Han har valt sida

Någon måste stå på rovdjurens sida.

Så resonerar Rolf Gustafsson, Svenska rovdjursföreningens regionansvarige i Norrbotten.

Han försvarar de nationella målen i dagsläget och fördömer den illegala rovdjursjakten.

Debatten om rovdjuren handlar oftast om - människor. Det är människor som vill utöva sin hobby i fred, det är människor som vill bedriva sin näring utan störningar, det är människor som är oroliga och rädda. Svenska rovdjursföreningen har ett annat perspektiv. Föreningen anser att rovdjuren har en rätt i sig att finnas, bara för sin egen och den biologiska mångfaldens skull.

- De fem stora har en ursprungsrätt i vårt land och i Norrbotten. Det är därför vi ska ha rovdjur - för deras egen skull. Men dessutom anser många människor att rovdjur berikar våra marker och till exempel rovdjursturism kan skapa sysselsättning, säger Rolf Gustafsson.

Intresse för djur

Han har sina rötter i norra och östra Norrbotten, växte upp i Stockholm men har levt i princip sitt vuxna liv i Norrbotten. Gruvarbetare i grunden, men med ett grundmurat intresse för djur och natur. Det har bland annat fört honom till den tillfälliga tjänst han har i dag på länsstyrelsen, där han bland annat sysslar med inventering av fjällgås. Som representant för Svenska rovdjursföreningen vill han att den svenska rovdjurspolitiken och förvaltningen av rovdjursstammarna ska vila på vetenskaplig grund. Det är det som de olika forskningsprojekten kommer fram till som ska vara vägledande. Finns inte sådana rön att tillgå, ska försiktighetsprincipen råda.

- I alla tider har rovdjuren fått stryka på foten. Människan har introducerat egna djur in deras omvärld. Kor, får, getter och tamrenar. Gräsmark har tagits i anspråk, och det har gjort att naturliga gräsätare - rovdjurens bytesdjur - försvinner. Rovdjuren blir utan mat och tar istället de nya djuren, resonerar Rolf Gustafsson.

Fler anhängare

Rovdjursföreningen sågs tidigare av många som en närmast fanatisk organisation med budskapet att rovdjurens rätt var den allenarådande. Men något har hänt. Anhängarna blir fler och i dag fungerar Svenska rovdjursföreningen som remissinstans. Fortfarande kan föreningen dock sägas stå ganska långt ut på kanten på en skala för och emot rovdjur.

Ändå är Rolf Gustafsson inte den som vill polemisera. På frågan om det finns ett rovdjurshat svarar han ja, men säger också att grupperingarna av rovdjurshatare är ganska små.

- Om vi ser till jägarkåren, så är huvuddelen seriös. Jag utgår ifrån att det är på samma sätt inom renskötseln.

Men så finns det de som agerar annorlunda. De som jagar och hetsar rovdjur tills de antingen ger upp av utmattning och skjuts, eller körs över, ibland flera gånger. Exemplen är många. Åtminstone två björnar och två lodjur har gått det ödet till mötes i Norrbotten i år. I april hetsades en järv av två snöskotrar för att sedan dödas i Jämtland.

- Det här sättet att utföra illegal jakt visar på en viss typ av människor. Vi vet också att det i många fall är människor som inte drar sig för att hota andra för att de inte ska anmäla, säger Rolf Gustafsson.

Själv har han inte fått några direkta hot, men visst, säger han, har det hänt att folk har ringt och tyckt att han står för en korkad idé.

Olaglig jakt

Rolf Gustafsson säger det som antyds gång på gång, men mycket sällan sägs officiellt. Av både myndigheter och privatpersoner: Det är framför allt jägare och, i Norrbottens fall, renskötare som ägnar sig åt olaglig jakt efter rovdjur. Han vågar också ge sig in på ett annat känsligt område: Att kommentera den moderna renskötseln och dess förhållande till rovdjur.

- Håller man tamdjur under uppsikt går det förstås att undvika rovdjursangrepp. Det gäller också tamrenen. Självklart skulle en större mänsklig närvaro minska risken för renskador. Men renskötseln har förändrats en hel del på det viset de senaste 50 åren.

Han tycker att de mål som riksdagen har satt upp för rovdjursstammarna är relevanta för tillfället. Men det finns ett djur som det är särskilt svårt att komma överens om. Vargen. Fruktad, för att inte säga hatad, inom renskötseln såväl som av jakthundsägare och tamboskaps­ägare söderut. Rovdjursföreningen vill se en gles vargstam från finska gränsen och söderut i landet.

