte lyfta.

Den fick luft under vingarna och vi trodde att den gåsen var förlorad.

Då hoppar en liten brun hund upp och tar gåsen i luften. 

Alla jakter som vi varit på, är var och en är värd att berättas men jag orkar inte.

Nu får nog rådjuren det lite lugnare när du inte ska vara med och putta runt dem mer.

Snällare familjehund är nog svårt att få.

Du kommer att sörjas länge av familjen och av alla som är dig tack skyldig.

Har tappat räkningen på alla eftersök du gjort med framgång.

Många kilo viltkött och Lidande djur har du räddat från skogen.

Nu ligger du i soffan och andas tungt ditt hjärta slår ansträngt.

Något som inte ska vara där växer i din bröstkorg.

Du är inte ens tio år fyllda.

Jag hade räknat med några år till men så blir det inte.

I morgon ska du få somna in på din favorit plats utsträck i soffan.

Nu är det dags för din efterträdare att axla manteln.

Hoppas och tror att hon ska bära den med stolthet och göra likartade stordåd som du en gång gjort. 

Det känns nästan lite religiöst..

Hunden och jakten är makten och friheten i evighet!

Amen.

MvJH

NS

Jag beklagar sorgen Seger. Jag fick ta bort min gammla settertik innan julen förra året. Det var oehört jobbigt. Hon skulle ha blivit 11 år  i mars i år.

:(

:'(

Det finns stunder i livet som inte är så lyckliga, sorgen och saknaden efter Erax som en lovande jakthund och livskamrat blir stor och säkert större när det går fort och är oväntat.

Jag känner sorgen komma när jag tänker på dig och din Erax, nu är han på en annan plats och vem vet han kanske redan träffat någon du känner som också har gått vidare, tror nog att de jagar fågel 7 dagar i veckan om ett tag och där får man stöta upp fågeln innan skytten kommit fram och man får blindmarkera också bara för att retas lite tillbaka.

Beklagar verkligen det som hänt!

Kan nog säga att jag vet precis hur det känns att förlora en lovande hund...och det är inte skoj.

Ifjol fick jag en stövare ihjälkörd, han var drygt 2 år gammal...hade börjat fungera riktigt bra på räv,

han tog ett 1:a pris på rävprov nån vecka innan han gick bort. Visst hade han sina brister...både

jaktligt och mentalt...men han var lovande...och det är klart att man känner sorgen även nu ett

knappt år efter olyckan. Tur i oturen är ju att man har flera hundar...tror det känns lättare då.

Jag hade tänkt att hundarna skulle få va ute ikväll...ville ha lite lugn och ro...men nu när man läst detta

å börjat tänka efter så ska jag ut å ta in alla de 3 vilddjuren...

Tack alla.

Jo detta är skitjobbigt, sorgen är jobbig att hantera och tårarna kommer i omgångar.

Det finns en oerhörd saknad och tommet då han alltid låg där i sin bädd eller på mina fötter när jag satt och skrev på datorn.

Jag och Annika har bestämmt att försöka hitta en ny valp så fort det dyker upp något intressant.

Erax går inte att ersätta, men valpen kommer ändå att hjälpa oss och Niro med vardagen igen.

Vetrinären trodde det var hjätrtat som var orsaken till hans bortgång, men jag vet vet inte vad jag ska tro.

Ja det spelar just nu ingen roll, för han kommer inte tillbaka till oss, men i minnerna kommer han alltid att finnas där som den busiga, jättesnälla och effektiva jakthund han var.

Gå nu och klappa om era jyckar en extra gång ikväll och tack ännu en gång alla vänner.

Det värmer och hjälper oss i denna jobbiga stund att läsa era inlägg.

Beklagar sorgen!

Mvh:DR.Tore

Beklagar sorgen, kan inte annat säga än att jag lider med er Seger!

Jag jag vet hur ni mår och känner då jag blev tvungen att ta bort min jaktkompis allt för tidigt under mellandagarna i fjol. Problem med mjälten kombinerat med ett hjärtfel satte definitivt punkt för hans liv. Han led förmodligen mer av att inte kunna jaga fullt ut än av de medicinska problemen.

Han fick gå ut på jakt en sista gång med en av kompisarna i jaktlaget och det sista han gjorde här i livet var att stå för en utplacerad orrtupp. För en hund som hatade veterinärer och veterinärstationer så var en rostfri bänk ingen tänkbar plats där han skulle sluta sina dagar. Kan låta makabert att låta sin bästa vän sluta sina dagar med en kula i nacken, men tro mig, han hade inte velat något annat.

