Ja, precis, kan vi inte bara nöja oss med välplanerat välplacerat hjärt/lungskott med väl avvägd kula i så grov kaliber som vi kan hantera och ge fan i skott i halskotpelaren.

Redigerad December 2, 201213 yr med Beatless

Vill bara kommentera några påståenden i tråden.

NS:

Det är välkänt att man för det mesta inte känner någon smärta omedelbart eller nära inpå vid skottskador, men en del (Kanske 5-10 %) gör det definitivt inom några minuter och en del av dessa gör det omedelbart.. Detta gäller människor och det finns enligt mig goda skälet att tro att djur inte skulle vara annorlunda.

Henke67:

Jag tror inte djur kan förstå att de håller på att dö. De vet helt enkelt inte vad döden är. Djur kan aldrig känna dödsångest, t ex.

Kias husse:

Om någon kan visa detsamma blir jag också vegan!

Millgard, Jo, tyvärr dör man av mängden koldioxid i blodet. Detta är i allra högsta grad välkänt.

Outdoorsman: Du får ingen kommentar för jag lovade dig sista ordet

[EDIT: Outdoorsman, det var skämtsamt menat, men samtidigt en hederssak, eftersom jag sagt att jag var nöjd med debatten och inte ämnade svara mer och att du skulle få sista ordet (Vilket ju brukar värderas lite högre i en debatt). Det var absolut inget illa menat.]

Jag har nu flyttat hit två inlägg från tråden i SJF:s area (#27-28) och låst tråden där; diskussionerna får fortsätta här.

Beatless- skriver man i vår area, som är till för att vi ska kunna svara på frågor och informera, har vi självfallet alltid sista ordet (om vi vill). Här gäller inte det, och det står samtidigt andra fritt att hoppa in i debatten utan att bara ställa följdfrågor/be om förtydliganden (vilket ungefär är vad som gäller i vår area).

NS:

Det är välkänt att man för det mesta inte känner någon smärta omedelbart eller nära inpå vid skottskador, men en del (Kanske 5-10 %) gör det definitivt inom några minuter och en del av dessa gör det omedelbart.. Detta gäller människor och det finns enligt mig goda skälet att tro att djur inte skulle vara annorlunda.

Tja.. i jämförelse med skadskjutningsrisken med hjärnskott så känns det som det kvittar.

En välplacerad kula i hjärt/lung pariet kommer alltid att vara första och det bästa valet i min värld.

Om nu djuret skulle känna smärta av den träffen så varar den inte länge.

Jag tycker att man i dessa diskussioner glömmer bort ett fundamentalt faktum: naturlig död i skogen sker utan smärtlindring, kurator och familj som håller handen. Det är svårt att döda ett djur på ett taskigare sätt än det alternativ som står till buds för viltet som skjuts. Så... Om djuret nu har förmåga att känna ångest och skräck (vilket jag är övertygad om) lär det bli en bra dos av detta när benbrottet, vargen, svälten, hjärnmasken eller vad det nu kan vara tar död på djuret i stället.

Så min fråga är: är man som jägare ansvarig för ALLT lidande djuret upplever när det skjuts, från nollpunkten och uppåt i lidandets skala? Trots att noll aldrig var ett alternativ? I mina ögon är det orimligt - vilket leder mig till 2 slutsatser..

HerrBergs 1:a jaktetiska tes: jakt skall bedrivas så att den inte utförs på ett för viltet taskigare sätt än de möjligheter till död som naturen själv erbjuder.

HerrBergs 2:a jaktetiska tes: justa jägare jagar så att det jagade viltets lidande är betydligt mindre än så.

Jag tycker att man i dessa diskussioner glömmer bort ett fundamentalt faktum: naturlig död i skogen sker utan smärtlindring, kurator och familj som håller handen. Det är svårt att döda ett djur på ett taskigare sätt än det alternativ som står till buds för viltet som skjuts. Så... Om djuret nu har förmåga att känna ångest och skräck (vilket jag är övertygad om) lär det bli en bra dos av detta när benbrottet, vargen, svälten, hjärnmasken eller vad det nu kan vara tar död på djuret i stället.

Så min fråga är: är man som jägare ansvarig för ALLT lidande djuret upplever när det skjuts, från nollpunkten och uppåt i lidandets skala? Trots att noll aldrig var ett alternativ? I mina ögon är det orimligt - vilket leder mig till 2 slutsatser..

