nej nej jag kallade inte dig galning, jag menade de lokala gamla gubbarna.

Vad skönt Nu känns det bättre

Till er som rekomenderar Tollare måste jag tyvärr säga att ni har fel! Jag har bara sett en Tollare som var arbetsmässigt bra tyvärr så var den hård i munnen.

Du har haft retriever sedan du var 13 vilket inte är så länge. Det märks. Jag skulle väldigt gärna veta på vilket sätt jag har fel när jag berättar om Tollaren? Jag är iofs bara inne på min andra tollare. Hon är väldigt arbetsvillig OCH mjuk i munnen. Självklart finns det Tollare som inte har tillräcklig arbetslust och är hårda i munnen. Det är därför man kollar linjer och söker reda på rätt uppfödare när man köper Tollare (eller detta gäller ju oavsett ras).

Hur många Tollare har du träffat? Jag har träffat ganska många och besökt några Tollingjaktprov. Där saknas inte arbetslusten och de flesta har varit mjuka i munnen. Du kan inte avfärda en hel ras bara för att du inte träffat någon bra Tollare.

He, he va klassiskt.... alla håller på sin ras, vilket givet är helt ok.

Har väl själv ingen större erfarenhet av apporterande raser men haft Münster, vorsther, TJT.... o Wachtel.

Fått alla o apportera iof slite olika....

TJT apporterade faktiskt oxå men va man inte snabb nog så va det inte mycke o ta rätt på..

Men är det en apportör du behöver så har du garanterat valt rätt.

Jao... TJT är nog bästa apportrasen.. När man däremot kommer till skedet att få hunden att släppa samt utan att tugga sönder fågeln så är det en svår nöt att knäcka.

Men man kan lita på att hunden hämtar det skjutna djuret 100%igt.

Vad skönt Nu känns det bättre

Du har haft retriever sedan du var 13 vilket inte är så länge. Det märks. Jag skulle väldigt gärna veta på vilket sätt jag har fel när jag berättar om Tollaren? Jag är iofs bara inne på min andra tollare. Hon är väldigt arbetsvillig OCH mjuk i munnen. Självklart finns det Tollare som inte har tillräcklig arbetslust och är hårda i munnen. Det är därför man kollar linjer och söker reda på rätt uppfödare när man köper Tollare (eller detta gäller ju oavsett ras).

Hur många Tollare har du träffat? Jag har träffat ganska många och besökt några Tollingjaktprov. Där saknas inte arbetslusten och de flesta har varit mjuka i munnen. Du kan inte avfärda en hel ras bara för att du inte träffat någon bra Tollare.

Jag är född -68 (så inte så länge var ironi, förlåt) är auktoriserad instruktör inom SSRK och varit provledare för retriver jakt prov till och från sedan 10 år tillbaks. Om du har en bra tollare så är det bara att gratulera men jag har inte sett någon. I och för sig så har jag faktiskt inte sett några de sista åren så rasen kan ha blivit bättre. Raser blir ju faktiskt bättre av att det finns entusiaster som dig. Jag har heller aldrig sett något tolling prov så den egenskapen kan jag inte uttala mig om.

Kan ju hålla med om din kritik på så sätt att jag tror att jag har sett en större procent av rasen Tollare än den ras som jag rekomenderar. Faktum kvarstår är att den strävhåriga vorsthern som jag har nu är bland de bästa apportörer som jag har träffat på under jakt. En av de få hundar som hon är slagen av är hustruns Flatcoated retriver hane. Då undrar ni förstås varför jag inte rekomenderar den rasen? Jo det skulle jag mycket väl kunna göra tyvärr så är problemet lite grann samma för den här rasen som för labbarna. Man måste kolla upp jätte noga vad det är man köper. Men Labbe och flat kommer långt före tollare i mina rekomendationer när det gäller apportörer till jägare. Sen så kan jag erkänna att jag bara för några år sedan aldrig skulle komma på tanken att rekomendera en ovan hundägare att köpa en vorsther och nu kanske jag gör det av bristande erfarenhet av rasen jag har ju faktiskt bara haft en och bara i fyra år än så länge. Men jag hoppas att det blir mycket längre.

