Jaktpilens verkningssätt

Text: Bengt Georén

Bågjägare skall ha vassa pilspetsblad. Sådana projektiler resulterar i snabb död för

bytesdjuret. I vissa fall kan till och med en bredbladig, rakbladsvass spets vara

effektivare än en expanderande studsarkula. Renen har noterats för att ha ett

blodtryck i sina pulsådror (artärer), som ligger mellan 135 - 155 mm Hg. Det betyder

att hjärtat ger blodet ett övertryck som skulle kunna lyfta en kvicksilverpelare till 155

mm´s höjd. Eftersom kvicksilver är 13,6 gånger tyngre än vatten, motsvarar det en

vattenpelare - eller blodpelare - med ungefär 2 meters höjd. Troligen har andra

hjortdjur jämförbara blodtryck med ren. En avskuren artär, som riktas rakt uppåt,

skulle alltså spruta sitt blod två meter upp i luften!

Våldsam blodförlust

Med detta i åtanke är det lätt att inse vilken oerhört

snabb blodförlust som en avskärning av ett antal

pulsådror - tjocka som blyertspennor - kan ge, till

exempel vid en pilträff i centrala lungområdet, om

inte blödningsförhindrande mekanismer hinner

stoppa blodflödet. Blodtrycket i de återvändande

blodkärlen (venerna) är mycket lägre, endast 3 - 10

mm Hg. En blödning från enbart dessa är därför

inte snabbt dödande.

Stresshormomer frigörs

När det träffade djurets blodvolym hastigt minskar

vid en kraftig blödning, försöker cirkulationens

automatik kompensera detta. Det sker genom

pulsökning samt omfördelning. Blod från

kroppsytan, inälvorna och benen dirigeras om till

hjärtat, hjärnan och musklerna. Denna automatik

verkar dels genom en ökad insöndring av

stresshormoner, främst adrenalin, dels genom

nervreflexer.

Kan förlora en femtedel av blodet

Denna kompensation kan i hög grad accentueras,

om det skadade djuret blir skrämt. Då höjs dess

förmåga att motstå chock genom ökad insöndring

av adrenalin. Adrenalinet ökar hjärtats frekvens och

sammandragningskraft och ger därmed djuret

ytterligare förmåga att fly. En snabb minskning av

blodvolymen på upp till 20 procent kan på detta

sätt kompenserasmed bibehållet blodtryck utan

att djuret förlorar i vitalitet. Om blodförlusten blir

större, utvecklar djuret ett chocktillstånd. Det

innebär: sänkt blodtryck, hög puls, sänkt vakenhet,

ökad oro och bleka slemhinnor. Dessutom ökar

törsten. Om möjligt söker sig djuret till vatten för

att dricka. Svagheten får det att söka en lega på en

undanskymd plats. Med ytterligare blödning kan de

centrala funktionerna i organismen inte längre hållas

igång, djuret blir medvetslöst och dör. Detta

inträffar vid cirka 35 procents blodförlust, om den

skett snabbt.

Snabb död

Hur lång tid förloppet tar beror helt på hastigheten

av blodförlusten. När hjärtat eller de största

artärerna - de som finna centralt i lungområdet samt

aortan - genomskurits, upphör blodtrycket nästan

omedelbart. Blodtillförseln till hjärnan stannar och

medvetslöshet uppstårinom 8 - 10 sekunder.

Hjärncellerna skadas oåterkalleligt, döden följer

snabbt. Om blödningen upphör helt eller delvis,

fördröjs förloppet tills medvetslöshet inträder.