HerrBergs tes om jaktorsakat lidande: jakt skall bedrivas så att den inte utförs på ett för viltet taskigare sätt än vad naturen själv erbjuder.

HerrBergs tes om justa jägare: justa jägare jagar så att det jagade viltets lidande är betydligt mindre än så.

Jag är nog mån om att hålla med HerrBerg i hans teser och resonemang. Tror det är viktigt att även se till alternativen i diskussioner liknande denna.

En annan aspekt som jag anser relevant att väga in, iaf. om det handlar om jaktens existensberättigande, är frågan hur djuren lever sina liv. Även här tycker jag man bör se till alternativen. Det kanske är så att tamdjur som slaktas upplever mindre lidande/stress/ångest än ett vilt som blir skjutet, men hur mycket onaturligt(?) lidande/stress/ångest har det tamdjuret upplevt under sin livstid? Min gissning är att det är betydligt mer än ett vilt, iaf. inom storskalig köttdjursuppfödning.

Jag tycker att man i dessa diskussioner glömmer bort ett fundamentalt faktum: naturlig död i skogen sker utan smärtlindring, kurator och familj som håller handen. Det är svårt att döda ett djur på ett taskigare sätt än det alternativ som står till buds för viltet som skjuts. Så... Om djuret nu har förmåga att känna ångest och skräck (vilket jag är övertygad om) lär det bli en bra dos av detta när benbrottet, vargen, svälten, hjärnmasken eller vad det nu kan vara tar död på djuret i stället.

Så min fråga är: är man som jägare ansvarig för ALLT lidande djuret upplever när det skjuts, från nollpunkten och uppåt i lidandets skala? Trots att noll aldrig var ett alternativ? I mina ögon är det orimligt - vilket leder mig till 2 slutsatser..

HerrBergs 1:a jaktetiska tes: jakt skall bedrivas så att den inte utförs på ett för viltet taskigare sätt än de möjligheter till död som naturen själv erbjuder.

HerrBergs 2:a jaktetiska tes: justa jägare jagar så att det jagade viltets lidande är betydligt mindre än så.

Även om ett annat alternativ innebär mer lidande (T ex älg tagen av varg) innebär det inte att det etiskt korrekta alternativet är att du orsakar mer lidande än nödvändigt. [EDIT: Därmed inte sagt att det är klandervärt att välja det mindre etiskt korrekta alternativet]

Men jag ställer helt upp på dina två teser!

@Holz... japp, 'livslidande' är det många filosofer som nämner när djurs lidande skall värderas. En viktig aspekt att ta med i kalkylen enligt mig. Vill man vara totalt konsekvent får man se till att bli den mest extrema variant av vegan* (vilket jag fullständigt respekterar eftersom man då gjort ett fullvärdigt och ärligt val**)...eller så får man acceptera att vi tagit oss rätten att utnyttja djuren...vilket naturligtvis skall ske på bästa möjliga sätt utan att bibringa mer än 'nödigt' lidande...dvs ett lidande vi etiskt kan acceptera i förhållande till nyttan vi har av djuren.

*allt hållande av sällskapsdjur (möjligen med undantag av hundar) blir i konsekvensen av detta också ohållbart!

** halvmesyrer som t.ex är mot jakt och inte äter kött men t.ex äter glass (mjölkprodukter) eller godis (gelatin) mm har inte alls min respekt, tvärtom!

Skickat från min ST27i via Tapatalk 2

Ja, precis, kan vi inte bara nöja oss med välplanerat välplacerat hjärt/lungskott med väl avvägd kula i så grov kaliber som vi kan hantera och ge fan i skott i halskotpelaren.

Exakt vad jag menade med ett förbehåll, "i så grov kaliber som vi kan hantera" jag tycker det är bullshit, man behöver inte luftvärnskanon för att skjuta en gök, det man behöver är sunt förnuft. Det är tyvärr nästan det enda man inte kan lära folk. Känner man att man måste skjuta i alla lägen hur taskiga dom än är då ska man nog skaffa kanonen, men känner man att om ett djur går förbi så lyft på hatten det kommer säkert nåt fler djur i bättre läge, ja då klarar man sig med en normal kaliber.

Vill man vara totalt konsekvent får man se till att bli den mest extrema variant av vegan* (vilket jag fullständigt respekterar eftersom man då gjort ett fullvärdigt och ärligt val**)...eller

Bullshit, Dr. Krall

Den veganska hands-off-idén är som den första raden i Internationalen... det låter ju fint, men det går åt helvete om man drar resonemanget till sin spets.