Det finns massor av bra apportörer och det mesta beror på hur mycket arbete man lägger ner på dom. Däremot har olika raser olika bredd och är specialister på olika områden. Labben utvecklades för att hämta nätdobbar åt engelska fiskare så den är specialist på vatten och att bära saker. En egenskap som kan få matte eller husse att skämmas när man måste ringa runt och fråga om någon saknar ett antal skor som man upptäckt dagen efter man varit på fest med vänner i bilen. Labben kan också vara ganska hård i munnen och särskilt den vanliga labben kan behöva lite godisstimulans tills jaktlusten tar överhanden. Jaktlabben fryser lättare än den vanliga feta modellen och ser ju mer ut som en stövare även om jag gillar dom som hund med den energi och fart dom har när dom jobbar. Golden retriever som numera ser ut som sälkutar och inte är det minsta golden funkar som retriever och hämtar in fågel dom också men pälsen är mycket jobbigare att hålla ren än en kort labbpäls. Flat coated retriever likaså och flatten har en del problem med höftleder och de jag har haft att göra med har dött ganska tidigt ofta innan 10 år. Retrievers har ganska ofta problem med leder och de är inga lätta hundar så regelbunden motion är viktigt för att de ska hålla. Tollare är ju också specialister på sjöfågel med en alldeles egen förmåga att locka in änder genom att simma i vattnet och klarar säker att hämta lika galant. En strävhårig vorsteh går att få till allt, den jagar som stående på fjäll och i skog. Älskar vatten och oftast behövs ingen uppmuntran för att få den att apportera. Den stöter och driver klövvilt med skall om man vill det och går på blodspår om det behövs. Den går också att utbilda till bringselrapportör och totverbeller men den är ingen utpräglad specialist på någonting av det däremot är arbetslusten enorm och den behöver daglig motion av antingen fysisk eller psykisk karaktär för att inte göra fanstyg hemma. Jag saknar tre metz tuppnackar som har gått upp i rök sånär som några fjädrar vilka talar om vart de tagit vägen bara för att jag inte hade tid att motionera henne tillräckligt Ovanstående är mina erfarenheter av mina egna och kompisars hundar. Avelsarbetet går förhoppningsvis framåt och raserna förändras. Jag håller absolut med de som skriver att Du ska följa med och se olika hundar jobba. Hunden ska vara din bästa vän även de 8-9 månader som den inte jobbar med jakt. Här är en bild på min älskade och saknade tuffing som blev över tretton år när hon var i sin livs form. På runt 250 skjutna fåglar under en säsong så bommade hon 2 och dom klarade av att dyka undan från henne så det var husses fel att hon inte fick tag i dom. Bilden är fotograferad från ett foto, därav bildkvaliteten.

Jag är född -68 (så inte så länge var ironi, förlåt) är auktoriserad instruktör inom SSRK och varit provledare för retriver jakt prov till och från sedan 10 år tillbaks. Om du har en bra tollare så är det bara att gratulera men jag har inte sett någon. I och för sig så har jag faktiskt inte sett några de sista åren så rasen kan ha blivit bättre. Raser blir ju faktiskt bättre av att det finns entusiaster som dig. Jag har heller aldrig sett något tolling prov så den egenskapen kan jag inte uttala mig om.

Kan ju hålla med om din kritik på så sätt att jag tror att jag har sett en större procent av rasen Tollare än den ras som jag rekomenderar. Faktum kvarstår är att den strävhåriga vorsthern som jag har nu är bland de bästa apportörer som jag har träffat på under jakt. En av de få hundar som hon är slagen av är hustruns Flatcoated retriver hane. Då undrar ni förstås varför jag inte rekomenderar den rasen? Jo det skulle jag mycket väl kunna göra tyvärr så är problemet lite grann samma för den här rasen som för labbarna. Man måste kolla upp jätte noga vad det är man köper. Men Labbe och flat kommer långt före tollare i mina rekomendationer när det gäller apportörer till jägare. Sen så kan jag erkänna att jag bara för några år sedan aldrig skulle komma på tanken att rekomendera en ovan hundägare att köpa en vorsther och nu kanske jag gör det av bristande erfarenhet av rasen jag har ju faktiskt bara haft en och bara i fyra år än så länge. Men jag hoppas att det blir mycket längre.

