Kan man lära någon att få en samlad träffbild på stilla stående.

Har några elever som sprider väldigt mycke.

Ex 1: Sprider över hela tavlan (gris tavla) Vi har prövat ändra skjutställning, lyftet in i målet, stress avfyrning, korna målet men inget verkar funka.

Ex 2: Skjuter samlat men för lågt. ändrat på avfyrning, lyftet in i målet, korna målet.

Har prövat det mesta, eleverna har många hundra skott i sig efter som dom skulle ha varit klara för 2 år sen med kula.

Nu har dom inte skjutit dom sista åren, men det har blivit några skott sen vi drog igång i början på maj.

Har ni några bra tips.

Förövrigt så ska vi gå tillbaka till torr klickningen med dom, och dra allt en gång till

Prövat med skjutkäpp?

Jag tillverkade ett specialbälte med en kopp som jag lät min fru (dåvarande sambo) använda tillsammans med en ihopskjuten skjutkäpp.

Lite enklare vid skytte mot rörligt mål än en käpp mot marken.

Och personligen tyckte jag det blev väldigt stabilt för skytte mot stillastående mål.

Om du vill lägga mycket tid på det så se kan du testa en rolig sak.

Se till att du laddar. Eleven skall inte se vad du stoppara i. Låt ett av skotten vara en klickpatron.

Filma...

Vi har provat det med

Hur avfyrar de? Att krama av skotten kan ibland vara vilseledande. Om man far runt tavlan och kramar samt inte vet när skottet kommer blir det lätt som i ex 1. Det är viktigt att ha en lugn men distinkt avfyrning. Armbågarna uppe?

Luta sig mot bänken framför kan ibland resultera i märkliga fenomen.

Vissa slappnar av mitt i skottet och "tappar" då bössan.

Avtryckaren för långt in på fingret?

Avtryckarfingret som ligger an mot kolven, pistolgreppet hela vägen?

Luftgevär, och träna tills de kan avfyrningen där. Samla skotten med lättare, billigare träning. De måste själv komma på "knepet"

Nr två: hur ser det ut när han/hon skjuter i bänk eller med jägarmässigt stöd? Samma låga träffbild?

Videofilma och titta på skjutningen i efterhand, vad finns det för orsaker?

Ställningen är viktig! Det är bättre att stå lite med sidan mot älgen, tycker jag.....

Hoppas att det löser sig!

Vi har prövat olika avfyrningar.

Dom ska få sätta sig i bänken på nytt för att lära sig nån form av orsak och verkan. Men det är lite konstigt att dom inte skjuter bättre med så många skott i sig, det är knappt att dom träffar gris tavlan på 50m

Vi har prövat olika avfyrningar.

Dom ska få sätta sig i bänken på nytt för att lära sig nån form av orsak och verkan. Men det är lite konstigt att dom inte skjuter bättre med så många skott i sig, det är knappt att dom träffar gris tavlan på 50m

Har du kollat att allt sitter fast, axlar, armbågar o handleder ibland är de som sitter löst. Dra åt !

1an tycker jag låter som en för spänd skytt som tar lite lång tid på sig, det viktiga är att man lär skytten att slappna av och att sluta analysera läget så mkt.

Olika avfyrnings teknik har vi provat, även hur dom står.

Sen om axlar armar och handleder sitter fast är nått som jag inte har tänkt nått större på.

Dom verkar skapligt avslappnade när dom skjuter, Har försökt få dom att förstå (ligger man rätt så tryck av) men dom tycker kanske att det går att få det bättre.

Dom ska ner i bänken ingen och börja om från början iaf, så får vi se hur det blir när vi får dra allt en gång till.

Har försökt få dom att förstå (ligger man rätt så tryck av) men dom tycker kanske att det går att få det bättre.

Finns risk att det blir ett stress ryck som av tryck för och hinna med och trycka av när de ligger rätt.

Är det vuxna personer eller som mig ungdommar? Märkte själv att jag helt enkelt är för klen, orka inte hålla upp bössan länge, och orkaibte hålla stilla alls länge. Så nu när man tränat armarna lite börja jag öva lite mer!

Merkel och hunter96 har nog tillfört mest i tråden. Det jag möjligen kan tillföra utöver det kommer nedan.

Att det inte blir nån bättring trots alla skott betyder helt enkelt att de inte gjort rätt från början och sen fortsatt med samma - numer innött...