Djuret kan överleva och tillfriskna, om

blodförlusten inte varit för stor. I båda fallen lämnas

jägaren utan byte och utan vetskap om

händelseutvecklingen för det skadade djuret. Vid

skada på medelstora artärer (de som exempelvis går

till benen eller matsmältningsapparaten) eller på

mindre artärer, träder olika mekanismer i funktion

för att stoppa blödningen. De viktigaste är:

1. Blodproppsbildning

En artär, som skärs av helt eller delvis, kan på kort

tid sluta blöda genom att åderändan dras ihop kring

en blodproppsbildning vid skadan. Detta sker om

tillräckligt omfattande vävnadsskador har drabbat

blodkärlet. Mekanismen sätts igång av att skadeytan

på kärlväggen får blodplättarna i blodet att fastna

på den och snabbt anhopas till en propp, som täpper

till blodkärlet. Ämnen, som frigörs från skadan,

orsakar att ett segt nätverk av fibrer bildas i

blodproppen och gör proppen hållfast. Samtidigt

med proppbildningen drar artärändan ihop sig kring

proppen genom kramp i kärlväggens muskelskikt.

Ju mer av blodkärlets vägg som skadats, desto

effektivare och snabbare utvecklas blodproppen och

kärlsammandragningen.

2. Artärspasm

En artär som skadats, kan utveckla en kramp i

kärlväggens muskelskikt, som drar ihop blodkärlet

och gör det smalare. Spasmen kan sträcka sig över

flera centimeter av artärens längd och vara så stark

att blodflödet helt stängs av. Artärspasm uppstår

oftast av trubbigt våld mot artären eller vid en

slitskada av den.

3. Koagulation

En långsam koagulationsreaktion startas av att en

skadad, inre väggyta av ett blodkärl aktiverar ett

äggviteämne. Detta ger upphov till första steget i en

kedja av långsamma reaktioner, som slutligen

aktiverar den mycket snabba slutfasen av blodets

koagulation. En snabb koagulationsreaktion startas

av att ett fettämne utlöses från skadad vävnad. Vid

större vävskada på och kring ett blodkärl utlöses

snabbt en tillräckligt stor mängd av detta ämne för

att direkt aktivera den snabba slutfasen av

koagulationen. Blodet koagulerar därför snabbare

ju flera celler som skadats på eller kring ett

blodkärl!

4. Tryckökning

I de fall en skadad artär är belägen i en muskel eller

mellan andra sarka vävnadsstrukturer, minskas

blödningen snabbt av det ökande tryck, som

uppstår kring blodkärlet. Om skadan också öppnar

vävnaden kring artären ordentligt, eller om

vävnaden kring ådern är mera lucker, som till

exempel i brösthålan eller bukhålan, möter

blodströmmen mindre motstånd och blödningen kan

fortgå fritt. En pil förseddmed en bredbladig spets

öppnar tillräckligt stora hålrum för att inte

blödningen skall stoppas av ökat vävnadstryck.

Öppningen förstoras också av att avskurna

muskelbuntar genom sin egenspänning dras isär likt

ett spännt gummiband, som skärs av.

Rakbladsvassa pilspetsblad nödvändiga

De tre Förstnämnda mekanismerna, som kan

minska eller stoppa blödningen från skadade artärer,

aktiveras kraftigare ju mer utbredd skadan är på

kärlväggen eller kringliggande vävnad. Detta är

orsaken till att bågjägarna skall ha rakbladsvassa

blad på pilspetsen. Det förklarar också varför

urblödningen ibland sker snabbare vid träff av en pil

än med en expanderande kula. Likaså varför

träffytan på djuret för att åstadkomma en snabbt

dödande effekt är större för en bredbladig,

rakbladsvass jaktpil än för en expanderande kula.

