Jump to content
https://www.Reservdelar24.SE


https://www.AUTOdoc.SE
www.anglavakter.com


Henrik

Det blev en blaser K95

Recommended Posts

Henrik

Nu är det kanske dags för en liten uppdatering igen eftersom jag nu jagat en del med bössan.

Statusen till dags dato är som följer:

Tre stycken Kanadagäss som sköts med 22 hornet under skyddsjakt, eftersom det var korta skotthåll och gässen sköts med huvudskott så finns det inte så mycket att säga om hur väl laddningen funkar.

Två rävar har skjutits med 22 hornet och 40 grains Vmax i dryga 900 m/s i Vo, här har effekten varit övertygande samtidigt som ingen av rävarna fått genomslag vilket varit mycket positivt. Nu går det såklart inta att dra några växlar på två skjutna rävar men det ser rätt skapligt ut i varje fall. Igår kväll blev det också en räv med 100 grains Ballistic Tip i 930 m/s och resultatet var väl i och för sig övertygande men det ser ju inte speciellt trevligt ut.

Igår kväll blev det också en bock skjuten och det var just för bockjakten som jag hade laddat 100 grains BT och här kom kulan till sin rätt. Bocken sköts på 185m i ett snett frånskott, på grund av att bocken bara stod ett par meter från gränsdiket valde jag att sätta kulan ganska högt bakom bogen vilket innebar att bocken gick i backen på stället. Jag förväntade mig ett utgångshål framför bogen på utgångssidan men i den dåliga belysningen som jag hade när jag flådde bocken så hittade jag faktiskt inget utgångshål. Saken skall undersöknings ytterligare i morgon em när jag plockar isär bocken. Bild på bocken och K95:a komplett med Svarowski 3-12x50 och ljuddämpare ser ni nedan:

k95bock.jpg

Hur har då bössan fungerat?

Som vanligt vill jag skilja på den tekniska precisionen och den praktiska precisionen, om vi börjar med den tekniska precisionen så tvekar jag inte att utnämna min K95 till en av de allra mest välskjutande fabriksbössor som jag har haft förmånen att äga. Samtliga tre pipor klarar av att placera fem skott på eller under 15mm på 100m vilket i min värld är riktigt bra. Däremot så kräver bössan lite mer av sin skytt än vad de flesta andra bössor gör, den låga vikten gör att man bössan blir rätt svårskjuten om man inte förbereder sig.

22 hornet pipan känner jag mig trygg i att använda till rävjakt på i vart fall 200m om jag har ett skapligt stöd, detta skapliga stöd kan antingen vara ett jakttorn, kombinationen skjutkäpp och ryggsäck eller mitt trebenta Bog Pod stöd. Jag har provat att skjuta en del med stöd av trädstammar och liknande och där går den praktiska jaktliga gränsen på räv vid 150-200m för mig. med lite träning så är det ju rätt lätt att bedöma om det är en tillräckligt stabil skjutställning eller inte. Du ser väldigt tydligt i kikarsiktet om riktmedlet är tillräckligt stabilt för att kunna avge ett direkt dödande skott.

Med 8x57 pipan och TDS riktmedlet känner jag mig nog säker ut till 300m men det har jag inte verifierat fullt ut ännu så där vill jag nog avvakta med slutgiltigt besked.

6.5x55 pipan med sin lätta CMM4 dämpare är en fröjd att hantera och dämparen tar bort en stor del av knallen, dämpar rekylen så att bössan blir betydligt enklare att skjuta och som grädde på moset så förbättras faktiskt balansen. Att den också gör kipplaufen ful som stryk är ett oomkullrunkeligt faktum men det är nog ett pris jag är beredd att betala enligt devisen "beauty is as beauty does" ;)

Jag kan som slutkläm bara konstatera att kipplaufen för närvarande känns som basen i min garderob och faktiskt det vapen som kommer att få följa med ut i skogen oftast. För riktiga långhållsövningar är det ingen tvivel om att min Tikka T3 med en vikt på närmare 7 kg komplett är helt överlägsen, skall jag poå drevjakt eller jakt med människor som jag inte känner väl så fyller R93:an den funktionen på ett övertygande sätt men för minst 80% av min jakt kommer svaret under säsongen nog att vara Kipplauf med lämplig pipa!

God kväll mitt herrskap!

Henrik

Share this post


Link to post
Share on other sites
Mr Fiberclass

Grattis Henrik - jag återkommer när jag fått igång min Hubertus...

Share this post


Link to post
Share on other sites
Christian N

Har en förkärlek till ordet Oomkullrunkeligt,

det bör vara med som en del i varje bättre textmassa, Henrik, nu går din svårskjutna pang som tåget, det är så roligt att se att den fungerar väl,

kan säga att jag hade mina tveksamheter i början om precisionen men att dessa nu bevisligen helt har kommit på skam.

