Hej allihop och gott nytt år!

Startar en tråd där vi kan dela med oss av våra bästa jaktupplevelser under det gångna året! Jag tror det kan bli intressant och rolig läsning!

Bara att dra igång!

Mvh Östen

Jag har ingen, har inte ens lyckats skjuta ett rådjur. så denna sässong kan lugnt sägar vara den sämsta sedan jag började jaga för 20 år sedan

Att Zelda vaknat till och jagar bra. Även att en av hennes avkommor som inte ens är 7 månader redan jagar rejält med skall

då ja skjöt första älgen för kompisens hundar + första djuret för en i jaktlagets unghund

Utan tvekan den dag vi sköt 4 vildsvin för Arrow i första såten och 3 för Målke i andra såten och jag tre av dessa!

Minst sagt magert resultat 2009, men ändå ett riktigt vackert jaktår. Bästa upplevelsen?? När Rix, farsgubbens tax, driver samma bock två helger på raken och den gamla bocken är så rutinerad att han inte går i skottläge, viker undan från skyttarna, dubblerar bakåt och startar om hela karusellen. Allt i lungt tempo. Men Rix, han tappar inte utan hänger på. Sist stod bocken cirka 50 meter från passet rakt in i skogen och skällde ut en jaktkamrat!

Hatten av till gammelbocken, lite tid kvar att tampas med han.

Är utan tvekan den att jämt tiken börjat fungera på ålderns höst 6 år nu (fattar inte att jag orkat vara så tålmodig)

Jag fick skjuta 3 älgar (1st 11pinnare samt 2 kor)

Efter mkt fina jobb allihopa ! så man får hoppas att det fortsätter nästa höst

Det måste vara

1 min double på dov under julhelgerna

2 Karl Ö.s perfekta dubbelsmälla på dov under samma jakt, jag hade ju första parkett till den showen.

/Christian

Absolut hemvärnsövning i september.

Suttit på pass en hel vecka, knappt sett ett djur. kl.3 den sjunde jaktdagen kommer ko med kalv ut i stora kraftlinjen som jag sitter i. 7 skott senare har jag och grannpassaren fällt ekipaget. Det var sann jaktglädje!

Om ja ska bidra så måste de nog bli en upplevelse innan jakten startade...

Jag var ute med unghunden i skogen, han var ca 8 månader.

Jag tror de var tredje gången som ja var och tränade på vild fågel. Hur som haver hade ja gått en stund utan att något hade hänt...när ja tillslut får se lite tecken på liv (några gropar å ett gäng med fjädrar.

Inte långt efter de så ser jag hur hunden smyger och efter ett par meter så står han TOTAL lycka.

Jag smyger mig fram och hinner stå brevid han i ca 10 sek innan han släpper och avancerar fram ca 25-20m och fattar nytt stånd. Jag smyger på igen och står brevid i ca 20 sek innan jag manar på han.

Upp kommer en tjäderhöna och i samma veva som jag har konstaterat att hunden är kvar på plats så brakar de till utta helvete 10 m åt höger från mig i de tjockaste ris och björksly man kan tänka sig!

Å de var så jävla tur att jag gjorde mina behov innan jag åkte ut i skogen för annars hade jag garanterat gjort i byxan

De som brakade till då? Ingen aning om vad de va...men ja kan bara tänka mig, mest troligt en älg men de kan lika gärna ha varit en björn då de tidigare under sommaren hade setts björn i de området ett flertal ggr.

RÅDJUR!!!!!!!!!!!

Eller så är det bara jag som är insnöad... troligen det sista.

Höstens bästa jaktminne.

Jag går i ett tätt björkesly med inslag av gran och Freja söker halvvdant. Jag sätter mig och väntar in henne då hon varit borta längre än vanligt. Då börjar smågranarna röra på sig endast 5-6 meter ifrån mig. Minst 2 grisar går loss och jag önskar mest av allt att nu hunden ska komma tillbaka. Det gör hon och det blir drev som går in på grannmarken, ca 5 minuter. När hon kommer tillbaka går vi mot där hon tog upp och där skallar hon grovt . Vinden ligger rätt så jag klampar in rätt nära, ungefär 5 meter. Hon skallar ett par skall i stöten, sen rör sig granarna och hon flyttar. Jag har lakt mitt focus på ett ställe, ca 5 meter i granet men kan inte se grisen. Då skäller hon till ett par skall just bredvid mig och jag ser grisen på knappa 2 meter, reflexskott och grisen faller livlös. Den gris jag focuserat på går loss och Freja väljer att lugga död gris istället för att driva men jag är nöjd ändå . Det sista "ståndarbetet" tog omkring 10 minuter och var sjuukt spännande.

