Sköt mot en liten gris vid åtel igår kväll och är absolut inte nöjd över mig själv!

Tillhör inte skaran som så ofta sätter mig och vakar gris vid åtel men ibland tycker jag det är kul att se vad för grisar som finns och eventuellt skjuta mig en matgris.

Kom till åteln redan vid sextiden och det tog inte mer en 10 minuter så kom en sugga med fyra års grisar i 30-40 kg klassen. Helt omöjligt få rent skott då unggrisarna springer om varandra, det ansluter ytterligare 2 grisar som är lite större och det grymtas och kivas kring åteln. Det har väl närmat sig halvsju och mörknat då en av unggrisarna ställer sig ensam en bit från åtel och bökar i en rishög, tycker mig ha fritt framför grisen och låter skottet gå, känns bra. Ett litet grisskrik hörs direkt efter skott och alla grisar försvinner. Vad hände där blev tanken direkt.

Går fram till skottplatsen och ser direkt att skottet skjutit av en större gren i rishögen (ca 4cm i diameter) en dryg meter framför där grisen stått! Varför såg jag inte denna gren!? Jag blir vansinnigt förbannad på mig själv! Lugnar mig och påbörjar skottplatsundersökningen men hittar absolut ingenting? Spårar även för hand ca 100m utan att hitta minsta tecken på träff. Börjar fundera på om grisen fått något stänk av kula eller gren på sig och därför skrikit till?

Ringer sambon som kommer upp med gammelhund som gjort ett antal eftersök. Låter han gå mot skottplatsen och han markerar direkt och börjar spåra lugnt till en början, efter ca 150m hittar vi en lite bloddroppe. Aj då, detta blir inte lätt blev tanken direkt. Spårar vidare över ett hygge i stark motvind ca 400m och hittar totalt 5 droppar på den sträckan. Når fram till hyggeskanten där ungskog tar vid och vi bestämmer oss för att släppa hund.

Det tar inte mer 2 minuter så börjar ståndskallet ca 100m in i ungskogen. Blir minst sagt förvånad och fundersam på om det är rätt. Går in mot ståndet och efter ett tag ser jag hunden men ingen gris, han springer dock runt i väldigt liten cirkel och skäller. Kommer in och har grisen rakt mot mig och den är helt still men står upp, flyttar mig något åt vänster och ser då att det hänger ut ca 1 dm tarm under buken, avslutar direkt med skott i halsen.

Skottet har ändrat riktning och höjd efter träffen i grenen och gått in lågt i buken och in i vänster bakben.

Tack och lov för att jag inte avfärdade det som en bom utan lät hunden prova. Grisen hade gått 500-600m efter skott.

Även om jag skäms över mitt första skott så vill jag ändå dela med mig av händelsen för att återigen uppmärksamma er som läser att alltid använda hund då ni avlossat skott för att säkerställa bom eller träff.

/ ekebo

Bra jobbat,

det är inte genom misstag vi lär oss, det är genom att lösa efterverkningarna av våra misstag.

Förmodar att du sov ganska gott i natt..

/Christian

Tycker det var bra att du skrev om din historia. Och du har ju så rätt, självklart ska man söka av med hund när man dragit iväg ett skott mot ett vilt. Ibland är det ju som du beskriver väldigt dåligt med blodspår vid skottplatsen och det kan av bekvämlighet vara lätt att avfärda det som en ren bom.

Gick själv ett eftersök med min jycke på rådjur i januari. Rådjuret var skjutet med kula och inget blod hittade vi i snön vilket vi tyckte att det borde funnits. Efter några hundra meter i lina i de enda klövspår vi hittade gick vi tillbaka och släppte hunden vid skottplatsen. Tog inte en minut innan den gav drevskall och två passkyttar såg det helt friska rådjur skutta förbi dem. Så denna gång avfärdade vi det som träffat men det kändes ändå mycket bättre efter att vi sett djuret och låtit hunden söka av än om vi hade lämnat platsen p.g.a. att vi själva inte hittat något blod.

Bra jobbat

Har skott avlossas och viltet inte ligger på plats så dit med en hund. Det är sällan man kan avfärda ett skott som bom om man inte varit där med hund.

Bra jobbat!

Var ju kul för Myllys att få komma ut lite också.

