Tack för era svar!

Skulle det räcka att införskaffa 7x57R-verktyg eller måste det till customhistoria?

Nu är det ju inte skrivet i sten att ovanstående scenario verkligen uppträder.

Det kan ju lika gärna gå alldels utmärkt med ett 7x57 mauser verktyg. Det vet man ju inte då som skrivet ovan det är toleranser i både patronläge och kalibreringsverktyg som påverkar om det går att ladda om hylsorna ett större antal gånger.

Personligen skulle jag prova med bössan ifråga och uppkommer problemet då tar man tag i det.

Jajo - får bli så.

Jag kollade på maxmåtten enligt CIP i Normaboken igår och det är "tvärtom" mellan 7x57R och 8x57IRS. Hylskroppsbottendiametern är något större på 7x57R än vad den är på 7x57 (vilket torde innebära att 7x57-verktyg funkar), medan det omvända förhållandet gäller mellan 8x57IS kontra IRS.

Men detta är som sagt maxmåtten och de är egentligen ointressanta

Henrik, hur går det med din kipplauf på Dianas stigar?

För en annan så blir det ju så otroligt lite vilt avdagataget så t.o.m. en bom med 22:an på en duva renderar i en längre utläggning (med bilder också, paradoxalt nog) i dagboken För att återknyta till just K95 så har jag ju suttit med den på ett antal pass på bock nu, men "storbocken" har visat sig endast när det varit mycket sent och mörkt, vilket räddat livet på honom vid inte mindre än vid tre tillfällen. Licensen på 5,6x52R-pipan anlände från säljaren i fredags, så nu blir det licensansökan omgående. Lite lätt deprimerande med handläggningstiden nu bara, vilken ändock bara är en bråkdel av den i Västra Götaland. Vore ju kul att få jaga lite med pipan innan Tomten står för dörren

Vore kul att få läsa nån anekdot från någon som faktiskt lyckas nedlägga lite vilt med sin kipplauf

Rikard,

faktum är att jag nog anser att kipplaufs bör levereras med någon form av varningstext dels för att de är svårligen vanebildande men också för att de riskerar att förpassa övriga bössor i ditt vapenskåp till någon obskyr "semipensionerad" tillvaro

Förra säsongen var faktiskt kipplaufen i sina olika skepnader den enda bössa som ledsagade mig på Dianas stigar. Under sommaren var det också K95:an med 22 hornet pipan som hjälpte till att decimera kanadagåsbeståndet vid de lokala badplatserna.

Inför årets höstens jakter hade jag därför bestämt mig för att försöka sprida gracerna lite grann och i den andan skaffade jag mig en ny mer "jaktbetonad" kolv till min T3:a. Det var ett litet "projekt" som egentligen gick jättebra, bössan var fortfarande löjligt lättskjuten och betydligt lättare, därmed var det rätt logiskt att T3:an skulle få följa med på bockjakt. På grund av lite oplanerade sjukhusbesök drog det ut lite grann innan vi verkligen kom ut men väl på pass med T3:an satt jag bara och längtade efter min K95:a

Vid nästa tillfälle var det därför givet att det var K95:an som skulle följa med ut i skogen, väl på pass satt jag och njöt av såväl den ljumma augustikvällen som sällskapet av min lilla kipplauf, för att ytterligare späda på njutningen så njöt jag av en kopp skållhett termoskaffe.

Framför mig hade jag sällskap av en get med killing och lite längre bort gick ett ensamt smaldjur (på grannmarken), duvorna flög såklart också i en ständig skytteltrafik. Till saken hör att på denna plats så finns det ett större krondike som tillika utgör gräns till grannmarken, rådjuren brukar ha stör förkärlek för att röra sig i detta dike för att ett, tu, tre bara dyka upp ur diken. Jag misstänker att de fått inspiration från Vietcong och deras vidsträckta tunnelsystem men säker kan man aldrig vara

Nåväl, lagom till att jag började fundera på om det var dags för påtår eller inte dök en bock upp på scenen. Efter att ha studerat honom ett tag gjorde jag bedömningen att han borde skjutas bort men det var lite lurigt att få någon vettig bild av hans hornuppsättning eftersom han hade vad jag förmodar är en stångskada på ena örat. Konsekvensen var att örat var kluvet och att en del stod rakt fram i 90 grader. Eftersom han stod i direkt anslutning till gränsen men på dryga 180m avstånd så beslutade jag mig för att sätta skottet lite högt bakom bogen vilket som brukligt är fick till konsekvens att han gick i backen där han stod.

