Kostsam bevakning

När Karl-Erik Brösth lämnade uppdraget som polischef i Jokkmokk lade han fram förslaget att länsstyrelsen och polismakten gemensamt kunde dra nytta av hans profession i kampen mot faunakriminaliteten.

- Polisen har större befogenheter att ingripa mot människor. Vi får rota i grejer om vi misstänker brott, säger han.

Under den här våren har han därför börjat jobba mer mot länsstyrelsen. I fjol anmäldes totalt 50 jaktbrott i Norrbottens län. Tio av dem rörde rovdjur. Karl-Erik Brösth menar att polisens förmåga i sammanhanget bygger på enskilda polisers intresse. Han är kritisk till hur den egna organisationen hanterar faunakriminaliteten.

- Den är främst ett problem för glesbygden och smäller därmed inte särskilt högt hos rikspolisstyrelsen, säger han.

Kostsam bevakning

Han menar att bevakningen av fauna­brott dessutom är kostsam i förhållande till den brottsstatistisk den genererar.

- Statistiskt och ekonomiskt är det bättre att få fast två rattfyllerister än en tjuvjakt. Det räknas inte riktigt, säger Karl-Eriks Brösth.

I en skrivelse till sina överordnade inom polismyndigheten föreslår han därför en ny organisation för jakt- och faunabevakningen. Han vill att polisen i Norrbotten tillsätter en grupp som under vissa perioder arbetar endast med de frågorna.

- Fem, sex poliser från olika närpolisområden handplockas och får periodvis ägna sig helt åt både övervakning ute i fält och utredningar. En period för rovdjursövervakning på året som vi till exempel kunde lyfta fram mer är november - december.

Han hävdar att plågsam illegal jakt upprör allmänheten. Som de två hetsjakterna efter lodjur som upptäcktes i vintras. Karl-Erik Brösth uppger att upp emot 20 personer ringde till honom.

Djurplågeri

- Deras ilska riktades helt mot hur man hade tagit ihjäl djuren. Det handlar om djurplågeri av den högre skolan.

Polismästaren i Piteå, Lars Åström, är länsansvarig för flora och fauna. Han berättar att polisen utreder tre fall av grova jaktbrott där de är säkra på att de har hittat gärningsmannen, men där bevisningen näppeligen räcker till för fällande dom.

- Att ha hittat DNA är ingen garanti - de kan ha förklaringar till det också. Men jag ser positivt på utgången av flera fall som vi håller på med nu.

Lars Åström kallar sättet som rovdjursjakten ofta sker på för bestialisk.

- I fjol hittade vi en sönderskjuten järv i Kaitumområdet. Och jag har sett en enbent örn som förmodligen fått det andra benet avslaget i en trampfälla.

På frågan om polisen i Norrbotten har den kompetens som krävs för att ta hand om faunakriminaliteten svarar Lars Åström ja.

- Vi har utbildat de poliser som är intresserade och speciellt i Gällivareområdet har vi stor kompetens. Vi går igenom hur vi ska lägga upp den här bevakningen och har mer eller mindre fast bevakning vid de järvlyor vi känner till. I dag får vi koordinaterna i samråd med länsstyrelsen. Och jag tror också att det blir bra med den nya pejlingsutrustning som de sändarförsedda djuren har. Tidigare har de varit som vällingklockor.

Polisen klarar av att hantera den mängd grova jaktbrott som anmäls i dag, säger han. Och han håller inte med Karl-Erik Brösth om att polisen inte ­prioriterar faunakriminaliteten.

- Trots allt handlar det om att ställa det mot annat våld, som till exempel män som är våldsamma mot sin omgivning. Men vi tittar aldrig på kostnaden om det handlar om illegal jakt efter något av de fyra stora.

Åsa Lindstrand, NORRBOTTEN, KURIREN

BEDRIVER TILLSYN. Karina Lövgren, chef för länsstyrelsens fältenhet, menar att länsstyrelsen ska bedriva en effektiv tillsyn, men vill också se en ökad samförvaltning, där staten och samebyarna delar på rovdjursförvaltningen. Foto: ÅSA LINDSTRAND

Misstänkt glesa stammar

Fakta / paket för samexistens människa - rovdjur

I april beslutade regeringen att satsa cirka 30 miljoner i ett särkilt rovdjurspaket. Paketet innebär att en försöksverksamhet inrättas i Dalarnas län och Värmlands län, med rovdjursakutgrupper på länsstyrelserna som ska rycka ut snabbt vid rovdjursangrepp, oro för angrepp eller förekomst av rovdjur. Akutgrupperna ska bestå av en tjänsteman från länsstyrelsen och företrädare för lokala intressegrupper. De ska kunna snabbt ta hand om och ge information i ersättnings­frågor och snabbt kunna handlägga en ansökan om skyddsjakt av så kallade problemdjur. Försöksverksamheten startar den 1 juli. Den andra delen i paketet innebär att Viltskadecenter vid SLU får fem miljoner per år i tre år för förebyggande åtgärder, som att göra jakthundar vargrena och utveckla ­sändare på tamdjur. Länsstyrelserna i de län där rovdjuren ökat får sitt anslag höjt med elva miljoner per år. Regeringen kommer också att göra en rikstäckande satsning på utbildning och information om rovdjur. Den beräknas kosta tio miljoner kronor på två år.