Tack, jo det känns bra att ha en arbetsvillig och mjuk-i-munnen-tollare. Men vi la också ner lite tid på att hitta rätt hund. Studerade linjer och uppfödare för att sedan vänta tills rätt valp föddes. Samma jobb kanske inte behöver läggas ner om man väljer jakt-labbe (eller vorsther). Dock har jag ingen stor erfarenhet av vorsther, men är inte det en hundras som "kräver sin förare"? Jag har kanske haft oturen att träffa på mindre trevliga individer, för de jag har träffat har varit "svåra" hundar och inga första-gångs-hundar.

Tycker du ska besöka ett Tollingjaktprov om du får möjlighet till det, för det är intressant. Okej, jag kan ju klassas som partisk då jag innehar en tollare. Tyvärr anordnas ju inte så många Tollingjaktprov ännu, men det kommer väl förhoppningsvis.

Tollare är ju också specialister på sjöfågel med en alldeles egen förmåga att locka in änder genom att simma i vattnet och klarar säker att hämta lika galant.

Nja, inte riktigt. Tollingen går ut på att man själv sitter dold medan hunden synligt springer i strandkanten. Tollarens räv-lika utseende och beteende lockar då in nyfikna änder (och gäss) inom skjutbart avstånd.

din hund såg väldigt vacker ut men hon var väl inte field rasen ? har hittat några kullar med "jakt" gener i sig men som är showklasser och skall konakta dom och se hur föräldrarna fungera i jakt

hunden min kommer som flera sagt vara min familje medlem först, och jakt kompis som andra så jag tänker inte hoppa som en sten i vattnet.

men som sagt en showbreed är det nog, tänkte just också detta med vattnet att field rasen måste ju frysa lättare och vill nog ha en hund som inte skall behöva frysa fast sin rumpa på en kall klippa.

och varför jag inte vill ha en flatcoat/golden är just pälsen. morbror hade/har vet inte om jycken är i liv ännu, men mak märkte direkt att det är mycket skötsel med pälsen, en sväng ut och hunden var 2 killo tyngre med sand och allt i pälsen mm.

samma sak med några bekantas goldens.

men om vi skulle endå kunna hålla tråden lite ON T så skulle det vara bra. alla hundar är bra på sitt eget sätt. vi behöver inte riva pungen av varandra för att dom har en annan ras

Nu ska vi se, är det första jycken?

Isf så stryk vorsthe och wachtel. Du ska ha en apportör i första hand och både vorsteh och wachtel kan bli goda apportörer helt klart men det krävs en hel del kunskap, konsekvens samt envishet. Tyska jyckar utnyttjar dina brister som hundförare skoningslöst.

Ska du ha en duglig apportör så skaffar du en jaktlabbe. Det krävs inte alls samma kunskap och erfarenenhet för att få den att hämta fågeln du skjuter eller plocka rätt på skammat rådjur eller vad du nu vill. Däremot om du ska lyckas med snygga dirigeringar och annat lull lull så krävs det givetvis mer av dej som förare.

Sen tycker jag de tyska jyckarna är jobbigare hemma. Både wachteln och vorstehrarna vi haft har konsumerat avgjort mycket mer skor/leksaker/whatever än labbarna. Labbarna har dessutom apporteringen i generna på ett annat sett, även om det inte är vanligt så kan du tvingas till tvångsapportering med tyskarna. Detta innebär att du får en användbar hund fortare med en jaktlabbe än med någon av de tyska raserna.

Sen finns det givetvis undantag! Bäst att skriva det innan man blir påhoppad för rasfanatism eller vad det nu kan vara. Helt givet finns det bra jyckar bland fler raser som kan fylla dina behov av apportering. Jag hävdar dock att enklast är en labbe.

*duckar bakom tangentbordet*

Mvh!

japp det kommer bli min första "egna "hund. vi har haft en liten klan med yorkshire terriers så hundvana är vi nog

de vorstar jag har sett är som storja tjt så vet inte hurudan hemma dom är men labbar tycks nog vara lättare att ha som "hemma hund" kanske är har det nåt med att vara #7 smartaste rasen i världen att göra med ?

men om vi skulle endå kunna hålla tråden lite ON T så skulle det vara bra. alla hundar är bra på sitt eget sätt. vi behöver inte riva pungen av varandra för att dom har en annan ras

Tur att jag inte har någon pung då för att få den avriven gör nog ont

Ang. pälsvård så borde ju Chesapekaren vara ett alternativ då...den blir tydligen inte ens blöt Rasbeskrivning

Jo jag håller med om att labben bör anses som en bra familje-hund. Så det är nog den du bör satsa på....

