Govänner!

Emellanåt ställs vi inför stora problem och livets eviga frågor, detta är inte ett dylikt spörsmål men väl en fråga som sysselsatt mig de senaste dagarna. Som en del av er känner till har jag under de senaste säsongerna nästan uteslutande jagat med en liten kipplauf i 22 hornet, 6.5x55 och 8x57IRS. Detta har varit en i alla stycken trevlig bekantskap och egentligen känner jag inget ”behov” av andra bössor för min egen jakt. Majoriteten av min jakt bedrivs som ensamjakt eller möjligen i sällskap av en eller två jaktkompisar, oavsett vilket är det stillsamma jaktformer med lugna skott som gäller. Trots detta har jag på senare tid börjat fundera på att komplettera vapengarderoben med ytterligare ett brytvapen och då tänker jag mig antingen en dubbelstudsare eller en dubbelstudsardrilling. Tänkta jaktformer för detta vapen är såklart ”blandjakter” eller ”drevjakter” där det skjuts allt ifrån hare/räv till rådjur/gris/hjort, detta har kommit att bli den jaktliga vardagen för rätt många i södra Sverige. Oavsett vad vi tycker om saken har vildsvinen kommit för att stanna, detta vilt rör som bekant upp en hel del känslor bland markägare och andra vilket innebär att det gäller att hålla uppe avskjutningen på en vettig nivå. I den situationen känns det som lite grann av fanflykt att inte skjuta om man får lovlig gris i pass.

Dessutom tittar såklart folk lite snett på en när man dyker upp med en kipplauf om det skall jagas med hund, har jaktvärden bjudit in på jakt och man har accepterat är det inte speciellt artigt att beväpna sig med en bössa som gör att man släpper skottchanser som man skulle ha tagit med en mer ändamålsenlig beväpning. Jag har dessutom som vissa av er vet haft en förkärlek för dubbelstudsare under rätt många år, från tid till annan har jag också provat lite olika varianter som jag jagat med ett tag innan de vandrat vidare. Den senaste i raden var en liten merkel 141 i 8x57 som lämnade vapenskåpet för att ge plats åt min kipplauf.

Likt andra ”periodare” kommer suget efter en ny bössa i omgångar och nu har jag börjat fundera över en bössa som skall komplettera K95:an för skott på korta håll och i lite stressigare situationer.

Eftersom jag varit sugen på Merkels dubbelstudsardrilling m/961 sedan jag höll i en dylik första gången så är det kanske dags att nu göra slag i saken. Jämfört med min gamla 141:a så är den bara obetydligt tyngre men med lite bättre balans, dessutom så erbjuder den såklart en hagelpipa ”på köpet” vilket givetvis skall ses som en bonus. Jag har svårt att se några andra avgörande nackdelar med denna modell än det uppenbara hålet den skapar i plånboken, den är smidig med bra balans, den har en riktigt praktisk funktion och såvitt jag förstår det hela så skjuter den normalt rätt skapligt.

Nu undrar såklart vän av ordning vad detta har med rubriken att göra?

Det är helt enkelt så att i samma veva som jag börjat fundera på om det kanske är dags att skaffa sig en dubbelstudsare/dubbelstudsardrilling så börjar jag såklart fundera på vilken kulkaliber som jag skall satsa på.

Om jag min vana trogen börjar med ett litet stickspår kan jag konstatera att det faktiskt hänt en del när det gäller vilka patroner som är populära i dubbelstudsare i vårt land under de senare åren. När jag första gången blev med dubbelstudsare var det via en Merkel 220E i 9.3x74R, det var betydligt glesare mellan dubbelstudsarna i vapennasarnas begagnathyllor på den tiden och de flesta dubbelstudsare man såg var i 9.3x74R. Undantagen var som regel kamrade i 7x65R men rätt sällan i 8x57IRS. Idag ser det annorlunda ut, enligt en kontakt på Classic så är nästan 70% av de dubbelstudsare och dubbelstudsardrillingar som de säljer idag kamrade i 8x57IRS och resten är i 9.3x74R, övriga patroner förekommer bara i enstaka bössor.

