Jag tror säkert någon redan länkat till denna undersökning men den förtjänar nästan ett eget ämne:

http://www.jagareforbundet.se/svenskjakt/S...tod-for-jakten/

Vi har aldrig någonsin tidigare kunnat mäta en så stor acceptans för jakten i Sverige. Jag har heller aldrig någonsin sett ett större stöd för jakt i någon utländsk undersökning.

Glädjande är att vi ökar stödet i Stockholm, däremot minskar stödet något i norra norrland.

Mest glädjande av allt är att vi har ett mycket stort och ökande stöd bland yngre och medelålders. Särklassigt sämst stöd har jakten bland pensionärerna, de som är äldre än 65 år. Något man kanske kan leva med...

Orsakerna kan man bara spekulera om men det är tydligt att vi måste gjort rätt bra ifrån oss i den senaste tidens vargdebatt eller att folk helt enkelt genomskådade mediadrevet...

Särklassigt sämst stöd har jakten bland pensionärerna, de som är äldre än 65 år. Något man kanske kan leva med...

Finner det där något märkligt faktiskt..

De som har uppnåt den åldern och däröver borde ju rimligtvis vara de som har upplevt jakten som en nödvändighet för mat på bordet längre tillbaka, och borde ju i så fall vara de som har störst acceptans för jakten.

Eller tänker jag för bonnigt och enkelspårigt nu..?

Finner det där något märkligt faktiskt..

De som har uppnåt den åldern och däröver borde ju rimligtvis vara de som har upplevt jakten som en nödvändighet för mat på bordet längre tillbaka, och borde ju i så fall vara de som har störst acceptans för jakten.

Eller tänker jag för bonnigt och enkelspårigt nu..?

Njae,

Till viss del har du antagligen rätt. Men de som varit i kontakt med jakt under de förutsättningarna kanske inte såg den vackraste av jaktens sidor. Och har man inte fattat att etiken i jakten har förändrats så kanske de tror att jakten går till som den gjorde under krigsvintrarna på 40 talet. Och då kanske man int ser så positivt på jakten nu när den inte "behövs" för att få mat på bordet!

MVH // Henrik

Jag tror att Henke har något tänkvärt där. Jakten har förändrats radikalt de senaste decennierna och den allmogejakt vi bedrev för mer än 20 år sedan var kanske inte den bästa reklamen alltid?

Det finns massor av intressanta vinklar att hitta i dylika undersökningar och man finner att en del "sanningar" vi själva odlat inom jägarkåren aldrig varit sanna... Jmfr. angränsande tråd...

Kul är också att titta på de hur den politiska åskådningen påverkar uppfattningen om jakt och SJF. Utan tvekan har vi starkast stöd bland Kristdemokrater, Centerpartister och Sverigedemokrater. Även miljöpartiet ligger rätt högt. Vänsterpartister är mest negativa...

Ja ni ser, jag tänkte enkelspårigt och bonnigt.

Jo det kan nog vara så som du säger Henke, även om jag personligen inte har fått den uppfattningen från gamlingarna runt mig, att jakten var mer oetisk förr pga av nödvändigheten att få mat på bordet.

Men det är ju i mitt lilla hörn av världen det..

Sak samma, roligt att jakten går hem i stugorna runt om i landet i alla fall.

Crowfear: Jag tror vi blir lite omvänt "fartblinda" här. Själv började jag följa med farsan och släkten under den glada älgexplosionen i början på 1980-talet. Då var det inte tal om eftersök, ingen var nykter efter lunch, ingen höll jakthundar inomhus, jaktradio fanns inte, vådaskott var relativt vanliga, övningsskytte / skjutprov existerade inte... Nu kanske jag hade oturen att se en även då annorlunda miljö, men jag tror inte det.

Crowfear: Jag tror vi blir lite omvänt "fartblinda" här. Själv började jag följa med farsan och släkten under den glada älgexplosionen i början på 1980-talet. Då var det inte tal om eftersök, ingen var nykter efter lunch, ingen höll jakthundar inomhus, jaktradio fanns inte, vådaskott var relativt vanliga, övningsskytte / skjutprov existerade inte... Nu kanske jag hade oturen att se en även då annorlunda miljö, men jag tror inte det.

Kanske jag som haft en ovanlig tur med min "jaktliga" uppväxt, som sluppit en del av sånt där.

Fast en bedrövlig hundhantering, avsaknaden av radio och en skrämmande vapenhantering känner jag mycket väl igen, men kan inte påminna mig att eftersök och liknande åsidosattes, åtminstonde inte på klövviltsjakt.

Rävjakten däremot, där var tänket lite annat...

Nä, allt var inte bättre förr.

Finner det där något märkligt faktiskt..

De som har uppnåt den åldern och däröver borde ju rimligtvis vara de som har upplevt jakten som en nödvändighet för mat på bordet längre tillbaka, och borde ju i så fall vara de som har störst acceptans för jakten.

Eller tänker jag för bonnigt och enkelspårigt nu..?

Nja du tänker definitivt inte bonnigt tvärtom skall förklara varför.

Kan inte tala om hur tankarna gick om jakt i Norra Sverige tror att den där alltid varit mer "Folklig" än i södra Sverige.

Däremot så vet jag hur det var i Södra Sverige (Söder om Dalälven) & i viss mån Bergslagen.