/Christian

Share this post


Link to post
Share on other sites
Henrik

Ola,

det skall bli kul att få höra om dina tankar och erfarenheter med din Hubertus. Jag tror nog att ni kommer att trivas ihop

Precis som Christian hade jag en del tveksamheter inför det praktiska i att skaffa mig en kipplauf, vilket är anledningen till att det tagit mig rätt många år innan jag till slut föll till föga och slutligen skaffade mig en kipplauf.

Rätt ofta så torgförs uppfattningen att brytvapen inte har samma precision som till exempel en cylinderrepeter och det stämmer nog som en allmän regel. Det torde dock vara klokt att ställa sig frågan hur mycket precision man behöver och är kapabel att utnyttja och inte minst vilka andra egenskaper man eventuellt ger upp för att få ytterligare precision.

Åtminstone i mina egna ögon har Blasers K95:a visat sig ha fullt tillräcklig teknisk precision för all jakt som jag kan tänkas bedriva, däremot är den praktiska precisionen inte lika bra. Med det menar jag att det är enklare för mig att träffa med t ex min T3 varmint än vad det är med min K95:a under praktiska omständigheter, konkret innebär det att det krävs en högre träningsdos med K95:an än vad det gör med T3:an Nu är detta inte nödvändigtvis något negativt eftersom det är en ren fröjd att träna med 22 hornetpipan, eftersom den dessutom är rätt billig att skjuta med så finns möjligheten till den träningskvantitet som krävs. Kontentan är ändå att det är enklare att träffa med en tyngre/stabilare bössa eftersom en lätt bössa kräver en bättre teknik.

Skall jag ge mig ut på jakter där maximal precision krävs eller kanske framför allt på skytteövningar där det handlar om att skjuta på små mål på långa avstånd är det självklart så att min T3 som numera komplett väger ca 6.5 kg är att föredra, likaså om jag vet att jakten kommer att innebära att jag sitter still i ett torn eller kommer att kunna skjuta liggande på magen.

Majoriteten av min jakt bedriver jag dock inte på det viset utan det handlar oftast om att jag smyger omkring i skogen eller sitter på min sittlapp i 30-60minuter på något strategiskt ställe medan jag dricker en kopp kaffe och spanar av området. De allra flesta skott skjuter jag också sittande, stående med stöd från något träd eller från någon annan improviserad skjutställning. Jag söker nästan undantagslöst någon form av stöd och skjuter i princip bara mot stillastående vilt, avstånden brukar variera mellan 50 till +200m. Under de förutsättningarna känner jag mig faktiskt inte speciellt handikappad när jag väljer min lilla kipplauf.

Det finns faktiskt en del fördelar med att jaga med en liten smidig bössa, när jag förra året satt på pass med min T3:a så missade jag en del skottmöjligheter på grund av att bössan var såpass tung och klumpig att jag inte hann med när lockrävarna dök upp från oväntat håll. Den tunga bössan har fördelar när skotthållen blir långa och väl förberedda men för smygjakt där skottlägena dyker upp när och där man minst anar det är det utan tvekan så att "Less is more". Det blir också mer "avskalat" och improviserat att bara koka lite kaffe och ta med handkikaren och kipplaufen när det skall jagas istället för att plocka med vindmätare, avståndsmätare, bean bag etc.

Gårdagskvällen är ett rätt tydligt exempel på "min" jakt, väl hemma efter jobbet så kokade jag lilltermosen med kaffe och tog med mig handkikaren, kipplaufen och tre skott. Väl nere på jaktmarken smög jag mig ut till en mindre havreåker som brukar hålla en skaplig revirbock. Efter 15 minuters smygande så får jag syn på get och bock, eftersom bocken var en rätt skaplig men tunn sexa och jag ännu inte hunnit få i mig något kaffe beslutade jag mig för att smyga vidare upp till en ledningsgata modell stor. Inte sjutton ville jag var klar 15 minuter efter att jag kommit till jaktmarken :lol: I ledningsgatan dit jag styrde min kos hade jag tidigare observerat en bock som engelsmännen hade kallat "malformed" d v s med skitfula horn som borde avlägsnas från genpolen. Efter att ha satt mig ned på vid ett par enebuskar och avnjutit mitt java såg jag hur det började röra sig i en slykorridor mellan de båda stora ledningsgatorna. Efter ett par minuters kikarspaning såg jag hur "fulebocken" dök upp i en lucka i slyn, det gick rätt fort att få hårkorset på plats bakom bogen och med gott stöd av knän och skjutrem var det inte allt för komplicerat att lägga hårkorset på rätt ställe bakom bogen och låta skottet gå. Avståndet var rätt optimalt, ca 140-150m och bocken hade vänligheten att presentera en ren bredsida vilket gjorde att den lilla 100 grains Ballistic Tip kulan inte hade en särskilt svår uppgift utan bocken föll där han stod. Resultatet ser ni på bilden nedan:

k95bock2.jpg

Nu känns det som att både 22 hornet och 6.5x55 pipan fått visa vad de duger till, det som återstår är såklart att så småningom se om jag inte kan lägga omkull lite vilt med 180 grains BT ur 8x57 pipan också men det får dröja tills det står oktober i almanackan innan den åker på när jag beger mig ut på Dianas stigar. Först kommer jag att gjuta av patronläget på den med cerrosafe för att sedan beställa skräddarsydda laddverktyg men mer om detta senare..

