Vill du vara på den säkra sidan så skaffa en Tksp88/m2 Browning, montera på tripod och ladda med 750gr A-max, det inte många björnar som kommer springa mot dig efter första salvan.

Men för att vara lite seriös då så instämmer jag med många andra här, det viktiga är att du träffar, du ska ha det vapen du känner bäst lämpat för att skjuta en handgranat som studsar mot dig med på nära håll.

Jag valde min HVA1640 i 30-06 och laddade den med en 11,7 grams oryx. Varför? Den skjuter bra med oryx och jag skjuter bra med den, då jag lägger den mot axeln känns den helt enkelt bara så rätt.

Slutligen så avfyrade jag och min kamrat några tusen skott mot björnfigurer, såväl front som sidofigurer på olika håll, förbi olika hinder, helt enkelt försökte öva inför varje tänkbar situation och förbereda oss mentalt för alla situationer som skulle kunna uppstå, det tycker jag är viktigast, för oavsett vad du har för bössa och kaliber så kommer du inte klara dig och du blir för rädd och chockad, det är helt klart ett nervöst läge att stå ute i skogen öga mot öga med en stor björn men är man förberedd så funkar det betydligt bättre än utan förberedelser. Så välj den klass 1 bössa du skjutit bäst med och öva, öva, öva, vi klarade 5 skott på under 10 sekunder inom ringen på 30 m, ståendes utan stöd. Om du inte redan är van vid att ladda om vid axeln så vänj dig vid det, du sparar mycket tid mot att lyfta ner vapnet.

Lite onödig fakta Björn springer ca 14-16 m/s så skjuter du på den på 30m så är den framme hos dig på ca 2 sekunder så man bör nog se till att första skottet biter bra =)

...man bör nog se till att första skottet biter bra

Precis vad jag m.fl. skriver.

-- Mats

Det första jag ville poängtera var just att skott på rätt ställe med bra kula. Så varför detta upprepas gång på gång är lite svårt att förstå. Det hela handlar om stopping power, trots ett väl placerat första skott. Och då kommer kalibervalet ifråga. Bra att administrator förstod meningen med frågan. Grövre är bättre och förmodligen bäst. Att kunna hantera densamma tar jag för givet.

Nu vill jag inte trampa någon på tårna, men diskussionen har spårat ur lite grann.

diskussionen har spårat ur lite grann.

Och det brukar den inte göra när man skapar en tråd om kaliberval till björn?

TS brist ligger i att han tror att man kan hantera en grov pjäs,

en sån där med Stopping Power och Taylor värden mm lika snabbt och väl som en standard rigg,

med reservation för Exabit, vet jag ingen som kan det och även i det läget så vet jag inte hur snabb du var med andra o tredje skottet,

så visst, spårar tråden när frågan man ställer är hypotetisk och i grunden felaktigt formulerad.

Addum- Vi brukar vara förskonade från trådar av detta slag, av den enkla anledningen av att det inte är intressant.

Berätta om din senaste björnjakt istället så skall jag berätta om när jag smög genom trädgårdarna i Täby förra veckan och vårjagade råbock med kastspjut.

/Christian

välj kaliver o bössa som du skjuter bra med. skjuter på sido björn stoppar nog de mästa om kulan väl siter rätt,

använder min 9,3x57a till björn, lik väl som till vildsvin och älg, den duger gott å väl, laddad med en 18,8g Alaska kula eller Lapua megan.

Lite onödig fakta Björn springer ca 14-16 m/s så skjuter du på den på 30m så är den framme hos dig på ca 2 sekunder så man bör nog se till att första skottet biter bra =)

På 2 sek hinner man få iväg mycket bly

"Stopping power" är en av de fånigaste termer jag känner till. En björn kan väga ett par hundra kilo, men på nåt magiskt sätt ska fem-tio gram extra kulvikt göra dem stendöda direkt, även om man skjuter i arslet eller i nackhåret - där det brukar ta för Magnumitis-drabbade...

Trams.

Valfri, lättskjuten klass 1-patron med en vettig kula - inte Norma Slaska (medveten stavning) eller dylik skit - är det bästa, snabbaste och säkraste sättet att döda björnar. Att kulan tar där den ska är faan så mycket viktigare än den högst teoretiska fördel en större/tyngre kan ge.