Min labbe var en äkta fläskstövare och absolut ingen lakritsrem men med en jaktlust som var långt in på det röda för skalan som jaktidiot. Hon var dessutom hård som sten i psyket och accepterade bara mig som ledare, alla andra var statister som man inte behövde ta någon hänsyn till. Anlagstestet som vi gjorde gav att hon var hårdaste hunden av alla 40 som var med. Hon räddade mig en gång från att bli angripen av en schäfer och en gång mammas jaktcocker från att hamna i käften på en stor collie. Träffen av hennes bog var i klass med att bli påsprungen av en noshörning och alla tendenser till fortsatt angrepp upphörde i samma ögonblick. Hon var också fruktansvärt snäll mot barn och folk hemma. Lämnade jag henne däremot hemma lite för länge så kunde jag vara helt säker på att soppåsen låg utdragen i min säng. Större personlighet till hund tror jag inte har funnits att uppbringa. Glömmer aldrig när jag bjudit hem en tjej på middag och vi hade gått in i vardagsrummet för att titta på några foton, hunden hoppar upp mitt emellan oss och klämmer sig ner och stirrar på henne med en blick som sa; SKA inte du gå hem nu!

Tur att jag inte har någon pung då för att få den avriven gör nog ont

Ang. pälsvård så borde ju Chesapekaren vara ett alternativ då...den blir tydligen inte ens blöt Rasbeskrivning

Jo jag håller med om att labben bör anses som en bra familje-hund. Så det är nog den du bör satsa på....

Jag har faktiskt träffat på några chessar varav en var sjch (den enda i Sverige). Tyvärr så är det en liten ras som om jag förstår saken rätt är näst intill utdöd som jakthund(hoppas att jag blir rättad och att jag har fel). Om man tycker att vorsther är en hård hundras så ska man nog inte skaffa en chess enligt min erfarenhet.

Min labbe var en äkta fläskstövare och absolut ingen lakritsrem men med en jaktlust som var långt in på det röda för skalan som jaktidiot. Hon var dessutom hård som sten i psyket och accepterade bara mig som ledare, alla andra var statister som man inte behövde ta någon hänsyn till. Anlagstestet som vi gjorde gav att hon var hårdaste hunden av alla 40 som var med. Hon räddade mig en gång från att bli angripen av en schäfer och en gång mammas jaktcocker från att hamna i käften på en stor collie. Träffen av hennes bog var i klass med att bli påsprungen av en noshörning och alla tendenser till fortsatt angrepp upphörde i samma ögonblick. Hon var också fruktansvärt snäll mot barn och folk hemma. Lämnade jag henne däremot hemma lite för länge så kunde jag vara helt säker på att soppåsen låg utdragen i min säng. Större personlighet till hund tror jag inte har funnits att uppbringa. Glömmer aldrig när jag bjudit hem en tjej på middag och vi hade gått in i vardagsrummet för att titta på några foton, hunden hoppar upp mitt emellan oss och klämmer sig ner och stirrar på henne med en blick som sa; SKA inte du gå hem nu!

Det är just så en labbe ska vara men var hittar man en sådan idag?

Min labbe var en äkta fläskstövare och absolut ingen lakritsrem men med en jaktlust som var långt in på det röda för skalan som jaktidiot. Hon var dessutom hård som sten i psyket och accepterade bara mig som ledare, alla andra var statister som man inte behövde ta någon hänsyn till. Anlagstestet som vi gjorde gav att hon var hårdaste hunden av alla 40 som var med. Hon räddade mig en gång från att bli angripen av en schäfer och en gång mammas jaktcocker från att hamna i käften på en stor collie. Träffen av hennes bog var i klass med att bli påsprungen av en noshörning och alla tendenser till fortsatt angrepp upphörde i samma ögonblick. Hon var också fruktansvärt snäll mot barn och folk hemma. Lämnade jag henne däremot hemma lite för länge så kunde jag vara helt säker på att soppåsen låg utdragen i min säng. Större personlighet till hund tror jag inte har funnits att uppbringa. Glömmer aldrig när jag bjudit hem en tjej på middag och vi hade gått in i vardagsrummet för att titta på några foton, hunden hoppar upp mitt emellan oss och klämmer sig ner och stirrar på henne med en blick som sa; SKA inte du gå hem nu!

detdär e prick vad jag har gått och dagdrömt senaste åren att min hund skall vara. nu bara att hitta en labbe tös ^^

detdär e prick vad jag har gått och dagdrömt senaste åren att min hund skall vara. nu bara att hitta en labbe tös ^^

Varför tror du jag bytte ras?