- Eller i alla fall att de som kommer in får vandra fritt neråt. I dag försvinner de och troligen skjuts de. Det finns en ganska hårdför linje inom renskötseln i dag att varg inte alls ska finnas här, men samtidigt har ganska få av de idag aktiva renskötarna någon erfarenhet av varg. Man ska respektera deras åsikt, men jag tycker också att de måste våga börja diskutera det. Självklart ska det finnas rovdjursersättningar och det kan finnas skäl att höja dem också.

Kravmärkning

Vid ett tillfälle stack han ut hakan och föreslog ett nytt sätt att få kravmärkning på renkött.

- Till exempel att man får mer betalt för sitt renkött om man accepterar en vargföryngring, säger han.

Men oaktat var olika intressen står menar Rolf Gustafsson att brottslig verksamhet alltid är ett misslyckande.

- Och den illegala jakten är inte lösningen på rovdjursfrågan. Jag tycker inte att varken jägarorganisationerna eller renskötseln har uttalat nog kraftfullt att de tar avstånd från den. Och så länge den illegala jakten på rovdjur är så här stor, kan vi inte heller öka den legala jakten på rovdjur, säger han.

Åsa Lindstrand, Norrbottens-Kuriren

SKJUTEN OCH LÄMNAD. En av de två björnar som skjutits illegalt i Norrbotten under våren. På vårvintern och under den ordinarie jakten i september och oktober, faller flest björnar offer för illegal jakt. Foto: LÄNSSTYRELSEN

Djuren dör av akut stress

KIRUNA, KURIREN.

Enligt flera av de domar som Kuriren tagit del av framkommer det att rovdjur hetsas och jagas med till exempel snöskoter eller fyrhjuling. För djurets del kan hetsjakten sluta med att det skjuts eller att det kommer undan. Men även för ett överlevande djur kan konsekvensen av förföljelsen bli döden.

- Ett djur kan faktiskt dö av att ha jagats intensivt under en längre tid, säger Jon Arnemo.

- Djuret kan överleva den akuta fasen, men riskerar att dö på längre sikt.

Jon Arnemo förklarar hur allt hänger ihop och berättar att det finns två stresstillstånd, akut stress och kronisk stress. Enkelt uttryckt är akut stress ett kortvarigt tillstånd och kronisk stress ett långvarigt. Akut stress kan utlösas plötsligt och kan innebära att djuret till exempel undkommer fara. Kronisk stress kan däremot ge såväl fysiologiska som psykologiska skador hos djuret.

Hur allvarligt ett djur reagerar på kronisk stress beror på hur djuret är ämnat att agera vid jakt. En del rovdjur är helt enkelt evolutionsmässigt anpassade till att förfölja ett bytesdjur långa sträckor, till exempel varg och järv. Björn och lodjur arbetar däremot explosivt, får de inte tag i bytet direkt avbryter de jakten efter bara några hundra meter. Om en björn eller ett lodjur jagas långa sträckor riskerar de att överhettas och få syrebrist i hjärt- och skelettmusklaturen.

- Djur som känner att deras liv är i fara springer bokstavligen så länge de orkar och kan till slut dö av utmattning. Om djuret överlever kan skadorna ändå få konsekvenser. Djuret kan få problem med att röra sig, har svårt att få tag i mat och kan få njursvikt som resulterar i att de svälter ihjäl, säger Jon Arnemo.

Forskning visar att rovdjur blir som mest stressade när de känner vittring av människor. Således är en skidåkare i skogen mer stressande för ett rovdjur än en skoter.

- Men självklart är mycket skotertrafik, som i Norrbotten om våren, ett stort stressmoment.

Rovdjur gillar inte människor, det står klart. Ändå händer det ibland att rovdjur söker sig till mänsklig bebyggelse, varför?

- Djur är opportunister. Om de hittar en soptunna med matrester fortsätter de att komma dit så länge det finns något att hämta. Det slutar oftast med att man måste ta bort djuret.

Sedan ett par år tillbaka ska alla djur och djurdelar från varg, björn, järv och lo skickas för obduktion till Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.

Forskningsingenjör Arne Söderberg är ansvarig för SVA:s viltavdelning.

- Vi obducerar alla djur och utreder dödsorsaken. När polisen misstänker illegal jakt är det vi som ska försöka svara på deras frågor, säger Arne Söderberg.

- En del djur som vi får in är ganska illa tilltygade. Men det kan röra sig om allt från hår och benrester till nyligt dödade djur. Ibland måste vi ned på hormonnivå för att hitta dödsorsaken.

I nästa andetag ropar Arne Söderberg åt en kollega:

- Lägg ramarna där borta!

