Jag ska erkänna att jag trots mitt brinnande intresse för bågjakt har ett moraliskt dilemma kring jaktresor. När jag jagar ser jag det som min skyldighet att inte bara fälla djuret snabbt och effektivt, utan även att se till att så lite som möjligt går till spillo. Jag har bara jagat utomlands en gång, på NZ. Där reste vi under en tid efter de olika jakterna . När vi jagade Possum tog vi tillvara skinn för garvning och de är nu på väg att bli mössa och vantar. När vi jagade knain, vildget och kalkon tog vi och gjorde torkat kött eller "getfiol" av köttet vi inte åt under jakten, skinnen torkades för garvning (Snart är getskinnskogret klart), från kalkonerna tog vi tillvara fjädrar för att göra pilar, senor från geten för att använda i bågbygge, hornen till krokar för att hänga bågarna på i hallen....

På många jaktresor som går lite längre har jag svårt att se att detta är möjligt om man inte har gott om tid efter jakten. Hur vanligt är detta, hur tänker ni?

För mig hör det samman, att jaga på naturens villkor, med naturens förutsättningar, och ta tillvara vad naturen ger. Det är därför jag väljer en enkel utrustning, det mesta har jag gjort själv. Troféer är inte min grej, att lyckas överlista vilt på den svårighetsgrad jag valt är belöningen Samtidigt jag ska inte stick under stol med att bågjakt är otroligt roligt, men utan de "andra" aspekten efter att djuret är fällt skulle det nog få vara för min del.

Dina funderingar hanterar en del frågor om hur jaktresor då framför allt Safaris har kommit att utvecklas,

historiskt tog resan till Afrika en ganska lång tid, på samma sätt tog resor inne i landet tid, således kom man att stanna en ganska lång tid under vilken man tog in naturen, landet och kulturen i den mån man nu ville.

jag tycker likt dig att det är vår plikt att ta till vara på viltet,

ett exempel på det var min "införsel" av 10 kg muntjac kött och en trofé senast jag var i england,

låt oss säga att brittisk tull var måttlig road.

Dilemmat är således att tiden på plats inte sällan är för kort, i varje fall upplever jag det så, med mer tid till för och efter jakten känns det mer "rätt" att vara ute och jaga.

/C

Jag ska erkänna att jag trots mitt brinnande intresse för bågjakt har ett moraliskt dilemma kring jaktresor. När jag jagar ser jag det som min skyldighet att inte bara fälla djuret snabbt och effektivt, utan även att se till att så lite som möjligt går till spillo. Jag har bara jagat utomlands en gång, på NZ. Där reste vi under en tid efter de olika jakterna . När vi jagade Possum tog vi tillvara skinn för garvning och de är nu på väg att bli mössa och vantar. När vi jagade knain, vildget och kalkon tog vi och gjorde torkat kött eller "getfiol" av köttet vi inte åt under jakten, skinnen torkades för garvning (Snart är getskinnskogret klart), från kalkonerna tog vi tillvara fjädrar för att göra pilar, senor från geten för att använda i bågbygge, hornen till krokar för att hänga bågarna på i hallen....

På många jaktresor som går lite längre har jag svårt att se att detta är möjligt om man inte har gott om tid efter jakten. Hur vanligt är detta, hur tänker ni?

För mig hör det samman, att jaga på naturens villkor, med naturens förutsättningar, och ta tillvara vad naturen ger. Det är därför jag väljer en enkel utrustning, det mesta har jag gjort själv. Troféer är inte min grej, att lyckas överlista vilt på den svårighetsgrad jag valt är belöningen Samtidigt jag ska inte stick under stol med att bågjakt är otroligt roligt, men utan de "andra" aspekten efter att djuret är fällt skulle det nog få vara för min del.

Att ta till vara på viltet är ju en jägares ansvar. Men när det gäller NZ så ska du inte vara alltför hård på dig själv i det avseendet. Skjuter man inte av viltet (speciellt vildgetter) så gasas de ibland ihjäl med helikopter under natten. Problemet är avsaknaden av rovdjur så getterna går så hårt åt träden att skogarna i vissa områden tar så mycket stryk att de dör av getternas framfart. Efter en sådan här gasning tas inget tillvara. Detta fick jag veta av en kille som arbetar som jaktguide på NZ.

