I en angräsande tråd så framförs åsikten att en forskare som bjuds in till ett informationsmöte kommer att ses som företrädare för den organisation som bjuder in honom/henne. Så ska det inte vara...

Vilken roll forskare har, och tar, är en mycket viktig fråga inom dagens viltförvaltning, med alltmer fokus på "adaptiv förvaltning" dvs att vi kontinuerligt ska utvärdera effekterna av våra förvaltningsmetoder och justera dem. Inte minst viktigt är förstås vilket förtroende man känner för forskare och deras resultat inom förvaltningen, vilket omfattar såväl myndigheter som jägarkåren i detta fallet.

I slutet av veckan så träffas vi som har viltforskningsmedel från "Forskningstjugan" (finansieras med medelmsavgifter från SJF) och viltvårdsfonden (medel från jaktkortsavgifterna, som fördelas av NV). Bland annat kommer vi att diskutera hur man bättre kan föra ut resultaten från forskningen. Det vore mycket intressant att höra forummedlemmarnas synpunkter på hur man kan förenkla den processen och och skapa större förtroende för forskarnas opartiskhet... Lovar att ta med mig dessa till mötet!

Intressant problematik som jag känner igen från min yrkesroll som forskare & tjänsteman men inom ett lite annorlunda lagrum.

För det första så är det väl givet att man i sin forskarroll skall vara opartisk. Däremot skall gudarna veta att man inte blir speciellt fet som forskare och att det därför finns helt andra drivklrafter bakom som gör att man ställer upp att jobba under de förutsättningar det innebär att vara forskare. Det innebär att forskaren har ett djupt intresse för sin arbetsuppgift och ofta en på förhand given åsikt (eller idé), även om denna via forskning kan komma att ändras.

Men hur skall man föra ut forskningen utan att uppfattas som partisk, t.ex. när man bjuds in eller för den sakens skull när man skriver något i en specifik tidskrift (oavsett om det är en branschtidskrift eller en vetenskaplig tidskrift). Min personliga åsikt är att man bör försöka arbeta brett och tämligen förutsättningslöst, men ändå anpassat. Med detta menar jag att man dels bör ge de som finansierar en vad de kan tänkas vilja ha (för forskningstjugan lite artiklar till sv jakt mm, men även till andra jakttidskrifter, för medel från viltvårdsfonden givetvis deltagande på nv-s miljödagar etc) men det kan även vara idé att försöka hitta andra vägar att sprida sina resultat. Jag ser inget fel i att man med relativt liten förändring publicerar i princip samma artiklar i olika skrifter så länge skrifternas läsegrupper kan antas vara till största delen åtskiljda. Exempel hugget ur luften - en artikel om nya forskningsresultat om hur man skyddar sina tamdjur mot rovdjur kan ju platsa i såväl en jakttidning som i tidskriften småbrukaren, tidskriften åter eller till föreningen fjällkon. Vilka resultat kan ornitologer tänkas vara intresserade av? Att arbeta förutsättningslöst med målgruppsanalyser är nog bland det absolut viktigaste tror jag. Samtidigt skall man givetvis försöka få in resultat i dagspressen. Framför allt helgtidningarna då längst lästid läggs just då. Men detta vet jag ju är rätt svårt, samtidigt underlättas det om man håller lite koll på vilka journalister som skriver vad och utifrån det så kan man vända sig direkt till lämpliga journalister. Samma arbetssät kan tillämpas visavi nyhetsredaktionerna. Nu har jag inte TV själv längre, men jag vet hur mycket folk man når om man via ett lokalinslag kan knipa åt sig några minuter av landet runt (om den forntfarande sänds) så lokalfolket är minst lika viktigt som riksredationerna men så väldigt mycket lättare att nå....

Återkommer, nu är det dags för avdelningsmöte.

kort tillägg, får se när jag hinner skriva något längre:

SvD´s understreckare är ett bra ställe som har stor spridning även inom bloggosfären. Kan man få deras redaktion att nappa på ett litet artikelförslag så får man en helvetes spridning utan att behöva anstränga sig speciellt mycket.