Pilen fördelaktigare vid skadeskjutning

En träff av en jaktpil med rakbladsvassa blad i

enbart hud- eller muskelvävnad är långt mindre

allvarlig för det skadeskjutna villebrådet än

motsvarande träff med en expanderande

gävärskula. En jaktpil ger en ganska ren sårkanal

där få hudpartiklar och hår förs in. I muskelvävnad

blöder ett sådant sår ymnigt. Det renar. Pilträffen

ger inga fjärrskador alls och de lokala skadorna är

utan kross eller splittereffekter. Denna typ av

skador läker i regel snabbt och komplikationsfritt

utan att djurets allmänna hälsotillstånd behöver

påverkas. Motsvarande träff med en expanderande

kula, och särskilt sådana med höga hastigheter, är

allvarligare. De orsakar vanligen omfattande, lokala

krosskador förrutom att hår- och hudpartiklar

tränger in i sårkanalen. Kulan ger dessutom

fjärrverkan i form av splitter från benvävnad, bly

och mantelrester. Därtill kan man få sprängeffekten

av en pulserande hålighet. Denna typ av skador

medför betydligt högre risk för utveckling av

sårinfektion, blodförgiftning och chockeffekt av

giftiga nedbrytningsprodukter från den skadade

vävnaden. En försvårad läkning tillstöter

sannolikt. Med detta följer mer smärta tidigare efter

skadan, långvarig värk i det senare skedet och

framför allt avsevärt mindre chans för djuret att

överleva skadeskjutningen.

Fotnot: Bengt Georén är läkare och hängiven

bågjägare. Han har bla. jagat med pil och båge i

Danmark, Tunisien, Kanada och USA.

mvh C-A

kunde besparat dig mödan,, finns på EBA's website i document, men snyggt uppställt och den kan vi klistra fast här

Jao. Men jag tyckte den passade in. Så jag pusslade ihop styckena lite fint o vackert så det är lättläsligt o bra.

Jao. Men jag tyckte den passade in. Så jag pusslade ihop styckena lite fint o vackert så det är lättläsligt o bra.

jupp ser bra ut,, tackar !

Sköt klassisk båge förr men slutade i 16 års åldern, de compoundbågar som används idag ser ju ut som missfoster!

Nä men anledningen att jag skriver är för att jag har en fråga ang. detta stycke:

En träff av en jaktpil med rakbladsvassa blad i

enbart hud- eller muskelvävnad är långt mindre

allvarlig för det skadeskjutna villebrådet än

motsvarande träff med en expanderande

gävärskula. [...]

Det låter som om ett djur skadeskjutet med pil lättare klarar sig och såret läker ut. Men vad händer med pilen? Sitter inte denna kvar i djuret, med den kraften som finns i dagens bågar måste pilen gå en rätt bra bit in i ett djur? Eller går de rakt igenom även större klövvilt?

EDIT: Inser efter att ha läst stycket igen att det väl handlar om en snudd av pilen/kulan, men ändå, vad händer vid en skadeskjutning där pilen fastnar?

En annan fråga, om nu inte pilen går igenom får man ju ingen sårkanal som djuret blöder ur på samma sätt som en kula. Är detta något som påverkar över huvud taget?

(Föresten, jag är inte kritisk, bara intresserad, bågjakt verkar spännande!)

Sköt klassisk båge förr men slutade i 16 års åldern, de compoundbågar som används idag ser ju ut som missfoster!

Nä men anledningen att jag skriver är för att jag har en fråga ang. detta stycke:

Det låter som om ett djur skadeskjutet med pil lättare klarar sig och såret läker ut. Men vad händer med pilen? Sitter inte denna kvar i djuret, med den kraften som finns i dagens bågar måste pilen gå en rätt bra bit in i ett djur? Eller går de rakt igenom även större klövvilt?

EDIT: Inser efter att ha läst stycket igen att det väl handlar om en snudd av pilen/kulan, men ändå, vad händer vid en skadeskjutning där pilen fastnar?

En annan fråga, om nu inte pilen går igenom får man ju ingen sårkanal som djuret blöder ur på samma sätt som en kula. Är detta något som påverkar över huvud taget?

(Föresten, jag är inte kritisk, bara intresserad, bågjakt verkar spännande!)

Hej

Oftas eller rättare sagt i 9 fall av 10 så arbetar pilen sig ut av djurets rörelser, endel går i samma

process av, dvs ingen 70 cm lång pil som sitcker ut.

Pilen behöver inte alla gånger gå helt igenom, men har den passerat in mer än 40% av sin längd är skada gjord

så att säga, dvs spetsen har då gjort sitt jobb, ett problem kan vara ett klenare blodspår men resultatet är det samma

dvs djuret är avlidet.