Sen vet jag - eftersom jag provat, på riktigt - att jag kan få iväg tre eller fyra TRÄFFANDE skott med sexånhalvan på den tid det tar mig att skjuta en träff plus en halvbom med tresjuttifemman. Undrar vad som håller mig obetuggad längst...

Det här snacket om att man "behöver marginal" osv är fullkomligt befängt och den gigantiska skillnad vissa förståsigpåare påstår finns mellan "vanliga" (vettiga) patroner och medium- till grovborrade är fria fantasier. En 10 gr Mega penetrerar pannben, hjärna och hela jävla halskotpelaren på en 150 kg tung björn - det är fakta, inte forumfantiserad kaliberonani.

efter att ha skjutit hundratals djur med patroner från .22 LR till .458 Lott kan jag konstatera att ENDA skillnaden som är faktisk och påvisbar är hur djuret reagerar på träffen - dör gör de lika fort i sekunder och meter om kulan sitter på samma ställe, de är bara mer eller mindre medvetna om det. Och hur de reagerar är VERKLIGEN inte relaterat till grovlek: 7 mm Rem Mag med Ballistic Tip är den som gett mig de allra "dödaste" djuren med bred marginal.

Sen vill vissa ha en "buskröjare", nåt som klarar av att skjuta genom småris med någorlunda träffsäkerhet. Varsågod: köp en 6,5x55 och ladda med niogrammare - stabilare blir det inte. Eller välj i alla fall den lättaste/kortaste kula som finns i er kaliber. Ifrågasätter ni det kan ni börja med grundläggande fysik, sen kan ni fortsätta med de empiriska undersökningar som faktiskt finns.

Min .375 H&H har jag för att jag vill ha en - inte för att jag behöver en, för inget vilt i våra skogar kräver mer än vad sexånhalvan, eller trenollåttan, eller fjollsexan, eller ått-femtisjuan med marginal levererar.

-- Mats

Man rustar sig väl inte kalibermässigt för det perfekta skottet, iaf inte jag då det begränsar mig som hundförare.

Den handlar om att få förtroende för sin kaliber, ammo, vapen, optik m.m. Förtroendekapitalet, som är erfarenhetsbundet, tar tid att bygga upp men går snabbt att riva ner. Jag har funnit självförtroendet i min 9,3x62 tack vare att jag skjuter "förhållandevis" mycket vilt med den i ibland svåra lägen ur skolboksjägarsynvinkel. Uppskattar marginalerna ett halvbra skott ger mig kort och gott.

Ogillar dock rekyl och har via bakkappor och ljuddämpare betvingat rekylen ner till för mig hanterbara kvantiteter. Tror jag skjuter lika snabbt och bra med den som om det vore en 308, vilket har varit ett väl definerat självändamål för att försvara kalibern.

Känner mig således väl trygg med min 9,3a, även i björnskogen.

I-Mats nu är jag inte så matematiskt lagd men spelar inte rörelsevikt in i ekvationen om hur kännslig kulan är för kvistar ? Om jag nu är ute å cyklar så förklara gärna mer ingående om matematiken bakom vad som gör kulan mer eller mindre kvistkänslig.

Jag måste inte ha grova bössor men jag vill så därför kommer jag nog alltid ha det.

Torkel. Väldokumenterade? Källa?

Bl a har jag förstahandsuppgifter på 308 som inte slagit genom björnskalle och två 6,5x55 som inte klarat av att ta sig genom ryggraden på en (stor) björn. Min erfarenhet på vildsvin är att med t ex 9,3 o 18,5 g oryx så tar sig kulan alltid fram om man skjuter framifrån och håller hyfsat "mitt i" och jag tror att björnen inte är mer svårskjuten. Har bara skjutit en björn rakt framifrån (med 18,5 g oryx) o det skottet slog av ryggraden vid atlaskotan och fortsatte genom lungan o satt bakom ena bogen.

Så här långt i jägarlivet har jag inte skjutit någon björn ännu. Äger ingen 6,5 heller. Och skulle aldrig i min vildaste fantasi avlossa ett skott från den mot en potentiellt farlig björn. Den är ju lovlig för detta ändamål så det får vara upp till var och en att avgöra vad pekfingret skall göra.

