Har sett ett antal hundar testas/tränas i grishängn och vad det gäller laikorna så har i regel östlaikorna samma arbets sätt som en jämte oavsett om det är rovilts linjer bakom eller inte, vilket i mina ögon är sorgligt att se. För öst laikorna går det ju rätt bra på älgproven men till vilket pris

Nu till det jobbiga (Musköt blunda nu vill inte höra en massa dumma komentarer ) För västlaikorna ser det däremot bättre ut,är i regel mer intensiva, jobbar närmare/rörligare provoserar grisen på ett helt annat sätt samtidigt så har det inte gått lika bra på älg proven.

/Peter

Får väl vara tacksam för det lilla, slapp i alla fall draghunds komentarer

För västlaikorna ser det däremot bättre ut,är i regel mer intensiva, jobbar närmare/rörligare provoserar grisen på ett helt annat sätt

Provade Funny i hägn för en vecka sedan och kan ju inte påstå att detta stämde.

Så det var väl därför jag valde en lite lägre profil.

Kul diskussion! Håller egentligen med om att många västlaikor är mindre "jämtifierade" är många öst. Men samtidigt tycker jag att det är större spridning inom öst, på gott och ont. Där finns helt klart hundar/linjer som i alla fall jag har svårt att särskilja från jämthundar; oerhört jämna jaktlustmässigt, väldigt lätta att få till på älg, tidiga i jakten etc. Det låter bra, men vad jag upplever är att dessa hundar samtidigt ofta har mindre dådkraft, mindre skärpa och mindre intresse för rovvilt. Detta är ju egenskaper som INTE belönas på älgproven, tvärt om är dessa hundar ofta lite i hetaste laget för säkra stånd på upptagsplatsen etc. I valet mellan älg o björn väljer de det sistnämnda. Jag är övertygad om att Bengt B INTE har ett rent älgfokus, då hade hans hundar inte varit som de är! Då hade man inte skjutit björnarna. För honom är älgmeriten en nödvändig del, men att det finns fler, t ex är det ju ofta ett jäkla bra klipp i hans hundar. Så tror jag i alla fall – jag är grymt imponerad av hans "blick". Oavsett om man kallar det "allround" eller ej så tror jag att man (i aveln) ska lägga fokus på de hundar som har förmågan att effektivt jaga både älg och rovvilt/gris. Då räcker det inte med enbart jaktlust, vi behöver hundarna med det där extra, de som är beredda att offra en del, de som ger sig in i tätningarna även om där står en ilsken galt, de som får något huggormsaktigt i blicken när det vankas rovvilt, de som inte kutar till bilen när husse möter en björn, de som aldrig släpper ett skadat djur. Till att finna dessa hundar räcker inte älgprovet. Det behövs avelsinstrument som kompletterar, eftersom vi alla inte har blicken hos sådana som Bengt Byström, Ulrik Thureson eller Lars Svanberg.

Kul diskussion! Håller egentligen med om att många västlaikor är mindre "jämtifierade" är många öst. Men samtidigt tycker jag att det är större spridning inom öst, på gott och ont. Där finns helt klart hundar/linjer som i alla fall jag har svårt att särskilja från jämthundar; oerhört jämna jaktlustmässigt, väldigt lätta att få till på älg, tidiga i jakten etc. Det låter bra, men vad jag upplever är att dessa hundar samtidigt ofta har mindre dådkraft, mindre skärpa och mindre intresse för rovvilt. Detta är ju egenskaper som INTE belönas på älgproven, tvärt om är dessa hundar ofta lite i hetaste laget för säkra stånd på upptagsplatsen etc. I valet mellan älg o björn väljer de det sistnämnda. Jag är övertygad om att Bengt B INTE har ett rent älgfokus, då hade hans hundar inte varit som de är! Då hade man inte skjutit björnarna. För honom är älgmeriten en nödvändig del, men att det finns fler, t ex är det ju ofta ett jäkla bra klipp i hans hundar. Så tror jag i alla fall – jag är grymt imponerad av hans "blick". Oavsett om man kallar det "allround" eller ej så tror jag att man (i aveln) ska lägga fokus på de hundar som har förmågan att effektivt jaga både älg och rovvilt/gris. Då räcker det inte med enbart jaktlust, vi behöver hundarna med det där extra, de som är beredda att offra en del, de som ger sig in i tätningarna även om där står en ilsken galt, de som får något huggormsaktigt i blicken när det vankas rovvilt, de som inte kutar till bilen när husse möter en björn, de som aldrig släpper ett skadat djur. Till att finna dessa hundar räcker inte älgprovet. Det behövs avelsinstrument som kompletterar, eftersom vi alla inte har blicken hos sådana som Bengt Byström, Ulrik Thureson eller Lars Svanberg.

