En fundering å en bekants vägnar.

En av deras hundförare (älg) börjar på ålderna höst att uppvisade tydliga tecken på senil demens. Allmänt förvirrade, återkommande missförstånd osv. I mina ögon en fullständig säkerhetsrisk.

I teorien är ju detta ett väldigt enkelt problem att tackla, personen i fråga borde på egen hand eller efter uppmaning ta ett steg tillbaks. Men här pratar vi om om en riktig tjurskalle till gubbe som för tillfället inte vill förstå sitt eget och jaktkamraternas bästa.

Så frågan blir vilket mandat har en jaktledare eller VVO att neka någon jakt på dessa premisser ?

Eller om man måste ta det ett steg längre, hur går man till väga för att "behovspröva" ett vapeninnehav ?

En på många sätt tragisk situation....

Fixar han älgbanan?

Silver på älgbanan för att få jaga kan lösa många problem i ett VVO

Sånt är är svårt hur vet ni att han har demens ? antar ni detta på hans betende eller finns det diagnos på hundföraren!

Detta som du funderar på kanske ska tas med jaktledarna i laget!

Det är otroligt svårt att gå fram till någon av den äldre generationen, speciellt om den är "lite envis" och be dom att sluta gå som hundförare. Bra idé med att skjuta silver på älgbanan, men dock är väl omdömet otroligt viktigt också, inte bara hur personen skjuter just för den stunden.

Går det att kanske få honom att istället sitta på pass? Då är det mindre risker att han "glömmer bort" kulfång, eller till och med ser fel på älg och människa. Eftersom jag inte vet hur förvirrad han är så är det svårt för någon annan att säga.. Men eftersom det verkar vara så att han är en allvarlig risk för er andra som jagar så är det ju inge bra.

Men går det att prata med han, gör det ensam med honom, och försök kanske att få honom att förstå. Och om du gör det, låt det bli honom själv som säger att han vill sitta på pass från och med nu, så slipper han "skämmas" ut inför resten av jaktlaget att han är för "gammal" och "virrig" att gå som hundförare. Låt det se ut som han själv har valt att sluta.

Lite tankar jag hade hur man kunde göra, men kanske inte passar in i ert problem.

// Samuel P

Så vitt jag vet har väl jaktledaren laglig rätt att skicka en jägare då det väl ochså är på jaktledarens ansvar om något skulle hända särskilt om det är något som kunde förhindrats å som varit ett allmänt känt problem. Men finns säker någon som vet vad lagen säger till skillnad från jag som tror :-)

Silver på älgbanan för att få jaga kan lösa många problem i ett VVO

En god tanke tror tom nivån skulle kunna läggas lägre.

Idag gäller Holmens skjutkrav (4 träff stillastående) med modifieringen att stöd får användas.

Av någon outgrundlig anledning är skjutkrav en känslig fråga, som väcker ont blod på många håll.

Sånt är är svårt hur vet ni att han har demens ? antar ni detta på hans betende eller finns det diagnos på hundföraren!

Detta som du funderar på kanske ska tas med jaktledarna i laget!

Ingen "riktig" diagnos vad jag vet. Men när hans bild av hemmajaktmarken inte längre stämmer med verkligheten, återkommande "missförstånd" mellan hundförare om hur man ska gå osv så behöver man inte vara läkare för att inse att något inte är som det har varit.

Ämnet diskuteras och oron är att den smidiga/önskvärda vägen a'la Samuels förslag kommer att leda till elände och bråk. Men det är ju trots allt ändå att föredra jmf med om det som inte får hända händer pga frågan känns jobbig att ta i.

Så vitt jag vet har väl jaktledaren laglig rätt att skicka en jägare då det väl ochså är på jaktledarens ansvar om något skulle hända särskilt om det är något som kunde förhindrats å som varit ett allmänt känt problem. Men finns säker någon som vet vad lagen säger till skillnad från jag som tror :-)

Ja, någon som har koll på vilket ansvar som faller på jaktledaren i en situation där det i efterhand kryper fram att det var en "risk/problem" som diskuterats men som man valt att bortse från.