Det är intressant med tanke på hur många olika varianter vi anser oss behöva när det gäller bultbössor, när det kommer till dubbelstudsare klarar vi oss uppenbarligen med två varianter!

Även för mig är det runt dessa båda kalibrar som funderingarna cirkulerar, i vanlig ordning har jag försökt reda ut tankarnas irrfärder med hjälp av en liten tabell:

För att få till en vettig jämförelse så har jag valt vad som får betraktas som vettiga maxladdningar med Noslers partitionkulor i bägge kalibrarna.

Jag har valt att titta på hastighet och energi på 0 och 150m eftersom det känns som ett realistiskt maximalt skotthåll.

Träffläget baseras på ett ”inskjutningsavstånd” på 150m, anledningen till citationstecknen är att bössan skjuts in på 80-100m men med ett visst överslag. PBR visar det längsta håll som kulan håller sig inom +/- 5cm från sikteslinjen. Konceptet med PBR är inte oproblematiskt när vi pratar dubbelstudsare och får nog mest ses som en fingervisning om teoretiska skillnader mellan de båda kalibrarna.

För mig är den enda slutsatsen som jag drar av jämförelsen ovan att det är mer ”död i bägge ändarna” i en 9.3x74R än vad det är i en 8x57IRS vilket knappast kan sägas vara en överraskning för någon, det är också min egen erfarenhet av att ha jagat och skjutit med bössor i bägge dessa kalibrar.

En kort sammanfattning om respektive patron enligt min egen möjligen subjektiva uppfattning ser ut som följer:

9.3x74R

Detta är såklart den klassiska dubbelstudsarkalibern med lite extra kraft och ”resurser” oavsett om det är Hr Gris eller Hälge Älg som hamnat framför mynningen. En 18.5 grams kula i eller strax över 700 m/s kommer att bete sig både bra och inte minst viktigt förutsägbart varenda gång den träffar viltet. Det är också här miniminivån går för att jaga stort och farligt vilt på den afrikanska kontinenten även om den såklart inte är legal på alla ställen i den rollen. Kort sagt är det en riktigt bra kaliber till allt vilt som kan tänkas bli aktuellt när det jagas med dubbelstudsare, har denna skapelse inga nackdelar kan man då möjligen fråga sig?

Min egen erfarenhet är att den kan bli lite ”too much” i lättare bössor, det har också varit rätt glest mellan bössorna som skjutit speciellt tätt med denna patron. En av anledningarna till detta faktum står säkert att finna i att patronlägena i 9.3x74R brukar variera rätt kraftigt och ofta är de väldigt rymliga. En annan konsekvens av de rymliga patronlägena i kombination med avsaknaden av skuldra på patronen är att hylsorna har en rätt begränsad livslängd.

8x57IRS

På senare år har jag jagat en hel del med denna harmoniska patron som i detta mellanmjölksland blir allt populärare för varje dag som går, på något sätt är den definitionen på det svenska ”lagom”. Den är rätt snäll att skjuta, effekten i viltet är fullt tillräcklig för allt svenskt vilt, den skjuter ofta rätt bra i sunda bössor och den skjuter kulor med rimlig tyngd i farter som inte ställer några större krav på kulornas konstruktion.

Den saknar såklart den ”romantik” som omger 9.3x74R och den är inget självklart val för afrikanskt vilt men för europeiskt vilt är den utan tvekan ”good enough”.

Frågan är såklart vad herrskapet anser i frågan, 8x57 IRS eller 9.3x74R?

Det vore såklart extra kul om ni ville motivera er uppfattning.

Vänligen,

Henrik

Jag är barnsligt förtjust i 8x57JS, vilket bör innebära att JRS är precis lika trevlig.

Den är som du säger, lagom. Behöver inte säga så mycket mer.

Den lille potatisen som tuffar ut genom mynningen ger bra effekt men med en rekyl som är rent nöjsam. Tror det är där min fascination ligger för kalibern.

