Den här situationen hände mig för ett par kvällar sen o jag vill dela med mig hur jävla illa det kan gå i bland även om man är säker att man skjuter på rätt djur.

Jag hade gått ut till ett torn o satt mig på kvällskvisten satt bara o gotta mig kolla på lite rådjur som gick o strosa tiden gick o det börja mörkna så sikten började bli lite dålig men såg hyfsat i siktet o rätt som det är så kliver en räv ut på gärdet följer den i siktet runt 150m rätt va det är så försvinner den o jag letar o letar med siktet o rätt va det är så ser jag räven som sitter o tittar åt mitt håll ser bara en mörk siluett men är helt säker att det är räven har bra stöd mot torn kanten riktar in siktet o låter skottet gå då jag är helt säker på o träffa skulle inte skjuta annars då jag tycker att det är lite för mörkt för mig o leta efter räven så går jag o hämtar krut skickar i väg han o hann hittar den snabbt jag kommer fram o känslan jag får nu när jag ser va som ligger där är jävligt illa krut bökar o sliter i en hare från o vart jävligt glad o manat på krut o få syn på haren så haglar svordomarna faan tänk om det hade vart non annans hund det var i alléfall en jävlig olust känsla som genom syra korpen nu gick det här bra o vad jag lärde mig av det här som jag redan visste men gjorde än då

Jag kommer aldrig aldrig skjuta om jag inte ser tydligt vad det är jag skjuter på.

Mvh.

ursäkta men: OJ JÄVLAR!

Väldigt starkt av dig att våga skriva det här.. Nyttig men tråkig lärdom. tur att det var en hare ^^

Det var ju tur att det gick som det gick ändå och man blir alltid klokare av en dylik upplevelse !

Mvh

// JägarNNNNNN

Jag kan sega att det var en jävligt bra väckarklocka bedrövligt att det ska till en sån situation not som jag så innerst inne visste men gjorde än då det är så jävla oförlåtligt

Jag kan sega att det var en jävligt bra väckarklocka bedrövligt att det ska till en sån situation not som jag så innerst inne visste men gjorde än då det är så jävla oförlåtligt

Se de positivt du lär INTE glömma det i första taget.

Det är nog inte bara dig det händer. Det är lätt hänt när man har hållt på ett tag o det mesta börjar gå på rutin. Sköt en bock under liknande omständigheter för ett par år sedan, o jag var verkligen övertygad om att det var en killing tills jag hade burit den till bilen o skulle lyfta in den..

Höll på o blev sparkad ur jaktlaget pga det. vi fick bara skjuta 1 bock det året. o det där var min tredje eller nåt sånt.. :/

Men inget att haka upp sig på. Nya tag bara Flex!

Otäckt men tur i oturen ändå, nu är du lite klokare än innan.

Jag tror det kallas fenomenologi du tolkar och agerar utifrån tidigare upplevelser, detta var en upplevelse som förändrar ditt sätt att agera i framtiden, tänk positivt, det var nog egentligen en bra sak som hände

Tror de flesta som hållit på ett tag känner igen sig. För 10-15 år sedan satt jag på ett hygge och en familj rådjur kom ut, Get, 2 kid och en bock. Bocken gick först och det var riktigt skumt. Dom försvann bakom en rotvälta och när dom kom ut sköt jag den första....gissa resten Inget roligt med tanke på att det var förvisso Oktober i älgjaktstider men och hon hade två kid. Bedrövligt och nästan dumjönsstrutaktigt klantigt.

Mycket bra berättelse

Jag har en variant på ett nästan skott,

var på väg hem från passet, ser en "räv" som cirklar på en inäga och jagar möss/sork,

den ville ju aldrig stanna och jag var inte helt klar på vad det var, ett undermedvetet tvivel fanns,

visslar till för att stanna räven och då skäller grannens hund på mig,

den var ute och letade harslag.

Tja det var för nära för min smak

Flex-instämmer med övriga, man begår fel men bara män vågar att berättar om dem för att varna andra.

/Chris

!..gammhunden dunka på ett kanondrev, stod på en liten grusväg med några inägor med utsikt över drévet och njöt, efter en timme kom drevet närmare ocn närmare..ett ensamt smaljur kom långsamt farandes mellan enbuskarna, kom upp på den stelfrusna vägen, skottet föll och smaldjuret föll ihop....i september

Hjärta och hjärna spelade inte på samma plan denna dag!