Helt klart så är det en del skott på gris som avfärdas som bom bara för man inte funnit något runt skottplatsen.

Bra jobbat!

Man får inte ta sina skott för lättvindigt, att lägga ner tid på en ordentlig skottplatsundersökning och som du säger ge hunden en chans för att se om där är fynd i löpan är ju bra vägar att gå!

Rejält gjort och snyggt berättat!

bra gjort! på en åtel med 40 m skjutavstånd så är det nog inte många skott som blir en bom, visst det kan ju komma grenar i vägen klart men jag menar om någon helbommar en gris med fullgott stöd på det avståndet då ska man ta sig till närmsta skjutbana och lära känna sin bössa lite..

Misstag kommer alltid att ske och jag upplever det som att man mera tar det på allvar och kollar av, förr kunde ju knappt knallen ha lagt sig förrän, det var avstyrt som en bom på radion!

Sedan jag skaffade bayrare har bomfrekvensen gått ned till... mycket lågt. För hagel på markvilt är den numera nära noll, för kula har bomskjutningsfrekvensen typ halverats. Jag har ett par "war stories" som jag inte vill ta upp på Internetexponerade forum.

Jag lyfter på hatten!

Bra jobbat, man missar lätt detaljer oavsett antal timmar bakom bössan i skogen. Gammal som ung kan göra misstag men det är inte alla som gör rätt för sig och verkligen kollar upp vad som hände.

Tycker du har handlat helt rätt oavsett gren eller ej. Grisen dog till slut.

Gott jobbat!

Är som ni andra övertygad om att många skott avfärdas som bom...

Frekvensen bom har nog en tendes att öka om jägaren är ensam i kojan och ingen egen hund att tillgå. Ringa och väcka nån mitt i natten drar sig många för..

Grisar lämnar mycket ofta inte ett skit efter sig på skottplats.

Eller iallafall inte så mycket att det går att se på en välbesökt åtel. Ett o annat hårstrå klipps alltid av kulan men det lär finnas grishår ändå på en åtel..

Har flera storrys, både egna och berättade med rena hjärtskott och genomgång på kulan, till och med där de hittat kulnedsalget i snön men inte en bloddroppe på skottplats. Visst har det blött längre bort.

Men har man inte kurage noga att ta dit hund så bör man i mina ögon inte va i skogen alls..

Kan bara stämma in i kören och säga att det händer många gånger att det inte syns något blod på åteln efter skott.

T.o.m när det ligger snö, är det inte alltid blod.

Jag kommer ihåg en galt på runt 90 kg för en hel del år sedan.. Det var snö och skottet satt rakt igenom lungorna, men inte en bloddroppe på åteln! Börjar följa spåret 10-15 meter och varje meter jag gick, blev jag bara mer och mer konfunderad hur skottet hade tagit. 25 meter hade jag gått och då hade galten rännt rakt in i en större fura och då först färgades snön röd. Därifrån var det bara att följa en rännil, ungefär som någon gick och hällde ut rödfärg.. Ca 15 meter längre fram ligger grisen död!

Tycker man för ofta hör efter eftersök två detaljer inga fel på benen" inget blod.. tyvär är det för många gånger eftersöket bryts för tidigt av dessa orsaker-

Så hunden får alldrig chansen att reda ut eftersöket för viltet blöder inte o går på alla 4 benen.

Här ett exempel!

Under älg jakten påsköts denna oxe , vid eftersök så hittades inga fel inget blod, går på alla fyra" en av älghundarna tar efter älg-

Hundförare tittar på gps o ser att hunden är 2mil bort enligt gps innan hund bryter, ,, älg blir friskförklarad

Hade man väntat en timme så älg fått lägga sig i lega så hade detta eftersök kunnat gått bra i stället släpptes hund på tämligen omgående!

Älgen hittades en månad efter av grannlaget! drygt två mil bort !

2 mil bort... grannlaget..

Då skulle vi här nere fått passera minst 50-100 jaktlag..

Bra jobbat.

Det som hände Frontier har en liknade berättelse.

Smygjagade en vinter smyger på en lite väg granplantering på ena sidan öppen bokskog på andra sidan.

Hör grisar från granplanteringen sjunker ner på knä en gris kommer ut på vägen 5 m ifrån mig månsken och snö så det är att bara skjuta efter smällen springer grisen glatt in i bok skogen bra ljus vit snö ser grisen ca 100 m innan den viker och försvinner bland träden.

