Det här ska inte bli en tråden om vargens vara eller inte vara, bara så det är klart från början.

Vi har ju numera även en varg i södra Sverige. Den har ju insett att det där med får är ganska enkelt att jaga och troligen ganska gott också. ( http://www.smp.se/nyheter/alvesta/vargen-d...eby(1486943).gm )

Man har ansökt om skyddsjakt på denna varg, men ännu inte fått något beslut om att skjuta den.

Nu kommer det lite knepiga..

I den region där vargen snurrar runt har vi nästan dubbelt så många får än vad man har i det område utanför Stockholm, där man ganska omgående beviljade skyddsjakt med motiveringen:

"Det är gott om fårbesättningar i området och det är svårt att snabbt ordna förebyggande insatser för alla. Det tar tid att förse fårhagarna med rovdjursavvisande stängsel.

– Det måste vara möjligt att ha varg även i trakter med många fårbesättningar. Alla vargar river inte får och det går att förebygga skador genom till exempel rovdjursavvisande stängsel. Men i det här fallet bedömer Naturvårdsverket att skyddsjakt ska beviljas, eftersom det inte är möjligt att på kort sikt förebygga skadorna i området, säger Susanna Löfgren, chef för Viltförvaltningsenheten på Naturvårdsverket. "

I Blekinge avslog man ansökan om skyddsjakt med följande motivering:

"– Skyddsjakt är den sista förebyggande åtgärder för att förhindra ytterligare allvarliga skador i ett område. Den här vargen har lämnat sydöstra Blekinge och vandrat norrut. Därför finns inte längre skäl till skyddsjakt i området där vargen gjort angreppen, säger Klas Allan"

Jag antar att det med största sannolikhet finns någon här som är mer insatt i dessa frågor än undertecknad, som kan svara på vari skillande i bedömningen ligger.

Roslagsvargen angrep får vid 6 tillfällen under en dryg två månaders preiod. Sydostvargen har vid 4-5 tillfällen gett sig på får och dödat totalt 43st på mindre än en månad. Roslagsvargen hann och ta 16 stycken.

Det jag funderar på är lite var i logiken finns? I motiveringen av skyddsjakten på Roslagsvargen så anger man skälet är att det finns många fårbesättningar och att man inte hunnit förbereda sig och bygga rovdjursäkra stängsel. Men har djurägarna i Sydost haft möjlighet att göra det? Då den här vargen rör sig över ett större områden, så drabbas flera djurägare och det blir ännu svårare att förutse ett angrepp. Att NVV sen motivera avslaget till skyddsjakt i Blekinge med att "vargen har lämnat området" känns ju mer som en ganska tam ursäkt som i princip innebär att man flyttar problemet till angränsande län. Så om vargen bara rör sig snabbt mellan länen kommer den inte kunna få skjutas.

Så summasumarum: Kan någon komma med en rimlig förklaring varför tolleransen för denna varg är större, än vad man hade i Roslagen?

Och att det skulle vara för att Roslagen ligger närmare Stockholm än vad Blekinge gör, ser jag som uteslutet, för så naiva kan väl inte ens NVV, vara?

"Den här vargen har lämnat sydöstra Blekinge och vandrat norrut"

Det förefaller vara skillnaden, ovan citerade passage, dvs behovsprincipen är inte till fullo uppfylld.

Men utöver det så ligger nog skillnaden i utslagen inom ramen för den enskilda Lst:s utrymme för bedömning, vad som är avgörande i det fallet är nog inte närheten till Stockholm,

i nuläget har vi återigen en varg i Rialaområdet och den är ju genetiskt särskilt värdefull,

dvs skyddsjakt är uteslutet.

/Christian

Det här ska inte bli en tråden om vargens vara eller inte vara, bara så det är klart från början.

Och att det skulle vara för att Roslagen ligger närmare Stockholm än vad Blekinge gör, ser jag som uteslutet, för så naiva kan väl inte ens NVV, vara?

Jag är inte helt säker på att de är så naiva utan att de har mycket klart för sig var det är lugnast att vargen promenerar runt och var den inte bör vara av olika anledningar. Djurägaren är inte ett av anledningarna.

Många ggr känns det som om något (i detta fallet vargen) är svårjagat så finns risken att man inte beviljar nödvändiga tillstånd, varför vet jag inte.

