En bågjägares berättlese

Publicerat Februari 12, 200917 yr

Ok jag är inge poet och saknar avstavnings program :lol:

En typisk bågjägar morgon ( på Åland)

Alarmet i telefonen gör sig påmind, det stör den underbara sömnen som vi alla förtjänar efter en lång vecka med hårt arbete. Det tar dock bara någon sekund innan man kommer på varför man satt alarmet på kl 4 på morgonen en lördag, det ska jagas med bågen förstås. Dagarna innan har man förberätt det mesta, allt för att vända fördelen till sin sida och hoppas på lyckan. Kläderna har man tvättat omsorgsfullt med tvättmedel utan parfymer, kläder har sedan lagts i en lufttät påse tillsammans med diverse tall/gran ris eller dylgit, här gäller det att smälta in i naturen på alla nivåer.

Bågen är innskjuten och klar, övning ger färdighet sa pojken när morsan knackade på dörren, så det har blivigt en hel del pilar från alla tänkbara avstånd och vinklar, för inte tror man att alla djur kommer helt perfekt och att man står på plan backe alla gånger, nejdå ofta så är stor bocken där, precis då man står bakom en stor sten eller står djupt i ett dike, man måste vara berädd på det mesta när man jagar med bågen.

Men idag ska det inte smygjagas, denna morgon när den nordliga vinden ligger på, är det ett nytt markgömsle som gäller, ett par dagar innan var jag där och klippte lite kvistar ur en stor enrisbusk sammling, jag hade ju noterat tidigare mornar att på just detta lilla område rör sig rådjuren förbi detta ställe, på varierande avstånd dock 30 meter som längst och många mornar och kvällar har jag svurit åt mig själv att jag lyckats med att sitta ca 60 meter för långt bort !

Men idag ska jag lura dem tänker jag för mig själv medan jag masar mig ut i köket för att sätta på kaffe bryggaren som jag laddat kvällen innan.

Första koppen gör verkan, kroppen spritter i gång och det är inte utan att man blir lite otålig och vill i väg, men först ska det dushas, in i dushen men den för endamålet beställda tvålen i från USA, tvålen är parfymfri men det betyder inte att den inte luktar, tvärtom en stark doft av kompost lägger sig i badrummet medan man tvättar sig noga. Rådjuren är väldigt känsliga för mänksodofter så här gäller det att få bort så mycket det bara går. Handuken är även den tvättad i parfymfritt tvättmedel, helt utan doft som kan avsättas på min kropp medan jag torkar mig. Sen kommer deo-sticken fram, den är special gjord för ändamålet och doftar inget men dödar eventuella bakterier i armhålan som kan utsöndra vittring. Till sist fot puder av samma märke, detta gör att eventuell fotsvett inte blir ett problem.

Ok på med träningsoverallen, jaktkläderna åker inte på förens jag är på marken som jag ska jaga på, en sista kolla på att allt är med, särkillt då min release, utan den blir det svårt att skjuta så jag är extra noggrann med att den alltid sitter på bågen.

Jag vet att mina spetsar är vassa, det har jag kollat både en och två gånger under veckan, vaxat strängen har jag också gjort samt oljat alla axlar som behöver det. Med en knuten näve bankar jag på bågen för att kolla om det blir några skrammel ljud, detta är inte bra, bågen ska vara tyst och man får veta om något skulle sitta löst förstås.

Allt är ok så nu bär det av mot de djupa Åländska skogarna, nåväl våra enkla trädsammlingar i alla fall. Det är svart när jag kommer fram, jag parkerar bilen cirka 400 meter från markgömslet och börjar klä mig, det är lite småkyligt att byta kläder såhär men det är det värt man måste ta alla fördelar man kan anser jag. Även om vinden ligger bra så kan den fortfarande kasta runt och sprida vittring, speciellt då om vinden är under 4m/s vilket ofta ger en turbulent vind här.