Henrik

Share this post


Link to post
Share on other sites
exabit

Grattis till "fulebocken" och tack för mycket intressant läsning (som alltid) :lol:

Share this post


Link to post
Share on other sites
novacula

Otroligt inspirerande att läsa din tråd Henrik =)

Jag har själv tänkt att beställa en Kipplauf, men då dessvärre en modell: Snik. Nämligen en Baikal IJ-18 MP18-HM, Remington Spartan.. kärt barn har många namn...

Nu känner jag till alla nackdelar såklart, men med slipsten, rasp och dremmel som tillhyggen ser jag det som ett litet trevligt vinterprojekt att försöka åtgärda det hemska trycket :D Med 2000kr i pris på en ny bössa så lämnar det ju lite mer pengaspill till optiken... =)

Grattis till en trevlig bössa och kudos on the fantastika skyttet in the tråd!

//Ola

Share this post


Link to post
Share on other sites
novacula

En liten fråga också föresten... lådan är ju silverblank, eller kanske matt? Men upplever du det som en nackdel vid smygjakt? Att den avger reflexer eller så menar jag?

Share this post


Link to post
Share on other sites
BoB

Henrik, instämmer med föregående talares uppmuntrande ord. Din berättarteknik håller hög klass, alltid underhållande att läsa dina inlägg.

Efter denna inställsamma inledning, kommer självklart en fråga... :lol:

Du nämner att du kan plocka isär kipplaufen och sätta ihop igen utan träfflägesförändring - är detta legio för vapen med pipbytessystem, kan du även lita på första skottet efter pipbyte med din R93:a till exempel? Det är ju onekligen en praktisk finess att betänka när garderoben ska utökas nästa gång...

Cheers, /Bosse

Share this post


Link to post
Share on other sites
Pelle_S

Intressant, själv har jag ingen kipplauf men de känns onekligen trevliga. Det som avhåller mig är dock den i mina ögon alldeles för låga vikten, runt 3 kg laddad och klar. Jag tycker att för en smygjakts bössa så får man en avsevärt mer lättskjuten bössa om man ligger nånstans runt 4 kg. Jag betvivlar inte att träffbilder osv är bra men för min del tycker jag att träffsäkerheten blir alldeles för låg med en så lätt bössa trots stöd under fältmässiga förhållanden. Det är min erfarenhet efter att ha testat div repeterbössor mellan 3-4+ kg inkl optik. Vad är din synpunkt på detta Henrik? Tycker du att man behöver upp mot 6 kg bössa för att få märkbart högre träffsäkerhet?

Share this post


Link to post
Share on other sites
Henrik

Kapten Krok,

egentligen är du såklart betydligt smartare än vad jag är. Det är slugt att satsa på en lite billigare modell av enkelskottare om man vill testa vapentpen som sådan och det den har att erbjuda, upptäcker du att en enpetare inte är det du söker har du betydligt mindre att förlora. När det gäller metallen på K95:anså är den betydligt mattare än vad bilderna gör sken av och jag har faktiskt inte ens funderat i termerna av att det skulle vara ett problem.

Bosse,

för mig är ett stort plus att ha möjlighet till att växla pipor eftersom det öppnar en del intressanta möjligheter med avseende på vår stalinistiska vapengarderob. Rent konkret innebär det att jag i en och samma bössa har en klockren bössa till rävjakten med 22 hornetpipan monterad (åtminstone så som jag bedriver den), genom att byta pipa till 6.5x55 får jag en bössa som är vildigt väl lämpad till rådjuren och eventuell toppfågel. De gånger jag vakar gris eller andra klass 1 vilt har jag ett mycket lämpligt vapen i min 8x57 IRS pipa. För att detta skall funka krävs det såklart att jag kan byta mellan kalibrarna utan att fundera på inskjutning vilket har visat sig vara fallet med K95:an. de övriga pipbytare som jag har egen erfarenhet av är R93 och Sauer 202, även dessa skulle kunna vara alternativ för den som vill ha flera pipor i ett och samma vapen. Med k95:an kan jag inte se någon skillnad i träffläget, med R93:an och dess olika pipor har träfflägesförändringen varit i storleksordningen 1-2 cm men för bägge dessa blaserbössor gäller att du måste ha ett riktigt justerat sadelmontage för att minimera träfflägesförändringen när du plockat isär bössan. Sauern funkar rätt skapligt men med de två pipor som jag provat så har träfflägesförändringen varit 2-4cm, nu beror nog detta på att sauern har en lösning där montaget sitter på lådan medan blaser fäst sina montage direkt i pipan vilket ökar sannolikheten för ett konsekvent träffläge.