I slutet av veckan så träffas vi som har viltforskningsmedel från "Forskningstjugan" (finansieras med medelmsavgifter från SJF) och viltvårdsfonden (medel från jaktkortsavgifterna, som fördelas av NV). Bland annat kommer vi att diskutera hur man bättre kan föra ut resultaten från forskningen. Det vore mycket intressant att höra forummedlemmarnas synpunkter på hur man kan förenkla den processen och och skapa större förtroende för forskarnas opartiskhet... Lovar att ta med mig dessa till mötet!

Hur man bättre kan föra ut resultaten från forskningen, i det avseendet att man vet att de finns överhuvudtaget är svårt att svara på utan att veta hur mycket man har missat. Jag vill minnas att det har funnits några artiklar i Svensk Jakt märkta med 'forskningstjugan'?

Att man skulle se en forskare som representant för en viss organisation, och med det menar jag att dom skulle styra resultaten för att passa en viss verklighet, har i alla fall för mig en viss koppling till alla dessa 'kvällstidningsforskare' där saker tycks hit och dit utan någonsomhelst logisk härledning till resultaten. Kan en forskare presentera sina resultat på ett begripligt sätt utan en massa logiska glapp så finns det en stor chans/risk att jag tar det som en opartisk och korrekt rapport med opartiska och korrekta resultat och helt enkelt litar på den forskaren.

Jag är lite förvånad.

Det finns mycket inom villtforskningen som jag skulle vilja ändra på. Jag har varit och är fortfarande ofta starkt kritisk till olika rapporter som kommer ut. Men samtidigt har jag full förståelse för flera av de problemen som forskarna brottas med.

Inte sällan är ju t.ex. ekonomin en faktor som spelar in på fler än ett sätt. Så allt som oftast lugnar jag ner mig efter ett tag och inser att forskarna i fråga säkert gjort så gott de kan med till buds stående medel.

Men det du beskriver har jag ingen sympati för. Den forskare som står och talar inför en församling skall på ett för åhörarna begripligt sätt presentera resultatet av sin forskning. (Vilket gör att en och samma rapport kan/skall presenteras på olika sätt beroende på vem som lyssnar) Kan han inte på ett övertygande sätt förklara vem eller vad han representerar är han/hon i mina ögon en misslyckad forskare som kanske borde söka en annan karriär.

Eller, nu kanske jag tog i lite väl mycket... Men nog är det tänkvärt att en avdankad politiker är den som fått störst genomslag i debatten kring klimatfrågor? Detta utan att presentera något som helst nytt eller ens behöva backa upp sina påståenden med särskillt detaljerade forskningsresultat. Men han visste vilka han talade inför!

Sedan funderar jag lite på vad du egentligen är ute efter.

1: En bredare spridning av dina/era/andras forskningsresultat.

2: En djupare förståelse för resultatet.

3: Ett större förtroende för presenterade resultat hos allmänheten.

4: Dito hos beslutsfattare i olika nivåer.

5: Dito hos jägarkåren/ jordbrukare/ andra specialintressen.

6: Ett utbyte av funderingar som ökar kvalitén på kommande forskning/presentation.

Svarar du alltihop så förstår jag varför det blir fel. In a perfect world, kanske. Men annars funkar det inte så.

Du måste bestämma dig för vad som skall ligga överst i ryggsäcken. Och det kan variera från jakt tillfälle till jakttillfälle...

// Henrik

Sedan funderar jag lite på vad du egentligen är ute efter.

1: En bredare spridning av dina/era/andras forskningsresultat.

Så tolkade jag ursprungsfrågan och baserade mitt svar främst på den utgångspunkten.

Henke,

jag är inte säker på om du avser mig eller Leif, men skall ändå klargöra min syn på det hela som forskare och varför jag startade tråden.