Jag har en bayrare, en brun skapligt stor BRUN hund som jag släpper om jag har viltkontakt under eftersök. Det är mer än en gång som jag har tänkt RÅDJUR när jag ser den första skymten av honom när han kommer tillbaka. Jag har aldrig siktat på honom men jag har gått upp i färdigställning ett par gånger, aldrig vapnet på axeln dock så egentligen har det ju aldrig ens varit nära...

Men jag oroar mig för förhållsskyttar... Gula reflexer och blinkhalsband är alltid på under eftersök.

Såna här lärdomar är de allra nyttigaste.

Som du skriver: Tur att det var en hare och inget annat som du sköt.

Du har nog lärt dig en viktig läxa av denna händelse, men framförallt:

Tack för att du delade med dig av den!

Personligen tar jag den till mig och kommer att titta en extra gånga för att var säker på vad jag skjuter på.

Bra att du berättar Flex, vet lite hur du känner..

Haft liknande som MJK..

Okt o jakt från torn.

Ser ett par kid gå o beta bra länge.

När jag så bestämmer mig för att skjuta en av dem när de kom fram bakom den där stenen så.

Jepp.. de va geten som troligen legat därbakom hela tiden, han dock ta en av killingarna oxå när jag repeterat.

Sen...

Sköt ett smaldjur under ett eftersök på bock i augusti... en del år sen nu..

Visade sig iofs att det var den som blivit träffad, eller jag tror iallafall.. eller hoppas det....av första kulan men nog kändes det väldigt speciellt....

Efter lång spårning så släppte jag hunden (då en Münster) och hon fick kontakt direkt,

ett snävt drevvarv runt mig o där va rådjuret, såg lite av örat o nosen, pang o där låg ett smaldjur.

Va en blodutgjutelse under hakan på smaldjuret.

Om blodutgutelsen kom till av mitt skott eller splitter från första smällen som skickades på en bock av den olycksalige skytten vet jag inte...

Men där bocken stått så hade kulan gått genom, eller repat en rejäl trädstam några meter framför bocken som gick ihop med smaldjuret som jag troligen sköt senare..

Bocken hittade vi inte...

Lär alldrig få veta om det va rätt djur jag fällde...

Var på Hippens "lekplats" förra året och jag hade bägge mina helbruna Wachtlar lösa.

Plötsligt säger en av drevarna att där borta kommer 2 grisar och springer....

Tur att han inte satt på pass och var beväpnad.

Mvh/ Gorm

Jag har en bayrare, en brun skapligt stor BRUN hund som jag släpper om jag har viltkontakt under eftersök. Det är mer än en gång som jag har tänkt RÅDJUR när jag ser den första skymten av honom när han kommer tillbaka. Jag har aldrig siktat på honom men jag har gått upp i färdigställning ett par gånger, aldrig vapnet på axeln dock så egentligen har det ju aldrig ens varit nära...

Men jag oroar mig för förhållsskyttar... Gula reflexer och blinkhalsband är alltid på under eftersök.

Jepp.. där har vi eftersöksnördar mycke o tänka på...

Skyttar som vill gå med, taggade förhållskyttar osv.

Stressade situationer.

Har som du mer än en gång varit påväg o komma i färdigställning på allt annat än det som ska skjutas.

Även lossat ett o annat tveksamt skott...som jag ångrar...

Än har ingen hund skadats men det har varit rätt nära nån gång...

Kanske sitter det i ryggmärgen var gränsen går men....

Jepp.. där har vi eftersöksnördar mycke o tänka på...

Skyttar som vill gå med, taggade förhållskyttar osv.

Stressade situationer.

Har som du mer än en gång varit påväg o komma i färdigställning på allt annat än det som ska skjutas.

Även lossat ett o annat tveksamt skott...som jag ångrar...

Än har ingen hund skadats men det har varit rätt nära nån gång...

Kanske sitter det i ryggmärgen var gränsen går men....

Skönt att det inte bara var jag... Det är jycken jag har i min bild här till vänster jag menar, tänk er den killen i hög hastighet genom sly... Det är så likt ett rådjur det bara kan bli och om JAG reagerar med att lägga tyngden på vänsterfoten, knäa ned en tum och göra mig färdig för skott ungefär som en skeetskytt som skall ropa fram duvan... vågar jag i mina mörka stunder knappt tänka på förhållsskyttar som blivit ibankade att på skadat vilt är all skottlossning tillåten

Att hjärnan kan spela oss spratt är väldigt bra att veta jag har faktiskt gjort ett misstag redan denna höst Jag hade just hittat en stor balgrop med fjädrar från en tjädertupp då hunden börjar skälla några hundra meter upp i ett berg med stenblocks terräng och i sådan terräng har jag ofta skjutit gamla tuppar så jag kände mig redan då säker att det var tuppen jag sett lämningar efter som hunden nu skällde.