Det roliga är nämligen att jag ALDRIG har träffat en hardcorevegan som inte anser sig vara utilitarist, att man skall göra en bedömning av vad som orsakar mest lycka och minimerar lidande till största grad...

...och så kommer de fram till att det är fel att skjuta ett djur...

...varvid man frågar om det är värre att bli ihjälbiten än ihjälskjuten...

...och de går med att det är så, men motvilligt för att de anar en retorisk fälla...

...och man konstaterar att lidandet av att än räv skjuts är mindre än ihjälbitandet av de 100 harar räven dödar under sin levnad...

...varvid man konstaterar att det enda utilitarisktiskt korrekta är att skjuta räven så att hararna inte blir ihjälbitna...

...varav de säger att det är rävens naturliga drift att jaga...

...och man undrar om de tar biologipositionen i genusdebatten också (VARNING: det kan smälla här)....

...vilket de naturligtvis inte gör...

...så man kan gott fråga om de är kristna, eftersom de verkar tro att människan är väsensskiljd från djuren...

(här är de rätt så förvirrade - läge att gå in för en coupe de grace)

...påstå att "vi har enats om att det är utilitaristiskt bättre att skjuta en räv än att låta räven bita ihjäl 100 harar"...

...VARFÖR I HELVETE JAGAR DU INTE RÄV DÅ, OM DU ÄR ETISK VEGAN?...

...här kommer de med någon lam ursäkt...

...avsluta med att "OK, så lidande betyder inget om du inte ser det. Jag är jägare och jag VET att rävar tar harar, det ingår i min uppfattning om hur naturen fungerar. Jag utgår från biologin och din uppfattning om viltets individuella rättigheter klarar ding inte ens igenom en diskussion om rävar och harar".

Game over.

@Holz... japp, 'livslidande' är det många filosofer som nämner när djurs lidande skall värderas. En viktig aspekt att ta med i kalkylen enligt mig. Vill man vara totalt konsekvent får man se till att bli den mest extrema variant av vegan* (vilket jag fullständigt respekterar eftersom man då gjort ett fullvärdigt och ärligt val**)...eller så får man acceptera att vi tagit oss rätten att utnyttja djuren...vilket naturligtvis skall ske på bästa möjliga sätt utan att bibringa mer än 'nödigt' lidande...dvs ett lidande vi etiskt kan acceptera i förhållande till nyttan vi har av djuren.

*allt hållande av sällskapsdjur (möjligen med undantag av hundar) blir i konsekvensen av detta också ohållbart!

** halvmesyrer som t.ex är mot jakt och inte äter kött men t.ex äter glass (mjölkprodukter) eller godis (gelatin) mm har inte alls min respekt, tvärtom!

Skickat från min ST27i via Tapatalk 2

Undrar om du tycker det är okej att endast äta KRAV-märkta mjölkprodukter och ägg till viss del (Dvs halvvegan) och vara för jakt? Det var jag för några år sedan. Å andra sidan hotades min hälsa av det och jag fick ett BMI på under 17 (Vegetarisk och särskilt vegansk mat är inte så himla god) och sjönk fortfarande i vikt, varför jag slutade. Men jag håller med om att mina (ganska få) vänner som är veganer och inte använder skinn, dun etc lever mer etiskt konsekvent än jag.

Men oavsett vad så bedöms varje handling för sig. Det där handlar mer om huruvida man har rätt att kritisera andra (Vilket absolut INTE är det samma som att väcka diskussion), tycker jag.

Bullshit, Dr. Krall

Den veganska hands-off-idén är som den första raden i Internationalen... det låter ju fint, men det går åt helvete om man drar resonemanget till sin spets.

Det roliga är nämligen att jag ALDRIG har träffat en hardcorevegan som inte anser sig vara utilitarist, att man skall göra en bedömning av vad som orsakar mest lycka och minimerar lidande till största grad...

...och så kommer de fram till att det är fel att skjuta ett djur...

...varvid man frågar om det är värre att bli ihjälbiten än ihjälskjuten...

...och de går med att det är så, men motvilligt för att de anar en retorisk fälla...

...och man konstaterar att lidandet av att än räv skjuts är mindre än ihjälbitandet av de 100 harar räven dödar under sin levnad...

...varvid man konstaterar att det enda utilitarisktiskt korrekta är att skjuta räven så att hararna inte blir ihjälbitna...

...varav de säger att det är rävens naturliga drift att jaga...