Ryggsäck och pall är med, bågen håller jag i ett stadigt grepp medan jag börjar annsmygningen mot jakt platsen. Jag bär alltid gummistövlar i någon form, detta gör att man inte lämnar doftspår som kan orsaka problem, kängor i gortex och liknande lämnar doft från fötterna trots att de är vatten täta, iden med gortex är just att det ska släppa ut fukt och därmed din doft, så jag undviker dessa om jag kan. Jag anstränger mig hårt att inte gå för fort eller jobba med kroppen, bara för att hålla eventuell svett borta, svetten är det som verkligen luktar för ett rådjur så man rör sig sakta och försiktigt.

Visst knakar det lite under fötterna och när man går och klättrar över staketet, men jag är inte så orolig för detta, ljud i alla former finns endå, och ett rådjur går undan men kommer tillbaka så länge de inte ser dig eller får vittring av dig. Det är fortfarande mörkt när jag hittar mitt gömsle, ur ryggsäcken tar jag fram mitt fårskinn som jag använder att stå på, för det slår aldrig fel att hur noga man än förberätt marken, kan det ligga en kvist eller dyligt som kan förstöra allt. Stående på detta skinn är jag nu helt ljudlös. Jag hänger bågen med en pil på strängen i enen brevid mig, medan jag sätter mig ner på min pall för att avvakta skjutljus.

Jag sitter på helspänn, utan att röra mig allt för mycket, man ska veta att man sitter betydligt närmare rådjuren än som vid trad jakttornsjakt med kulvapen, jag vet att rådjuret kan komma smygande på bara några merter i från mig så därför lyssnar jag mera än jag tittar, ett enda litet

knak av en kvist kan vara min signal att jag ska göra mig redo. Jag vet också att tiden jag har på mig för att få iväg en pil inte är lång när djuret väl är mig så nära.

Tackvare att jag är överdrivet stilla och tyst, samt väl kamoflerad i min lövdräkt kommer naturen så mycket närmare, en vilsen entita landar nästan ljudlöst på min pil som sitter på strängen, den är inte mer en 30 cm ifrån mig men verkar helt oberörd och har inte noterat mig än. Jag kan inte låta bli att le en smula och tänker, detta är bara en av de små detaljerna som man upplever och mycket därför man tycker om denna jaktform tänker jag stilla för mig själv.

Nu är det så passt ljust att jag ser cirka 100 meter utan problem, så jag ställer mig mycket långsamt upp, allt går i slow motion jag noterar varje liten rörelse jag gör, En arm som fastnar i en gren, lite knarr ifrån pallen allt detta noterar min hjärna omedvetet, för jag vet att en sådan liten detalj kan förstöra hela uppladdningen innför denna stund. Som de flesta jägare vet är fönstret då djuren är aktiva förhållandvis kort gämfört med alla förberedelser och tid spenderat tillsammans med entitan. Så det vore synd och skam om man förstörde allt det bara för att man är oförsiktig när man ställer sig upp.

Blicken glider längs med åker kanten, där jag tror att djuren kommer att titta fram, jag vet det efter som jag gjort mitt förarbete bra, många timmar som jag bevakat detta område, studerat rådjurens betende när de väl kommer fram. Jag har även flera dagar innan gått och letat efter de stigar de verkar använda mest, och nu hoppas jag att allt arbete ska betala sig.

Där ! en skugga rör sig inne i skogskanten, den som jag kallar för ”väntrummet” det är allmänt känt att rådjuren kan stå läge i kanten och lyssna efter eventuella fiender, man ser dem inte, de bara ”finns” där inne och man känner det i hela kroppen på något underligt sätt att det är djur nära nu. Många av oss rådjursjägare har säkert upplevt att det helt plötsligt bara står där, ingen anntydan till att de skulle dyka upp, bara som om de rammlat ner från himmlen just på den platsen. Min skugga tar ett skutt och står där i gryningsljuset, försiktigt ser rådjuret sig om, jag fryser till is, inte en rörelse nu jag känner hur man nästan slutar att andas, vilket är en fara, dålig andning nu gör att mina muskler inte får syre och blir därför svagare. Påföljden av detta gör att man lätt börjar darra, samt att man kanske måste använda för stora rörelser när man väl ska dra bågen.

Jag andas djupare, mycket fokus på hur djuret rör sig, är det varskt ?(oroligt) utan att släppa djuret med blicken greppar jag bågen och ankrar min release i loopen på strängen.

