Det går framåt! Har fått en snabbhet i stoppet som jag aldrig trodde var möjlig. Ville tvärnitar i steget på visselsignalen.

Får däremot vara lite försiktig, för han minns (ja faktiskt, han har lyckats skapa en minnesbild ) att jag varit rätt hård förut. Så kör jag för många övningar blir han lite blockerad och vill inte springa, utan går kring mig med hasande steg och bara väntar "snart kommer kommandot, lika bra att jag håller mig här". Får klura ut en lösning på det.

Vad roligt för dig! Visst är det en känsla när allt bara fungerar, det är som att himmelriket öppnar sig. Och visst är det tjusningen med hundarna, alla roliga överraskningar man får vara med om.

Lägg ut några målområden som drar. Dvs ta med ville och en dummy eller fågel till en udde eller annan tydlig punkt som du kommer ihåg och lägg apportobjetet så att ville ser och vet var den är och gå rakt där ifrån och vänd om och kör en anvisad apport mot området, upprepa detta från lite vinklar så ville har helt klart för sig att det finns ett apportobjekt vid den plattsen gå sedan ut på fältet och kör dina övningar och blir han för seg så skicka ut honom på en apport mot det här området som han då ska komma ihåg, så att du får bort hans förväntan på att du ska blåsa stoppkomando. Blir detta för monotomt så lägg ut ett par målområden till åt olika håll och avstånd så att du kan variera dig.

Använd tydliga handtecken och signaler när du skickar så har du snart dirigeringen ordnad när du kan peka på den apport du vill att han ska hämta . Lycka till hoppas du förstod något av vad jag menade.

Lägg ut några målområden som drar. Dvs ta med ville och en dummy eller fågel till en udde eller annan tydlig punkt som du kommer ihåg och lägg apportobjetet så att ville ser och vet var den är och gå rakt där ifrån och vänd om och kör en anvisad apport mot området, upprepa detta från lite vinklar så ville har helt klart för sig att det finns ett apportobjekt vid den plattsen gå sedan ut på fältet och kör dina övningar och blir han för seg så skicka ut honom på en apport mot det här området som han då ska komma ihåg, så att du får bort hans förväntan på att du ska blåsa stoppkomando. Blir detta för monotomt så lägg ut ett par målområden till åt olika håll och avstånd så att du kan variera dig.

Använd tydliga handtecken och signaler när du skickar så har du snart dirigeringen ordnad när du kan peka på den apport du vill att han ska hämta . Lycka till hoppas du förstod något av vad jag menade.

Det där var riktigt smart, tack för tipset!

Att jag aldrig tänkt på det... Pekar jag på ett föremål kan himlen rasa ner utan att han skulle märka det.

Försöker att inte nöta så mycket, har en förmåga att göra det ibland.

Grejen är att jag har en liten rädsla att han ska börja "blockera" sig såhär under jakten också, vilken fasa om han tappar gnistan och slutar springa i fågelskogen efter ett par stopp vid uppflog... gäller att inte mixtra till saker och ting, det är faktiskt första gången han visar sig ha fått en liknande minnesbild så jag är inte van problemet.

Det där var riktigt smart, tack för tipset!

Att jag aldrig tänkt på det... Pekar jag på ett föremål kan himlen rasa ner utan att han skulle märka det.

Försöker att inte nöta så mycket, har en förmåga att göra det ibland.

Grejen är att jag har en liten rädsla att han ska börja "blockera" sig såhär under jakten också, vilken fasa om han tappar gnistan och slutar springa i fågelskogen efter ett par stopp vid uppflog... gäller att inte mixtra till saker och ting, det är faktiskt första gången han visar sig ha fått en liknande minnesbild så jag är inte van problemet.

Tror inte det är någon fara att han skulle sega till under jakt när han får fågel i näsan under förutsättning att han vet vad det innebär. Men det kan du ju åka till en bra träningsmark och få lite mängdträning på fågel. Fasaner och rappisar brukar kunna erbjuda bra träning i marker som är överskådliga.