...och man undrar om de tar biologipositionen i genusdebatten också (VARNING: det kan smälla här)....

...vilket de naturligtvis inte gör...

...så man kan gott fråga om de är kristna, eftersom de verkar tro att människan är väsensskiljd från djuren...

(här är de rätt så förvirrade - läge att gå in för en coupe de grace)

...påstå att "vi har enats om att det är utilitaristiskt bättre att skjuta en räv än att låta räven bita ihjäl 100 harar"...

...VARFÖR I HELVETE JAGAR DU INTE RÄV DÅ, OM DU ÄR ETISK VEGAN?...

...här kommer de med någon lam ursäkt...

...avsluta med att "OK, så lidande betyder inget om du inte ser det. Jag är jägare och jag VET att rävar tar harar, det ingår i min uppfattning om hur naturen fungerar. Jag utgår från biologin och din uppfattning om viltets individuella rättigheter klarar ding inte ens igenom en diskussion om rävar och harar".

Game over.

Just Bland annat därför jag var för jakt när jag ändå var halvvegan.

Jag har för övrigt träffat flera veganer som baserar sin etiska uppfattning åpå rättighetsfilosofi.

Redigerad December 2, 201213 yr med Beatless

En gammal kompis kom hem till mig en dag när vi slaktade kyckling, hon blev chockad och sa hur kan du göra så mot de stackars kycklingarna? Jo för att det är så jobbigt att äta dom levande, det var fel svar så jag provade med att men du äter ju kött!! Svaret var att jag äter inte kött från djur, jag äter bara kött som ligger i plast på affären :wallbash: :wallbash:

Fullblods veganer är tyvärr allt för lika sektmedlemmar för att få min man ska kunna respektera att andra gör egna val om de har gjort sitt och det gör allt för få av dem.

Den lilla skara som kan hålla sig till sig själva där har dock även min respekt, och de kan få beta så mycket de vill

Men oavsett vad så bedöms varje handling för sig. Det där handlar mer om huruvida man har rätt att kritisera andra (Vilket absolut INTE är det samma som att väcka diskussion), tycker jag.

Men varje handling bör väl ses/bedömmas i sitt sammanhang för att få en så rättvis bild som möjligt? Håller f.ö. helt med om att det är skillnad på att kritisera och väcka diskussion, varav jag också är stor vän av det senare.

Men varje handling bör väl ses/bedömmas i sitt sammanhang för att få en så rättvis bild som möjligt? Håller f.ö. helt med om att det är skillnad på att kritisera och väcka diskussion, varav jag också är stor vän av det senare.

Jag är lite osäker på vad du menar med för att få en så rättvis bild som möjligt? Av om personen ifråga lever ett etiskt korrekt liv? Om personens etiska uppfattningar är koherenta? Du får gärna utveckla.

Jag är lite osäker på vad du menar med för att få en så rättvis bild som möjligt? Av om personen ifråga lever ett etiskt korrekt liv? Om personens etiska uppfattningar är koherenta? Du får gärna utveckla.

Rättvis bild kanske var ett dåligt ordval. Gör ett nytt försök...

För att få/bilda sig en så korrekt uppfattning/förståelse som möjligt om något anser jag att man måste beakta inte bara handlingen i sig utan även under vilka omständigher den utförs. Ser man enbart till handligen tror jag risken är stor att man drar felaktiga slutsatser, med risk för oönskade resultat

Hoppas jag lyckades bättre nu. .

@Beatless...mitt resonemang var lite tillspetsat för diskussionens skull...och det lyckades ju...

Jag äter också gärna KRAV-produkter. Även om det regelverket i början inte kom till för djurskyddets skull i första hand, har de idag (efter ganska mycket tillrättavisaden från veterinärhåll) en bra policy för djurhållning. Helst köper jag dock närproducerat (KRAV eller inte spelar ingen större roll)...det jag inte förser mig själv av via jakt. Jag försöker undvika utländska lantbruksprodukter... inte för djurskyddets skull i första hand... utan mer för att stödja svenska bönder! B-) ...och därigenom svenska veterinärer... ka-ching!

Skickat från min ST27i via Tapatalk 2

Rättvis bild kanske var ett dåligt ordval. Gör ett nytt försök...

För att få/bilda sig en så korrekt uppfattning/förståelse som möjligt om något anser jag att man måste beakta inte bara handlingen i sig utan även under vilka omständigher den utförs. Ser man enbart till handligen tror jag risken är stor att man drar felaktiga slutsatser, med risk för oönskade resultat

Hoppas jag lyckades bättre nu. .