/Lasse

"Den här vargen har lämnat sydöstra Blekinge och vandrat norrut"

Det förefaller vara skillnaden, ovan citerade passage, dvs behovsprincipen är inte till fullo uppfylld.

Men utöver det så ligger nog skillnaden i utslagen inom ramen för den enskilda Lst:s utrymme för bedömning, vad som är avgörande i det fallet är nog inte närheten till Stockholm,

i nuläget har vi återigen en varg i Rialaområdet och den är ju genetiskt särskilt värdefull,

dvs skyddsjakt är uteslutet.

/Christian

Det vore naivt att tro att närheten till Stockholm skulle vara avgörande. Det är inget skäl jag själv tror på.. En fråga man ställer sig är ju hur ett begränsat område skulle vara ett avgörande skäl till skyddsjakt? En varg som rör sig på ett större område drabbar flera enskilda djurägare och det blir som sagt svårare att förutse angrepp, vilket borde vara ett tungt vägande skäl för skyddsjakt. Samtidigt då vargen befinenr sig i ett väldigt tamdjurstätt område.

Hade man motiverat det hela med att vargen var av stort genetiskt värde, kunde jag köpt den förklaringen. Men i detta fallet så ser jag inte skäl till varför man nekar skyddsjakten. Men, troligen vandrar den vidare, blir påkörd alt skjuten med hänvisning till §28.

Vi får väl se vart det tar vägen.

Men utöver det så ligger nog skillnaden i utslagen inom ramen för den enskilda Lst:s utrymme för bedömning, vad som är avgörande i det fallet är nog inte närheten till Stockholm,

Håller med. Var på vippen att skriva något liknande själv men håll igen eftersom jag såg naturvårdsverket som är ansvarsmyndighet nämnas i det ursprungliga inlägget.

Att länsstyrelsen gör helt olika bedömning av liknande situatiner beroende dels på vilken länsstyrelse man har kontakt med och dels på vilken handläggare man råkar nå är ett stort problem för svensk demokrati. Detta uppmärksammas och kritiseras ofta, t.ex. i riksrevisionens (fd riksdagens revisorer) olika granskningar.

Ett problem är att ansvarsmyndigheterna inte alltid lyckas prestera allmänna råd (tolkningar och rekommenderad tillämpning) av gällande lagar och regler vilka blir entydiga. Olämpliga beslut behöver överprövas, inte bara i länsrätten utan även i regeringsrätten för att vi skall få prejudicerande tolkningar. Många myndigheter är rädda för detta.

Det hör väl till saken att en bedömning sker utifrån alla tillgängliga relevanta faktorer, och den utomstående har ju heller ingen aning om det totala underlaget för bedömningen.

Klart att man sedan inte förstår beslutet.

Sedan tillkommer ju också det faktum att en bedömning ytterst är subjektiv, dvs två olika personer kan utifrån precis samma underlag fatta olika beslut.

Att det skulle vara ett hot mot demokratin kan jag inte alls anse, tvärtom är det bra att det finns ett bedömningsutrymme i svåra frågor som annars skulle kunna slå väldigt snett. Detta gäller inom de flesta områden där människor berörs.

Låt oss hoppas att det är subjektiva bedömningar som ligger bakom.

Det är annars ganska lätt att dra smått konspirationsteoretiska slutsatser när man kikar på kartan. Vi har skogsmarkerna mellan renbetesområdena och stora mängder folk dvs Dalarna, Hälsingland, Härjedalen,Gästrikland, Närke, Värmland och norra Västmanland och Uppland.

I syd har vi södra östergötland och västergötland, Småland, Blekinge och norra Halland innan nästa anhopning av folk kommer igen. Ska man hålla revir någonstans i syd är väl vargen där han stöter på minst folk?

Personligen ser jag det som så, att har man inte ett etablerat revir inom länet så får man anse att varg är utrotningshotad i länet och då får man acceptera skador och ersätta dessa. Att en ensam varg tar hårt av tamdjur är fullt normalt, det brukar ordna upp sig när den hittat en partner, jaktkompis sas. Låt den leva och ersätt drabbade.

Den skyddsjagade vargen i Riala ifjol tog man väl aldrig ens DNA på innan man tillät jakt? Om det var så, är det lite skrämmande med tanke på att man har Galvenreviret ett stenkast borta.