Blir lite fundersam den borde ligga kollar skott plats inget hittas lätt nedförsbacke så inget kulslag hittas. Fan kan inte ha bommat. Går i slagen efter 50 m hittar ett par ljusa blodstänk ut sprejat inte mycket men tillräckligt för att kunna bedöma att det bör var lunga ljust och fint. Har ung Wachtelen i bilen så han kan få träna den här grisen bör ju ligga död. Det har gått ca 20 min. Följer vägen neråt bilen står i slutet av den har gått ca150 m så ser jag något mörkt ligger vid en gran det är grisen vid liv men orkar inte resa sig så en smäll och den är död. Följer slagen tillbaka dom sista 10 m är en blodstäng en dm bred. Från jag bröt till att det blev blod nästa gång var ca 50 m till och inte mycket tills den stor blodranden kom då hade grisen gått ca 300-350 m.

Ett lungskott något långt bak . När jag såg grisen springa från skott platsen utan problem och inget på skottplats då snurrade tankarna vad man lyckats med.

Lasse

bra jobbat :)

Bra där gubbe

bra jobbat lyfter hatten för detta.. tyvärr hade många tagit de som bom skott du ska ha en eloge för att du tog dit hunden.. hunden är de bästa verktyget vi har för å kunna kontrollera påskutna djur bättre å kolla fler ggr. än ingen alls ifall de är skadskjutet.. själv stå ja standby som eftersöksekipage åt ett jaktlag å brukar säga de även om de är osäkra eller säkra på att de är bom så ska de ringa oavsett tid på dygnet så man kan komma å spåra av för många ggr. man är med om att de inte tecknat för skott men att de ändå är skadat å oftast hitta blod en bra bit efter spårlöpan... var själv ut på en trafikolycka för ett tagsen ett rådjur som dött å låg vid vägkanten men när ja kom hem å flådde djuret så hade den en gammal hagelskada i bogen och antar att de är pga. att man antagit att de va bom skott tråkigt å se och de måste varit smärtsamt å ha den skadan för djuret

Har en fråga här till er kunniga griseftersökare... Jag har en tyskterrier på snart 2 år som jag lagt en del blodspår med älgklöv för. Ska jaga in honom på gris denna säsong är det tänkt (ifall han har intresset).

Hur pass, ska vi säga "störningskänslig", är den skadeskjutna grisen. Vad det gäller t.ex. älg så kan man ju förstöra eftersöket genom att gå och trampa och väsnas för mycket och bör hellre få dit en erfaren eftersökshund.

Hur är det med grisen och eftersök. Ifall jag har en jycke som intresserar sig för gris men inte är erfaren eftersökshund. Kan jag ändå göra ett försök att spåra med han på skadeskjutet vildsvin och sen ringa in en erfaren grissökshund ifall det inte ger resultat (vi har en jour vi kan nyttja).

Om ni säger att "sök för guds skull inte med en oerfaren hund", hur får man de då erfarna och hur mycket anlagda spår bör man köra med hunden innan man kan våga nyttja dem skarpt?

Som ni förstår är ju detta både en fråga om att jag vill att jycken ska få möjlighet att bli bra på griseftersök samt att det ligger ekonomi bakom (vill ju inte ringa in jour en lördag eftermiddag om det går att reda ut på egen hand).

Har en fråga här till er kunniga griseftersökare... Jag har en tyskterrier på snart 2 år som jag lagt en del blodspår med älgklöv för. Ska jaga in honom på gris denna säsong är det tänkt (ifall han har intresset).

Hur pass, ska vi säga "störningskänslig", är den skadeskjutna grisen. Vad det gäller t.ex. älg så kan man ju förstöra eftersöket genom att gå och trampa och väsnas för mycket och bör hellre få dit en erfaren eftersökshund.

Hur är det med grisen och eftersök. Ifall jag har en jycke som intresserar sig för gris men inte är erfaren eftersökshund. Kan jag ändå göra ett försök att spåra med han på skadeskjutet vildsvin och sen ringa in en erfaren grissökshund ifall det inte ger resultat (vi har en jour vi kan nyttja).