En forskares första och största uppgift är att vara opartisk och att försöka kritiskt och objektivt samla in och analysera data. Resultaten av analyserna sätts in i ett sammanhang som ofta ges av andra redan tidigare utförda vetenskapliga studier, och tänkbara förklaringar till varför resultaten ser ut som de gör presenteras. Dessa förklaringar kan sedan prövas genom nya undersökningar av samma eller andra forskare. En fullständigt objektiv syn på verkligheten kan aldrig uppnås, eftersom vi medvetet och omedvetet är färgade av vår uppväxt, träning och erfarenheter. Däremot är det varje forskares plikt att vara medveten om detta och göra allt för att motverka att tolkningen av resultaten blir subjektiv.

När man som forskare bjuds in som expert, exempelvis till ett möte med jägarkåren, så ombeds och förväntas man ofta att utifrån sina egna och andras forskningsresultat generalisera och föreslå förvaltningsåtgärder. Självfallet är det också ofta just det som intresserar åhörarna. Forskaren sitter nu i en expertroll, där han/hon självfallet fortfarande har samma krav på sig att göra sitt yttersta för att förhålla sig objektiv och tydlig med vad som är (välgrundade) spekulationer och vad som kan backas upp av data och resultat.

Forskarens roll och ansvar skall vara kristallklar för forskaren efter genomgången forskarutbildning (dvs man har avlagt sin doktorsexamen). Rent praktiskt blir det dock lätt otydligt utåt när man bjuds in som expert av en intresseorganisation, eller ett företag, och kanske dessutom har delar av sin forskning finansierad av samma organisation.

Hur man som forskare, respektive som forskningsfinansiär, bör agera för att slå vakt om trovärdigheten för resultaten är i mina ögon väldigt viktigt. Om man exempelvis genom en luddig rollfördelning på ett möte skjuter trovärdigheten för såväl forskningsresultat som en förvaltningsmodell i sank, så är det ett väldigt resursslöseri.

Forskarens roll och ansvar skall vara kristallklar för forskaren efter genomgången forskarutbildning (dvs man har avlagt sin doktorsexamen). Rent praktiskt blir det dock lätt otydligt utåt när man bjuds in som expert av en intresseorganisation, eller ett företag, och kanske dessutom har delar av sin forskning finansierad av samma organisation.

Här blir det då väldigt viktigt att som forskare välja att ange detta. Själv känner jag mig nästan som en apa när jag gång efter annan presenterar mig med namn+titel och att jag är finansierad av naturvårdsverkets ramprogram xxx som syftar till yyy.

Hur man som forskare, respektive som forskningsfinansiär, bör agera för att slå vakt om trovärdigheten för resultaten är i mina ögon väldigt viktigt. Om man exempelvis genom en luddig rollfördelning på ett möte skjuter trovärdigheten för såväl forskningsresultat som en förvaltningsmodell i sank, så är det ett väldigt resursslöseri.

Rätt och riktigt.

Man kan ibland önska att gamla utlysningar om forskningsmedel borde ligga kvar så att man lättare kan gå tillbaka och se hur de var uttryckta, vad som lyftes fram i utlysningen och inte minst vilka medel som fanns tillgängliga. Hur skapar man lite bättre transparens för hur forskningsmedel fördelas/prioriteras?

Och hur gör man för att visa varifrån forskningsmedlen kommer, allt för ofta hör man uppfattningen att det skulle vara skattepengar som ligger i bottnen för t.ex. viltvårdsfonden.

Forskarna gör och redovisar vad de kommer fram till rent vetenskapligt, alla orkar inte läsa igenom allt, en del vill veta kortfattat en del något mera, att rediovisningen gick att ladda ner i kanske tre olika verisioner på SjF hemsida.