Bilden tog jag med mobilen vilket är anledningen till den taskiga bildkvalitén. Eftersom jag vek in huvudet för att dölja sårskadan får ni helt enkelt tro mig när jag säger att 140 grains accubonden hade gjort ett bra jobb.

En så länge har det blivit 4 gäss, 1 räv, 2 havregrisar och 2 bockar med kipplaufen under denna säsong vilket känns rätt OK. Nu ser vi fram emot 1 okt när 8x57 IRS pipan åker på och det är dags att visa att en liten kipplauf minsann kan vara ett alldeles klockrent drevjaktsvapen.

Tankarna på en extra pipa i 5,6x50R känns allt mer relevanta och jag har återigen börjat scanna Egun efter lämpliga objekt ( det ligger faktiskt en dylik pipa ute nu men säljaren vill inte skicka den till Sverige).

Henrik

Rikard,

faktum är att jag nog anser att kipplaufs bör levereras med någon form av varningstext dels för att de är svårligen vanebildande men också för att de riskerar att förpassa övriga bössor i ditt vapenskåp till någon obskyr "semipensionerad" tillvaro

Förra säsongen var faktiskt kipplaufen i sina olika skepnader den enda bössa som ledsagade mig på Dianas stigar. Under sommaren var det också K95:an med 22 hornet pipan som hjälpte till att decimera kanadagåsbeståndet vid de lokala badplatserna.

Inför årets höstens jakter hade jag därför bestämt mig för att försöka sprida gracerna lite grann och i den andan skaffade jag mig en ny mer "jaktbetonad" kolv till min T3:a. Det var ett litet "projekt" som egentligen gick jättebra, bössan var fortfarande löjligt lättskjuten och betydligt lättare, därmed var det rätt logiskt att T3:an skulle få följa med på bockjakt. På grund av lite oplanerade sjukhusbesök drog det ut lite grann innan vi verkligen kom ut men väl på pass med T3:an satt jag bara och längtade efter min K95:a

Vid nästa tillfälle var det därför givet att det var K95:an som skulle följa med ut i skogen, väl på pass satt jag och njöt av såväl den ljumma augustikvällen som sällskapet av min lilla kipplauf, för att ytterligare späda på njutningen så njöt jag av en kopp skållhett termoskaffe.

Framför mig hade jag sällskap av en get med killing och lite längre bort gick ett ensamt smaldjur (på grannmarken), duvorna flög såklart också i en ständig skytteltrafik. Till saken hör att på denna plats så finns det ett större krondike som tillika utgör gräns till grannmarken, rådjuren brukar ha stör förkärlek för att röra sig i detta dike för att ett, tu, tre bara dyka upp ur diken. Jag misstänker att de fått inspiration från Vietcong och deras vidsträckta tunnelsystem men säker kan man aldrig vara

Nåväl, lagom till att jag började fundera på om det var dags för påtår eller inte dök en bock upp på scenen. Efter att ha studerat honom ett tag gjorde jag bedömningen att han borde skjutas bort men det var lite lurigt att få någon vettig bild av hans hornuppsättning eftersom han hade vad jag förmodar är en stångskada på ena örat. Konsekvensen var att örat var kluvet och att en del stod rakt fram i 90 grader. Eftersom han stod i direkt anslutning till gränsen men på dryga 180m avstånd så beslutade jag mig för att sätta skottet lite högt bakom bogen vilket som brukligt är fick till konsekvens att han gick i backen där han stod.

Bilden tog jag med mobilen vilket är anledningen till den taskiga bildkvalitén. Eftersom jag vek in huvudet för att dölja sårskadan får ni helt enkelt tro mig när jag säger att 140 grains accubonden hade gjort ett bra jobb.

En så länge har det blivit 4 gäss, 1 räv, 2 havregrisar och 2 bockar med kipplaufen under denna säsong vilket känns rätt OK. Nu ser vi fram emot 1 okt när 8x57 IRS pipan åker på och det är dags att visa att en liten kipplauf minsann kan vara ett alldeles klockrent drevjaktsvapen.

Tankarna på en extra pipa i 5,6x50R känns allt mer relevanta och jag har återigen börjat scanna Egun efter lämpliga objekt ( det ligger faktiskt en dylik pipa ute nu men säljaren vill inte skicka den till Sverige).

Henrik

Underbar läsning

Släppte allt jag hade i min hand för stunden (städning och i ordning ställande i lägenheten) när jag såg att du hade svarat i denna tråden Henrik.