Å ena sidan ska Karina Lövgren och hennes kollegor driva igenom riksdagens rovdjurspolitik. Det betyder bland annat att bevaka rovdjuren, förhindra och upptäcka illegal jakt. Å andra sidan får de ibland föra rennäringens och ortsbefolkningens talan gentemot statsmakten. Det har hänt att länsstyrelsen och Naturvårdsverket har gjort olika bedömningar i till exempel skyddsjaktsärenden.

- Det känns som om man ofta glömmer bort rennäringen, som till exempel i förändringarna i paragraf 28. Att få skjuta i nödvärn i hägn utesluter ju i princip hela rennäringen. Och de här 30 miljonerna man har tillsatt känns dirigerade till Värmland och Dalarna, säger Karina Lövgren.

Hon upplever att ett problem med den nuvarande rovdjurspolitiken är att de uppsatta målen inte har en bred folklig förankring

Slår olika hårt

- Opinionen är stark och i besluten om skyddsjakt på vargarna i Ringvattnet och Gävleborg tillmötesgår Naturvårdsverket människors rädsla. Och återigen, om det räcker med rädsla i Mellansverige, så borde det räcka med att en varg viftar med svansen bredvid en ren häruppe. Med all respekt för att folk är oroliga för sina jakthundar, men här handlar det om en näring. Vi upplever en inkonsekvens i hanteringen av denna typ av ärenden. Är det en social fråga, mer än en miljöfråga?

När det gäller den illegala jakten efter rovdjur menar hon att den slår olika hårt mot olika rovdjursarter. Björnstammen tror hon klarar sig ändå, och inte heller lon har hon varit särskilt orolig för tidigare.

- Men samtidigt ser vi att när lon börjar etablera sig i skogslandet, då får vi illegal jakt även där. Med rovdjur i nya områden följer illegal jakt, tills man hittat formerna för hur rovdjur, näring och allmänhet kan leva tillsammans.

Misstänkt glesa

Karina Lövgren funderar ofta över varför rovdjurens utbredning ser ut som den gör i länet. I vissa områden är stammarna täta - andra områden är misstänkt glesa.

- I till exempel östra delen av Norrbotten är biotoperna och andra förutsättningar sådana att det borde finnas rovdjur. Vi har nu kunnat konstatera att illegal jakt bidrar till att det är glest med rovdjur där.

Känns hopplöst

Att alltid komma till platsen när brott redan är begånget och inse att tjuvskytten redan har hunnit tvätta både händer och kläder innan man har hunnit spåra dem, kan ibland, säger Karina Lövgren, göra att det känns lite hopplöst.

- Det är en av orsakerna till att vi satsar på förebyggande arbete. Där kan vi göra mest nytta. Ett bra samarbete med polisen gör dessutom att vi blir effektivare i den skarpa tillsynen.

Naturbevakarna har ökat närvaron ute i fält. Enligt fältchefen ser de inte mellan fingrarna med någon misstänkt illegal jakt

- Samtidigt försöker vi samarbeta mer med dem som berörs av rovdjur. Vi vill diskuterar orsakerna till illegal jakt med dem. Och vid kusten har vi förstärkt med en naturbevakare som försöker kolla varenda björnobservation och far ut och pratar med folk om björn.

Hon strävar efter ett gott samarbete med samebyarna där de tillsammans kan jobba med olika förvaltningsåtgärder. En sådan kan vara skyddsjakt där det samlade rovdjurstrycket är så högt att det har en för negativ påverkan på rennäringen. En annan åtgärd kan vara kunskapsuppbyggande insatser.

- Vi har förvaltningsmärkt ett antal lodjur och ett par björnar för att ta reda på hur rovdjuren rör sig inom samebyns område och vilken skada de gör på rennäringen.

Uppfattningen hos länsstyrelsen är att den illegala rovdjursjakten inte är lika omfattande på barmark som på snöföre.

- Därför prioriterar vi också den årstiden, då spårningsförhållandena är bättre och det är lättare att uppdaga det som sker. Men vi bedriver tillsyn året om, säger Karina Lövgren.

På frågan om det finns ett rovdjurshat i Norrbotten svarar hon tveklöst ja.

- Det finns det överallt där det finns människor och rovdjur.

Åsa Lindstrand, NORRBOTTEN, KURIREN.