Det ABSOLUT viktigaste är välpassande och effektiva hörselskydd - spelar INGEN roll om det är en tanig fjortistjej eller en 120 kg tung norrlandsbjörn. Skotträdsla, som säkert är en faktor för nummer 1, är i 99,9999999999999654% av fallen relaterat till smällen - inte rekylen.

.22 LR är vettigast att träna med, om man inte har ett PCP ståendes, för fjäderluftgevär är långt ifrån förlåtande och bjuder då bara på mer frustration när "man inte ens klarar av det på tio meter"...

Sen är det som alltid när eleven inte presterar som tänkt att man måste ta en allvarlig funderare på sig själv som lärare: är jag tillräckligt pedagogisk för att förmedla budskapet? Hur ger jag feedback och hur tas den emot, hur bra är jag på att stötta, peppa OCH ställa rimliga krav? Har jag all den kunskap om orsak och verkan som krävs för att analysera resultatet korrekt och hitta fram till en lösning?

Ska jag gissa så handlar det om förvirring eller självförtroendebrist och att fortsätta nöta det som inte funkar är direkt kontraproduktivt - bryt nu. Vad som brukar funka är en självsäker ledare som "kommer på" vad felet är och har den perfekta lösningen för att testa:

"Du, jag har nog löst det. Vi ska testa en grej här så får vi se..."

Sen ställer du upp killen eller tjejen med ett välinskjutet .22 LR försett med lågförstorande kikare femton meter från vallen där du lagt upp fem lerduvor och säger att de ska skjuta dem - snabbt! Du får garanterat två bommar, varpå du hummar "japp, så var det..." för dig själv och glatt går fram och petar lite på deras skjutställning:

"Sänk/höj armbågen --- flytta foten lite bakåt/framåt/åt sidan..." eller vad som möjligen kan behövas eller inte spelar nån roll (armarna är bästa tipset)

"Prova och lägg an nu! Ja just det, visst kom du nästan direkt på målet?!? Där var det... Prova igen!"

Puff-puff så dör de resterande duvorna, du flinar glatt och avspänt och självförtroendet är tillbaka... Repetera lite grann så bygger du upp det ytterligare.

Jag utgår från att ni redan från början varit hårda med att de SKA hålla BÅDA ögonen öppna, annars är det dödfött och det enda som kan lösa situationen är att ni helt kliver ur bilden och bollar över till annan - mer pedagogisk - instruktör. Inse din/er egen begränsning till gagn för eleverna.

Lyckas inte heller den nye är det bara att konstatera hur alla inte är skapta i samma form och att alla inte kan betros med vapen. Det är ingen rättighet att ta jägarexamen, det är en möjlighet för de som klarar kraven.

-- Mats

Det är ungdomar som skjuter. När vi var och träna i måndags satte vi en skjut tjäpp i näven på dom, med den sköt dom bra, sen tog vi bort den och vissa i gruppen fortsatte skjuta bra. Vi har haft en gubbe med oss som hjälp. Han har tränat lite landslags skyttar och han kunde inte hitta något som stack ut när dom sköt. Men det lossna lite för några stycken så för hoppnings viss så kommer dom andra också snart igång.

Det är ungdomar som skjuter. När vi var och träna i måndags satte vi en skjut tjäpp i näven på dom, med den sköt dom bra, sen tog vi bort den och vissa i gruppen fortsatte skjuta bra. Vi har haft en gubbe med oss som hjälp. Han har tränat lite landslags skyttar och han kunde inte hitta något som stack ut när dom sköt. Men det lossna lite för några stycken så för hoppnings viss så kommer dom andra också snart igång.

Varför tog ni bort skjutkäppen om skyttet funkade med den?

Skickat från min ST17i via Tapatalk 2

Har ni tränat rätt andning?

Vi tog bort den för att se om dom tryckte av på samma ställe och hur lyftet såg ut efter avfyrningen. Ja lite andning har vi tränat, men många tar ett andetag och håller andan och efter en stund är syret slut och skottet har inte gott. Några skjuter i utandningen, när luften är slut i lungorna.

Syret i blodet räcker ungefär 3 sekunder sedan börjar synen försämras. Långt innan man känner av att man håller andan påverkas ögat.

Jag brukade lära mina elever att ta ett par djupa andetag, fortsätta att andas, lägga an, sikta och därefter ta ett djupare andetag, släppa ut en tredjedel hålla andan och skjuta med en lugn bestämd fingerrörelse utan att rycka av skottet. Om jag inte får iväg skottet på en 3,4 sekunder börjar man om från början.

Detta kan med stor fördel torrtränas när andra skjuter på älgen, bredvid och under ordnade former givetvis.