Pelle,

jag är helt överens med dig om att den praktiska träffsäkerheten blir lägre med en lättare bössa (eller egentligen att en lättare bössa kräver mer träning än vad en något tyngre bössa gör). Det är enklare att få träffarna att hamna där man vill med en tyngre bössa. Jag tycker nog att ur ett renodlat skytte perspektiv så torde en optimal vapenvikt ligga kring 4-4.5 kg, om du skjuter mycket från liggande skjutställningar eller sittande i torn så kan bössan med fördel vara ännu lite tyngre. Samtidigt är det så att smygjakt för mig innebär en hel del långsamma förflyttningar där du kikarspanar i terrängen för att upptäcka viltet innan viltet upptäcker dig och då är det ingen tvekan om att detta underlättas av en liten smidig bössa. Det gäller därför att hitta den kompromissen som är optimal för dig, förmodligen är det inte samma sak som vad jag upplever som optimalt :)

Jokern i sammanhanget blir att man genom lite intensivare skytteträning åtminstone delvis kan kompensera den låga vapenvikten.

För mig är balansen, att bössan verkligen passar och tryckets kvalité förmodligen ännu viktigare än vapnets vikt i absoluta termer men det innebär inte att det är den objektiva sanningen.

Henrik

Share this post


Link to post
Share on other sites
novacula
Kapten Krok,

egentligen är du såklart betydligt smartare än vad jag är. Det är slugt att satsa på en lite billigare modell av enkelskottare om man vill testa vapentpen som sådan och det den har att erbjuda, upptäcker du att en enpetare inte är det du söker har du betydligt mindre att förlora. När det gäller metallen på K95:anså är den betydligt mattare än vad bilderna gör sken av och jag har faktiskt inte ens funderat i termerna av att det skulle vara ett problem.

Henrik

Jag har höga förväntningar av att vapentypen kommer passa mig och min jaktstil som hand i handske. Avtrycket ska ju vara något vedervärdigt som sagt, men jag ser det som en utmaning och ett roligt projekt att försöka förbättra. Har sett bilder på avtryckare och sear, ser ju inte allt för komplicerat ut. Förmodligen kommer det räcka länge att bara köra avfettning på det, vad jag förmodar, tuggumisega fettlager som jag hört ska täcka alla de interna delarna.

Hur som helst var din tråd läsvärd, och förmodligen en bidragande faktor att driva mig över kanten till ett kipplauköp =)

Jag tror metallen på IJ-18 kan fås antingen förnicklad eller blånerad. Förnicklad känns... som att springa runt med en badrumsspegel i motljus i skogen, jag tror det kan vara en stor nackdel med en sådan reflekterande yta - så jag väljer nog en blånerad (även om jag tycker att den förnicklade är estetiskt mer tilltalande).

Share this post


Link to post
Share on other sites
exabit
Jag har höga förväntningar av att vapentypen kommer passa mig och min jaktstil som hand i handske.

Fast det vore ju synd om du sågar vapentypen som sådan pga att du köpt en bössa av tveksam kvalisort. Jag misstänker att intrycket man får av en kipplauf blir betydligt mer fördelaktigt om man provar en K95 eller liknande :rolleyes:

Men du ser säkert bortom de böss-specifika tillkortakommandena, och kan bilda dig en uppfattning om vapentypen som sådan oavsett ;)

Share this post


Link to post
Share on other sites
novacula
Fast det vore ju synd om du sågar vapentypen som sådan pga att du köpt en bössa av tveksam kvalisort. Jag misstänker att intrycket man får av en kipplauf blir betydligt mer fördelaktigt om man provar en K95 eller liknande :rolleyes:

Men du ser säkert bortom de böss-specifika tillkortakommandena, och kan bilda dig en uppfattning om vapentypen som sådan oavsett :D

Jag ser det som att jag köper ett bössämne :D Jag menar kom igen, 11mm laxat spår även till de grova kalibrarna? ;)

Sorry för trådkapningen, Henrik, den slutar här och nu :D

Share this post


Link to post
Share on other sites
Mr Fiberclass
Intressant, själv har jag ingen kipplauf men de känns onekligen trevliga. Det som avhåller mig är dock den i mina ögon alldeles för låga vikten, runt 3 kg laddad och klar. Jag tycker att för en smygjakts bössa så får man en avsevärt mer lättskjuten bössa om man ligger nånstans runt 4 kg. Jag betvivlar inte att träffbilder osv är bra men för min del tycker jag att träffsäkerheten blir alldeles för låg med en så lätt bössa trots stöd under fältmässiga förhållanden. Det är min erfarenhet efter att ha testat div repeterbössor mellan 3-4+ kg inkl optik. Vad är din synpunkt på detta Henrik? Tycker du att man behöver upp mot 6 kg bössa för att få märkbart högre träffsäkerhet?