Håller med med den lilla erfarenhet jag har.

Jag tror inte heller att Bengt har ett rent älg fokus. Det som jag blev förvånad över var hur tydlig han var med att han ville ha sina hundar meriterade på älg. Sen så hade han ett helt annat synsätt på laikorna än i stort sett alla andra jag pratat med. Eller också så var det bara så att han satte andra ord på det hela. Visst är det så att man måste imponeras av hans blick så är det faktiskt med många framgångsrika uppfödare och jag är jätte tacksam för alla av dem som jag har fått träffa och diskutera med.

Ulrik Thuresson i Kraddsele föder väl upp laikor med inriktning på älg och björn? Finns väl en del "Vindelfjällare" som utmärkts sig på älgprov. Laikor känns som en ras som man styr mycket med bössan. Det man skjuter skäller den sen. Iofs så är det väl så med dom flesta raser men många raser visar svalt intresse för vilt som den inte är framavlad att jaga. Jämför man t ex finnspets och jämte så är det inga tveksamheter hos en finne om en tjäder träar medan jämten visar klent intresse eller inget alls....

Kul diskussion! Håller egentligen med om att många västlaikor är mindre "jämtifierade" är många öst. Men samtidigt tycker jag att det är större spridning inom öst, på gott och ont. Där finns helt klart hundar/linjer som i alla fall jag har svårt att särskilja från jämthundar; oerhört jämna jaktlustmässigt, väldigt lätta att få till på älg, tidiga i jakten etc. Det låter bra, men vad jag upplever är att dessa hundar samtidigt ofta har mindre dådkraft, mindre skärpa och mindre intresse för rovvilt. Detta är ju egenskaper som INTE belönas på älgproven, tvärt om är dessa hundar ofta lite i hetaste laget för säkra stånd på upptagsplatsen etc. I valet mellan älg o björn väljer de det sistnämnda. Jag är övertygad om att Bengt B INTE har ett rent älgfokus, då hade hans hundar inte varit som de är! Då hade man inte skjutit björnarna. För honom är älgmeriten en nödvändig del, men att det finns fler, t ex är det ju ofta ett jäkla bra klipp i hans hundar. Så tror jag i alla fall – jag är grymt imponerad av hans "blick". Oavsett om man kallar det "allround" eller ej så tror jag att man (i aveln) ska lägga fokus på de hundar som har förmågan att effektivt jaga både älg och rovvilt/gris. Då räcker det inte med enbart jaktlust, vi behöver hundarna med det där extra, de som är beredda att offra en del, de som ger sig in i tätningarna även om där står en ilsken galt, de som får något huggormsaktigt i blicken när det vankas rovvilt, de som inte kutar till bilen när husse möter en björn, de som aldrig släpper ett skadat djur. Till att finna dessa hundar räcker inte älgprovet. Det behövs avelsinstrument som kompletterar, eftersom vi alla inte har blicken hos sådana som Bengt Byström, Ulrik Thureson eller Lars Svanberg.

Ja, jag håller helt med Torkel!

Bengt vill ha ett jäklar anamma i sina hundar, och det genomsyrar hela hans uppfödning.

Han har ju samma blodslinje som när han hade hundar som Boris och Turbo, han håller fast vid det och parar endast med hundar med oerhört mycket jakt!

Och visst är det svårt att inte bli imponerad av honom, det är inte många valpar som växer upp hos honom som inte blir riktigt bra hundar. Han har en fantastisk känsla och han brinner för det han gör!

Brukar tänka på nåt han sa när han fick frågan:Hur gör du för att få fram så bra hundar hela tiden? Man skjuter ingen älg för dom i hundgården!

Och det är roligt, som nu när jag var upp och jagade med honom, när man säger att Astok är ju en fantastisk hund! Jo de går ju å skjuta nån älg för han med, får man till svar! Tycker det är härligt med sådana mäniskor, och jag tror att Ulrik och Svanberg är lite på samma sätt!

Vi har mycket att lära från dessa uppfödare!