Tomas

Med risk att bli lite OT:

Att det skulle vara ett hot mot demokratin kan jag inte alls anse, tvärtom är det bra att det finns ett bedömningsutrymme i svåra frågor som annars skulle kunna slå väldigt snett. Detta gäller inom de flesta områden där människor berörs.

Jag håller med om att det bör finnas bedömningsutrymme, men samtidigt är de extremt stora skillnader olika länsstyrelser emellan i identiska ärenden som ger t.ex. Riksrevisionen anledning att yttra väldigt skarp kritik. Liknande förutsättningar bör ge liknande beslut oavsett landsända (vad gäller vargarna i trådens ursprungsinlägg känner jag i princip inte till mer av förutsättningarna än vad som presenterats i tråden).

En vän till mig jobbade under en period på länsstyrelsen i ett norrlandslän. Trots att lagstiftningen och de allmänna råd som gäller för att tolka lagen var desamma som när han arbetade i sydsverige var det första han fick höra från sin chef att glömma allt om hur man gör söderut, för i xxx-län gör vi på vårt sätt. Där har vi ett konkret exempel på ett demokratiproblem (sedan har vi den fd landshövdingen på Gotland färskt i minnet).

Personligen ser jag det som så, att har man inte ett etablerat revir inom länet så får man anse att varg är utrotningshotad i länet och då får man acceptera skador och ersätta dessa. Att en ensam varg tar hårt av tamdjur är fullt normalt, det brukar ordna upp sig när den hittat en partner, jaktkompis sas. Låt den leva och ersätt drabbade.

Den skyddsjagade vargen i Riala ifjol tog man väl aldrig ens DNA på innan man tillät jakt? Om det var så, är det lite skrämmande med tanke på att man har Galvenreviret ett stenkast borta.

Tomas

Tror att ingen av de vargarna i Roslagen samt Sydost, kan anses bildat revir. Det är för mig, två ganska likartade fall, där man gör olika bedömningar av läget. Frågeställningen är helt enkelt vad detta kan tänkas bero på.

Den varg som har sökt sig söderut har väl inte lst ansökt om skyddsjakt på, vilket man gjorde i Riala? Lst söker, NVV beslutar eller?

Tomas

Den varg som har sökt sig söderut har väl inte lst ansökt om skyddsjakt på, vilket man gjorde i Riala? Lst söker, NVV beslutar eller?

Tomas

Ja, det är väl den normala gången. Fast det kan vara tex LRF eller enskild djurhållare som ansöker om skyddsjakt.

http://www.naturvardsverket.se/sv/Arbete-m...djur-och-salar/

Den varg som har sökt sig söderut har väl inte lst ansökt om skyddsjakt på, vilket man gjorde i Riala? Lst söker, NVV beslutar eller?

Tomas

Länstyrelsen i Kalmar Län tillstyrkte skyddsjakt på vargen. LST i Blekinge avslog skyddsjakten och NVV satte punkt med att avslå ansökan om skyddsjakt på vargen i Sydost. I och med avslaget så gick inte LST Kronoberg vidare med det hela. Det var LRF Sydost som ansökte om skyddsjakten i Sydost. Om jag nu fått allt rätt..

I Roslagen var det flera enskilda som ansökte om skyddsjakten, om jag nu ine minns fel..?

Tror att ingen av de vargarna i Roslagen samt Sydost, kan anses bildat revir. Det är för mig, två ganska likartade fall, där man gör olika bedömningar av läget. Frågeställningen är helt enkelt vad detta kan tänkas bero på.

Nu är inte detta min bedömning men den varg vi har i Riaka nu har varit där sen i mars i år och efter sex månader av regelbundna förflyttningar inom ett område får man nog kalla det för revir, rovsdjursansvarig på Lst 08, har i varje fall uttalat att det är frågan om en en ny revirbildning,

sen om det begreppet användes i dess äkta betydelse eller för att beskriva att vargen för tillfället är stationär vet inte jag.

Ett alternativ är att revir är det enbart om det finns ett vargpar, dvs så man kan förvänta sig avkomma men så ser inte jag på saken.

Jag ser gärna att vi har varg i hela landet, det fördelar belastningen fram till det att vi får tillstånd till jakt,

vargen som alla andra rovdjur skall vara skygga och välja bort att vistas och jaga i tättbebyggda områden, med jakt kan vi komma dit hän,¨

just det, tråden skulle inte handla om det, se det som OT.