Det var ju menat som ett svar t Dr Krall som menade att den som inte hade etiskt koherenta uppfattningar alternativt hade det men inte levde efter dem (Det senare är ganska sällsynt dock) inte var värda hans respekt.

Som svar på din senaste fråga, allt som kan tänkas inverka bör bedömas, inte bara handlingen i sig utan vad som är de troligaste konsekvenserna, riskerna för katastrofala resultat med mera. Det innebär att allt räknas. Det är för övrigt ett av de starkaste argumenten mot utilitarism, anser jag, att när vi ser till alla konsekvenser en handling kan få blir det i princip i teorin omöjligt att vara säkra på att vi har hittat alternativet som leder till de bästa konsekvenserna (Konsekvenserna räknas ju fram till tidens slut, så det blir snabbt ganska oöverblickbart).

Jag menade mer att det är bättre att man gör en del handlingar rätt och en del fel, även om det inte är etiskt koherent (Troligtvis i 99 % av fallen för att man inte har tänkt igenom sina uppfattningar och insett att de är självmotsägande), och att man inte nödvändigtvis är värd noll respekt för detta, som Dr Krall verkar mena. Jag anser att mina upppfattningar är i stort etiskt koherenta, dock väljer jag inte alltid att göra rätt. Dvs jag vet vad som är rätt, men jag väljer att göra fel. Piratkopiering är ett exempel.

Det var ju menat som ett svar t Dr Krall som menade att den som inte hade etiskt koherenta uppfattningar alternativt hade det men inte levde efter dem (Det senare är ganska sällsynt dock) inte var värda hans respekt.

Som svar på din senaste fråga, allt som kan tänkas inverka bör bedömas, inte bara handlingen i sig utan vad som är de troligaste konsekvenserna, riskerna för katastrofala resultat med mera. Det innebär att allt räknas. Det är för övrigt ett av de starkaste argumenten mot utilitarism, anser jag, att när vi ser till alla konsekvenser en handling kan få blir det i princip i teorin omöjligt att vara säkra på att vi har hittat alternativet som leder till de bästa konsekvenserna (Konsekvenserna räknas ju fram till tidens slut, så det blir snabbt ganska oöverblickbart).

Jag menade mer att det är bättre att man gör en del handlingar rätt och en del fel, även om det inte är etiskt koherent (Troligtvis i 99 % av fallen för att man inte har tänkt igenom sina uppfattningar och insett att de är självmotsägande), och att man inte nödvändigtvis är värd noll respekt för detta, som Dr Krall verkar mena. Jag anser att mina upppfattningar är i stort etiskt koherenta, dock väljer jag inte alltid att göra rätt. Dvs jag vet vad som är rätt, men jag väljer att göra fel. Piratkopiering är ett exempel.

Där ser man, mitt åt! Men då har vi iaf. lyckats visa hur fel det kan bli om man inte tar hänsyn till omständigheterna!

För att ge min syn på det ditt inlägg egentligen syftade på så håller jag i stort sett med vad du skriver. Dock med undantaget att jag också har väldigt svårt att respektera någon(s åsikt) om de väljer att kritisera mig för mina etiska val (jakt) samtidigt som de är inkonsekventa med sina egna etiska val (icke-vegan).

Själv försöker jag bara göra så gott jag kan och anstränger mig för att kontinuerligt bli bättre.

I övrigt, för att gå tillbaka till huvudfrågan i denna tråd, så använder jag själv antagandet att djur känner/upplever precis samma sak som vi människor i dessa situationer och det är med det antagandet jag fattar mina jaktliga beslut. Mycket möjligt att det är fel, men då har jag iaf. tagit höjd för ev. osäkerheter vilket gör att jag inte behöver grubbla så mycket och kan sova lugnt om natten.

Där ser man, mitt åt! Men då har vi iaf. lyckats visa hur fel det kan bli om man inte tar hänsyn till omständigheterna!

För att ge min syn på det ditt inlägg egentligen syftade på så håller jag i stort sett med vad du skriver. Dock med undantaget att jag också har väldigt svårt att respektera någon(s åsikt) om de väljer att kritisera mig för mina etiska val (jakt) samtidigt som de är inkonsekventa med sina egna etiska val (icke-vegan).

Själv försöker jag bara göra så gott jag kan och anstränger mig för att kontinuerligt bli bättre.