Många har blivit brända på dålig forskning (läs vinklade resultat) man har i undertexten förstått resultatet redan innan det har börjat, forskarna och NVV hävdade med en dåres envishet att det fanns bara 300 björnar i landet, tills jägare gjorde en egen ``forskning´´ och kunde få in dna från betydligt fler individer, lodjuren inventerar dessa forskare genom spår och ser man inga spår finns det inga lodjur, dessa snöfattiga vintrar som varit ger på detta sett en mycket skev bild av verkligheten av antalet individer, sen har det riktats kritik på hur man gör dessa spårinventeringar, men det är detaljer.

Kort och gott!

Presentationen av resultate!

Vad ska man forska om!

Hur tänker man gå till väga!

Outdoor

Hur man som forskare, respektive som forskningsfinansiär, bör agera för att slå vakt om trovärdigheten för resultaten är i mina ögon väldigt viktigt. Om man exempelvis genom en luddig rollfördelning på ett möte skjuter trovärdigheten för såväl forskningsresultat som en förvaltningsmodell i sank, så är det ett väldigt resursslöseri.

Håller med till 100%. Det är t.o.m. så grundläggande att jag som jag skrev ovan inte har någon som helst sympati för den forskare som misslyckas med just detta.

Om jag skall bli lite mer detaljerad i min analys av varför jag själv ofta mistror forskning så handlar det om öppenhet.

Någon skrev ovan att man skall uppge varifrån medlen kommer. Detta är för mig en självklarhet.

Sedan finns det inom all forskning en hel del brister. Har studien i sig påverkat villtet? Vad finns det för troliga/möjliga "fel" i det statistiska uttaget. (Har jobbat en del med kvalitét inom industrin och felaktiga undersöningsresultat handlar till väldigt stor del om att urvalet inte varit så slumpartat som man trott) Har någon annan gjort liknande studier med annat resultat.

Vad skiljer? Görs någon uppföljande studie? Hur?

Genom att vara öppen med dessa brister vinner man i trovärdighet.

Bara för att ta ett exempel: Björnspillningsinventeringen i Jämtland.

3000 av drygt 5000 prover valdes slumpmässigt ut för analys. Det har varit väldigt svårt att få veta hur detta slumpvis urval gick till. Det har sedan proverna togs skjutits ett stort antal björnar. Trotts att jag påpekade möjligheten redan när beslutet att bara analysera 3000 blev offentligt har (åtminstone till för drygt ett år sedan) ingen av de skjutna björnarna kontrollerats för att se om de fanns med bland de individer man hittade i undersökningen. Inte heller har jag trots kontakter med länsstyrelsen i Jämtland fått se de beräkningsmodeller som hänvisas till i undersökningen för att beräkna antalet troliga individer i den totala populationen. Det finns ett antal jaktområden som trotts att de ligger mitt inne i kärnområdet inte har skickat in några prover.

(Hur smart det är kan vi diskutera i en annan tråd...) Man nämner ingenting om hur man kontrollerat om detta beror på att ingen spillning hittades eller på något annat. ( T.ex. hastigt insjuknande av den ansvarige som gjorde att det missades i minst ett fall)

Jag är inte säker på att resultatet hade blivit annorlunda om man hanterat frågan på något annat sätt. Men att inte ta upp de eventuella bristerna vid en presentation gör ändå att förtroendet för resultatet minskar.

Tar vi fram den gamla undersökningen som visar att 50% av alla vargar som dör, dör av tjuvjakt så blir jag gråhårig.

Maken till dålig rapport har jag aldrig sett och jag begriper inte att de ansvariga inte krävde pengarna tillbaks.

Tar vi älgförvaltningen (som jag antar ligger dig närmare om hjärtat?) så har jag i undersökningar kring betesskador aldrig sett någon information om hur väl skogsägaren i fråga rättat sig efter de regler som finns om att spara kantzoner kring vattendrag och myr.