Jag måste säga att den gode doktorn har en väldigt konstig syn på skadeskjutningar och eftersök.

Vari ligger fördelen att pilen vid en skadeskjutning inte ger lika svår skada som en kula?

Rent logiskt så blir ju eftersöket lättare ju svårare skadat djuret är, slutsatsen bör väl då bli att en skadeskjutning med båge ger svårare eftersök.

Det är ju knappast nån fördel....

Känns som min skeptsis till bågjakt plötsligt stärktes ytterligare...

Jag måste säga att den gode doktorn har en väldigt konstig syn på skadeskjutningar och eftersök.

Vari ligger fördelen att pilen vid en skadeskjutning inte ger lika svår skada som en kula?

Rent logiskt så blir ju eftersöket lättare ju svårare skadat djuret är, slutsatsen bör väl då bli att en skadeskjutning med båge ger svårare eftersök.

Det är ju knappast nån fördel....

Känns som min skeptsis till bågjakt plötsligt stärktes ytterligare...

Vad han menar är att vid felskjutning i tex muskelvävnader så läker skadan bättre, den explosiva effekten av en kula gör att det oftas blir så svåra skador på vävnad att det inte läker, dess utom drar en kula med sig mycket mer föroreningar från pälsen att det blir infekterat.

Så menar han att detta gäller så man inte hittat djuret vid eftersök, det finns flera dokumenterade fall där det pil skadade viltet blivigt helt återställt.

sen finns det olika grader på felskjutning som du säkert vet, så allt är relativt i gämförelse

Edit på grund av att inlägget saknade relevans.

/Christian

Likväl så bör väl inställningen vara djuret hittas och avlivas vid eftersöket, inte att det lever vidare och eventuellt läker ut skadan?

Jag kan inte förstå hur en seriös jägare kan tycka att följande är att betrakta som en nackdel:

Motsvarande träff med en expanderande

kula, och särskilt sådana med höga hastigheter, är

allvarligare. De orsakar vanligen omfattande, lokala

krosskador förrutom att hår- och hudpartiklar

tränger in i sårkanalen. Kulan ger dessutom

fjärrverkan i form av splitter från benvävnad, bly

och mantelrester. Därtill kan man få sprängeffekten

av en pulserande hålighet.

Likväl så bör väl inställningen vara djuret hittas och avlivas vid eftersöket, inte att det lever vidare och eventuellt läker ut skadan?

Jag kan inte förstå hur en seriös jägare kan tycka att följande är att betrakta som en nackdel:

Vem har sagt att det är en nackdel ? vad som beskrivs är SKILLNADEN , förstår inte varför allt

ska vara svart eller vitt, bäst eller sämst mest hela tiden, undersökningen är framtagen för att visa

den kliniska asspekten mellan jaktspets eller kula, ingen här säger att en pil är bättre när det gäller avlivningen av djuret

de är båda bra på sitt jobb och gör det de ska göra.

Natuligtvis är inställningen att djuret ska hittas, men det händer under/i båda jaktformerna att man INTE hittar

ett djur som är skadat.

Ruriken är fortfarande:

"Pilen fördelaktigare vid skadeskjutning"

Författaren framhäver pilen före kulan vid skadeskjutning alltså måste han ju mena att kulans verningssätt är en nackdel eller hur ska man tolka det annars?

Ruriken är fortfarande:

"Pilen fördelaktigare vid skadeskjutning"

Författaren framhäver pilen före kulan vid skadeskjutning alltså måste han ju mena att kulans verningssätt är en nackdel eller hur ska man tolka det annars?

Är din glas oftas halvt tomma, eller halvt fulla ?

Man får tolka saker och ting precis som man vill, och vill man leta och gräva efter argument som stödjer sin redan

fastställda inställning så hittar man naturligtvis dem. Jag förstår i alla fall vad han menar, tillika gör andra som jag under många och långa utbildningar förklarat skillnaden för.