Av olika anledningar (bla inköp av en lätt kipplauf för smygjakten) så har min fd lätta smygjaktsbössa fått börja göra tjänst som långhållsbössa för liggande skytte med benstöd. Den väger 3kg ren, har 51 cm pipa och 7x57. Eftersom det är en repeter är det naturligtvis en sako. Den skjuter snuskigt bra, och det jag nu gjort är att jag satt på min termos på den med kulbanekompensator. Totalvikten blir då lite högre än med den lätta lilla kikaren, iofs. Oavsett detta så har den relativt lätta vikten aldrig hindrat bra träffbilder. Om man ligger med perfekt stöd är vikten avsevärt underordnad stödet för träffsannolikheten. Sedan är det en annan sak att det går att skjuta ännu bättre träffbilder, med en tyngre bössa, större kikare med högre förstoring och klenare kaliber. Det är ju bara en fråga om vilken nivå man tycker räcker för det egna jaktliga behovet. För klass 2 och klenare vill jag har träffbilder runt centimetern, klass 1 ca 15 mm och för en 9,3+ accepterar jag ca 20 mm. Då kan jag skuta allt jag vill på alla rimliga avstånd med alla vapen.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Henrik

Gokväll Vänner!

Nu har det gått ett tag sedan jag senast uppdaterade denna tråden. Även om det varit en intensiv höst på jobboch hemmafronterna så har jag ändå hunnit med ett antal vändor i skogen. Faktum är att det har hittills bara varit en bössa som luftats under den här jaktsäsongen och det är min lilla kipplauf, att säga att jag kommit att uppskatta den lilla K95:an med sina tre pipor torde vara årets understatement. På något sätt känns det som bössan likt ett kinderägg har inneburit tre överraskningar i en. Nämligen de tre olika piporna och de skepnader som bössan tar beroende på vilken pipa som sitter på. Med den lilla 22 hornet pipan har jag en i mina ögon optimal rävbössa, framför allt för den rörliga lockjakten. Precisionen är mycket bra och smidigheten har varit en klar tillgång, lockjakten precis som en del andra jaktformer innebär att mickel kan komma uppdykande från det mest oväntade håll att då ha en liten smidig bössa är ett solklart plus.

För den renodlade bockjakten och när jag vet med mig att det kan bli tal om lite längre håll så har jag använt mig av 6.5x55 pipan som i kombination med den lilla Atec dämparen blir lite extra stabil även om det såklart sker på bekostnad av smidigheten. På den renodlade bockjakten så använde jag mig av 100 gr BT som lägger omkull bockarna utan några större åthärvor och med en rimlig köttförstöring. Jag har ju tidigare uttalat en del skeptisism inför kombinationen 6.5x55 och klass 1 jakt av flera olika anledningar. Denna uppfattning kvarstår men eftersom jag har haft turen att få 140 grains accubond i lite drygt 850 m/s att skjuta fina träffbilder så klarar faktiskt 6.5x55 av att tjänstgöra som klass 1 reserv. Nu har det ännu inte blivit några riktigt långa skotthåll (vilket inte heller varit någon målsättning) men vid två tillfällen har det blivit håll på över 200m och det har inte varit några problem.

Den allra största positiva överraskningen har annars 8x57 IRS pipan varit, dels var det för att den sköt såpass bra som den gör men numera är jag egentligen mest nöjd med det extremt smidiga paket som den odämpade 8x57 IRS pipan utgör tillsammans med den lilla Swarovski AV 3-10x42 som jag inhandlade genom vår egen Mad Mike. Kikaren som sådan har varit en mycket trevlig bekantskap med väldigt lagom prestanda i ett oslagbart format. Bössan och kikaren tillsammans väger in på några gram över 3 kg och eftersom bössan också är väldigt kort så blir det ett supersmidigt paket, faktiskt så smidigt att mina andra bössor inte har luftats annat än på skjutbanan sedan kipplaufen dök upp i mitt liv :( Under den senaste månaden har K95:an faktiskt även använts vid rådjursjakt med drivande hund ( nu är hundjakt inte riktigt min favoritjaktform men av olika anledningar har det blivit lite mer av den varan än vanligt den här säsongen). När vi idag samlades tre glada gamänger för att decimera rådjursstammen och helst lägga omkull en älgkalv när vi ändå höll på var det därför självklart för mig att beväpna mig med kipplaufen och 8x57 pipan. När vännen Felix och hans ystra lilla Wachtelfröken gjort sitt och fart på ko och kalv efter en timmes jakt, var det bara att konstatera att K95:an funkar perfekt även till älgjakt.