Sköt 9.3x62 med tunga Oryxen förut, där pratar vi också bra effekt, men med en klart bökigare rekyl.

8x57 är mellanmjölk, och jag gillar mellanmjölk

Själv skulle jag tveklöst satsa på 9.3x74R eftersom man då har tillgång till rejält tunga kulor.

Jag är stark förespråkare av tung och långsam kula eftersom det i mitt tycke ger bäst effekt och minst köttförstöring och framförallt minimering av blodsprängning.

Just blodsprängningen är det jag ogillar allra mest eftersom det är det mest tidsödande i styckningsprocessen... (samt tvingar en att separera muskler man normalt vill ha som en styckdetalj)

Fast skulle jag köpa dubbelstutsare så skulle det bli ännu grövre doningar än 9.3 men det är jag det

Det handlar enbart om filosofi i slutändan med andra ord!

När man läser din presentation av de båda kalibrarna så syns det mig att du har en förkärlek till 8x 57, sund tycker jag. Har själv kikat just lite efter en dubbelbryt då jag oxå gillar modellen av vapen, har en enkelbryt redan.

Då jag tittat så har 9.3:an fallit bort för sin allför mkt elakhet, den har mer död helt klart men till vilken nytta i lilla svedala...även stora nassar faller för 8mm.

Jag gillar faktiskt både 9.3x74R och 8x57IRS men förmodligen med olika hjärnhalvor

För mig är 9.3x74R det känslomässiga valet, medan 8x57IRS är det logiska. Frågan blir följdaktligen om man skall lyssna på hjärtat eller hjärnan?

Hmm....

Hmmm, tycker faktiskt inte att valet står mellan 8x57IRs & 9,3x74R utan snarare mellan 7x57R & 9,3x74R.

Tycker helt enkelt inte att du behöver något grövre än 7x57R till någon svenskt vilt förutom möjligen till stora vildsvin & björn.

Problemet med 7x57 & gris är att det kan vara riktigt dåliigt med blodspår men den räcker, är närmast idealisk på rå, dov,kron bra på älg.

8x57IRS gör egentligen inget bättre än 7x57R möjligen blodspår på gris men där är den en kompromiss gentemot 9,3x74R.

För rörlig jakt tycker jag ett vapen kring 3 kg är bra, i ett så lätt vapen är tom 8x57IRS lite otrevligt & överdrivet, 7x57R är inget problem.

Sitter man däremot på pass så är det inget problem med en studsare som väger 3,6 utan kikare & upp 4 kg med .

Då är inte 9,3:an något problem & då har du en bössa som tar död på allt vilt i Sverige med pondus.

Är inte mycket för lagom

Perfekt för min del är en Kiplauf i 7x57 för smyg & vakjakten medan dubbelstudsaren i 9,3 för drevjakten.

//Lasse D

Henrik, jag tycker nog att du sammanfattade det hela i sista meningen: Hjärta eller hjärna...

X57 patronerna är trevliga. Effektiva och lättskjutna. I en kombi hade jag utan tvekan valt en sådan.

Men! - det står inte 9,3X74R stämplat på piporna Där tar hjärtat över.

Så i en dubbelstudsare blir valet självklart tycker jag. Välj 9,3!

Dessutom är patronerna långa och snygga. Det ser läckert ut när man bär dom i ett patronetui - också en viktig del :-P

Det med varierande patronlägen hade jag dock inte hört talas om. Är det specifikt för 9,3X74?

Jag hade valt 9,3x74R pga utbudet av kulor .

Men egentligen så är ju faktiskt en 375 flanged magnum nitro express ett smartare val Iaf om man handladdar.

Då kan du ladda kulor från ca 235gr till ca 380gr. Och om du råkar bli sugen på att åka till Afrika o jaga storvilt så slipper du skaffa en pang till

Teoretiskt sätt så blir den lite elak att skjuta med men tror det är rätt marginellt mot en 9,3x74R

Men så är det ju lite manligt men en Nitro Express

Många intressanta synpunkter, som jag tackar för.