Frihandsskytte är svårt och det krävs träning i det för att bli duktig. Ibland glömmer man hur svårt det faktiskt är.

Nu har väl broder Mats sagt det mesta i frågan, men han har en jävligt stor poäng i vad herr instruktör betyder.....

Ett tag i tidig forntid då undertecknad bar uniform var jag stundligen "the last resource" under skytteutbildningen (läs PEK) och fick där "ta hand om" de omöjliga - allt från KB-eleven Petersén till G-skalle Olsson. Alla med "defekten" att de inte kunde reda ut det där med sikte och korn.... Och - med all ödmjukhet - så lyckades jag med dem alla, vissa tog bara lite mer tid men de flesta kom loss efter ett eller två pass på skjutbanan..... Det finns inga omöjliga fall, bara de som har extremt lång uppförsbacke och som man inte ska förvänat sig underverk av ens efter lång och trägen träning.

För det är nämligen så här: de flesta "instruktörer" lär ut som de själva skjuter och de ser bara de problem de själva haft eller har och kan förstå, i vissa fall är det tokfel och totalt åt helvete. Det blir en blind och dövstum som verbalt leder andra på vägen som bär åt helvete till..... En bra instruktör lär inte ut skytte, han guidar eleven till att lära sig själv. För skytte kan inte läras ut - bara läras in.

Att någon samlar bra med "för lågt" kan nu bero på två saker:

1 han riktar lågt

2 han ser annorlunda och måste skottställas högre

På en normal skyttepluton på 80-talet var det inte ovanligt att plutonen låg inom 2-3 dm @ 100m med en gamla kära Ak4:an om man testade pangarna. Det är en skillnad mellan Pelle och Anders - ofta märks den knappt, men i vissa fall kan två verkligt goda skyttar diffa med 30cm..... Så att envisas med att "bössan tar rätt, du skjuter fel" kan vara ganska dumt. Det kan vara rätt, men inte automagiskt......

För de som sprider över hela tavlan beror det på taskiga avfyringar, möjligen i panik för att man håller uppe för länge. Och taskiga avfyrningar brukar i 99 fall av 98 bero på att skytten "rycker" eller har lärts att "trycka av" - det dummaste av alla dumma instruktioner som finns. Man "trycker" aldrig av ett skott som nybörjare för det blir ett ryck, man låter skottet komma till sig - krama öka trycket på avtryckaren tills det säger pang. Det får ta den tid det tar.....

Vad då göra? Lite beroende på möjligheter och förutsättningar samt hur illa det ser ut bland eleverna, nu har nog ett par av dem lärt in fel så det kan bli onödigt svårt. Bra hörselkåpor är som Mats skriver en grundläggande förutsättning, de ska passa och muffarna ska vara max 1 år gamla (annars ska de bytas omedelbums, torra muffar försämrar dämpningen med upp till 75% - fråga Peltor). Det andra är att försöka undvika kikarsiktena om möjligt, de gör det för exakt och man lockas att "trycka av" när krysset är där det ska vara. Ska man ha kikare, ska den ställas så lågt i förstoring det bara går..... Därefter är det liggande skytte med alla tänkbara stöd som finns tills avfyringarna sitter där, då tar man succesivt bort stöden och avancerar uppåt i ställningarna. Men utan rena avfyrningar så kommer ingen skytt någonsin att klara av stående.....

Förr kunde vi som jägare leva på att "folk" lärde sig skjuta under värnplikten, i dag måste jägarexamen faktiskt innehålla grundläggande skjututbildning. Och sett hur den bedrivs på vissa ställen så kan jag bara beklaga att eleverna ges sämre förutsättningar än nöden kräver.

Sedan kan problemen för en skytt vara nått helt annat än man tror vid första anblick.... Jag hade en KB-elev på tidigt 90-tal som var extremt rekylrädd - så var han diagnosticerad.... Jag tog ut honom till banan och det visade sig att han sköt relativt bra med den lilla 22:an jag hade, med Ak5:an missade han gevärstavlan på 50m. Så ytterligare studium av skytten visade att han hade en förmåga att blinka i skottet, med Ak5:an i varje skott..... Ett skott med Ak5:an och han blundade ett par serier med 22:an. Men började han med 22:an sköt han bra, tills han bytte.

