Är jag inte bra nog som hund ägare

[zaklem 41]

Jag hade tur när jag köpte min kh. Jag hade alla de attribut som varje uppfödare skyr som elden, svartskalle  , ny-exad jägare, bor i lägenhet i stan, aldrig haft jakthund. Ärligt talat var jag tvungen att tumma lite på sanningen. Hade inget val om jag  överhuvudtaget skulle kunna köpa en bra hund.

 

Är det en rättighet att ha hund - NEJ. Skulle jag som uppfödare sålt till mig själv - vet inte. 

 

Jag kan väl också säga att jag inte är helt katastrof. Uppfödaren såg väl något i mig. Jag kan väl också nämna att jag inte köpte från någon stor uppfödare, men hunden är prima. Hade en kontakt som kikade snabbt på föräldrarna och rekommenderade mig att köpa. 

 

Nu ser det annorlunda ut för mig (tack och lov), nu har jag jaktmark så att räcker och blir över, nu har jag kontakter i fågelhundsvärlden.

 

Jag vet inget om Wachtlar men det finns borde finnas mindre uppfödare som har bra hundar. 

 

Dalslandsjägaren, det gäller väl att få in en fot sen så blir det en ketchupeffekt.

 

Lycka till!

[Mirva 447]

Jag läser den här tråden med en viss förvåning. När jag ser en del inlägg så inser jag att det nog inte bara är uppfödare som riskerar att det regnar in i näsan. Den nästan kategoriska inställningen att det endast är stora kennlar med fina namn som kan producera bra hundar får mig att undra, det finns en hel del mycket seriösa uppfödare som kanske tar en kull bara vartannat år eller till och med mer sällan och tro det eller ej dom lyckas oxå i regel. Det viktigaste är att uppfödaren har lämpligt avelsmaterial, och det näst viktigaste är att hitta rätt köpare till sina valpar vilket inte är såå lätt. Det spelar ingen roll hur bra valp man levererar om inte köparen är kapabel att göra nåt av den. Jag vet inte hur det är i andra raser men den som föder upp "min" ras skär då inte guld med täljkniv, det kostar att hålla avelsmaterialet, jaktmeritera, ställa ut, foder, veterinärbesiktning, ev annonsering. "Min" ras ger jag tror det är 4,2 valpar/kull i genomsnitt det blir inga stora pengar över till uppfödaren som ersättning för jobbet med kullen. Nej det är nog bara storproducenter som tjänar pengar på uppfödning, de flesta håller på av rent intresse för rasen och för uppfödningen.

[Miljöfriend 22]

Jag läser den här tråden med en viss förvåning. När jag ser en del inlägg så inser jag att det nog inte bara är uppfödare som riskerar att det regnar in i näsan. Den nästan kategoriska inställningen att det endast är stora kennlar med fina namn som kan producera bra hundar får mig att undra, det finns en hel del mycket seriösa uppfödare som kanske tar en kull bara vartannat år eller till och med mer sällan och tro det eller ej dom lyckas oxå i regel. Det viktigaste är att uppfödaren har lämpligt avelsmaterial, och det näst viktigaste är att hitta rätt köpare till sina valpar vilket inte är såå lätt. Det spelar ingen roll hur bra valp man levererar om inte köparen är kapabel att göra nåt av den. Jag vet inte hur det är i andra raser men den som föder upp "min" ras skär då inte guld med täljkniv, det kostar att hålla avelsmaterialet, jaktmeritera, ställa ut, foder, veterinärbesiktning, ev annonsering. "Min" ras ger jag tror det är 4,2 valpar/kull i genomsnitt det blir inga stora pengar över till uppfödaren som ersättning för jobbet med kullen. Nej det är nog bara storproducenter som tjänar pengar på uppfödning, de flesta håller på av rent intresse för rasen och för uppfödningen.

Varför skulle stora uppfödare vara bättre? Det tror inte jag heller att de är. De bästa uppfödarna är de som är så seriösa att de enbart använder avelsgodkända hundar från bra linjer i sin avel. Alltså hundar som har uppnått de meriter som rasen kräver – inte de meriter som uppfödaren godtyckligt tycker att det krävs. Ett godkännande från avelsrådet är viktigt så att man kan vara säker på att ingen sjukdomsbild föreligger, att avelshundarna håller rätt ålder, att man inte avlar för mycket på en hund eller linje och för att säkerställa att alla meriter som krävs är uppnådda. Det är många års arbete med att få fram en avelsgodkänd hund som också innebär att hundarna inte kan vara för billiga – för då är de heller inte avelsgodkända. En uppfödare som lägger ned allt det arbete som krävs tjänar inga stora pengar på sina valpar och då är det desto viktigare att ”guldklimparna” kommer i rätta händer.