Det var några år sedan nu som jag hade riktigt fin harjakt. Sista egna stövaren - jag har lite "öppet hus" för hundar som av någon anledning behöver hitta jaktglädje i skogen - gick ur tiden 2002.

Personligen så är jag tämligen övertygad om att haren försvunnit i samma takt som rovfågelstammen vuxit sig allt starkare. Jag ser väldigt ofta 6-7 vråkar Samtidigt i luften över mina marker, och de är minst sagt fenomenala på att rensa markerna från långöra.

Jag kan inte hjälpa att jag ändå tycker att det är mäktiga och magnifika fåglar, men man har ändå en viss förståelse för den äldre generationens något större jaktlust på rovvilt.

Det är ambivalenta tider vi lever i. Mycket prat i många olika media - inte enbart jaktmedia - med att man måste öka trycket på rovdjuren, samtidigt som vi ser en ökning av de större rovdjuren.

I bland får jag känslan av att man utmålar räven som syndare nr 1, för att få bort focus från gråben. Att vilja decimera vargstammen är något få människor vågar uttala, även om det svänger lite i den frågan nu, men att uppmana till jakt på våra "gamla" rovdjursarter är alls inte lika känsligt.

Jaktjournalens Rovdjurskampanj försöker t ex öka intresset av rovviltsjakt, och det är ju naturligtvis väldigt bra då intresset är så tunt som det är, men de rovdjur som fälls där har vi ju redan "kontroll" på.

Man undrar i stillhet över vilka poäng varg, ormvråk och duvhök kommer att ge i framtiden..? Eller har man från högre ort helt enkelt bara beslutat att det vore bättre ur ekologisk synvinkel att viltet hölls tillbaka av varg, lo och diverse rovfåglar än av räv, grävling, mink och mård och - mänsklig jakt?

En annan iaktagelse som jag gjorde när hustrun skulle köpa sig en ny jacka, var att i år skall det vara skinnjackor och pälskappor igen. Men i syntetmaterial!

Att ikläda sig djurhudar är högst onaturligt i dagens samhälle, men att pumpa upp olja ur marken och förvandla det till olika plaster för att sedan tillverka syntetskinn och päls - det är natur och miljövänligt, det.

Hur har allt blivit så långt ifrån verkligheten idag?

Vad driver människor att kämpa så för att förklara att svart faktiskt är vitt, att naturligt är onaturligt och att vi människor inte är en del av naturen utan någon slags "övervarelse" som sitter som ett barn med en tv-spelskontroll i handen och leker ett spel med hela naturen..? Det finns människor idag som faktiskt inte tror att människan Ingår i naturen, utan enbart styr den.

Ord som "symbios" är helt okända för dagens ungar, utan de är övertygade om att Antingen vinner djuren Eller människan, en slags sagokamp mellan det "onda" och det "goda". Att det skulle vara en "godhet" att föda upp grisar i ladugården för att sedan äta upp dem kan de inte se, även om det är en förutsättning för miljoners grisar som lever idag. Hur många tamsvin skulle det finnas om 10 år om det av någon anledning inte fanns en människa som ville äta dem?

Samma sak med debatten om hur miljöovänligt nötkött är, och att det är bättre att utnyttja åkrarna till att odla grödor som människan kan äta direkt. Människor har i alla tider haft betesdjur till att utnyttja just marker som inte går att odla just för att kunna skörda animaliskt protein där i stället. Kossor, får och getter har blivit Miljöbovar i stället för resurser i dagens sanningar.

Att en jägare stödutfodrar rådjuren är lika "hemskt" och oförståerligt, och att det skulle vara en miljövinst i många, många hänseenden att göra en vacker och varm rävboa av räven blir helt enkelt avfärdat som lögn.

Den urgamla kunskapen som fungerat i 1000-tals år, att dra - och ge - så stor nytta från naturen som möjligt, är död.

Å jag som just kände hur det drog sig mot fredag inför första hundjaktshelgen !

Skämt åsido så har du förstås rätt i sak, men jag tycker inte vi skall vara vså molokna utan stå upp för vad vi har och vara stolta över vår verksamhet och våra traditioner. I Sverige är 80 % av befolkningen för jakt, medan vi bara behöver korsa Östersjön söderut för att finna exakt det motsatta. Vi får det inte alltid som vi vill, men tro mig- ur ett Europeiskt perspektiv skall vi vara VÄLDIGT glada att vi lever som jägare i Skandinavien. Det betyder inte att vi skall slå oss till ro, men vi behöver heller inte misströsta fullständigt. På många fronter rör det sig åt rätt håll nu, och då skall vi förstås se till att surfa på det och jobba långsiktigt i en positiv anda. Vi behöver rekrytera fler jägare från alla delar av samhället för att nå ännu längre, och då måste vi också lyfta fram det positiva i större utsträckning än vi kanske är vana att göra.

Sorry om det låter som om jag sågar dig... jag håller som sagt med dig i det du skriver, men känner kanske inte riktigt samma motvind. Jo förresten- när det gäller svenskharen håller jag med om att det ser mörkt ut. Men det beror där jag bor i första hand på att man oklokt satte ut tyskharar som konkurrerar ut dem...

Å ja...såga på du. Sparka på den som ligger bara, gööör det.

Det är lugnt. Problemet är väl att det du säger är så väldigt sant. Tittar vi lite i omvärden, så ser vi en väldigt annorlunda syn på dessa företeelser, och det är väl inte allt för vågat att anta att vi kommer att närma oss de länderna alltmer.

Men pessimistiska ska vi inte vara, det har du helt rätt i. Och inte nu i början på jaktsäsongen...

Vi som jagar och även vi som själva föder upp våra slaktdjur är rätt så härdade vad gäller att få kritik för vår verksamhet, men vi har själva valt att fortsätta och göra vad vi tror är rätt.

Motvind, förresten, kan vara bra. Då ser man skiten som kommer flygande och kan ducka, i stället för att träffas i ryggen...

Ut och släpp hunden nu!