I övrigt, för att gå tillbaka till huvudfrågan i denna tråd, så använder jag själv antagandet att djur känner/upplever precis samma sak som vi människor i dessa situationer och det är med det antagandet jag fattar mina jaktliga beslut. Mycket möjligt att det är fel, men då har jag iaf. tagit höjd för ev. osäkerheter vilket gör att jag inte behöver grubbla så mycket och kan sova lugnt om natten.

"Dock med undantaget att jag också har väldigt svårt att respektera någon(s åsikt) om de väljer att kritisera mig för mina etiska val (jakt) samtidigt som de är inkonsekventa med sina egna etiska val (icke-vegan)." Kunde inte skrivit det bättre själv! Precis min åsikt.

Exakt vad jag menade med ett förbehåll, "i så grov kaliber som vi kan hantera" jag tycker det är bullshit, man behöver inte luftvärnskanon för att skjuta en gök, det man behöver är sunt förnuft. Det är tyvärr nästan det enda man inte kan lära folk. Känner man att man måste skjuta i alla lägen hur taskiga dom än är då ska man nog skaffa kanonen, men känner man att om ett djur går förbi så lyft på hatten det kommer säkert nåt fler djur i bättre läge, ja då klarar man sig med en normal kaliber.

Jo, men du kan knappast förneka att om du skjuter lika (eller tillräckligt) bra med båda vapnena, kommer älgen troligtvis dö snabbare av en Partition från en .460 Weatherby än en Oryx från en 6.5x55. Detsamma förhållande gäller, utslaget på många djur och alltså totalt lidande, om vi jämför 30-06 med 180 gr Partition och 6.5x55 med Oryx. Jag står fast vid min punkt.

Ju kraftigare kaliber, desto bredare sårkanal, desto snabbare blodtrycksfall. Punkt!

Däremot har du helt rätt i att man kan ha tur och klara sig väl med mycket mindre. Jag sköt en Eland som vägde cirka 400 kg med .308 Win och 180 gr Oryx på cirka 60 meters håll. Den sprang max 50 meter och var medvetslös när vi fann den mindre än en minut senare. Det innebär inte att alla som skjuter Eland kommer ha lika tur.

[EDIT: Däremot håller jag med om att man ska välja sina skottillfällen väl och aldrig chansa bara för att du har en större bössa. En grövre bössa är enligt mig till för att minska lidaandet, inte för att du ska kunna ta ett "Texas Heart Shot" på ett svin på åteln (Redan påskjutet djur/eftersök är naturligtvis något helt annat).]

Men kalibervalets betydelse är ju mindre än ett avrundingsfel i den jaktetiska diskssionen.

Väl medveten om att vare sig medicin eller smärtforskning är några av de områden där jag har djupare kunskap vill jag ändå bidraga med några egna slutsatser baserade på empiri.

Under många år har min favoritjaktform varit smyg eller möjligen vakjakt där de vilt jag skjutit på som regel varit helt ostörda, majoriteten av dessa djur (i vart fall klövviltet) har skjutits med skott som placerats i bogvecket eller i spjälstaketet. Om man bortser från de djur som faller ihop direkt i skottet så har det typiska beteendet varit att de gör en kortare "rush" på 10-50m där de stannar för att försöka förstå vad det var som hände och var smällen kom ifrån innan de ramlar ihop.

Jag är därför övertygad om att "sårskadechocken" gör att de inte känner av någon smärta, i vart fall inte initialt.

För egen del har jag också dragit slutsatsen att skott i "grovhals" som fäller viltet i skottögonblicket är helt OK. Visst har det hänt att vilt som är fällt på det viset varit vid medvetande efter skottet och behövt avfångas men jag är oerhört skeptisk till att viltet skulle känna av smärta förorsakad av denna skada.

Vänligen,

Henrik

Jag har precis samma erfarenheter, bla en större tjur där skottet tog högt och slog av ryggraden. Den dråsade ned, reste sig på frambenen och försökte resa sig. Inte stressat alls, däremot när den tio sekunder senare såg mig störta fram över hygget visade den ögonvitorna och började kasta. Ett flertal gånger har ju djuren inte reagerat alls, bara stått och lyssnat för att rasa ihop när syret i hjärnan tog slut. En pinntjur stod och betade, fick ett centralt lungskott. Stannade upp, vred på huvudet, lyssnade och fortsatte beta i några sekunder innan det var godnatt. Rekord?