Arbetet pågår för fullt med att obducera de två björnar som dödades i Norrbotten tidigare i år. Förundersökning pågår och polisen misstänker grovt jaktbrott.

Linda Alfredsson, Norrbottens-Kuriren

  15.2°C

1.8 m/s

Köldeffekt: 15.1°

torsdag 8 juni 2006  

Fyra frågor till forskningsansvariga

NORRBOTTEN, KURIREN.

Djur faller varje år offer för forskningen?

legitimerar man en forskningsmetod som i själva jaktmomentet påminner om en del illegal rovdjursjakt?

ansvarig för Det svenska järvprojektet vid Grimsö forskningsstation, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).

Ungefär tio procent årligen av de vuxna järvarna.

Nej. I dagsläget utgör inte illegal jakt något hot mot den svenska järvstammen som helhet.

Inom järvprojektet i Jokkmokksfjällen är dödligheten knappt 1,5 procent, i genomsnitt ett dödsfall vart femte år. Senaste dödsfallet skedde 1998.

I grunden handlar det om att den stress djur utsätts för i samband med forskning, ska relateras till behovet av den information som fås fram. Den bedömningen görs av en djurförsöksetisk nämnd och de måste väga försökets betydelse mot djurens lidande.

När det gäller fångst med hjälp av helikopter är själva jakten som föregår fångsten, skottet med pil med sövningsmedel, över på mindre än en minut. Det ligger i forskningsprojektens intresse att inte våra metoder påverkar djurens hälsa och beteende. En förutsättning för att forskningen ska ge tillförlitliga resultat är att djuren är representativa och uppvisar "normalt" beteende.

ansvarig för projektet Svenska vargstammens populationsekologi, bevarande och förvaltning vid Grimsö forskningsstation, SLU.

Mellan 20 och 25 vargar av den skandinaviska vargstammen dör varje år till följd av illegala handlingar.

Den illegala jakten är den faktor som är mest begränsande. Men trots omfattande illegal jakt har den skandinaviska vargstammen en positiv tillväxt.

Under en sjuårsperiod har vi gjort mellan 120 och 130 sövningar på totalt 80 individer. Av dessa har två individer dött.

Självklart är det vi gör ingen trevlig upplevelse för djuret. Men det liknar på inget sätt illegal jakt. Vi måste ställa nyttan av att lära oss mer om djuret i förhållande till lidandet.

projektledare för Det skandinaviska björnprojektet.

Det är svårt att säga. Men vi menar att den illegala jakten på björn kan vara lika minst stor som den legala jakten. Enligt data från vårt studieområde Jokkmokk/Kvikkjokk under åren 1984 till 1998, kan antalet illegalt skjutna björnar vara 2,8 gånger högre än antalet legalt skjutna. Och allt tyder på att det är större illegal jakt på björn i norra Sverige än i södra.

Nej - björnstammen växer, åtminstone beståndet av honor i skogslandet. På högfjället däremot minskar beståndet på flera ställen.

Dödligheten ligger på 0,3 och 0,4 procent av de björnar vi söver. Det finns alltid en risk när man söver ett djur men den är väldigt liten.

Vi har tillstånd att göra det vi gör och allt granskas och godkänns av en djuretisk nämnd. Och vi förbättrar hela tiden våra forskningsmetoder. Från det att en björn ser helikoptern och tills den sover går det 15 minuter. Själva jagandet pågår i snitt i fyra till fem minuter och djuret behöver bara vara med om händelsen vart tredje år. Jag vill hävda att vi gör det här på ett etiskt riktigt sätt.

ansvarig för ­Lodjursprojektet vid Grimsö forskningsstation, SLU.

Ungefär tio procent av våra radiomärkta lodjur försvinner varje år. Om man antar att de är representativa för hela lodjursstammen, innebär det att ungefär 100-150 lodjur skulle skjutas illegalt i Sverige varje år.

Egentligen inte, men den försvårar en meningsfull förvaltning. Skulle den illegala jakten öka blir det förstås ett problem.

Ungefär en individ vart tredje år, det motsvarar fyra procents dödlighet hos de djur vi söver och märker. Siffran är för hög och arbetar med att förbättra den.

Juridiskt granskas vi av den etiska nämnden, djurens lidande måste sättas i proportion till den information vi får fram. Eftersom våra märkta lodjur ska representera hela beståndet, är vi noga med att det mår bra. Vi har alla ett personligt engagemang att djuren inte ska lida.

Den som står på marken och tittar på en helikopter upplever kanske att jakten tar väldigt lång tid.

Men den intensiva märkningsjakten är kort, bara några minuter. Resten av tiden ligger helikoptern på hög höjd och stör inte lodjuret.