Jaktledaren är väl (enligt vad jag fick lära mig på jaktledarkursen) ytterst ansvarig för säkerheten under jakten, så som jag förstått det har jaktledaren egentligen ingen rätt att neka någon men det brukar finnas en punkt i stadgar som ger honom den rätten.

Att skicka hem folk eller neka dom att delta brukar ju dock aldrig vara en bra lösning så försök hitta en annan väg. Att komma överens med gubben är oftast det bästa men det går ju inte alltid tyvär. Jag tycker att det är upp till jaktledaren å bedöma hurvida gubben är en risk för sig själv och andra eller inte och agera därefter, alla risker måste bort och det är jaktledarens ansvar att åtgärda riskerna.

Jag är dock inte ett dugg avundsjuk på er situation och fruktar den dagen jag måste ta samtalet med någon av gubbarna i laget, nu är jag tack och lov endast vice men jag kan ju bli indragen endå.

Vi hade en liknande situation i laget och det kändes jäkligt svårt(vi hann dock aldrig ta upp det med personen i fråga) men för oss löste det sig på ett bra sätt då sonen som ej jagat på länge återkom och då fick de gå tillsammans med hunden. Nu har senior slutat jaga men en tanke kan kanske vara att någon går med han? Hur man ska ta upp det är ju en annan sak då det kanske inte löser sig lika smidigt som med en son.

Men det är svårt detta. Vi är 2 jaktledare som skiftar och hjälps åt varav jag är den ena och att utesluta någon kändes ruskigt svårt. Befogenheten att plocka bort någon har man ju som jaktledare om det är berättigat men det svåra är ju att se om det är berättigat samt givetvis bråket/osämjan som kan uppstå och det är ju aldrig roligt

Ett stort dilemma som måste hanteras med hänsyn till allas bästa. Ett sätt som kan vara framkomligt är att någon som känner hundförarns närmaste börjar föra en dialog om hans status. Det kan vara första steget. Det kanske är en "allmän" sanning för alla kring honom utan att han själv är medveten. Det kan finnas många orsaker till hans förvirring och han borde kanske under vård, vilket säkert ligger i allas intresse. Det kan ju vara något behandlingsbart ... Om inte så är det ju inte bara jakten som är ett problem. Han kör ju säket bil också..

Det finns en yttersta lösning också,

att man anmäler till hans läkare, förutsätter att han har en sådan att vederbörande inte längre är lämplig att inneha vapen, samma anmälan kan gå till polisen som faktiskt numera är ganska duktiga

på att vara mottagliga för saker av dett slag,

visst är det hårt att ta ifrån någon vapnen, otroligt tufft och integritetskränkande, å andra sidan om man är övertygad om att vederbörande är farlig med vapen, tja då är det väl knappast något att orda om.

Är man bara "sur" på gubben för att han inte gör som andra vill eller vägrar lyssna, ja då har vi en lätt vimsig äldre herre som man kanske skall hantera med mer omsorg och med hedern i behåll,

utvägarna är många och en del av förslagen ovan kan fungera.

Jaktledaren har en absolut rätt att säga ifrån om någon inte klarar av att hantera sig själv, vapnen eller situationen en given dag, att förbjuda en medlem i laget att jaga som generellt beslut är inte möjligt utan omröstning/stämma i laget/föreningen/JVO eller vad nu det heter som man jagar inom.

/Christian

Men hur förhåller han sig till att gå hundförare utan vapen och ev. tillsammans med någon skytt? Mina tankar är att man kan ju göra honom delaktig i jakten och hundarbetet utan att han nödvändigtvis måste skjuta? Det går ju faktiskt att hitta lösningar där man inte tar bort allt vad jakt heter.

Är han dement kanske ni kan byta ut hans skott mot lösplugg i smyg