Sakta sakta placerar jag min fötter och kropp så att jag har min skjut stance rätt ifall djuret kommer närmare än de 60 meter de är på nu. Minuterna tickar på, hon kommer närmare för varje minut. Hoppas vinden håller sig stadigt nu, hon kommer väster ifrån så den nordliga vinden borde hjälpa mig nu.

Jag studera geten noga, jag vill inte att hon ska ha killingar på släp som jag inte ser, ett bra sätt att se detta är hur hon beter sig, tittar hon ofta bakåt betyder det att hon väntar på något eller någon. Detta djur har dock blicken mest framåt, åt det hållet hon är på väg, dvs emot mig. Mina nerver är nu spända som fiolsträngar, vilket gör att nästan får en hjärtattack när en ny entita svingar sig in i min buske, några väl valda svordommar och att entitor borde ligga och sova vid denna tid på dygnet gör att pulsen lägger sig lite igen.

Rådjuret visar inga tecken på att jag eller något annat farligt är i närheten och hon tar några längre skutt nu, hon har betat i ca 20 minuter och är nu på väg mot hennes dagslega någonstans på höjden öster ut. Hon kommer nu med hela bredsidan till, på lite drygt 26 meter som jag har kontrollmätt med min laser mätare, hon har ca 15 meter till skogen så jag vet att det är nu eller aldrig. Sakta spänner jag bågen och ankrar den så som jag gjort säkert 1000 gånger redan. Den familjära känslan av munmärket lägger sig tillrätta, jag placerar geten i mitt sikte och väntar på att hon ska stanna, och beta en sista gång.

Mycket riktigt, det gröna gräset tilltalar henne och hon stannar upp och böjer ner halsen, min röda prick lägger sig precis ovanför frambenet, jag håller lite lite högre än normalt då avståndet är längre än mitt ideal håll på ca 18 meter. Ett djupt andetag, släpper ut 50% av luften och håller andan, bågen ligger stilla som om den satt i ett skruvstäd när jag sakta kramar avtrycket på min release.

Smack! Är det enda ljud som hörs när min pil träffar sitt mål, geten rycker till, mest av ljudet från pilen än något annat, hon sätter av in i skogen. Jag känner direkt att det blev en bra träff om inte prefekt, men det kommer att ta minst 30 minuter innan jag vet till 100%.

Jag lyssnar efter djurets flykt ljud, knak o brak igenom skogen visar att hon inte har full kontroll, sen blir det tyst, bara en duns och ett litet brak avslöjar att hon rammlat.

Efter ca 10 minuter går jag ut och letar efter min nyss avlossade pil, alla bågjägare vet att det är den första saken man gör, hitta pilen !! den get så mycket information om vilken typ av träff man har så därför vill man hitta den. Pilen är blodröd runt om, pilen satt i backen ca 6 meter bakom djuret. Jag tittar lite runt omkring nu, och ser ganska direkt de tydliga röda stänken på det gröna och daggvåta gräset, efter de längsta 30 minuterna börjar jag följa blodspåret, man märker snart att träffen blev bra, mer och mer blod i gräset och på grenarna i skogen, efter ca 40 meter ser jag geten och närmar mig sakta, bara för att vara säker. Men hon är fälld, och var troligen död redan innan hon ens han in i skogen.

Nöjd och belåten börjar jag min vandring tillbaka till bilen, med en extra last av 23Kg rådjur hängande över axeln. Nej ingen guld eller trofe bock, men det är inte därför jag lägger ner så mycket tid, utan bara för känslan av att jag gjort mitt arbete grundligt och blivigt belönad för den mödan.

Citat

Publicerat Februari 13, 200917 yr

Mycket trevlig läsning så här på morgonen!.. sånt piggar upp en inför dagen!..

fasiken va man längtar ut med bågen nu!..

MVh Mamre!..

Citat

Publicerat Februari 13, 200917 yr

Skit oxå!!....det är just sånna här berättelser som borde förbjudas!!

Hur gör man nu för att få jaga med båge igen?? .....hmmm....måste rita ner en budget och kolla runt efter begat tror jag.....en övningsbana kan jag ordna i stugan....

Citat