Jobbigt nu är att jag inte har möjlighet att skaffa någon ny hund, min livssituation har förändrats så att jag inte har någon som kan sköta om den när jag är på jobbet. I höst var den första på många år som jag gick och jagade utan egen hund, det var en "fattig" jakt. För första gången i mitt liv som jägare så har jag tvekat inför att gå ut och jaga, det är helt enkelt inte lika kul utan egen hund.  Jag saknar honom massor, både i jakten och hemma. Än fast han har varit borta i snart ett år så tycker jag mig ofta se honom liggande på golvet bredvid mig, i verkligheten så har det visat sig vara en ihopkorvad matta eller ett par byxor som legat slängda.

Att köpa en hund är för många den lyckligaste av stunder, det man inte tänker på är att man också köper ett av de jobbigaste beslut man kan ta då den dagen man måste ta bort sin bäste vän kommer, det blir aldrig "bara en hund". En jakthunds liv är relativt kort men under den korta stund de delar ens liv så ger de en så otroligt mycket. Ni som har hundar: krama om dom riktigt och njut av tiden tillsammans med dom för bättre kompis i skogen än en jakthund går inte att få.

Seger: Önskar er lycka till med jakten på ett strävhår, det finns alltid en glädje och spänd förväntan i det sökandet, när valpen kommer i huset så fyller den ju inte bara ett tomrum utan lindrar även sorgen efter någon man haft. Arbetet med att ta fram en ny jakthund är ju förutom att det är arbetsamt även ett positivt arbete då man ser att arbetet ger frukt och den nya hynden hunden utvecklas. Ser fram emot att träffa honom i vassruggarna utanför Ersnäs, för det blir väl en han?

Beklagar innerligt sorgen!  :'(

Dessa rader känns för många av oss. För egen del har jag tagit adjö av två tidigare hundar och har en snart 12 år gammal livskamrat hemma, jag vet att det inte varar för evigt, men hela kroppen skriker i protest mot detta faktum :'(

/Jörgen

Tack ännu en gång för alla fina ord vi fått som tröst, dom hjälper kan jag lova.

Inatt har jag iaf fått sova något, så nu ska jag börja rota i fösäkringsgrejen m.m.

Jabbe, visst blir nästa hund en hane, men inte ett strävhår

Jag fäller en tår när jag läst dina rader, men tröstar mig med vetskapen om att Erax har levt ett bra liv trots sin korta stund här på jorden, avsaknaden av en livskamrat går inte att ersätta, och jag hoppas att du snart hittar vägen tillbaka.

:'(

// Mats

Oj, oj Seger vad tråkigt att höra. Hoppas att ni repar mod och hittar en valp, så att ni kan lätta lite på sorgen. TRåkigt tråkigt.

Beklagar verkligen sorgen!

Någonstans känns det ändå mindre tragist att ta bort en gammal hund även om sorgen är den samma i många stycken.. men detta var en ung hund... fy fan va jobbigt och på detta sätt dessutom! Sen, en ruskigt subjektiv tanke, är ju en ung vorsteh så himla fin! Vi har en treåring tik här hemma, totalt värdelös jycke men gudagod och så lätt tillgänglig! Tanken på att se henne slockna är hemsk.. Usch!

Sorg är en fin känsla, jobbig men fin. Den är tung och svart som natten tidvis men den går alltid över..eller det gör den egentligen inte utan den blir bara mer och mer hanterbar. Vårda minnet!

Mvh!

Aj vad tråkigt! Beklagar sorgen.

Att mista en hund i förtid är bland det sorgligaste. Börjar vovven bli gammal så börjar man föbereda sig mentalt. En del påstår att man räknar kallt med att hunden kan skada sig eller bli överkörd, men när det väl händer så står man där som ett levande frågetecken med tårarna.  Själv så står jag inför ett hundköp nu till våren och det känns redan nu lite jobbigt att veta att man får säga farväl till vovven om ca 10 år, speciellt när man har barn och barnen fäster sig vid den.

Jag vet inte om ni har barn, men min erfarenhet är att de som drabbas hårdast är barnen. Så iväg och ge dem en kram om ni har nåra 

Med Vänliga hälsningar

Tjingen

Tack ännu en gång för alla tröstande ord.

Jo våran dotter har nog tagit detta hårt, men samtidigt är hon säker på att Erax har det bra och jagar fågel med morfar och Aramis (gammel hunden).

Hon har redan bestämmt vad nästa hund ska heta

Alltid lika trist när sånt här händer :-[

Trots att man vet att man i regel överlever sina hundar så är det lika fullt ruskigt jobbigt när dom drar vidare, unga hundar vid olyckor och sjukdom likväl som äldre hundar där åldern tar ut sin rätt, vi får bara låna dom i 10år +/- några år.

Dom visar tillit och ger oss förtroendet att leda dom som deras ledare.

Vila i frid Erax.

Han har det säkert jättebra tillsammans med sina förfäder, ute på jakt över de oändliga fjällhedarna.....