Om ni säger att "sök för guds skull inte med en oerfaren hund", hur får man de då erfarna och hur mycket anlagda spår bör man köra med hunden innan man kan våga nyttja dem skarpt?

Som ni förstår är ju detta både en fråga om att jag vill att jycken ska få möjlighet att bli bra på griseftersök samt att det ligger ekonomi bakom (vill ju inte ringa in jour en lördag eftermiddag om det går att reda ut på egen hand).

Om du är helt säker på att grisen ligger död så kan du spåra med din hund. I övriga fall skulle inte jag göra det utan att ha en rutinerad löshund på plats.

Om du är helt säker på att grisen ligger död så kan du spåra med din hund. I övriga fall skulle inte jag göra det utan att ha en rutinerad löshund på plats.

Och när räknas en hund som rutinerad?

Och vad är era bästa tips på att få en rutinerad hund? Ska man, som du säger, låta den söka gris som man med största sannolikhet vet ligger död inom 100 meter? Är det det effektivaste sättet att få en bra hund?

Och när vågar man då släppa han på ett skarpt eftersök? Vad är det minsta man ska kräva av han innan?

Och när räknas en hund som rutinerad?

Och vad är era bästa tips på att få en rutinerad hund? Ska man, som du säger, låta den söka gris som man med största sannolikhet vet ligger död inom 100 meter? Är det det effektivaste sättet att få en bra hund?

Och när vågar man då släppa han på ett skarpt eftersök? Vad är det minsta man ska kräva av han innan?

Det minsta man kan kräva är att hunden jagar gris och ställer gris under vanlig jakt.

Behövs det så ska hunden fixa att hålla kontakten med grisen många timmar.

Den måste stå nära grisen så vi vet vart grisen står.

En hund som står 10m från har vi ingen glädje av.

Tex en hund som släpper efter 20 minuter funkar inte.

Det kan givetvis funka beroende på hur dålig grisen är...

Den bör kunna skälla ståndskall en 4 timmar för det händer att ståndet hamnar otillgängligt och det tar tid innan man är framme.

Ett krav är oxå att de fixar skälla gris i mörker.

Som Musköt skrev så kan man spåra med vilken hund som helst.

De som ligger döda eller inte har förmågan att lämna sårlegan fixar man men lever de så måste det till en hund som ställer och har långt förföljande om det går loss.

Fungerar det inte i vanlig jakt så fungerar de inte på eftersök helt enkelt.

Vet att nått NVR område skulle åka till nått hägn och testa de som är uppsatta till griseftersök i mörker.

De som inte fixar det vettigt får inte ta griseftersöken.

Det är en lokal regel som de själva bestämt så det gäller inte överallt.

Din hund är oerfaren, börja med att spåra fram till döda grisar. vet du inte om det är ett dödligt skott så spåra inte längre än 100-150m.

Har de gått längre så behövs en hund som ställer och som kan släppas och förfölja långt och länge.

Ev kan man släppa din orutinerade hund oxå om en rutinerad redan är släppt.

Det beror givetvis på vad den hundföraren säger.

Och när räknas en hund som rutinerad?

Och vad är era bästa tips på att få en rutinerad hund? Ska man, som du säger, låta den söka gris som man med största sannolikhet vet ligger död inom 100 meter? Är det det effektivaste sättet att få en bra hund?

Och när vågar man då släppa han på ett skarpt eftersök? Vad är det minsta man ska kräva av han innan?

NS har ju redan svarat på det mesta på ett föredömligt sätt.

Jag har varit med som backup åt kompisar med orutinerade hundar. Och då har vi gjort så att de spårar och tror vi grisen inte gått allt för långt så släpper de. Men nån gång har den andra hundföraren redan vid skottplatsundersökningen insett att det troligen blivit för svårt och vi tagit den rutinerade direkt.

Så om du har en hund som visat att den klarar av att jobba med gris under längre tid i mörker så kan du ju testa om du har en bra backup med.

Sen kan jag ju säga att jag inte lever som jag lär. Själv började jag med en orutinerad hund utan någon hjälp, men det berodde ju mest på att det knappt fanns några grishundar i våra trakter.

Tack för de uttömmande svaren . Ska se till att jycken får spåra upp så mycket välskjuten gris det går nu i höst så han får näsa för det. Först och främst blir det hursomhelst att hägntesta honom och se hur han arbetar med svinen.