Danne, det här med varierande patronlägen har att göra med att 9.3x74R är en gammal konstruktion som lanserades när både metallurgi och mätteknik var en bit ifrån dagens status. Vapen i 9.3x74R har tillverkats av en väldig massa olika tillverkare med varierande kvalité. Det här med CIP standarder var inte lika allmänt accepterat på 1900 talets första hälft. Du behöver också ha lite extra marginaler i brytvapen för att hylsorna skall kastas ut utan problem vilket har inneburit att det många gånger är rymliga patronlägen på "gamla fina vapen".

För att hylsan ändå skall täta mot patronläget måste den vara förhållandevis tunn med relativt mjukt gods, tittar du på 9.3x74R hylsor så ser du hur tunna de faktiskt är. Detta faktum innebär inget problem om du skjuter fabriksladdat men när du vill ladda själv kommer du att märka dels att hylsorna på grund av hylskonstruktionen sträcker sig rätt rejält samtidigt som det tunna godset också bidrar till en förhållandevis kort livslängd på hylsorna.

Å andra sidan är det kanske ett vettigt pris att betala?

Per, att 9.3 skulle ha en fördel framför 8mm på grund av kulutbudet var en nyhet för mig, vad tänker du på då? Eller är det helt enkelt så att du har en speciell favoritkula i 9.3 som saknas i 8mm utbudet?

Henrik

Går själv i likartade tankar, Henrik; intressant tråd. Fram tills nyligen har jag haft samma filosofi som Wizard, dvs jagat med tunga, bondade kulor för att säkerställa penetrering och minska köttförstöringen. Nu har jag gått över till kopparkulor till matvilt, vilket ställer helt nya krav då kopparkulor är hårda och kräver mer hastighet för att expandera. Upptäcker därmed att jag tvingas gå ned i kulvikter, och att dagens .308 Win respektive 9,3x57 kanske inte är i princip livärdiga med .30-06 eller 9,3x62 längre... Och kanske hade den .300 H&H jag sålde nyligen trots allt fått ett större berättigande med mina nya kulval...

Skillnaden är måhända liten, men val av hårda kulor har även fått mig att reflektera över diametern på kulan. För en starkt expanderande kula spelar en diameterskillnad måhända mindre roll, men efter att bara ha börjat nosa på området lutar jag åt förhållandevis lätta kulor i grövre kalibrar som en tänkbar väg att gå för att säkerställa tillräcklig skottverkan.

Och röstade därmed på 9,3:an bland dessa båda klassiska och goda kalibrar.

Detta var ju svårt, särskilt om man läser alla synpunkter, som i princip är vettiga överlag.

9,3 har ju ett otroligt renommé som få kalibrar kan mäta sig med, men om man pratar historia så är en gammal 8mm inte ointressant heller, den är väl lika"Tysk".

Att välja grövre kaliber med tanke på kopparkulor är ett spår jag också funderat lite på, jag köper i princip resonemanget.

Även om 8mm kanske kan kännas lite mellanmjölk tycker jag ändå inte det. Den är en välavvägt harmonisk "liten" skapelse och det ska väl ändå inte vara en negativt argument?

Ska man ha en dubbel i afrikakaliber så skulle jag också tänka mig en med ännu större hål än 9,3.

Jag röstade på 8mm, jag skulle gärna ha ett brytvapen i kalibern själv, 9,3 känns helt enkelt inte praktiskt motiverat i Sverige även om patronerna har en annan känsla och estetik.

med tanke på harmonin i 8x57 patronen och möjligheten till att på ett mycket förlåtande sätt gå över till snabbare krut och lättare kulor samtidigt kunna gå till 220 gr ganska opåverkat av olika friflykt så ger det ger inte mycket mer att önska.

Jag tycker nog 9.3 är mer mellanmjölk än 8x57 om jag skall hårddra det. 8x57ans historia är inspirerande.