Tror det bästa är att du kanske frågar författaren, dvs den gode läkaren vad han menar och annser, jag kan inte tala för honom det gör han nog bäst själv tror jag.

Ruriken är fortfarande:

"Pilen fördelaktigare vid skadeskjutning"

Författaren framhäver pilen före kulan vid skadeskjutning alltså måste han ju mena att kulans verningssätt är en nackdel eller hur ska man tolka det annars?

Japp, så är det!

Som sagt saken är fri för tolkning.

Men jag mfl anser nog att han förklarar ganska tydligt vad det handlar om.

Natuligtvis är inställningen att djuret ska hittas, men det händer under/i båda jaktformerna att man INTE hittar

ett djur som är skadat.

Jag och säkert många andra här har skjutit på djur och inte hittat igen det trots att man vet att det är träff(blod på skottplats). Pratar då med kula eftersom jag inte jagat med båge, än.

Oavsett vad man tycker om bågjakt så tycker då jag det är ställt utom allt tvivel att pilarna är väldigt effektiva med rätta spetsarna. Var själv skeptisk till en början men ju mer man läser om hur det egentligen fungerar så skulle inte jag tveka att skjuta vilt med pilbåge, under rätt förutsättningar kan jag tillägga.

Personligen skulle jag hellre ta en kula i kroppen än en pil om jag fick välja. Ja menar, ta en titt på en pilspets så förstår man snabbt att den vållar stor skada i en kropp.

Jag och säkert många andra här har skjutit på djur och inte hittat igen det trots att man vet att det är träff(blod på skottplats). Pratar då med kula eftersom jag inte jagat med båge, än.

Oavsett vad man tycker om bågjakt så tycker då jag det är ställt utom allt tvivel att pilarna är väldigt effektiva med rätta spetsarna. Var själv skeptisk till en början men ju mer man läser om hur det egentligen fungerar så skulle inte jag tveka att skjuta vilt med pilbåge, under rätt förutsättningar kan jag tillägga.

Personligen skulle jag hellre ta en kula i kroppen än en pil om jag fick välja. Ja menar, ta en titt på en pilspets så förstår man snabbt att den vållar stor skada i en kropp.

Jo men beror lite vart den tar föstås, ska man spekulera i smärta (vilket jag inte gärna gör) så känns jaktspetsen mindre

än vad en kula gör, så många gånger som man skurit sig på en jaktspets utan att ens känna det.

Jo men beror lite vart den tar föstås, ska man spekulera i smärta (vilket jag inte gärna gör) så känns jaktspetsen mindre

än vad en kula gör, så många gånger som man skurit sig på en jaktspets utan att ens känna det.

+1

O blir man skjuten i skallen spelar de mindre roll, båda gör sitt jobb ^^

Men en kula kräver enligt fysikens lagar mera våld för att tränga in i en kropp. Testa trycka in en i handflatan. Testa sedan(försiktigt) med en jaktspets.

Jo smärtan är säkert högre med kulan men jag menade vad den gör inne i kroppen. Jag gissar nu men jag tror man ligger mer pyrt till skademässigt med en pil än en kula.

Pilens verkan i kroppen gör ju dock så att kärlen inte krampar = att dom släpper ut mera blod innan dom proppas igen.

Så jag vet inte.. Som att jämföra äpplen o päron. Jag tror nog att man dör fan lika bra av båda.

Fast jag kan tänka mig, att man kanske känner en aning mera bränn-liknande smärta av en kula. Medans pilspetsen känns som ett ilande skärsår.

Så är det ju om man skär sig i fingrarna iallafall.. o mosar man en kula mot fingret så bränner deet

Pilens verkan i kroppen gör ju dock så att kärlen inte krampar = att dom släpper ut mera blod innan dom proppas igen.

quote]

Det var dit ja ville komma. Verkar som man blöder ut fortare av en pil än av kulan. Fast det beror ju åxå på vart träffen sitter. Men pilspetsen ser otrevligare ut om inte annat