Alltid otroligt bra historier kombinerat med ett bra "bildspel". Helt enkelt klockrent varje gång!

Kul att se att du och bössan levererar tillsammans år efter år

MVH/Jocke

Helt fantastiskt att du kan skjuta så säkert med bössan, den ser ju löjligt lätt och vispig ut.. Imponerad!!

Mvh!

Härligt!

Nu har jag ny energi för att åka och sätta mig ikväll med min K95:a

Återkommer med fler kommentarer/tankar när jag har lite mer tid framför datorn.

Tebax från en skjutmässigt resultatlös jaktkväll med K95:an

Hatten av för skottet på bocken på 180 meter Henrik Nu antar jag att bössan är marginellt mer förlåtande med dämparen monterad, men överlag tror jag inte att folk som inte skjutit med en slik bössa riktigt förstår hur svårt det faktiskt är. Jag sköt 2+2+2 skott på banan idag med min. Först två i bänk utan bakstöd för att verifiera inskjutningen, sen två sittande på backen med en enkel skjutkäpp och vänster armbåge på vänster knä, och sen åter två skott i bänk utan bakstöd (för att i någon mån efterlikna skytte från torn). I bänken funkar det väl hyggligt men när jag provade sittande på backen så drog skotten iväg i sidled. Nu har jag fortfarande inte provat på 200 meter, men för mig är det HELT uteslutet att skjuta mot rådjur på 200 (än mindre att placera skottet "lite högt bakom bogen" på 180 ). 100 meter känns väl ok men inte alls så förtroendeingivande som det gör med "normala" studsare som har lite vikt och rakare stockning (där jag inte tvekar en sekund utan skjuter med 100% självförtroende).

Jag vill påstå att det du gör med din K95:a inte på något sätt är "representativt" för en slik bössa, utan snarare åt det "magiska" hållet. Nu när jag provat en del själv med min bössa så inser jag att jag inte är i närheten av dina färdigheter med en K95:a. Jag ser dock fram emot 5,6x52R-pipan då jag inbillar mig att mindre rekyl kanske ger mig lite större möjligheter att prestera "anständigt" på skjutbanan

Rikard,

bössan är helt klart mer förlåtande med dämparen på. Dels så gör de 200 extra grammen som dämparen tillför längst ut på pipan sitt för balansen sedan så minskar rekylen högst påtagligt vilket såklart under lättar en hel del.

Vi kan nog vara överens om att skillnaden mellan t ex min 22 hornet och min 8x57 IRS ur ett rent praktiskt skyttetekniskt perspektiv i princip bara handlar om rekylen. Faktum är att det är ett utmärkt och väldigt pedagogiskt experiment att först skjuta med 22 hornet och sedan skifta till 8x57 IRS, skjuter man de båda piporna i bänk så skjuter 8x57 IRS pipan bättre även om bägge piporna klarar av att pilla in 5 skott på runt eller strax under 15mm på 100m.

Så fort som jag börjar testa lite mer praktiska skjutställningar kommer resultatet ofrånkomligen att bli att 22 hornet pipan skjuter bättre, i takt med att stödet blir sämre kommer denna tendens att bli allt tydligare. Slutsatsen jag drar är att kipplaufen inte är en lämplig kandidat för fristående skytte. (Som parentes kan det konstateras att den dämpade 6.5x55 pipan ligger betydligt närmare 22 hornet pipan än 8x57 IRS när det gäller "skjutbarheten").

Det finns alltså inget "magiskt" i mitt skytte utan det handlar bara om att söka så gott stöd som möjligt och att träna med olika former av praktiska stöd för att vara säker på vad jag och bössan som en enhet klarar av att leverera på olika håll. Jag tränar regelmässigt stående skytte med treben, sittande skytte med treben (bogpod) och skjutrem, sittande skytte med snipestix och ryggsäck samt liggande skytte över ryggsäck. Till detta läggs en del träning från de på jaktmarken existerande tornen.

Kontentan av detta svammel från min sida är att jag dels är övertygad om att du kommer att skjuta mer kontrollerat med din 5,6x52R och dessutom att det i någon mån handlar om att "laga efter lägenhet" det vill säga att om man nu väljer att jaga med en liten kipplauf så bör man se till att söka stöd i ännu högre utsträckning än eljest samt att det kan vara ett slugt "trick" att också träna skytte från lite mer "fältmässiga" skjutställningar.

Henrik

Trådlyft!

Lever du Hendrik?