Fy fan va fräckt med en sida-sida och i 8x57jrs på pass med lågt monterad lågförstorande kikare, en egen våt dröm egentligen men inte realiserbar än på 15 år.

Jag tänkte mest på kulvikterna där. Därimot så finns det säkert lika många kultyper till 8mm Har fått för mig att 8x57JRS blir lite slö med 240gr kulor pgv att dom tar så mkt av hylsvolymen. Kan vara fel av mig men det är det första som slår mig

Tittar man på rekylen så tror jag inte att det är något bekymmer med någon av kalibrarna.

9,3 knuffas antagligen mer, men inte smärtsamt tycker jag själv.

Jag är inte rutinerad när det gäller grova patroner, men tyckte att den ds i 9,3X74R som jag fick prova var förvånansvärt lätt att hantera.

Trots Bayersk backe och alltihop...

Så för en van skytt och med det tilltänkta användningsområdet så ska inte rekylen vara något problem.

Både 8mm och 9,3mm kulor kommer att välta allt vilt i Sverige, så här handlar det "bara" om att välja rätt kula och kulvikt.

Och när det gäller sådana här kalibrar så tycker inte jag att man ska laborera ihjäl sig.

1-2 laddningar som fungerar och skjuter bra - that´s it...

Kvar finns då känslan och hjärtat som sagt... Och ha-begäret.

Vilken bössa man föredrar osv...

Ett sån här bössa kanske man inte byter in efter ett par år, utan förhoppningsvis stannar den hemma undet lång tid.

Frågeställningen är nästan samma som när man ska köpa bil. Ska man köpa en bil med standardmotorn eller kosta på sig en större motor. Egentligen klarar man sig med standardmotorn för man får inte köra fortare än 120km/h i Sverige men det är ju så skönt att känna draget med den större motorn och man kan ju åka ner till Tyskland nån gång....

Själv har jag en 9.3 i garaget... förlåt, vapenskåpet.

Har prövat båda 9.3 samt 8.0 under praktisk jakt och tycker i sig inte det är så stor skillnad.

9.3:an var en Chapius och 8:an var en Beretta.

Det som fällde avgörandet för mig som laddar själv, och då till Chapius fördel var att den tål koppar kulor typ naturalis mfl.

Ska enligt uppgift var få dubbelstudsar-märken som faktiskt gör detta.

Kan vara något att väga in i bedömningen må hända?

//B

Återigen många vettiga synpunkter vilket jag är tacksam för.

Om vi börjar med att fundera över det här med kulvikter så finns det både inom 8mm och 9.3mm en rätt stor spännvidd vad gäller kulvikterna. Om man ser till rena jaktkulor så finns det till 8mm i vart fall kulor mellan 125 och 250 grain, medan det i 9.3 finns jaktkulor på mellan 232 och 320 grain (säkert har jag dessutom glömt en del kulor). Nu handlar ju frågeställningen om dubbelstudsare/dubbelstudsardrillingar och därmed så blir det inte lika intressant att variera kulvikterna. För dessa vapen handlar det om att bestämma sig för en kulvikt och fart och reglera efter den, även om man är ivrig handladdare likt undertecknad är det en stor fördel att reglera vapnet för en fabriksladdning.

Ur min synvinkel så tror jag nog att för det fallet att jag tar en 8x57IRS så blir det nog Blasers CDPladdning med en 196 grains kula som piporna skall regleras för, för det fallet att det blir en 9.3x74R så känns nog Normas 18.5 grams Oryx som det logiska valet att reglera bössan med.

Dubbelstudsare innebär en hel del intressanta "problem" och klurigheter som man måste förstå och hantera, samskjutning är bara en av dem. Här är det viktigt att inse att med stigande rekyl kommer en ökad känslighet för konsekvent rekylupptagning och ökade svårigheter med samskjutning som ett brev på posten, dubbelstudsare i kalibrar runt 7-8mm brukar vara betydligt lättare att få att samskjuta än 9.3:or och grövre. Samtidigt skall man vara försiktig med att sätta precisionen som det viktigaste kriteriet när man utvärderar dubbelstudsare eftersom snusdosan på 70-80m räcker gott för det avsedda användningsområdet (även om mindre alltid är bättre).

