Hej, har under en lång tid funderat över hur man skulle kunna möta rovdjursproblematiken genom andra medel än enbart rovdjursjakt. Medlemmarna borde kanske också ta sig en titt!

Hälsningar!

RG

Nya grepp inom rovdjursförvaltningen – nationell kronviltsförvaltning!

Idag lägger vi, med all rätt, mycket tid på frågor kring hur vi ska begränsa våra svenska rovdjur. Detta är ett bra arbete med tydliga mål samtidigt som jag som jägare anser det vara naivt att inte angripa problematiken parallellt med hjälp av andra medel. Det vi med all sannolikhet kan vara säkra på är att rovdjursantalet om 10 år kommer att vara betydligt högre än i dagsläget. Rovdjuren jagar 24 timmar om dygnet/365 dagar om året till skillnad från oss jägare där antalet jaktdagar i snitt räknas på våra 10 fingrar – därmed kan vi vara säkra på att om vi inte skapar en större födoresurs kommer vi som jägare att gå förlorande ut striden om klövviltet.

Vad ska då detta parallella arbete gå ut på?

Jo, vi ska använda oss av vårt kunnande och vår laganda för att skapa ännu starkare klövviltstammar över Sverige. I exempelvis södra Skåne/Östergötland har vi idag en stark och livskraftig stam av kronvilt med anledning av ett starkt reglerat kronviltsområde(även om framtida finansiering är osäker). Detta ”licensområde” borde vara den rådande lösningen över hela Sverige, vi vet idag att kronhjorten klarar vårt svenska klimat(vinter) förhållandevis bra, så att vi ligger steget före utvecklingen inom rovdjurspolitiken och på så vis säkrar jakt i framtiden. Idag är det tyvärr vanligt att kronhjortsjakten är starkt reglerad på en sida gränsen/vägen för att sedan på andra sidan vara skjutbar oavsett. Detta leder på sikt till en stark stam inom respektive kronviltsområde(förutsatt välskött) medan det utanför endast(i bästa fall) förekommer enstaka djur. Dessa utvandrande ”enstaka” djur blir oerhört viktiga om vi planerar att öka stammens spridning och antal.

Hur ska det gå till?

Att SJF utarbetar tydliga riktlinjer för hur man nationellt ska styra kronviltsområden på länsnivå där man genom tydlig ledning och eftertanke fördelar eventuell kronhjortsavskjutning. Helst genom att man tar myndighetsbeslut på licensområden över hels Sverige, oavsett det finns hjort i dagsläget eller inte. Sedan om SJF får fram en lagstadgad jakttid/jaktsätt eller om vi tillsammans måste komma ”överens” på nationell nivå får tiden utvisa.

SJF tar fram en tydlig policy hur gemene jägare ska underlätta spridningen för kronviltet. Genom exempelvis jaktsamarbete, utfodring och viltvård i mera övergripande termer. Flera län är kunskapen god men i andra fall kan utbildningsbehov föreligga.

Konstruktiva samtal med markägare där SJF visar på kronhjortens ofta ringa skogsskador(barkgnag gran) samtidigt som detta vägs mot fler naturliga bytesdjur i skogen(minskade rovdjursskador).

Farhågor

Att vi jägare inte gör en rimlig prognos över hur ”jaktsverige” kommer att se ut om 10 år och därmed underskattar betydelsen av förebyggande arbete. Redan idag är det väl sent på vissa håll i landet samtidigt som vi jägare måste inse att när bytesdjuren tar slut vandrar rovdjuren ut. Vi måste alltså på många håll respektera att vi inte kan skjuta kronvilt under en ”flerårsperiod” och att vi gör detta av en ytterst jägarmässig anledning.

Att vi jägare inte inser att rovdjuren kräver ett nationellt ansvarstagande av oss jägare, snart kommer vi att ha en stadig lodjursstam i södra Sverige som främst påverkar rådjurs- och harjakten samtidigt som man kommer att ha täta vargbesök över hela landet vilka i sin tur lägger sitt rovdjurstryck på älgstammen.