Nytt ämne:

frågan om beslutsfattarens egna bedömning, det är ju en grundläggande demokratisk funktion att vi skall ha ansvarstagande beslutsfattare,

hon öket på Gotland är ju bara ett skämt, iofs har vi ju alla sett att det inte fungerar med fusket, small direkt, för egen del som jurist så arbetar jag mot det felriktade skönet dagligen och även om jag avskyr det för att man måste processa om saker, skulle det motsatta,

ett regelverk som är så tätt med regler att det genererar klara svar i allt vara en sådan mardröm och legaldjungel att ingen skulle klara av det.

Vi har överprövning av myndighetsbeslut av denna anledning och med undantag av vissa rättsområden där rätten är allt för hårt färgad/styrd av den politiska viljan så sker det korrekta prövningar i rätten,

två områden som Länsrätten inte klarar av att döma på ett rättsäkert sätt i är skatteärenden och asylärenden, där falerar rätten.

/Christian

Det var ett både koncist och elegant inlägg, Christian. Jag behöver nog inte säga att jag håller med.

Nu är inte detta min bedömning men den varg vi har i Riaka nu har varit där sen i mars i år och efter sex månader av regelbundna förflyttningar inom ett område får man nog kalla det för revir, rovsdjursansvarig på Lst 08, har i varje fall uttalat att det är frågan om en en ny revirbildning,

sen om det begreppet användes i dess äkta betydelse eller för att beskriva att vargen för tillfället är stationär vet inte jag.

Ett alternativ är att revir är det enbart om det finns ett vargpar, dvs så man kan förvänta sig avkomma men så ser inte jag på saken.

Jag ser gärna att vi har varg i hela landet, det fördelar belastningen fram till det att vi får tillstånd till jakt,

vargen som alla andra rovdjur skall vara skygga och välja bort att vistas och jaga i tättbebyggda områden, med jakt kan vi komma dit hän,¨

just det, tråden skulle inte handla om det, se det som OT.

Nytt ämne:

frågan om beslutsfattarens egna bedömning, det är ju en grundläggande demokratisk funktion att vi skall ha ansvarstagande beslutsfattare,

hon öket på Gotland är ju bara ett skämt, iofs har vi ju alla sett att det inte fungerar med fusket, small direkt, för egen del som jurist så arbetar jag mot det felriktade skönet dagligen och även om jag avskyr det för att man måste processa om saker, skulle det motsatta,

ett regelverk som är så tätt med regler att det genererar klara svar i allt vara en sådan mardröm och legaldjungel att ingen skulle klara av det.

Vi har överprövning av myndighetsbeslut av denna anledning och med undantag av vissa rättsområden där rätten är allt för hårt färgad/styrd av den politiska viljan så sker det korrekta prövningar i rätten,

två områden som Länsrätten inte klarar av att döma på ett rättsäkert sätt i är skatteärenden och asylärenden, där falerar rätten.

/Christian

Någon nuvarande varg är för mig inte rellevant i den jämförelse jag skriver om i detta ämnet. Jag jämför helt enkelt det fallet i höstas, där såväl LST i Stockholm och Viltskadecenter, först avslog skyddsjakt, men som senare ändrade sig och tillstyrkte skyddsjakt på en varg i Roslagen, med hänvisning till att det var många djurägare och dessa hade inte haft möjlighet att vidta åtgärder för att skydda sig mot angrepp. Viltskadecenter var väldigt noga med att i det fallet påpeka att det INTE rörde sig om en stationär varg eller att den under de två månaders som var till bakgrund för deras första beslut, inte uppvisade tecken på att bli bofast.

Det jag frågar här är vad som är skillnaden på dessa två fall? Vad som gjorde det möjligt att ta beslut om skyddsjakt i Roslagen även om LST och Viltskadecenter avslog ansökan i första läget?

Det intressanta är ju att många, även jag själv, trodde att beslutet om skyddsjakt på just den vargen, skulle göra det enklare att få till stånd skyddsjakt på vargar som tar tamdjur. Men jag tror inte att denna vargens historia är slut än..

Max,

jag skall leta rätt på besluten o återkomma med dem efter att jag har satt mig in i dem,

har du dem så tar jag gärna emot dem.

/Chris

Max,

jag skall leta rätt på besluten o återkomma med dem efter att jag har satt mig in i dem,

har du dem så tar jag gärna emot dem.