Logiken säger återigen 8x57 men det är klart att känslan av att höra "klonket" när två långa vackra 9.3x74R pilar glider ner i patronlägena är en känsla som är svårslagen

Jag vet inte vilka dubbelstudsarmärken som garanterar sina bössor för kopparkulor men jag vet att i vart fall Merkel gör det, jag har ställt frågan och fått ett positivt besked direkt från Merkel.

Hmm...

Tycker det låter som du bestämt dig...

/Må

Där har du helt fel, jag är faktiskt mer ambivalent än någonsin.

Jag har två vapenbröder med vilka jag brukar diskutera brytvapen och de är bägge två solklara i frågan om vilken kaliber jag bör välja, tyvärr är det inte samma kaliber

Jag kan också konstatera att herrskapet är i det närmaste lika ambivalent eftersom det för närvarande står 11-10 i omröstningen till 8x57's fördel

Vi får väl se vart detta tar vägen...

Henrik

Är det inte så enkelt som att:

-100% drevbössa - 9,3x74R

- Nån % vak/smyg - 8x57JRS

/Må

En dubbelstudsare köps, tror jag, ofta för att man tycker att det är ett roligt och fascinerande vapen att äga, det är dock inte det självklart bästa vapnet på drevjakt längre.

Det jag vill komma till är att om du köper ett roligt vapen nytt så köp även en rolig kaliber!

Jag hade nog tyckt bättre om att äga en 8x57xxx men där verkar vi inte tycka lika så ta den patron du tycker är roligast för pris verkar inte vara en issue och båda lär dräpa viltet.:-)

Nu har jag aldrig haft, eller ens övervägt att införskaffa mig en, dubbelstudsare, och vi har inga viltsvin här kring Sundsvall, men jag blir fundersam, är det någonsin så att man vill (har behov av att) skjuta så lätta kulor som 125gr i en dubbelstudsare? Vill man alls ladda den (skjuta in) med kl 2 patroner? Om så inte är fallet så kommer man inte att utnyttja hela spannet av kulvikter för 8mm, men man kan fortfarande använda alla 9,3 vikter. Man kan i så fall använda en lätt kula (och ladda med mindre rekyl) för vårt Svenska vilt, och annat för andra djur. Så skulle jag nog vilja resonera i alla fall.

/Johan

Sidelock,

vad som är det bästa vapnet för drevjakt kan nog diskuteras och förmodligen är det som skönheten att den ligger i betraktarens ögon. Vi lägger alla olika perspektiv på vad en "drevjakt" är, för mig är det en oomkullrunkelig fördel att dubbelstudsardrillingen ger möjlighet till ett hagelskott. Nu är jag ingen vän av hagelskott mot rådjur som grundregel men det finns såklart situationer där hagelskottet är ovärderligt, det kan handla om allt från säkerhetsaspekter, fjäderfän av olika slag till eftersök.

Jag har på dessa sidor fört fram åsikten att en 8x57 med en 180 grains BT har varit och är en av de mest välbalanserade kombinationer jag har haft förmånen att använda, jag har för närvarande en kipplauf i 8x57 IRS som laddad med just 180 grains BT är mitt absoluta favoritvapen och det vapen som fått följa med ut i skogen de allra flesta jaktdagar under de två senaste säsongerna. Min poäng med denna utvikning är bara att slå fast att jag är en stor 8x57 vän

JoPe,

jag tror att du missuppfattade mig lite grann. Jag reflekterade bara över vilka jaktkulor som fanns i 8mm respektive 9.3mm, givetvis ser jag ingen nytta i att reglera en dubbelstudsare för en klass 2 laddning. Jag skrev dessutom att mina val för respektive kaliber skulle nog vara 196 grains CDP i 8x57IRS och 286 grains Oryx i 9.3x74R.