Detta är bara exempel. Stirra dig inte blind på dessa. Det jag efterslyser är alltså öppenhet. Både med varifrån medlen kommer, vad man haft för målsättning med forskningen, vilka brister man själv upplever (och fått påpekat av andra) och vilken uppföljning man gör för att utvärdera om man hade rätt. Då kommre du i alla fall att vinna mycket förtroende hos mig och troligtvis också hos andra.

MVH // Henrik

PS Förslag ovan om länkar från förbundets hemsida med rapporter i olika "nivå" är jätte bra!

Tackar för tydliga påpekanden! Jag skall ta med mig detta, och annat som nämnts ovan, till diskussionerna och även förmedla det direkt till dem som hanterar forskningskommunikationen.

Mycket av vad du efterfrågar är sådant som det absolut krävs att man redovisar i forskningsartiklar för att publicera resultaten. Där finns alltså detaljerna, men först när artikeln är publicerad. Det tar inte sällan ett tag (= år...) även efter att artikeln är färdigskriven, så man kan onekligen få vänta en stund på att läsa om resultaten. Där kräver också i princip alla finansiärer att man redogör för vem som finansierat forskningen. Samma sak gäller inte sällan när man håller föredrag. Vill man ha nya medel så sköter man detta... Flertalet jägare lär knappast vara intresserade av denna detaljrikedom och diskussioner om statistiska metoder på engelska, men genom Pertans förslag om tre nivåer kan detta hanmteras på ett bra sätt. Det bör inte vara nåpgra problem att även lägga ut forskningsartiklarna framöver; vi går alltmer mot fri tillgång till forskningslitteratur på nätet.

Inom SJF så arbetar vår avdelning Vilt & Vetande med att kommunicera resultat från forskning som vi finansierar, men även andras resultat. Vår publikation "Viltforum" tar också bland annat upp kunskapsöversikter över forskningsresultat, och åtminstone för det första numret (som jag skrev) finns det även en kortare och mer lättillgänglig variant utan 200 referenser osv.

Jag skall ta upp den gamla björnhistorien också med kollegorna.

Öppenhet är som jag ser det en självklarhet, men vi kan som forskare inte alltid släppa ifrån oss resultat innan vi anser oss vara klara att publicera dem. Gör vi det så går de inte att publicera i tillräckligt bra tidskrifter för att vi skall få nya forskningsmedel. När vi analyserat och skrivit färdigt skall dock allt vara öppet, och idag så är man till och med ofta tvungen att lägga ut sina rådata på nätet. Så var det inte förr...

Vet inte vad passningen om älgförvaltning kom ifrån... har du tappat in i min dator ? Du har kusligt rätt i vad jag just läser om i alla fall... och jag har pratat just kantzoner halva helgen.

Outdoor

Visste du inte att jag jobbar på FRA? ;-)

Nej skämt åsido.

Jag har ett konkret förslag till.

Det här exemplet gäller älgförvaltning men kan tillämpas överallt.

När arbetet kommit en liten bit på vägen. (Men helst innan själva data insamlingen) samlar man en liten referensgrupp.

För älgförvaltning blir det repr för jägare, skogsägare, jordbrukare?

Viktigt är att dessa personer är utan koppling till uppdragsgivarna. (Eller minimal koppling)

Alltså vanliga "Svensson" bland de som man sedan vill vinna trovärdighet hos när resultatet läggs fram.

Jag tror nog att du kan välja "kloka gubbar/gummor" utan att gå igenom de normala kanalerna.

När sedan studien är färdig får samma grupp återigen "opponera".

Detta alltså utöver det "opponerandet" som sker av andra forskare och/eller beställare/officiella opponenter typ förbundet.

MVH // Henrik

Henke,

det var också ett kreativt förslag! Framför allt för mer storskaliga undersökningar, där vi utnyttjar jägarkåren som datainsamlare, låter det som ett synnerligen bra förslag för att skapa återkoppling och transparens.

Fler synpunkter på vad vi bör diskutera under torsdag-fredag/hur vi kan nå ut bättre?