Jag satte då en AK4 i handen på honom, han var likblek och påstod att han skulle dö - på fullt allvar. Han var livrädd för rekylen som han "visste" var "enorm". Ett par rundor utan skarpa pilar i pangen satte jag i en pil i bössan och gav den till honom (ovetande om att den var laddad), tittade noga på ögat - pang, han tittade genom skottet. Förvånat tittade han upp och sa - det var inte alls farligt.... Nu var jag honom på spåren, för nu hade jag en vag ide om vad det var som störde... Jag bad honom sikta lugnt och fint, när han gjorde så så knackade jag på siktet med fingret - han knep ihop båda ögonen nått jävulskt. Det som triggade honom var att han "såg" slutstyckshandtaget på Ak5:an röra sig och hylsan kastas ut - det framkallade blinkreflexen fullt ut vilket gjorde att han aldrig såg genom skottet, Ak4:an med elefantpungen har ju inget som rörde sig. Men han var itutad att han var extremt rekylrädd så allt fokus från hans sida låg på det - rekyl, REKYL, REKYL! Men det var han inte alls, han sköt bra med den grövsta pangen jag hade då, en 9,3:a och en rälig 30-06 med..... Men han tålde inte att något rörde sig i närheten av ansiktet, då kom blinkreflexen som amen i kyrkan. Lösningen blev en pappersremsa i mössan som hängde ner till höger om bössan och som maskade bort högra sidan på pangen där det levde om och rörde sig..... Han sköt sedan bra under resten av sin tjänstgöringstid, riktigt bra tom. Men alltid med sin lilla pappersremsa.

Man ska krama avtryckare och flickor, man rycker i växelspakar (i alla fall om man ha en gammal Volvo). Men man rycker aldrig i flickor eller avtryckare..... Och man ska titta på flickor men genom skottet, inte blunda när det är som bäst.

/T

Tobias,

det var fint skrivet, jag har inget vettigt att tillägga i sak.

/Christian

Vi tog bort den för att se om dom tryckte av på samma ställe och hur lyftet såg ut efter avfyrningen. Ja lite andning har vi tränat, men många tar ett andetag och håller andan och efter en stund är syret slut och skottet har inte gott. Några skjuter i utandningen, när luften är slut i lungorna.

Vi försöker att lära dom att skjuta med skjutkäpp, klarar dom det får dom fortsätta att använda den. Det jag upplever är att endast grunderna hinner läras ut på jägarskolan, den verkliga träningen börjar när dom får licens och egna vapen.

Tobias,

det var fint skrivet, jag har inget vettigt att tillägga i sak.

/Christian

Fint skrivet vet jag inte, det blir knappast ett nobelpris i literatur för den drapan.......

Men i sak kan mina futtiga erfarenheter av att ha lärt nått hundratal personer skjuta med allt mellan luftpistoler till pvpjäser sammanfattas med: all form av skytte bygger på avfyringsteknik - inget annat.

Du kan andas så jävla tok rätt, men rycker du så far du över hela tavlan.....

Du kan stå så jävla tok rätt, men rycker du så far du över hela tavlan och mer därtill.....

Du kan använda käpp och fan själv till hjälp så jävla mycket du orkar, men rycker du så far du över hela tavlan.....

Den som däremot kan göra mjuka korrekta avfyrningar kan andas fel, stå fel, vara utan den jävla käppen, ha fan emot sig och ändå skjuta acceptabelt med snudd på va fan som helst. Mest giltigt för pistolskyttet (av förklarliga skäl), minst märkbart på hagelskyttet (av lika självklara skäl).

När du sedan kan göra rena avfyringar kan du lära dig att kontrollera när skottet ska gå, men först efter att du kan göra rena avfyringar är det lönt att tramsa med det. Att ösa in eleverna på älgbanan när de knappt reder ut vapenhanteringen, än mindre har den minsta lilla kontroll på det där med avfyrningar är fan i mig skandal! Ändå så ser jag det varje gång jag bevistar en älgbana..... Att skjuta brons på älgen är snorenkelt - om man kan sin avfyrningsteknik, men kan man inte det utan käpp kan man vanligen inte det med en käpp heller för det brister i den grundläggande skytteutbildningen. Då finns det inga som helsta genvägar - tyvärr men så är det, allt du gör för att underlätta kommer bara i det långa loppet att befästa en i grunden felaktig teknik med resultatet att du aldrig lär dig. Och sedan får den nybakade jägaren samla serier hela året för att klara det sketna märket.