Vad gäller troféjakt i afrika så är det också en grej som man måste vänja sig vid. Befolkningsexplosionen är ganska stor i afrika och det tränger undan viltet. När man säljer sitt vilt till troféjakt så får viltet ett annat värde. Det ger arbetstillfällen och inkomster till en stor del av befolkningen. Så troféjakten hjälper djuren att överleva som art tack vare att befolkningen ser det ekonomiska värdet av viltet.

NZ är kanske ett särfall på många sätt,

men generellt, att man är på troféjakt behöver ju inte betyda att man inte ser till att fällt vilt tas om hand till max,

som jag ser det är det en god användning av resurser att ex sälja en fälld hjort till viltkötthandlaren eller att i Afrika att lokalbefolkningen kommer och tar hand om köttet från fällt vilt.

Är det någon mer än jag som blir lite possesiv om ett egenskjutet vilt?

Jag ser det som mitt, även om det är som så att jag kanske har fällt det på bjudjakt, inget som jag hoppas märks utåt men jag känner det ofta så.

Typ "my kill".

/C

Tidigare har jag varit emot troféjakt, men på senare tid har jag blivit fascinerad av troféer och jakten i sig som spännande.

Så den dagen jag far till Afrika, så hoppas jag ju givetvis att djuren jag skjuter äts upp av människorna i byarna omkring, men att lasta det på flyget för säkerhets skull är inget jag tänker göra..

Hornen tar jag med mig hem. Mer än så kräver jag inte och så borde det ju gå till, eller hur? Då får ju djuren på nåt vis ändå en värdighet. Bara dom inte bränns eller slängs åt krokodilerna så är jag nöjd. Vem som äter djuren jag skjuter spelar ingen roll. Men dom äts säkert upp. Hungriga människor har jag hört att det finns gott om där i Afrika ;(

Sen att åka med bössa till Afrika och skjuta från jeeptaket är inget för mig. Sådana var mina tankar kring afrikajakter tills jag fick en båge i handen och började läsa om JS och Lasses historier ifrån afrika.. Ändrade min syn på saker och ting helt och hållet!

Nu ser jag endast ett vapenalternativ i Afrika för mig, båge! Med den får man en underbar upplevelse nära viltet, får verkligen en jakt på viltets villkor osv. Som hemma med andra ord, fast exklusiva djurarter att nedlägga.

Mvh tidigare moraliserande C-A som numera tycker att jaktresor är helt ok!

NZ är kanske ett särfall på många sätt,

men generellt, att man är på troféjakt behöver ju inte betyda att man inte ser till att fällt vilt tas om hand till max,

som jag ser det är det en god användning av resurser att ex sälja en fälld hjort till viltkötthandlaren eller att i Afrika att lokalbefolkningen kommer och tar hand om köttet från fällt vilt.

Är det någon mer än jag som blir lite possesiv om ett egenskjutet vilt?

Jag ser det som mitt, även om det är som så att jag kanske har fällt det på bjudjakt, inget som jag hoppas märks utåt men jag känner det ofta så.

Typ "my kill".

/C

Jo jag vet att getter, eller alla däggdjur egentligen (utom fladdermöss) är skadedjur på NZ, men om man ser det ur getens perspektiv är det ju inte dens fel att det är så, därför tycker jag man har samma ansvar vad gäller jaktetik på skadedjur.

Christian, du tar upp en intressant poäng, visst är det så att man blir lite possessiv om egenskjutet vilt, jag är med dig där. Jag vill gärna ha köttet att äta och bjuda släkt och vänner på. Jag vill gärna ha skinnet att göra något hantverk utav etc... Personligen tycker jag ju det är roligare med ett koger av läder från ett djur jag har skjutit själv än om jag tex sålt skinnet och sedan köpt läder för pengarna. Eller om bvi tar köttet, visst kan jag åka till USa och fälla en hjort, sälja den till vilthandlaren, åka till sverige och köpa hjortkött...

Men visst är det så att egenskjutet smakar bäst? (Utom den 8kg kalkon jag skjöt, den smakade päck, de små var mycket bättre)

Jo jag vet att getter, eller alla däggdjur egentligen (utom fladdermöss) är skadedjur på NZ, men om man ser det ur getens perspektiv är det ju inte dens fel att det är så, därför tycker jag man har samma ansvar vad gäller jaktetik på skadedjur.