Helvete vilken kul läsning - tackar! Har uppfyllt en dröm (fyllde jämt för inte sååå länge sen) och slog till på en K95 med 22 Hornet och världens bästa kaliber - 6.5x55. Den plus en Swarr Z3 med BT 3-18x50 är drömmen komplett - vilket paket.

Har du kvar din? Till frågan, vad du kör för kulor nu för tiden? Hornet har jag noll koll. 6.5 har jag i R93 med och kör vulkan plus Naturalism men här tänker jag nog en lättare kula för upp till rå typ, kanske en kula för klass 1 ev. Har precis börjat sondera men prospekt just nu är accubond, b-tip, Ttsx.

God kväll, 

Nu har jag tagit steget och köpt en kipplauf, med tre pipor och tre tillhörande sadelmontage och i samma veva gjort mig av med i stort sett hela kulvapengarderoben. En rejäl vårstäding och det känns bra!

Geväret blev en K95, "gamla lådan" och kalibervalen har fallit på 5,6x36R, 5,6x50R, och 7x57R. 22hornet -pipan är av standardutförande med längd på 60cm och öppna riktmedel. De två kraftigare är också 60cm långa men är beställda utan öppna riktmedel och med fabriksgänga M15x1. 

I huvudsak så är 7x57R-pipan tänkt till smygjakt (i skogsmark) efter kronvilt, 5,6x50R-pipan är tänkt att brukas vid jakt efter i huvudsak bäver, rådjur och räv. Den mindre 22 hornet-pipan ska testas vid åtejakt efter räv, smyg/vak/lockjakt på gås, hare, järpe och kanske någon duva.

Den primära tanken med 22 hornet-pipan är som ni kanske kan läsa mellan raderna införskaffad för underlätta en återupptäckt av det småskaliga jaktäventyret. Där kan strävan efter att fälla ett par duvor på ärtåkern eller en inlockad järpe längs någon skogsbäck få utgöra målbilden med en hel jaktdag. Stillsamma jaktdagar som i alla fall jag hade mycket  fler av och närmare till då jag var yngre. Nu har jag själv barn och vill för framtiden damma av och trimma mina färdigheter i de för mig mest grundläggande delarna inom jakten.

 

Nu till några frågor jag inte lyckats hitta svar till t.ex. hur högt får jag från kolvkam till siktlinje med Blasers lägsta montage, dessa är beställda med 1" ringar och för swarovskis SR-skena.  Har fått höra allt mellan 50 & 75 mm. Den senaste rävbössan jag hade var en Sako A1 Deluxe med hunterkolv och då hade jag ca 45-50mm upp till siktlinje med ringmount och Z4i med 30mm tub. 

Överväger nämligen att skicka bössan till kolvkam.se för montering av justerbar kolvkam och på så vis närma mig önskat anlägg med ca 45mm. från kolvkam upp till siktlinje. Känns inte helt självklart och har ju sett andra lösningar som t.ex THLR:s (youtube) K95-kolv som är höjd med hjälp av påsnickrad träbit, fastnar kanske mindre remmar, rep och grenar vilket känns förnuftigt.

Fördelen med justerbar kolvkam just justerbarheten, men tråkigt att såga i en kolv.Jag skulle kunna bygga på kolven men jag har ingen direkt nytta med en helt rak kolv(som iof. är mycket tjusigt) då jag inte får många skottchanser i liggande läge, låt vara för banskyttet, och kanske någon enstaka orre. En sak som känns självklar är i alla fall att ett kulvapen för precisionsskytte gärna få ha ett bra anlägg i förhållande till kikarsiktet.

Det blir väl oavsett till att få hem och känna lite på bössan innan åtgärd vidtas, men skulle vara mycket intressant att höra vad forumet har att säga i frågan om kolvkamshöjder och eventuella åtgärder på k95:or.

En annan fråga gäller 22 hornet-pipan som alltså har öppna riktmedel. Jag har ju för avsikt att vaka räv i månskenet och önskar därför montera dämpare för att minska mynningsflamma och knall i och med att grannar kanske gjort kväll då räven kommer smygande. Så hur gör jag då, monterar jag bort de öppna riktmedlen sätter dit täckskruvar gängar pipan och sätter dit en teleskopdämpare? Eller ska jag montera kornet lite längre bak på pipan och låta göra en gänga framför kornet för att sedan skaffa en frontmonterad dämpare? 

Har t.ex. sett att A-tec har en AR 30-4 som bygger runt 127mm framåt med totallängd på 142mm med diameter på 30mm samt dämpar 24db i 5,56.