Personligen är jag av uppfattningen att dagens jägarexamen är lite för mycket ornitolog och zoolog inriktad, visst är det kul med palmata och cervina horn ioch brunand och skedand men handen på hjärtat är det inte det som behövs för att jaga.... Det är befäst vapenhantering, skytte och kunskap om jaktormerna så man inte är till fara för sig själv, viltet och andra. Så ja - jag hade gärna sett en mer utvecklad skytteutbildning nu när vi inte kan räkna med värnplikten och att eleven övat med morfars gamla salongare sedan 5 år ålder..... Skit sedan i de där jävla palmata hornen och skedanden. De kan man lära sig senare när man behöver det, jag har aldrig skjutit ett skott mot en säl i hela mitt liv, ändå fick jag 5 frågor om det på dåvarande högviltsprovet 1986, när man inte ens fick jaga de där megauttrarna..... Dumheter, trams och idioti för att man inte vågar betona att jakt handlar om att döda djur. Inte som grundläggande syssla för man jagar inte för att döda djur men man dödar djur för att ha jagat! Det där andra med artkännedom kan man syssla med som ornitolog..... Och den kommer som regel med tiden om man jagar mycket, då lär man sig själv vad som är vad för att man ser, luktar, hör och upplever. En bok kan bara visa en bild.....

Så, nu får jag väl på fan. Men det skiter jag i....

/T - mycket egensinnig & fritt tänkade individ

Tobias, du är riktigt underhållande i dina bästa stunder

Jag nickar igenkännande i det du skriver, inte för att jag har försökt lära särskilt många ungdomar att skjuta men jag har gått igenom det själv, i vuxen ålder. Jag har iofs gjort lumpen, men det Kpistskyttet ger jag inte mycket för även om jag hanterade det ganska underhållande vapnet bättre än många andra, men ett par års tävlande i luftpistolskytte på korpnivå där det tjatades andningsteknik till leda innan jag väl tog jägarexamen gör att jag har hört alla de pedagogiska fintar du slår benen under.

Det känns helt logiskt det du hävdar och jag tror det ligger mycket i det.

Kanske lite OT men tråden har gett mig en del.

"man ska titta på flickor, inte blunda när det är som bäst"

Världsklass :laugh:

"man ska titta på flickor, inte blunda när det är som bäst"

Forumets bästa råd i år!

"man ska titta på flickor, inte blunda när det är som bäst"

Forumets bästa råd i år!

Hade varit bättre om

All form av skytte bygger på avfyrningsteknik - inget annat

hade varit "årets råd"....

Inte en halvslirig och lite tvetydig syrlighet. Det hade ingett ett visst hopp för framtiden......

/T

Kan verkligen skriva under gällande avfyrningens betydelse. För mig handlade det i början om nån form av rädsla för bössan - först farsans Sako 30-06 och sen den egna Tikka 300 Win Mag:en. Det krävdes en hel del viljestyrka för att mentalt orka krama av skottet och inte veta exakt när det smäller (i bänk). Men när jag lyckades så var det en ketchupeffekt och något som förändrat mitt kulvapenskytte för alltid. Jag tror också det var därför jag hade såpass lätt för pistolskyttet när jag började med det.

För mig handlar det mycket om respekten för vapnet - är den för stor så blir det fel. I värsta fall skjuter man och vill springa iväg från bössan samtidigt. När jag skjuter numera så är det jag som bestämmer. Även om bössan lever om så är det jag som kontrollerar den. Detta togs till sin spets när jag gick jaktstigarna med dåvarande 460 Wby:n med gott resultat. Idag skjuter jag även 44 Magnum ur revolvern och kramar av skotten trots att det stingar till rätt bra i handen. För mig har det handlat om att överkomma rädslan, ta kommandot över bössan, samt att se rekyl och smärta som nåt helt sekundärt - jag tillåter det aldrig att bli mer viktigt än 100% fokus på målet och en bra avfyrning. Om jag låter bössan bestämma över mig så blir det aldrig bra.

Då jag nyss tagit jägarexamen är den här tråden väldigt intresant.

Jag har inga kontakter med jakt inom släkten och kom fram till att jag ville börja med det då jag läste till vildmarksguide, då det är en del av friluftsliv jag inte sett.

Nu till saken. Det är roligt att se att det ute i landet finns folk som faktiskt försöker lära ut det här. På den lokanla skjutbannan finns det en del instruktion i hagel men kula sträker sig till en intruduktions kväll med vapensäerhet och genomgång av hur proven går till.

Jag håller med om att jägarexamen inriktar sig för lite på skyttet. Jag tror jag skjutit totalt ca 40 skott med kulgevär. Jag hade tur och klarde högvilts delen, men jag har ingen aning om hur bra jag skjuter och detta tycker jag är problematiskt. Det borde ingå ett viss mängd skytte tränign i examen och inte bara att men ska ha tur 4 smällar i rad.