/Chris

Bara för att klargöra för samtliga ytterligare en gång till: Vargens vara eller inte är inte intressant i detta fallet. DEt jag funderar på är varför NVV kommer fram till olika utslag i två till synes likartade fall av skyddsjakt.

Christian:

Beslut om avslag ang skyddsjakt på varg i Blekinge: http://www.naturvardsverket.se/upload/04_a...ekinge-varg.pdf

Notera att Viltskadecenter i detta fallet tillstyrker skyddsjakt.

Beslut om vargen i Roslagen: http://www.naturvardsverket.se/upload/04_a...varg_081106.pdf

Enlig mig som lekman, som är det enda skäl till att man inte beviljar skyddsjaktenm, att vargen rört sig över en länsgräns.

En följdfråga blir ju naturligtvis om denna administrativa indelning ska vara avgörande, då vi har ett mål för våra vargar för HELA landet?

Max mfl- har läst igen besluten och det som kan noteras är skillnaden i inställning mellan Länsstyrelserna Kalmar och Blekinge, där det var skild inställning mellan länen,

därutöver har man från NVV som jag kan se det korrekt prövat frågan om det föreligger ett behov, dvs behovsprincipen i Blekinge ärendet och när då vargen beslutat sig för att flytta hemområde så upphörde angreppen (där) och behovet upphörde för tillfället.

Det framgår av sluttexten i detta beslutet att vargen kan komma att bli aktuell igen och att man då är/var redo med ett snabbt beslut,

för min del är det uppenbart att alla delmoment/rekvisit var uppfyllda för skyddsjakt men att vargen sedan flyttade på sig, notera vad jag skrev ovan om behovet,

således kunde ansökan avslås.

Noterbart är att för 08-ärendet var det mer motstånd från allmänheten och viltskadecenter men att behovet vägde över.

I framtiden kommer det förmodligen att krävas mer för att få skyddsjakt, dvs det kommer att tålas mer, krävas mer angrepp, då det framskymtar att man lägger ett stort ansvar på djurhållarna att reagera på rovviltsförekomsten.

Nåja det var i varje fall ett substansiellt inlägg i debatten.

/Christian

Max mfl- har läst igen besluten och det som kan noteras är skillnaden i inställning mellan Länsstyrelserna Kalmar och Blekinge, där det var skild inställning mellan länen,

därutöver har man från NVV som jag kan se det korrekt prövat frågan om det föreligger ett behov, dvs behovsprincipen i Blekinge ärendet och när då vargen beslutat sig för att flytta hemområde så upphörde angreppen (där) och behovet upphörde för tillfället.

Det framgår av sluttexten i detta beslutet att vargen kan komma att bli aktuell igen och att man då är/var redo med ett snabbt beslut,

för min del är det uppenbart att alla delmoment/rekvisit var uppfyllda för skyddsjakt men att vargen sedan flyttade på sig, notera vad jag skrev ovan om behovet,

således kunde ansökan avslås.

Noterbart är att för 08-ärendet var det mer motstånd från allmänheten och viltskadecenter men att behovet vägde över.

I framtiden kommer det förmodligen att krävas mer för att få skyddsjakt, dvs det kommer att tålas mer, krävas mer angrepp, då det framskymtar att man lägger ett stort ansvar på djurhållarna att reagera på rovviltsförekomsten.

Nåja det var i varje fall ett substansiellt inlägg i debatten.

/Christian

Christian, Det är ungefär min slutsats också. Dvs ingen skyddsjakt på grund av att vargen gick över länsgränsen. En följdfråga blir ju också om en varg som tar mycket tamdjur inte ska ses som ett problem om den rör sig över länsgränserna?

Jag tillhörde de, som i min enfald, trodde att då man beviljade skyddsjakt på 08-vargen så innebar det att det skulle bli enklare att få tillstånd till skyddsjakt på varg nu när etappmålet är uppfyllt. Och jag var ju inte ensam om denna tanke heller: http://www.jaktsnack.se/index.php?showtopic=14792

Jag förstår anledningen till varför man avslog ansökan i Blekinge, men däremot så förstår jag inte motiveringen. En varg som visar benägenhet att ta många tamdjur bör ju vara ett hot för tamdjur oavsett om den befinner sig i Blekinge, Kronoberg eller Uppland. Jag anser då hellre att beslut om skyddsjakt ska gälla en specifik individ och inte vara begränsat av geografin.