Får syn på hunden på drygt 50meter och börjar granska trädet ser rätt snabbt något som inte hör till trädet och kollar i siktet med 9x då ser jag klart ryggen på tuppen och det bruna där vingarna går ihop. Tar sikte högt i ryggen och kramar skottet det får "tuppen" att rasa ur trädet men det är så tätt att jag inte riktigt ser men tänkte på att det inte hördes några knäckta kvistar eller dunsen i backen som man brukar höra, så jag går fram direkt utan att hämta säcken där står hunden med en stor mård i käften som fått ett skott i sidan rakt i bogen. Nu hade jag givetvis skjutit denna även om jag sett att det var en mård men det visar att man kan bli lurad och speciellt då man tror sig veta vad det är för djur som förväntas innan man sett det.

Jag har även en tråkigare historia då en av mina tidigare finnspetsar blev skjuten på en rävåtel när jag gick ut och rastade hundarna efter en sen natt på krogen. Hon överlevde men fick operera bort en del splitter från kulan så det är nog nyttigt att tänka på att vi alla kan göra misstag och trots att man känner sig 100% säker på vad man ser kan det vara fel ändå.

(Hoppas inga jaktmotståndare nyttjar en sån här tråd)

Jag va nånstans mellan 13-15år. Farsan och jag gick i månskenet på varsin åker för att få tag i nån månskenshare.

F*n va taggad jag va ! på vägen att bli en framtida jaktidiot.

Ser plötsligt ett par haröron framför mig i plöjorna. Lägger an men tänker , "tänk" om det bara är ett par grova grässtrån.

Visslar till, öronen sänker sig, för att åter resa sig uppåt. Lägger kornet precis under så att halva svärmen ska ta i huvudet igenom snötäcket.

PANG ! Och det blev mörkt över allt i snön. Det var jord som flög och la sig runt skottplatsen. Öronen som senare visade sig vara "rävarömper", ett ogräs som svajade i vinden.

Hade en hel del och förklara för min inte allt för stolta far då vi senare träffades.

I dag skjuter jag bara på det jag vet !!!

Även jag har taggad jagat månskenshare med 22 wm. Såg en rörelse och en hare som kom skuttande i äldre gräs som stod upp trots snötäcke. Tillslut stannade haren och jag bedömde det som knappa 100 m.. höll högt tror jag och skickade iväg en 22 wm kula.

Då slutar haren skutta och börjar gå i stället och då såg jag omedelbart att det var en ensam killing jag skjutit på.

Den går 50 m och lägger sig sedan. Hela själen vrålar ångest, allt var bara fel. Går frammåt och inne på 30 meter reser sig killingen och ställer sig och tittar på mej. Vilken normalt funtad människa i min sits hade givetvis sänkt rådjuret men inte jag, djupt rotat att det var fel vapen och viltet var fredat då det var mitt i natten.

Rådjuret knalla iväg och jag gick fram till legan och såg en blodfläck.

Hem efter annat vapen och hund, sköt killingen i legan efter att ha spårat knappa 150 meter. Fyy vilken ångest!

Mvh!

. Fyy vilken ångest!

Mvh!

huu!! jodu! fyfan det där lät asigt det...

Själv avstod jag ett par skott på älg i förrgår, men man kan som sagt aldrig ångra ett aldrig avlossat skott...

Mvh

Jag stod och passade på taxens drev för att antal år sedan när jag plötsligt fick se ett par rävöron sticka upp bakom en liten kulle kanske 70 meter bort.

Jag stod högt själv och la korset mitt emellan öronen och inväntade att räven skulle komma närmare då den lyfte huvudet lite så jag drog iväg en pärla och öronen fösvann. Taxen kom närmare och plötsligt gick get och kid förbi mej , efter kom taxen....Nähä han drev inte räven...

Samtidigt som jag började fundera på vad som hände egentligen hörde jag någon nere mot gärdena och stallen börja ropa panikslaget på en hund....

Nu började jag bli lite orolig och svettig, visst fan var det väl en räv jag sköt?

Det var 70 jobbiga meter innan jag kom fram till räven som fått en pärla mitt mellan ögonen.

Jobbiga minnen...

Peter

Samtidigt som jag började fundera på vad som hände egentligen hörde jag någon nere mot gärdena och stallen börja ropa panikslaget på en hund....

jobbiga minnen...

Peter

Kanske ropade på sin tama räv