När man jobbar med en dubbelstudsare eller dubbelstudsardrilling med lödda pipor så funkar det inte att hålla på att laborera med olika laddningar eftersom de med största säkerhet inte kommer att samskjuta för fem öre. Det gäller att bestämma sig för en laddning och att sedan hålla fast vid den, att reglera om en dubbelstudsare är en affär på ett antal tusenlappar och inget man gör i onödan. Min poäng är att oavsett vilken kaliber man väljer så spelar det rätt liten roll hur många olika kulor och kulvikter som finns tillgängliga, det räcker att det finns en bra fabriksladdning som man reglerar för, sedan finns det givetvis en viss vingelmån och det brukar funka rätt bra att ta fram en laddning för en annan kula med samma kulvikt som skjuter bra men säkert är det inte.

Slutklämmen får bli att jag fortfarande inte är i närheten av att ha bestämt mig, blir det en ny 8x57 IRS blir det för att jag tycker att det är en av de bäst balanserade patronerna man kan välja för svensk högviltsjakt. Blir det en 9.3x74R så kommer denna bössa ändå bara att vara ett komplement till min lilla K95 i 8x57IRS.

Henrik

Sidelock,

vad som är det bästa vapnet för drevjakt kan nog diskuteras och förmodligen är det som skönheten att den ligger i betraktarens ögon. Vi lägger alla olika perspektiv på vad en "drevjakt" är, för mig är det en oomkullrunkelig fördel att dubbelstudsardrillingen ger möjlighet till ett hagelskott. Nu är jag ingen vän av hagelskott mot rådjur som grundregel men det finns såklart situationer där hagelskottet är ovärderligt, det kan handla om allt från säkerhetsaspekter, fjäderfän av olika slag till eftersök.

Jag har på dessa sidor fört fram åsikten att en 8x57 med en 180 grains BT har varit och är en av de mest välbalanserade kombinationer jag har haft förmånen att använda, jag har för närvarande en kipplauf i 8x57 IRS som laddad med just 180 grains BT är mitt absoluta favoritvapen och det vapen som fått följa med ut i skogen de allra flesta jaktdagar under de två senaste säsongerna. Min poäng med denna utvikning är bara att slå fast att jag är en stor 8x57 vän

Henrik

Jag håller helt med dig, det jag menade var just att dagens DS, halvautomater och även i någon mån repetrar går riktigt snabbt att hantera och därför blir det ett val baserat på egen smak, vilket är stor skillnad mot den tiden då det fanns enpipiga enkelskottare och dubbelpipiga DS - då var en DS det tveklöst bästa för drevjakt pga andraskottet.

Hagelskottet har jag inte vägt in alls men det är självklart aldrig en nackdel att ha tillgång till ett sådant!

Es dauert 8 Millimeter, um Spuren von Blut zu produzieren...

Har en Heym 9,3x74a i skåpet, eller i fakto i farsans skåp då den inte används. Den är övertagen på affektion och passar öht inte. Har därimot haft en 74a som jag praktiserat en hel del med tidigare i livet, en apful Valmet 412 som vägde....mycket, men sköt väl då piporna var friliggande och en individuellt juserbar till den andra vilket inte är en själlvklarhet på betydligt dyrare lödda vapen. Därimot var den inget att bära med sig då den nästan krävde lavett.

Tyskarna anser att skillnaden mellan 7 & 8 mm är större än vad joulen och det metriska berättar, framförallt för att få en gris att blöda tillfredsställande utanför kropp, kan ej verifiera om detta är tysk kolonial BS eller ej. För våra vilt är 8 millimeter klart tillräckligt, dessutom finns det billig fabriksladdad ammo för övning i 8x57IRS. Repetition och övning är ju kunskapens föräldrar. Kände mig som icke hemladdare klart begränsad med 9,3x74R ur den synvinkeln. Ur en rekylaspekt anser jag det vara tämligen neutralt.

Men visst, cigarrerna är manliga.