Tvärtom vad de flesta tror så var jakten mindre utbredd i det gamla bonde samhället än vad den är idag.

Kring förra sekelskiftet så var det endast överklassen & drängar som jagade i sydsverige, bönder jagade inte .

i Bergslagen så jagade bruksarbetare även så om Bruksägarna inte tyckte om det & bedrev propaganda mot "Oskicket",

en bruksarbetare skulle gå i kyrkan på söndagar inte ränna i skogen.

Även väckelse rörelsen som spred sig som en löpeld i många delar av Sverige var mycket starkt mot jakt & med en hundsyn som idag endast finns i muslimska länder hundar var orena, skulle absolut inte hanteras.

Därav det föraktfulla uttrycket "Söndagsjägare" .

Min FarFar som var bondson från Västergötland fick mer än en gång höra :

"En Bonde skall inte ränna i skogen utan gå bakom plogen" .

Den allmänna synen var att jakten tog tid från lantbruket med andra ord en bonde som jagade var försummlig.

En bonde som jagade sågs antingen som en person som "förhävde sig" & låtsades vara som den jagande adeln

eller så höll han inte tillräklig distans till sina drängar då dessa ofta jagade.

En bonde skulle absolut inte ränna i skogen på söndagar,

utan skulle iklädd väst & klocka åka med sin hustru & husfolk till kyrkan på söndagen.

//Lasse D

På 80-talet så hade man ju i alla fall börjat tala om jägarexamen. (Infördes ju t.o.m. men var inget tvång för de som redan hade licenser) Och jag tror inte det var så många som jagade för brödfödan. OK visst utgjorde (och utgör) tillgången på villtkött en icke försumbar del av hushållsekonomin. Men det handlade nog inte om svält ifall jaktlyckan uteblev.

Gå tillbaks 20 eller 40år ytterligare så var det en annan sak. Givetvis inte överallt. Men på sina håll!

Jag har själv bekannta som berättat om att de i sina tonår (på 60 talet) mer eller mindre levde på tjuvskjuten älg som de och deras syskon drog hem. Gården räckte inte till och att gå till Socialen gjorde man bara inte på den tiden. Nej den skammen skulle varit större än att någon i familjen (vilket hände...) fick sitta några månader i fängelse för tjuvjakt.

Jag ser det som självklart att vi idag har en helt annan syn på etiken kring jakten. Skamligt vore det väl annars.

Och de som är pensionärer idag, de hade kanske sina första (och enda?) kontakter med jakten någon gång mellan 40 och 60 talen. Jag är inte alls förvånad över att det finns några procent "gammlingar" som har fått sin syn på jakt från dylika förhållanden. För det är en annan sak av det hela. Vi talar ju inte om att alla gammlingar är negativa till jakt. Utan även bland dem är det ju endast en liten del.

MVH // Henrik

Crowfear: Jag tror vi blir lite omvänt "fartblinda" här. Själv började jag följa med farsan och släkten under den glada älgexplosionen i början på 1980-talet. Då var det inte tal om eftersök, ingen var nykter efter lunch, ingen höll jakthundar inomhus, jaktradio fanns inte, vådaskott var relativt vanliga, övningsskytte / skjutprov existerade inte... Nu kanske jag hade oturen att se en även då annorlunda miljö, men jag tror inte det.

Jag kanske haft tur men jag känner inte igen mig i din beskrivningen förutom avsaknaden av jaktradio. Har jagat sen 1974 och i de jaktlag jag varit med i så har det alltid gjorts eftersök och har det varit någon berusad person så har vederbörande blivit hemskckade eller blivit placerad i jaktstugan.

Däremot så tror jag de som började jaga under "älgexplosionen" under 80-talet är mer fokucerad på att döda så mycket vilt som möjligt. När "gamlingar" som jag började jaga så kunde vi jaga flera dagar utan att se något vilt. Nu så får många yngre jägare panik om de inte fått skjuta ett antal vilt under hösten.

Jag kan även hålla med om att hundhållningen på vissa håll var under all kritik.

Men man ska ha klart för sig att den medvind vi har i opinionen idag kan vändas över en natt. Det räcker med en enda tanklös jägare som lägger upp en film med oetiskt innehåll och den stora massan av folk som är positiva kommer över natten att vara negativa.

Det jag tror är att vi mer än någonsin måste visat att vi är dom ansvarstagande, kompetenta och välutbildade vi faktiskt är.

Vi är på väg in i ett generationsbyte då en del av dom yngre 40 talisterna kommer börja lämna plats åt en yngre skara jägare, dessa unga jägare kommer hur öppna och tillmötesgående och skickliga dom än är inte ha den pondus och det självklara övertag som en äldre jägare har. För även om dom gamla allmoge gubbarna med sin drever ibland kan va lite stäva när dom blir störda av flanörer är dom endå accepterade av en stor del av omgivningen, det är något som ett ungt jaktlag inte ska ta för givet, jag själv tog över lite drygt 1100ha när jag va lite drygt 20år i närheten av Stockholm så jag har fått smaka på en del av avundsjukan och misstroendet. Då fick man göra allt 3 dubbelt bra och endå va man inte riktigt lika bra som dom innan. Gubbarna dom gjorde minsann si eller så(vilket till 90%va ren fantasi) då jag hade den stora äran att få deltaga vid en del av deras jakter.