Max mfl- det här är en typiskt situation där frågan om myndighetsutövning och behovs/situationsanpassad beslutsfattning inte till fullo överenstämmer.

Man kan se det som att NVV släpper ärendet för att vargen går över länsgränsen och det gör man iofs, då den tidigare ansökan om skyddsjakt inte längre är aktuell och det krävs en ny sådan för att pröva ärendet,

det NVV anger är dock, se sista delen av beslutet är att det inte är ett bekymmer verket är berett att ta ett nytt snabbt beslut,

avgörande var att vargen flyttat på sig och att då i varje fall tillfälligtvis har angreppen upphört.

Argumenten kring gränser är således korrekta men bara som pseudoargument, dvs fortsätter vargen att riva tamboskad följs den av den tidigare utredningen av dess farlighet mot tamboskap men att det krävs nya angrepp inom det nya området.

Att notera är att det i besluten finns ett stort antal användbara argument att ange för det fall att man själv hamnar i beredningen av sådan fråga.

Angående frågan om beslutens omfattning anges det i 08-ärendet att det är just den, en varg som skall skjutas/fångas samt inom vilket område det är som vargen får skjutas/fångas så det är helt klart så som besluten kommer att vara utformade alt vi kan förutsätta att det är så.

En given följd av detta är att om en varg avviker från det område där den förorsakat skada kommer det att krävas nya skador och ett nytt drabbat område, återigen så kan det ju vara så att en varg utvecklas till att inte längre riva tamboskap,

jo även jag ser det som osannolikt men inom ramen för NVV:s bedömning med Rovdjurscentrum och andra intressegrupper så är de förmodligen en möjlighet och då saknas återigen behovet av skyddsjakten.

Vad jag försöker säga med detta är att det hela tiden sker en prövning av behovet av att företa en skyddsjakt, upphör det försvinner rätten till jakten.

Detta är ett juridiskt synsätt på livets realia som kan vara svårt att förstå/ta till sig men för dem av oss som sysslar med förvaltningsrätt är ganska naturligt.

Slutligen är det ju trots allt som så att skyddsjakt är den yttersta utvägen, dvs det är ett undantag i sig, att det efter 08-vargen skulle bli lättare med skyddsjakt känns med anledning av utformningen av besluten inte så självklart,

utvecklingen/utrbredningen av vargen kommer att leda till nya bedömningsgrunder, dvs att man som boskapsägare måste anpassa sin djurhållning, för mig, dvs min åsikt är att jag vill se minst ett par tre, beslut till innan det går att säga hur praxis kommer att bli.

eders forumist/Christian

Jag håller med, och tror att länsstyrelsens inställning varit viktig. Det ligger ett starkt politiskt tryck i riktningen regional förvaltning, och det gissar jag gör att länstyrelsernas bedömning tillmäts allt större vikt. Och när de nu tyckte olika, så...

Jag håller med, och tror att länsstyrelsens inställning varit viktig. Det ligger ett starkt politiskt tryck i riktningen regional förvaltning, och det gissar jag gör att länstyrelsernas bedömning tillmäts allt större vikt. Och när de nu tyckte olika, så...

Det känns ju lite märkligt då om man nu jämför dessa två separata fall så beviljads skydsjakten i det fall då LST och Viltskadecenter båda var mot skyddsjakt? Men som iofs ändrade sig. I fallet där en av två Lst var för skyddsjakt och även Viltskadecenter var för jakt, avslog NVV ansökan?

Oavsett Jag förstår till fullo skälen till NVVs beslust till avslag i Blekinge. Det jag där emot har väldigt lite förståelse för är det ologiska i bedömningsgrunderna. Det vore intressant om man samtidigt, ansökt om skydsjakt i de tre län där boskap angripits. Då hade argumentet om gränserna inte varit relevan och utgången kanske en annan.

Men precis som Christian skriver, så är det nog svårt att kunna utläsa någon praxis i dessa beslut utan man får hoppas att detta är ngt som NVV kan komma ut utverka över tiden för dessa situationer kommer nog bli vanligare.

Vidare så verkar det som vargen i sydost har gått under jord ett tag. Alternativt har nyhetsvärde minskat.

Edit

Med att gå under jord så menar jag inte bokstavligt, även om det iofs inte är helt otroligt heller.