Måste vara när jag var på väg över ett hygge en vindstilla dag i början av November, stannar till vid några träd som har lämnats mitt på hygget när en stor flock orrar lättar från hyggeskanten och slår sig ner runt omkring mig 150-250 meter ut. Där står man med en .22 WMR inskjuten på 80 meter och funderar på vad för last man ska göra sig av med för att kunna hänga på ett nytt sikte på .222an.

Själv har jag många jaktminnen från förra säsongen.. Även fast jag inte ens fällt en kråka. 

Jag sitter i ett älgtorn och hör plötsligt hunden komma på ett par älgar. Känner på mig att det skall komma ett älgmöte och sitter på helspänn. Plötsligt rusar en älgko ut på ytan bakom en ridå av björkar och jag inväntar tills hon skall komma fram till slutet av björkarna och jag kan komma till ett säkert skott.. Tänkte; "Nu jävlar får jag skjuta min andra älg!" Och förberedde sig till att skjuta, men när jag skulle osäkra slant jag och det kom fram ett tydligt KLICK från flaggsäkringen. Skogen blev plötsligt så tyst att jag hörde hjärtats dunkande och jag såg till min förtvivelse att kon tvärkastade och var på väg mot ena morbrorns pass.

Satt som på nålar tills jag hörde hundens skall igen. Morbror hade även han släppt älgkon då det var för dåligt röjt även på hans pass...  Nu satt jag 10 meter från en av de tätaste skogar jag någonsin befunnit mig i och sett när jag hörde hur grenar knakade och jag höjde återigen geväret, denna gång utan säkring. När jag ser älgarnas ben och underkropp när jag känner att vinden vänder och jag tänker; "FAN! Nu kommer ju älgarna känna min doft." Älgarna stannar och grymtar till och de tvärkastar även de om och försvinner in i skogen igen. Efter ett tag kommer hunden och jag ropar till hundföraren att jag tar har hunden uppe hos mig. 

Sen var den dan förstörd. 

det måste vara när jag var ute med hunden i mitten av sept...vi gick efter en ripkull som vi hade flera fina jobb på men dom lyckades hela tiden ha granar emellan sig och bösspipan så inget skott vart lossat men fick blåsa fast hunden vilket funkade bra...fick några stötar där jag fick blåsa fast hunden igen och vi följde efter så ser jag hunden stå igen på en av fåglarna men den går upp i skydd av träd igen . 5sek senare står hon för en till ripa vilken oxo går upp i skydd av träd IGEN! ser sen hunden ta en löpa ut mot en liten öppning i myren . Tänkte nu eller aldrig smäller det.jag skickar på hunden blir lite paff då floget låter betydligt tyngre än ripan jag var inställd på och jag smäller iväg och ned trillar en fin Tjäderhöna...3:e ripan hittade jag igen 20 m bort bakom en yvig gran....men ´mörkret sänkte sig över myren och jag hade 2km kvar till bilen. nöjd var jag och stövlade på ,så märkte jag plötsligt en tjäderhöna på backen och ser i samma veva att hunden står för den .paff stod jag där och tjädern lättade med en rungande eftergång som följd då jag inte hann sätta pipan i mun=) men skit samma jag var nöjd

detta var en av många bra dagar i skogen för året. finns många mindre bra dagar oxo=)

Helt klart den 16 agusti när marcus här på forumet sköt sin första bock på mina marker.

Det är härligt att se den glädjen som kommer fram när man ser djuret ligga på marken

Hela semestern på Nya Zeeland, idel jaktminnen......(Sydön denna gång)

Hade inget vapen med denna gång, lånade vapen av kompisar.

Det är lite annat stuk på jakt- och vapenlagar, ibland ser man ut så här men för det mesta

Raggarö

Helt klart den mest uppseende väckande upplevelsen var att få vara med om att fälla över 300 kajor på ett par timmar i Roslagen i somras med trevliga vänner. Om det var jakt kan man iofs tvista om.

Fågeljakt i Tåkern var en annan av höjdpunkterna -09.

Gässen blev sådär men mitt ute på sjön sköt vi slut på ammon tyvärr annars hade vi nog suttit där en

Dubblén på gris i måndags var ytterligare en höjdare.

Det finns mycket.