lgkalv-8x57.jpg

Iden efterföljande såten och med avklarad älgjakt var det bara att fokusera på rådjur vilket passade lillebrors lilla Fauvnetik som hand i handsken. Efter knappa 20 minuters klockrent drev dök det upp ett smaldjur i skogskanten 130 m från den rotvälta där jag satt och njöt av en frostnupen morgon i sällskap av snus, kaffe och den lilla kipplaufen. Den typen av nochalant beteende bör rimligen beivras varför jag tämligen omgående skickade budskapet med hjälp av en 180 grains BT. Döm om min förvåning när hon trots det som jag upplevde som ett lyckat skott till synes helt oberörd skuttade vidare, eftersom jag kände att jag låg rätt när skottet gick började jag fundera på om det varit något ris ivägen när jag sköt. Nåväl, med hjälp av blitzetuiet på förstocken matas det snabbt in en ny pil i pipan och när hon efter ca 100 m stannade upp igen och ånyo exponerade en bredsida skickade jag enligt devisen "repetition är all kunskaps moder" ytterligare ett pillar mot hennes spjälstaket och den här gången blev det en karakteristisk rusning med efterföljande bensprattel efter 40-50m. Blev det återsamling och uppsluppen stämning eftersom det var det första rådjuret för brorsans lilla tik. Givetvis kommenterades det faktum att det smällt två skott från mitt pass med extra munterhet, samtidigt som det kommenterades att det faktiskt gått skapligt fort att ladda om enkelpetaren.

När vi passade rådjuret så blev det uppenbart att de två skotten satt precis bakom bogen med 3-4 cm mellanrum och att det på utgångssidan satt två golfbollsstora utgångshål med ett par cm spjälstaket emellan. Att rådjur i förhållande till sin storlek är hårdskjutna kan nog de flesta rådjursjägare vittna om med detta kändes faktiskt som lite utöver det vanliga. Under alla omständigheter har lillebror nu konstaterat att 8x57 är en "damkaliber" och att Ballistik Tip är "åt helvete för hård för rådjur"

Det kan möjligen tilläggas att inga av de djur som jag tidigare skjutit med kombinationen 180 grains BT i 810 m/s ur min 8x57 har påvisat något annat beteende än det förväntade

Nåväl, kontentan är ändå att jag har svårt att för tillfället se mig själv vandrandes på Dianas stigar med något annat än min lilla K95:a och att mina övriga bössor går en tämligen osäker framtid till mötes.

Henrik

Share this post


Link to post
Share on other sites
BigJim

Fränt!

Du har en särdeles förmåga att beskriva saker och ting så suget efter en K95:a rusar i topp. Har börjat fundera mer och mer på en BBF97 för framförallt halvrörlig smygjakt. Frågan är om dessa skjuter i närheten som din K95:a.. :(

/Må

Share this post


Link to post
Share on other sites
Mad Mike
och att Ballistik Tip är "åt helvete för hård för rådjur"

Det kan möjligen tilläggas att inga av de djur som jag tidigare skjutit med kombinationen 180 grains BT i 810 m/s ur min 8x57 har påvisat något annat beteende än det förväntade

Efter att ha skjutit en del djur med Hornadys A-max i två kalibrar denna höst så påstår även jag att Ball Tip är som en Swift A-frame i jämförelse ;)

Skönt att se att du jagar och skjuter lika snyggt som vanligt :P

/Mike

Share this post


Link to post
Share on other sites
Fredrik L

Tack för en skön läsning såhär en söndagskväll när arbetsveckan snart gör sig påmind. Otroligt välskrivet och samtidigt humoristiskt:)

Share this post


Link to post
Share on other sites
Henrik

Mike,

jag är böjd att hålla med dig. Dessutom är det så att BT i kalibrar från .323 och uppåt är betydligt kraftigare i sin konstruktion än vad deras klenare syskon är. Det var också en av anledningarna till att jag valde denna kula som ett "allroundalternativ" i 8x57. Den funkar riktigt bra även om jag behöver sätta den i bogen på en gris, vilket jag skulle vara lite tveksam till med en Amax.