Christian, du tar upp en intressant poäng, visst är det så att man blir lite possessiv om egenskjutet vilt, jag är med dig där. Jag vill gärna ha köttet att äta och bjuda släkt och vänner på. Jag vill gärna ha skinnet att göra något hantverk utav etc... Personligen tycker jag ju det är roligare med ett koger av läder från ett djur jag har skjutit själv än om jag tex sålt skinnet och sedan köpt läder för pengarna. Eller om bvi tar köttet, visst kan jag åka till USa och fälla en hjort, sälja den till vilthandlaren, åka till sverige och köpa hjortkött...

Men visst är det så att egenskjutet smakar bäst? (Utom den 8kg kalkon jag skjöt, den smakade päck, de små var mycket bättre)

De erfarenheter jag har efter två resor till sydafrika är att inget går i princip till spillo. Förutom slaktavfallet som kastas till krokodilerna i Limpopofloden. Men det går ju heller egentligen inte till spillo. Krokisarna får ju en munsbit.

Alla fällavgifter man betalar går åt till att driva jaktstället. De anställda får lön och en del av köttet äts av oss. En del går till de anställda och en del kanske säljs till företag som tillverkar den så goda "Biltongen", torkat kött och kryddigt smaksatt.

Det bästa med sydafrika, för utom den utmärkta jakten, är servicen på plats. Man får sina troféer uppstoppade och kan beställa backskin från djuren som skickas hem. Där skulle du Fundin ha en hel del att tillverka koger av, om du skulle fälla en kudu eller oryx. Många tradjägare har besök Mkolo. Pratade med en kille i Stockholmstrakten idag som varit ner dit och fällt vilt med sin långbåge. Han skulle köpa en compound i avvaktan på att få jaga med tradbåge i Sverige.

Tänkte på en arbetskompis som tyckte det var fel att vi åkte dit för att skjuta exotiska djur. Men exotiska djur kan jag ju skjuta här hemma också. Vi har väl inga exotiska djur här, svarade han. Jo det har vi. Våran älg är precis lika exotisk för en sydafrikansk jägare som en Kuduantilop är för mig. Så visst har vi också exotiska djur. Det exotiska ligger nämligen hos betraktaren.

Tänkte på en arbetskompis som tyckte det var fel att vi åkte dit för att skjuta exotiska djur. Men exotiska djur kan jag ju skjuta här hemma också. Vi har väl inga exotiska djur här, svarade han. Jo det har vi. Våran älg är precis lika exotisk för en sydafrikansk jägare som en Kuduantilop är för mig. Så visst har vi också exotiska djur. Det exotiska ligger nämligen hos betraktaren.

Ekolog som man är så tänkte hag genast thar när jag tänkte exoter i sydafrika, precis som våra exoter är tex dovhjort, mink och mårdhund... Att ord har så olika betydelse för olika människor.

Visst vore afrika en spännande resa, men som doktorand med studerande fru och en liten dotter är dyra betaljakter inte riktigt görbart. Till NZ åkte jag ju på stipendium och "passade på " när jag ändå var där. Åkte jag till afrika skulle jag nog sikta på att försöka stanna i månader snare än veckor. Passa på när man ändå är på plats. Drömjakten just nu vore elk i nordamerka tillsammans med några kompisar, att vandra in några mil i väglöst land och jaga i en månad eller så, bo i tält och göra det till lika mycket "fjällvandring" som jakt, dessutom kan man komma undan ganska billigt då vi har kontakter med erfarenhet av att jaga elk med långbåge på just det sättet.

Av de afrikanska safarisiter jag surfat runt på var en Sydafrikansk med jakten i Namibia det som verkade mest intressant, under regnperioden jagade man spot and stalk istället för gömsle... ett jakstätt som jag föredrar, i allafall av de jakter jag provat på hittils. Helst skulle jag vilja jaga under en längre period, fixa mat och boende själv och låta det ta tid. Tyvärr är få safarijakter upplagda på det sättet, men om någon känner till en sån så hör gärna av er. Det var en av sakerna jag gillade med NZ jakten, det fanns ingen tidsbegränsning annat än den vi skapat själva, åkte jag dit igen skulle jag försöka jaga en månad eller så...

Jaja, vi får se vad det blir. Tyckte det var lite hastigt att köpa comp innan regelverket är klart, spekulationerna på TT kommer trots allt av en tolkning av ett uttalande i en radiointervju, och har sedan spritts till olika tidningar men iofs så har jag inte mer koll än nån annan (förutom ang TT uttalandet eftersom syrran jobbar där).

/Henrik