Det finns nog inte att få tag i en sådan hund mer. Vorstehn jag har nu är oerhört snäll mot folk men hon är inte i närheten av den jakthund som förra vorstehn var och inte heller i närheten av att vara samma klass som apportör som labben var. Hon är däremot den mest mysiga hemmahund som jag ägt och det går inte att få en bättre kamrat än den här. Alla hundar är individer och alla är olika. Man kan forma dom till en viss del men inte hur mycket som helst.

bra att veta att labbar inte dregglar

Kul tråd, eloge till alla som kan hacka på utan att det går över styr

Radium..

Skippa showjyckarna! Står det att det finns jakt i dem så betyder det att det är utställningshundar där någon av dem hämtat en död gräsand utkastad på en gräsmatta typ, det behöver alltså inte innebära ett smack.

Utställningsvarianten är framavlad på att se bra ut och man riskerar att ha tappat en fundamental funktion hos hunden och det är uppmärskamheten på föraren! Om det är så så blir allt så mycket svårare genast.

Du riskerar dessutom att få en "jaktljum" jycke.. Bara förra året vid denna tid stod jag och såg på en uppfödare av showlabbar som skulle apportera änder med sina 4 (!!!) jyckar. Föraren stod med sina jyckar 40 meter från mej och utanför oss låg en hel del döda änder. På samma tid tog jag in 8 änder med min unghund som då inte fungerade speciellt bra tog han in 1 and. Han fick inte i sina hundar av någon märklig anledning, de vägrade mer eller mindre. Det var ett viltvatten med lite växtlighet men tja miljön var på intet vis svårjobbad för jyckarna.

En annan uppfödare på ett annat ställe hade väl det motsatta problemet. Hans jyckar ville jobba, mycket och hela tiden vilket fick till följd att de pep och gnällde när de tvingades vara passiva. När han satte igång och ta in fågel så gick det ok faktiskt, bra fart och effektivitet... tills jag hjälpte honom att bära hem viltet.. Det krävs *riktigt* mycket kraft för att klämma sönder en gräsand men alla de fåglar jag bar var rejält klämda och bara att kassera Vågar inte tänka på hur viltet sett ut om det varit ringduvor..

Mvh!

Min blev tyvärr rätt hård i munnen också på ålderns höst. Jag använde henne att apportera korp och trut när korpen fortfarande var lovlig. Hon fick sig några rejäla tjuvnyp och som den tuffing hon var så löste hon problemet själv. Så var det liv i dom och dom sprattlade för mycket så kunde hon trycka till. Det hände en gång att hon kom tillbaka och såg ut som att hon hade en söndagsstek i munnen men när jag platsade henne och kommenderade loss så hoppade det ut en liten harunge som drog iväg över gräsmattan helt oskadd men blöt och tufsig försvann den som en oljad blixt. Läste om chesapeaken och det verkar ju vara en trevlig hund med samma kynne som min labbe men fysiskt kanske bättre än labbarna. Retrieverraserna är oftast bra familjehundar oavsett sort.

hejsan, har för länge sen insett hur man behöver hund för att ordentligt kunna bedriva fågeljakt.

Det blir lite trötsamt att skjuta en fågel sedan spendera några timmar att försöka hitta dem och bara se andra fåglar flyga förbii.

skulle gärna vilja ha en hund men vilken ?

jag gillar mest fågeljakt så en apportör blir det till först iallafall. en apport hund är det som vi saknar i kompiskretsen.

vi har en finnstövare,finn trädskällare , 1 norsk älghund och 1 jämthund. så vi har ungefär vad vi behöver förutom då en apportör.

jag gillar mest andjakt men även duvjakten =) har inte riktigt provat skogfågel jakt ännu.

har lite funderat på en labrador, engelsk spaniel och en wachtel. är wachteln för "allround" för att bara kunna vara en apportör ?

vad kan man/hur kan man jaga med en engelsk spaniel ? och samma för wachtel ?

labradoren är väl bara apport hundar inget mera man kan göra med dom?

Kan ev. skaka fram en jaktspringer till dig om det verkar intressant.

