Jag skickade ett elbrev till journalisten, redaktören och ansvarige utgivaren... Vi får se vad de svarar!

--------------------------------------

Jag gissar att du har noterat att det finns 300000 jägare i Sverige och typ hundra vargar? Det vill säga att en jägare på 2500 skadar en hundar under ett jaktår, medan mer än varannan varg skadar en hund? 

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=145&a=561586

Om syftet med artikeln är att uppmärksamma DNs läsare på hotbilden för jakthundar visavi jägare/rovdjur så tror jag att artikeln blev missvisande. Naturligtvis är inte jägarna "större hot" mot jakthundar än vad vargarna är. Det är som att säga att det är farligare att röka än att sätta sig en dag i en tigerbur. Det dör ju så många fler av rökning.

Det kan verka som en vettig och trovärdig artikel för någon som inte är insatt i ämnet, men för de som förstår jaktens-hundarnas-rovdjurens-glesbygdens villkor blir artikeln bara ännu ett tecken på hur många avsiktligt vantolkar situationen.

Det finns tyvärr anledning för DN att skämmas en smula för sin okritiska och tendentiösa tolkning av enkla fakta. Sådant där hör bättre hemma i kvällsblaskorna.

MVH!

Jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta efter jag läst artikeln. ??? ???

Svar från chefredaktören... Jag anar en lite aggressiv och arrogant ton, eller är det bara jag?

Jan har ett cc till reportern i sitt svarsmail, så artikelns position är alltså DNs officiella position.

MVH!

-----------------------------------------------------------------------------

Det torde vara en stor överraskning för läsekretsen, oavsett Dina statistiska redogörelser och invändningar, att en jägare på 2500 inte kan skilja på en hund och på ett lovligt jaktbyte.

Ganska illa, skulle jag säga, och inte ointressant att berätta för läsekretsen.

Jan Wifstrand

Här är mitt svar:

Tråkig ton i ditt email. Om du vill hävda att en statistisk nivå av 1 på 2500 på något sätt säger något om det stora kollektivet så väntar jag spänt på nästa avslöjande om... tja, vad som helst.

Nä, det där håller inte. Artikelns syfte var att relatera rovvilt visavi jägare och artikeln var tendentiös och missvisande. Bara en sådan sak som att stora rovdjur inte ens finns i hela landet (men dock vådaskjuts hundar - troligen - i hela rikets sträckning). Det fanns inte ens en diskussion över jämförbara områden eller ytor? Hade Agria inkluderat Danmark i statistiken hade jämförelsen visat ännu mer till jägarnas nackdel. Vi får väl båda vara tacksamma över så var fallet - jag framför allt med tanke på jägarnas förtroendekapital hos allmänheten och du gissningsvis för DNs.

Nej, det där var inte en av DNs journalistiska höjdpunkter, det kan vi väl ändå vara ense om.

MVH!

/Bengt Berg

Det kan verka som en vettig och trovärdig artikel för någon som inte är insatt i ämnet, men för de som förstår jaktens-hundarnas-rovdjurens-glesbygdens villkor blir artikeln bara ännu ett tecken på hur många avsiktligt vantolkar situationen.

Men man ska inte heller idiotförklara dem som inte är "insatta" i problemet, som det heter. Sanningen är sällan svart eller vit, utan alltid något mittimellan. Att ensidigt och i många fall trångsynt betrakta problemen, leder sällan till konstruktiva lösningar. Helikoptersyn är alltid viktigt och ha, oavsett man är expert eller inte. Känslor är alltid hämmande ur problemlösningssynvinkel.  

Läste igenom DNs artikel igen och kände mig tvungen att göra enkomplettering per email till Jan Wifstrand.

------------------------------------

Ursäkta att mängden mail denna förmiddag, men jag gjorde ett par divisioner och en googling som kanske DN borde ha gjort..

1 jägare på 2500 skadar en hund under jaktutövning.

Vi har 5,4 miljoner körkortsinnehavare i Sverige (google...). 7238 trafikolyckor sker årligen där hundar skadas (DN/Agria). Således: 1 bilförare på 746 skadar en hund, årligen. Sannolikheten för att en jägare skall skada en hund är mer än tre gånger större under dennes bilkörning än under dennes jaktutövning, men DN undvek nogsamt att komplicera det budskap som väl syftade till att förringa jägarnas legitima oro för sina hundar i rovdjurssammanhang.

Synd, tycker jag...

MVH!

Skall bli mycket intressant att höra svaret på ditt mail.

Jag tycker mig märka en attityd som jag inte gillar...  Vad fan vet han om vad jag gör och inte gör? >

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag är ledsen, men jag ger inte mycket för relevansen i denna jämförelse. Bättre att Du beklagade de förlorade hundliven än tonen i olika mail. Bättre att Du som debattör kanske hjälpte till att få ordning på rötäggen i jägarkåren.

JW

Här är mitt svar:

---------------------------------------

Ojdå. Hm.

Jo, jag beklagar naturligtvis de förlorade hundliven. Menar du på fullt allvar att jag inte skulle göra det? Eller att jag - och andra jägare - inte skulle göra vad vi kan för att få bort "rötägg ur jägarkåren"? Vi hade ett "rötägg" i mitt jaktlag som jagade på ett sätt som inte var förenligt med omsorg och kärlek till viltet. Han sparkades ur jaktlaget av just denna anledning. Inga olagligheter, ingen som utsattes för faror. Men dock - ett otrevligt och smaklöst behandlande av det fällda viltet. Bye bye.

Men jag förstår nog ändå inte riktigt vad du menar. Bland några hundra tusen jägare finns det garanterat mördare, våldtäktsmän och annat pack. Det gäller ju naturligtvis kollektiven teaterbesökare och kommunalarbetare också, för att ta ett par exempel.

Menar du att det skulle finnas en allmän acceptans inom jägarkåren för ett "rötäggsmässigt" jaktligt beteende?

MVH!

Ser fram emot att höra DN:s svar...

Hörde om detta på radio och jag och min arbetskompis som oxå är jägare suckade högt när vi hörde detta. Börjar bli trött på alla som försöker få alla att se oss jägare som onda och rötägg. Stå på dig med dina mail hoppas att det går in det du skriver.