Hade Mvh Jens

Håller med Jensa helt Det är ingen risk att hunden blir seg, tvärt om. Om du går och är missnöjd och tjatar på hunden, DÅ kan den bli seg. I dagens debattklimat då all fysisk kontakt genast tolkas som stryk, och likställs med barnaga, är det svårt att förklara hur ett blixtsnabbt ligg lärs in utan att röra hunden! Men det viktiga är tajmingen och snabbheten. 1. Först ska hunden förstå kommandot, 2. sedan ska den göra det supernsabbt, 3. sist ska ligget klara provokationer, dvs vara uthålligt.

I den gamla världen kan man tänka sig att man först lärde hunden ligg, med t ex köttbullar, och sedan tränade kommandot då och då i oväntade situationer, t ex när hunden går fot, och att man hade en tunn vidja som man rappade över hundens rygg TIONDELEN efter att kommandot uttalats. Då fick man en blixtsnabb respons. Sedan förstår hunden snabbt att obehaget enbart undviks genom att kasta sig ner på kommando. Detta övergår i en reflexmässig reaktion, alltså att hunden inte "tänker" att nu måste jag rappa på annars gör det ont, utan att kommandot "ligg" eller "deck" ger en helt reflexmässig, och blixtsnabb, reaktion. Skillnaden mellan den med framgång och den utan är att den förstnämna aldrig lät hunden ha ett långsamt, tveksamt ligg, då kom blixten från den klara himmeln. Nästa steg VAR att man la in samma höga krav på uthålligheten, alltså att man blixtsnabbt korrigera om hunden började resa på sig, detta sågs i förare-hundrelationen som ett "allvarligt brott". Sedan fick hunden ofta ligga så länge att det tröttnade på att spänna sig. I förlängningen gjorde detta att hunden DELS fick ett blixtsnabbt ligg, DELS momentant gick ner i passivt läge, vilket innebar att ligget var tillförlitligt. Dessutom så är ju vilan i sig inte negativ så hundens eventuella obehagskänslor inför ligget försvann med tiden. Dessutom (inte minst) så handlade det om hundar med mycket jaktlust, och denna hade en förmåga att vinna över obehagskänslor. Det var då det! Men fortfarande gäller principen överinlärning - lägger den sig inte snabbt nära så lägger den sig inte alls långt bort. Lägger den sig inte 100 av 100 gånger nära så lägger den sig 1 av 100 långt bort. Reser den sig från ligget om en busig valp drar den i svansen nära så reser den sig definitivt för ett uppflog långt bort!

Håller på att försöka få in ett bra stoppkommando, o jag provad bollen , men den var inte så jätte rolig dock bara är den rörde på sig. Att få henne att lägga sig snabbt, var dock lite enklare. Ha en rävsvans bakom ryggen som man slänger mot backen samtidigt som kommandot ges o sen varsågod o en hel del busa med svansen, då gick det jäkligt fort sedan att lägga sig ner.

Men det där stoppkommandot måste jag jobba mer med..

mvh jakob

Håller på att försöka få in ett bra stoppkommando, o jag provad bollen , men den var inte så jätte rolig dock bara är den rörde på sig. Att få henne att lägga sig snabbt, var dock lite enklare. Ha en rävsvans bakom ryggen som man slänger mot backen samtidigt som kommandot ges o sen varsågod o en hel del busa med svansen, då gick det jäkligt fort sedan att lägga sig ner.

Men det där stoppkommandot måste jag jobba mer med..

mvh jakob

Om bollen är kul när den rör sig har du jo kommit halvvägs, har du ett fungerande apportkommando så använd det.

Min ena vorsteh var likadan han sprang efter bollen men när den låg still vart den inte kul längre, jag gjorde som så att jag när hunden var nära blåste jag stopp och kastade bollen mellan hans ben för att med en gång ge han ett apport! detta gjorde jag ett par gångar (2-3 gångar) pr dag i några dagar sedan tränade jag apportsök och närsök i en vecka för att återgå till stopp träningen.

Ett litet fif kan vara att träna närsöket där du gömmer apportföremålet (behöver inte vara boll) i högt gräs med hunden tittandes på, när den fattat detta och börjar jobba intensivt med söket låtsas du gömma apporten igräset men kommer den obemärkt i fickan, när sedan hunden jobbar (han får inte hinna tröttna) blåsar du och kastar apporten.

Alternera mycket, ett par dagar på ett sätt vänta sedan en till två veckor innan du gör likadant igen, då hinner inte hunden tröttna eller tappa tempo.