Älg jakten var årets besvikelse

/Lasse

2009 får ses som en kickoff från min sida. Har inte lagt särskilt mycket mer tid på jakten i år om man ser till andra år, dock så märker man att det börjar gå bättre nu Ska man se till någon speciell upplevelse så får jag hävda att bocken jag sköt i Augusti var det som jag minns bäst.

Morgonen den 16 augusti, min första bock jag skjutit. Som dessutom var guld

På kvällen skjöt jag en till, som var silver

Mitt Bästa Jaktminne 2009

Pyrschen har hållit på i ca 1 månad. Dagen innan såg jag en stor 6-taggare på en åker i mina barndomstrakter kring Lönashult i södra delen i Alvesta kommun,Kronoberg. Dagen efter bestämmer jag mig för att försöka få en chans på honom. Det hela börjar med att jag på väg till mitt pass möter en motionär med hennes hund då hon står och språkar med min mor även hon med hund. Jag säger till min mor att hon inte ska gå förbi just där jag står och sen fortsätter jag lite längre ner på vägen. Jag parkerar bilen ca 100 m från passet och smyger fram den sista biten. När jag kommer fram så har jag en stor åker till höger med en backe mitt på och till vänster ligger en mindre åker, lite högre i nivå. Jag tar pass i ne´dre änden av den vänstra åkern då jag siktat bocken på den högra åkern dagen innan. Men det vill sig inte alls, min mor missförstod mig och kommer lungt gående med sin hund bara 10 meter från mig, 15 min senare kommer markägaren och kör förbi, först åt ena hållet och sen tillbaka. Strax därpå så börjar det ösregna, viseligen försvinner ju myggen men det blir inga rådjur på pyrch i ösregn så jag bestämmer mig för att ge upp. Kör tillbaka till mina föräldrar och pratar lite med dom innan jag ska köra hem. Strax innan full skymning kör jag hemmåt. Men efter bara en kilometer så får jag syn på 5-6 rådjur på en åker utmed vägen, det har nu slutat regna så jag tänker att jag ska ge det en chans till innan kvällen. Åker och ställer mig på samma ställe igen fast lite mer mitt på åkern vid en gärdsgårdsstolpe. Efter ca 10 minuter så hör jag ett skall till vänster om mig och jag vrider sakta på huvudet och tittar ner mot ett skogsbevuxet kärr, då ser jag i ögonvrån något som rör sig bakom mig. Jag vrider på huvudet helt om och ser ca 40 meter bakom mig så står den 6-taggaren jag sett kvällen innan. Jag vågar inte röra en fena och pulsen rusar i höjden. Darrande och med kraftigt bultande puls står jag med ryggen vänd mot bocken. Efter ca 2 minuter så sätter bocken ner huvudet för att beta och då tar jag min chans. Jag snor runt på en fot och samtidigt lyfter jag min 6,5x55 och trycker av. Bocken kryper ihop i skottet och snor runt 180 grader och ge sig iväg in mot skogen igen. Efter bara 50 meter så fastnar han in taggtråden och landar i en gran. Det börjar nu bli bra mörkt och jag inser att hade jag väntat 15 minuter till så hade jag inte kunnat skjuta.

Detta var den första bock jag skjutit och även det första rådjur. Hornen ska snart bedömmas av jakvårdskonsulent Elias Turesson. Men det han har sagt innan så får hornet full pott gällande skönhet och symmetri. Enligt min digitala köksvåg så väger trofén efter 3 mån torkning ca 330 gram, lite tråkigt med tanke på att ett av kriterierna för bronspeng är att hornet väger 350 gram.

Men jag är väldigt nöjd med min första trofé och vilken upplevelse sen...

10-11 Januari 2009

Say no more

(+ var att mongobohman inte kunde vara med... )

att jag 13 oktober sköt mitt första vilt en älg kviga

en upplevelse ja alldrig kommer glömma iaf,

drygt 120 m och lunkande älg,

snacka om att ja kände mej nöjd när kusin min släppte henne

för hon gick över vägen för fort och jag fick skjuta

16 aug, min första bock!

Detta var mitt första fällda vilt, så den var ju lite speciell.

12 okt, min första sextaggare!

Denna var lite mer upplevelse än premiärbocken. För mycket för att skriva ner dock, så ni får ta mig på mitt ord, spännande var det att smyga efter honom

10-11 Januari 2009

Say no more

(+ var att mongobohman inte kunde vara med... )

Får nog hänga på Mattes svar...