På just denna punkt borde vi jägare inte stöta på något massivt politiskt motstånd då de folkvalda mest troligt gärna skulle ge medel(förhoppningsvis) till att möta rovdjursproblematiken på alternativa sätt. Samtidigt som man breddar frågan till mer än bara avskjutning.

Att politikerna ser den ökade födoresursen, vid lyckad kronviltsetablering, som ett tecken på att man kan öka stammarna av rovdjur. Vilket innebär att vi måste arbeta just parallellt med rovdjuren och absolut inte slappna av beträffande framtida jaktmöjligheter på varg, björn och lo.

Hoppas det väcker tankar!

RG

Nog väcker det tankar, synd bara att de är så förbannat slöa med att sprida sig. Vore fint om de kunde få lite hjälp på traven. Hur resonerar skogsskövlingsbolagen tror du?

Kron och vinsent, ja tack.

Hej.

Jag har länge varit övertygad (och ibland agiterat för) anhängare av att öka tillgången på bytesdjur för att på det sättet minska de negativa inverkningarna av stora rovdjur.

Det handlar inte bara om att rent krasst minska de negativa inverkningarna i form av minskad jakt, ökad risk för tamdjur människors hälsa osv. Utan det handlar för mig även om ett incitament för att få några av de drabbade att se åtminstone någon liten ljusning i tillvaron. Jag tror dock att man måste gå mycket längre än att utarbeta riktlinjer. Personligen tror jag att det måste till hjälp till att etablera nya stammar. (Även om jag tror att Kron och Skogsren är bättre än Viscent...) Gärna i kombination med att lösa in områden dit klövdjuren gärna samlas vintertid.

Jag är övertygad om att det hade gått att få till en hyffsad acceptans för 150-250 vargar för att inte tala om Björn och Lo om man hade valt den här vägen.

Men som det är nu, när man svikit sina löften om "tak" så är det betydligt svårare. Nu innebär ju bara mer bytesdjur att det blir ännu mer varg. Svårt att få boskapsägare, jägare & hundägare att jobba med dylika ideer på de premisserna...

// Henrik

Håller med dig i stort, är dock övertygad om att vargstammens tillökning i dagslaget knappast kommer att dämpas av tillgången på bytesdjur, Denna"kostnad" kommer jägarkåren att stå för genom minskad avskjutning... Som jag skrev ovan så tror jag att förbundet måste anta denna utmaning omedelbart annars riskerar vi att tappa tid och jaktsituationer framöver!

Svaret från SJF var att man redan är igång med "forskning kring kronvilt" etc. men detta räcker tyvärr inte. Då kronviltet belysts skickligt av forskning sedan många år tillbaka. Vi vet vad vi behöver och bäst av allt kan detta styras av(i värsta fall) enbart jägarkåren - allt hänger på om vi vill det tillräckligt mycket.

Personligen kommer jag säkert att klara mina jakter, långt efter att värmlänningar och dalmasar tappat sin jakt, men vill vi detta? Nej, vi måste hålla oss enade och NU anta ett brett och hållbart engagemang.

FÖR JAKTEN I FRAMTIDEN!

RG

Såg svaret på förbundets area. Inte mycket att säga om. Tror de är rätt glada att du uppmärksammar något de vetat om länge men inte haft ork(resurser) nog att driva tillräckligt hårt.

Sedan är jag tämligen säker på att mer mat i längden kommer innebära mer rovdjur om man inte tillåts beskatta populationen. Och därmed tror jag att det kommer finnas människor som har svårt att entusiasmeras över dylika tillgrepp. DVS man måste övertyga fler om att det blir ett "netto plus" eller åtminstone ett minskat minus för att få dem att ställa upp på detta. // Henrik