Undrar dessutom vad som är så märkvärdigt med ordena stopping power. De är i högsta grad användbara och vedertagna ord i sammanhanget när man inte önskar bli punkterad eller utgöra tuggmotstånd på ett eller flera ställen i kroppen.

nje grg med fullbumpa är det som gäller för björnen inget annat

:tongue:

Har pratat rätt mycket med en gubbe som slutade räkna björnarna han skjutit efter ca 75 st, då är det frågan om svartbjörnar och enbart hundjakt. Förutom sina egna har han sett minst lika många skjutas av andra, så statistiken borde vara ganska tillförlitlig om han inte ljuger rakt av. Han anser att kalibern ska förutsätta björn på marken med hundar omkring, eftersom ordet död inte kan böjas. Med det underlaget ansåg han sej kunna säga med säkerhet att ju klenare kaliber desto fler skadade/dödade hundar, därför att björnen inte dog fort nog utan hade slagkraft kvar. Han hade själv fastnat för 45or till slut. Han är en hyfsad skytt, sköt björnpasset med amerikanska öppna riktmedel utan stöd, så han försöker inte kompensera dåligt skytte med grov kula. Obs att detta gäller vid hundjakt, för hundarnas säkerhet, som postare kan man bruka vad som helst, så länge man kan bruka bössan.

Jag hittade följande artikel, mycket text men författaren är rätt grundlig ;-)

http://www.rathcoombe.net/sci-tech/ballistics/myths.html

Torkel. Det där låter inte direkt som väldokumenterat...

Håller helt med I-Mats här. Bra skrivet!

Jag har själv en 358 NM, men det är också bara för att jag vill ha en. Min 308 gör jobbet lika bra om bara jag som håller i, sköter mig.

Torkel. Det där låter inte direkt som väldokumenterat...

Nej, det statistiska underlaget kunde vara ännu bättre. Jag vet inte riktigt hur många vuxna vildsvin jag skjutit framifrån, hundra kanske, många gånger med kvistar framför, och jag kan inte minnas att något av dem tagit mer än enstaka steg. Kan vara en slump. Men faktum kvarstår att med samma hastighet, konstruktion och typ av motstånd (t ex "motstånd av björnskalletyp") tar sig en tyngre projektil längre än en lättare.

Har själv skjutit en pinntjur på 10-15 m med 45-70. Påskjuten sen tidigare. Kulan tog precis framför baksteken och riktpunkt var mitt i bogen. Med smågranar och övrigt ris i vägen. Kula var 405 gr Woddis kring 600 nånting m/s. Den var påskjuten med en Oryx 308 som tog i hjärtmuskeln men den gick ändå 6-700 m. Hade inte hänt med 45-70

håller med i-mats beror mest på vars kulan sitter, skjutit med 6,5 och 30-06 både rakt fram ifrån och från sidan.

sålde min tikka t3 i 308 och köpte en blaser r8 i 9,3x62 kaliber valet blev 9,3x62 pga av att det blir björnjakt så mkt jag bara kan och då ville jag ha lite grövre kal

Det var ju nått om björnjägare i Jakt & vapen där temat var just Stopping power. En kaliber som skall kunna stoppa en "björn" som kommer i full attack bara skottet är i eller i närheten av träffområdet. Dom hade två st kalibrar som dom pratade om mestadels 9,3x74R och nitro express kalibrar. Så där har du nått ovanligt 500 nitro express

Torkel. Förlåt att jag missat ditt svar. Men du har missat en viktig parameter. Rent teoretiskt så är 6,5:an en av de här nämnda kalibrarna som har bäst penetreringsförmåga. Skitsnack säger nog många men ni kan ju börja räkna på det. Det är därför jag efterlyser väl dokumenterade fall. Dvs. Foton. Avstånd. Kultyp Ytgångshadtighet osv. Utgångshastighet skulle det vara! Säger inte att du har fel, bara att jag fortfarande söker efter dokumentationen.

En kaliber inom rätt klass för villebrådet skulle jag rekommendera...

Allt från 6,5x55 till .375 vet jag folk som skjutit (och dödat) björn med. Mängdträning är ändå ledordet.