Faktum är att skottet på älgkalven förmodligen var det mest krävande skottet med tanke på kulan som jag avlossat med min K95. Alla andra skott har varit rena lungsmällar eller möjligen på bogbladet i något fall. I det här fallet kom den riktigt granna tjurkalven gående snett emot mig tillsammans med kon, när kon var ca 10 m från mig vågade jag inte längre vänta utan sköt då mot kalven som var på ca 30m. Eftersom kalven inte stod still i skottet förvandlades det sneda motskottet i bogens framkant till ett skott rätt i överarmsbenet. Det är nog rimligt att påstå att kulan gick igenom 10 cm rent ben innan den kom in till lungorna, med BT var detta inget problem utan kalven lade sig snällt på skottplatsen. Nu har vi givetvis inte hunnit stycka kalven ännu men med tanke på hur skottskadorna såg ut så var jag positivt överraskad, givetvis var överarmsbenet ordentligt söndertrasat men det var inte särskilt mycket kött som behövde skäras bort.

Måns, jag tror att BBF:en skjuter i nivå med K95:an men jag har egentligen inget underlag för den uppfattningen. Däremot har jag själv börjat fundera lite grann på en Bergstützen eftersom jag egentligen har betydligt större "behov" av att kunna växla kalibrar under dagen än vad jag har av en (eller flera) hagelpipor. I och för sig skulle alternativet kunna vara en av Blasers gamla BD 880 d v s en bockdrilling med hagelpipa, lämplig klass1 pipa samt en 22 hornet pipa :D

Henrik

Share this post


Link to post
Share on other sites
Christian N

Henrik- Mike o jag talade om dig i helgen, så det är underbart att se ett litet jaktreportage så här på söndagen, läs måndag då jag skriver här.

Förresten har vi testad 123 grains A-max i helgen, återkommer med reportage om detta lite senare, nu till en mer intressant sak,

en bergsstützen är ju en fenomenalt klurig och samtidigt intressant sak. Jag har haft en feblesse för dem länge nu men inte haft tillfälle att få hantera en sådan.

Avslutningvis är det hatten av för gott skytte som vanligt men även god jaktlycka.

/Christian

Share this post


Link to post
Share on other sites
Roe
Förresten har vi testad 123 grains A-max i helgen,

Hvor fikk du fått på denne kulen? Har hatt den på bestilling i måneder uten hell i Norge.

Skjøt ca 25 rådyr med 120 Amax i forrige uke og resultatet var utmerket.

Med en 123gr vil det trolig bare bli enda bedre da du får et lite ballistisk "løft" på de lengste holdene.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Christian N

Roe- jag kan berätta det för dig men samtidigt måste jag meddela dig att jag köpte de tre sista askarna från den säljaren.

som det ser ut just nu finns 123:orna inte att uppbringa alls i Sverige eller tydligen Norge heller, precis som du säger, de har en rejält mycket bättre BC och det syns på kulbanan ganska snart efter 300 meter.

/Christian

Share this post


Link to post
Share on other sites
eskimo1

Hornady har länge haft problem med leveranser pga hamstring over there. Var med på ett större inköp och det tog 6 mån innan min beställning kom och en del fick vänta över året.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Henrik

Det där med 123 grains Amax låter intressant även om mina nuvarande alternativ funkar rätt skapligt ut till de 300m som jag satt som gräns för kipplaufen, för T3:an kan saken komma i ett annat läge :wub:

Jag måste dock erkänna att kipplaufen gjort att jag fått en nytändning i min jakt på ett sätt som jag inte räknat med och det ända jag ångrar är att jag inte hoppade på kipplauftåget för länge sedan, det blir lite av "Less is more" för min del och det blir en ganska uppfriskande och avkopplande jakt. En del av er förknippar kanske mig med skytte på lite längre håll, vilket inte är så konstigt med tanke på att jag skrivit några sådana trådar. Jag är också den förste att skriva under på att de långa hållen har sin egen tjusning men för närvarande klarar jag mig rätt bra utan vindmätare, avståndsmätare och ballistik kort. Jag överlåter därför med varm hand den saken åt mer entusiastiska och kapabla skyttar, åtminstone för tillfället.

För tillfället går jag mer igång på att gå ut i skogen med den lilla handkikaren, en termos kaffe och kipplaufen vilket gör att jag lägger ett större fokus på talltitor, hackspettar och diverse jaktbara kritter än på skjutställningen, vindens hastighet och luftfuktigheten. Kanske har det att göra med att jag behöver koppla av från ett intensivt jobb och småbarnslivet inom hemmets stör och hägn och lugnet i en skogsbacke en stilla morgon passar då som hand i handsken. Jakten blir då lite mer opportunistisk och jag njuter av att förvalta de erbjudande som serveras mig, sedan kan det vara en betande hare, en hungrig räv eller ett oförsiktigt rådjur. Vad som inte har ändrats är att jag vill kunna förvalta de tillfällen som ges på ett så effektivt sätt som möjligt, får jag ett läge som jag väljer att avstå ifrån så skall det vara ett aktivt val att lyfta på hatten. Vad som däremot fortfarande stör mig är situationer som jag inte kan förvalta eftersom min beväpning eller den egna förmågan sätter gränserna. När jag har begett mig ut med kipplaufen så känner jag att den i princip i alla lägen är "good enough" för de lägena som uppenbarat sig och framför allt piporna i 22 hornet och 8x57 har fått bekänna färg och åtminstone enligt mitt sätt att se det bestått provet med bravur. Man kunde då möjligen tycka att jag borde vara förnöjd med att ha hittat en lösning som jag trivs med och det är jag förvisso men nu finns det ju inget som är så bra att det inte kan bli bättre. Utan den mänskliga viljan att utveckla tillvaron hade vi fortfarande haft utedass och pumpat upp vattnet till morgonkaffet på gårdsplanen.