Du är nog inte ute och cyklar men jag tror en Tollare kräver en lite mer van förare.. mer egen vilja i dem. Men som vanligt, med tur så går det bra dvs man får tag på rätt jycke. Har för mej att de kan vara lite håra i munnen men jag är ruskigt osäker..

Mvh!

Helt rätt om hårda munnar Hippen. Har sett en del sådana unde råren och ingen annan ras har haft sönder lika många dummys för mig på kurserna som just Tollarna!

I övrigt..

Om det kan vara svårare med tex Flat eller Golden än med Jaktlabbe så är det ÄNNU svårare med Tollaren!

Jag ser många Tollare på kurser och även på apporteringtester då och då så jag har mkt god grund för mina åsikter där. Visst finns en del riktigt duktiga Tollare och jag bli alltid lika varm i hjärtat när jag ser de då jag gillar rasen som sådan väldigt mkt men,.. det är rätt ovanligt med bra hundar även hos de "bra linjerna".. Vill man slippa lotteri så skaffar man helt enkelt Jaktlabbe. Notera att jag skriver JAKTlabbe.

Pip, hård i munnen eller som också är mkt vanligt med Tollarna,.. vägrar att alls ta vilt i munnen är de största problemen i rasen enligt mig men visst. Är man beredd att jobba lite med hunden så kan de ju vara ett alternativ men själv har jag lite svårt att förstå att folk väljer att lita på "turen" mer än säkra kort när det gäller val av goda jakthundar.

Kul tråd, eloge till alla som kan hacka på utan att det går över styr

Radium..

Skippa showjyckarna! Står det att det finns jakt i dem så betyder det att det är utställningshundar där någon av dem hämtat en död gräsand utkastad på en gräsmatta typ, det behöver alltså inte innebära ett smack.

Utställningsvarianten är framavlad på att se bra ut och man riskerar att ha tappat en fundamental funktion hos hunden och det är uppmärskamheten på föraren! Om det är så så blir allt så mycket svårare genast.

Du riskerar dessutom att få en "jaktljum" jycke.. Bara förra året vid denna tid stod jag och såg på en uppfödare av showlabbar som skulle apportera änder med sina 4 (!!!) jyckar. Föraren stod med sina jyckar 40 meter från mej och utanför oss låg en hel del döda änder. På samma tid tog jag in 8 änder med min unghund som då inte fungerade speciellt bra tog han in 1 and. Han fick inte i sina hundar av någon märklig anledning, de vägrade mer eller mindre. Det var ett viltvatten med lite växtlighet men tja miljön var på intet vis svårjobbad för jyckarna.

En annan uppfödare på ett annat ställe hade väl det motsatta problemet. Hans jyckar ville jobba, mycket och hela tiden vilket fick till följd att de pep och gnällde när de tvingades vara passiva. När han satte igång och ta in fågel så gick det ok faktiskt, bra fart och effektivitet... tills jag hjälpte honom att bära hem viltet.. Det krävs *riktigt* mycket kraft för att klämma sönder en gräsand men alla de fåglar jag bar var rejält klämda och bara att kassera Vågar inte tänka på hur viltet sett ut om det varit ringduvor..

Mvh!

1+

Har en jaktGolden och har använt honom till apportering och han har gått som stötande och har funkat bra:)

Passar även som familjehund så länge som man håller på att träna och aktiverar honom.

Måste få flika in med sena tips och med några ord angående Tollare vs jaktlabbe, golden ... - och ja, jag är tollarägare själv

Som ren apportör så stämmer det som fasanmisilen skrev att det är större chans att få en jaktlabbe att göra fina apporter och att de oftast är mjukare i munnen. Betydligt mer lättdresserade är även en jaktlabrador eftersom att de inte är lika självständig som tollaren, och har inte i närheten av deras temprament.

Tollaren har (i de flesta fall) betydligt mer energi och behov av stimulering än övriga retrievers och som jag skrev betydligt mer självständig. Men får man en tollare med mkt arbetsvilja och har kunskaperna för att träna den bra så får man ofta en mkt fin hund.

En hund som endast ska apportera tycker jag jaktlabbe är det bästa valet!

Är man ute efter en hund som skall apportera, stöta och ställa dvs vara mer alround.. så är mitt val tollare.

Men men, som sagt så är ju alla vi som skriver lite insnöade och förtjusta i den ras man själv har