Hittar gärna en mycket smidig dämpare till hornetpipan, frågan här blir kanske hur mynningsflamman i mörker ter sig vid jämförelse mellan t.ex. denna A-tec AR 30-4 och en Stalon Victor(26db i 308)?

Ska också sägas att jag övervägde en ultimate med justerbar bakkappa för den enstaka orrens skull, så finns någon bra/beprövad lösning på eftermarknadsvariant likt L.R.D. för Sauer mottages tips tacksamt!

Ska sägas att kikarna jag kan välja mellan idag är:

Habicht 3-9x36

Z3 3-10x42

Z3 4-12x50 BT

Z4i ≈3-12x50 SR

/Reven

Älskar det! Var de den i Västerås?

Du ska inte skicka den till kolvkamm!!! Deras lösning är ful med plastskruvar på sidan och tung!

Brian Pedersen monterar Kalix CR2, inga skruvar och han tar ur trä så det blir typ samma, ca 80gr tyngre om jag inte missminner mig. Kammen sjusteras genom att man vrider i sida och släpper på önskad höjd.

Dämpare säger Freyr&devik 131 väger 131gr, blir sån på min pyrch bössa. Finns den större 231 som väger 231gr. 

På kikarfronten kan man inte gå ner för lågt. Blir trångt mellan spänntangent och okular. Har Z4 själv. 

Kan varmt rekommendera kalix cr2, har den på min d99.

Tack för goda råd! Nästan, den här bössan fanns uppe i Östersund, hos Landbys, har letat runt lite inom landets gränser och valet föll på denna(har tydligen missat den i västerås), annars vet jag att Virå har bra utbud vad gäller K95:or

Har kikat lite på Brian Pedersens FB och måste säga att jag tycker CR2:an ser bra ut jämfört med mycket annat, inget rassel antar jag!

Vad gäller dämpare så begränsas min tidigare erfarenhet till en gammal RCC t25 som följde med vid köp av min tidigre rävbössa (222rem), jag var mycket nöjd med den obefintliga rekylen och dämpade mynningsflamman vid skytte med sämre ljusförhållanden, som åteljakt efter rödräv gärna medger. 131 gram låter mycket attraktivt, ska föja upp även det tipset.

Med K95 har jag förstått att man som skytt utmanas pga. vapnets låga vikt, i alla fall eller framförallt om man skjuter med kalibrar som 6,5x55 och uppåt. I och med det har jag också börjat betrakta dämpare som en bra lösning. Jag kommer att använda olika kombinationer av dämpare, kikarsikte och någon form av kolvkamshöjning men ska verkligen försöka hålla det så enkelt som möljigt och inte tappa bort balansen i vapnet, det är ju ändå en kipplauf. Hur mycket kikare jag kan sätta på utan att k95:an får lika hög tyngdpunkt som Wasaskeppet återsår att se.

 

Bild lånad från Brian Pedersens sida på FB.

 

/Reven

3 hours ago Reven sa:

Tack för goda råd! Nästan, den här bössan fanns uppe i Östersund, hos Landbys, har letat runt lite inom landets gränser och valet föll på denna(har tydligen missat den i västerås), annars vet jag att Virå har bra utbud vad gäller K95:or

Har kikat lite på Brian Pedersens FB och måste säga att jag tycker CR2:an ser bra ut jämfört med mycket annat, inget rassel antar jag!

Vad gäller dämpare så begränsas min tidigare erfarenhet till en gammal RCC t25 som följde med vid köp av min tidigre rävbössa (222rem), jag var mycket nöjd med den obefintliga rekylen och dämpade mynningsflamman vid skytte med sämre ljusförhållanden, som åteljakt efter rödräv gärna medger. 131 gram låter mycket attraktivt, ska föja upp även det tipset.

Med K95 har jag förstått att man som skytt utmanas pga. vapnets låga vikt, i alla fall eller framförallt om man skjuter med kalibrar som 6,5x55 och uppåt. I och med det har jag också börjat betrakta dämpare som en bra lösning. Jag kommer att använda olika kombinationer av dämpare, kikarsikte och någon form av kolvkamshöjning men ska verkligen försöka hålla det så enkelt som möljigt och inte tappa bort balansen i vapnet, det är ju ändå en kipplauf. Hur mycket kikare jag kan sätta på utan att k95:an får lika hög tyngdpunkt som Wasaskeppet återsår att se.

 

Bild lånad från Brian Pedersens sida på FB.

 

/Reven

Jag har en helia 3 4-12x44 som jag är oerhört nöjd med snart med ballistic torn.