Enligt mitt sätt att se det skiljer det en hel del mellan de båda kalibrarna 22 hornet och 8x57 vilket gör att de knappast kan sägas överlappa varandra i någon större omfattning. Som det ser ut idag kan jag i o f s välja vilken pipa som passar humör och jakten bäst för dagen och möjligen gå tillbaka till bilen om jag vill ändra mig under pågående jakt. Det är ruskigt smidigt att kunna byta pipa på detta enkla sätt utan att fundera över inskjutning eller annat men ännu bättre hade det såklart varit att inte behöva välja från första början.

Den vaksamme läsaren förstår att jag nu börjar närma pudelns kärna och bergstutzens förlovade land, nu är detta vapentyper som jag har rätt begränsad kunskap om och erfarenhet av. När jag började fundera på kipplauf för 10-15 år sedan hade jag klämt på ett par stycken dylika och under de senaste åren har jag testat på att skjuta med lite olika enkelpetare i syfte att bättre förstå vad jag var ute efter. När jag nu börjar fundera på bergstutzen eller kanske mer korrekt "Berg und Tal stutzen" så har jag inte den lyxen. Jag har bara hanterat två dylika vapen i levande livet och inte skjutit med något av dem, utöver detta så består min "kunskap" av information som jag inhämtat från "Double gun journal" eller internet vilket så klart lämnar en del i övrigt att önska och ger ett betydligt skakigare fundament än vad jag brukar basera mina funderingar på. Funderingarna blir då av en mer teoretisk karaktär med vissa inslag av faktisk erfarenhet.

Ett sådant inslag är att jag ser två rätt klara "patronklasser" för de båda piporna, för den klena pipan tänker jag mig en 22 hornet upp till och med en 5.6x50R som ganska lagom. Jag vill ha en laddning med en riktigt blöt Vmax eller likande där jag inte behöver oroa mig för rikoschetter, möjlighet att skjuta rådjur kan möjligen vara en bonus men det är absolut inget krav.

Den lite grövre pipan bör vara kamrad för en lite mer allroundbetonad klass1 kaliber, förmodligen någonstans mellan 7x57R och 8x75RS vilket inbegriper kalibrar som 7x65R, 30 R Blaser och 8x57 IRS men detta är inte riktigt skrivet i sten. Väljer man en 5.6x50R som klen kaliber kan jag mycket väl tänka mig en 9.3x74R etc. Däremot har mina erfarenheter av kipplauf fått mig att bli en ännu större "sucker" för lätta smidiga bössor vilket förmodligen minskar utbudet rätt rejält eftersom jag gärna ser att bössan ren hamnar under 3 kg, detta innebär i sin tur att den bör vara baserad på en baskyl som helst är mindre än en cal. 20 baskyl. Jag har inte sett några sådana bössor från någon av de stora tillverkarna utan vi snackar med största säkerhet om en Ferlach elleren äldre österikare av god kvalité. Den ena av de båda Bergstutzen som jag har hanterat var en Winkler imed pipor i 7x65R och 5.6x50R och en hakad zeiss 6x42 , bössan vägde något hekto över 3 kg komplett och torde vara rätt nära det jag funderar på.

Nu blev detta en något flummig utvikning från ämnet men sådana får man ibland kosta på sig :lol:

//Henrik

Share this post


Link to post
Share on other sites
Mad Mike
Utan den mänskliga viljan att utveckla tillvaron hade vi fortfarande haft utedass och pumpat upp vattnet till morgonkaffet på gårdsplanen.

Vilket påhopp!! när Chris och jag åker till gotland sitter vi på just utedass och pumpar upp vattnet till mogrgonkaffet :lol:

Detta var inte särskillt flummigt,mina resor till gotland går i samma anda som din text!

Finns inte mycket som ger mig sån energi som några dagar på ön.....förutom att vi jagar för att få mat-inget skjutet ingen middag :wub:

/Mike

Share this post


Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...

  • Recently Browsing   0 members

    No registered users viewing this page.

×
×
  • Create New...