Hej

 

Är en natur&jakt - intresserad norrlänning med så gott som 0 erfarenhet av hundar. Men nu känner jag att det är dags att skaffa en hund (stående fågelhund) och vill ha förslag på passande raser för rookies som mig hunden kommer att få jaga tjäder & orre och jag planerar att bara använda den till det. Sen ska den såklart vara mysig i lägenheten

 

 

Tack på förhand/Klumpen

Mitt spontana svar skulle bli en setter, lätthanterliga hundar som inte har riktigt samma tjurskalle som en vorsteh tex. Sen är dom ganska mysiga också...

Sista insatsen för idag,håller faktiskt med Hgren,Ingen Vorsteh under dom rådande förutsättningarna,synd om både hund och husse!V.kan bli till ett monster om den inte får utlopp för sin energi,till skillnad mot typ setter som i samma situation bara fogar sig efter läget,det gör inte en vorsteh!!

Alla kommer propagera för den rasen som just de har, mitt råd till dig är att läsa på om alla raser du kan tänka dig, ring runt till uppfödare, prata med hundfolk och sen bildar du dig en egen uppfattning och skaffar en hund som passar dig och dina behov

men hörru,rumpmasen,jag talar inte om "min"ras,jag vill bara klarlägga att innan man skaffar en vorsteh´så ska man verkligen ha ´på fötterna! det är definitivt ingen lämplig nybörjarras!Men en gång V.alltid V.

men hörru,rumpmasen,jag talar inte om "min"ras,jag vill bara klarlägga att innan man skaffar en vorsteh´så ska man verkligen ha ´på fötterna! det är definitivt ingen lämplig nybörjarras!Men en gång V.alltid V.

 

 

Men hörru sörlänningen, menade inte dig utan mer generellt

Hej

 

Är en natur&jakt - intresserad norrlänning med så gott som 0 erfarenhet av hundar. Men nu känner jag att det är dags att skaffa en hund (stående fågelhund) och vill ha förslag på passande raser för rookies som mig hunden kommer att få jaga tjäder & orre och jag planerar att bara använda den till det. Sen ska den såklart vara mysig i lägenheten

 

 

Tack på förhand/Klumpen

Låt dom nu inte skrämma dig för vorsteh. Den går absolut att skaffa även som nybörjare, men det gäller att göra rätt från början.Detta gäller alla raser och en odräglig hund är en odräglig hund, oavsett ras.

 

Vorsteh är tjurskalliga ibland och brukar kunna välta en och annan möbel under uppväxten. Dom knycker mat och fiser så brandlarmet går, MEN en dresserad och tränad vorsteh är tamigtusan den bästa jaktkamrat man kan ha. Särskilt när vi talar skogsfågel. Och mysig hemma är den så det räcker och blir över. Ska vi gå in på det jaktliga så har ofta vorsteh en fördel mot de engelska hundarna när det gäller jakt i skog. Generellt ett snävare sök samt förmågan att jobba både på mark och luftvittring, vilket kan vara fint när gammeltuppen är på jogginghumör eller vinden är obefintlig. Skillnad på hårlagen finns men ofta kan skillnaden vara större mellan individerna inom samma ras så det tänker jag inte ta upp. Jag kan dock säga att korthåren är värre mattjuvar än strävisarna

 

De engelska hundarna jobbar med vindvittring och har ofta ett snabbare och vidare sök. De har också ofta en bättre medfödd reviering än vorsteh. De är ofta relativt lättdresserade men kräver ändå ett bra ledarskap och jobb med kontakten för att inte få en hund som jagar för sig själv på fjället brevid. Det större söket går att träna ner, i alla fall till viss del, och dessutom anpassar ofta en erfaren hund söket till terrängen. Mysiga hemma, men det finns, enligt mig, fler trampiga och gnälliga individer bland setter och pointer. Och en konstant pipig hund hemma kan nog till och med få moder teresa att få psykbryt. Observera att de allra flesta av dessa raser är lugna och fina hemma och jag gillar dem. Skulle gärna ha en pointer faktiskt.

 

Och så finns det ju en hund på frammarsch, Breton. Denna lilla franska jycke är en kontinental fågelspecialist som är ganska liten till formatet men den har en jäkla motor. Arbetssättet liknar väldigt mycket de engelska hundarnas. Jag tycker att många också har ett rätt bra sök för skogsterräng då medelbretonen sällan har vidd som en medelpointer men samtidigt har den bra fart i söket. Trevliga hemma också. Jag har inte några direkta nackdelar att säga om dem förutom att de inte är en vorsteh och att vissa har ett utseende på huvudet som visar vissa släktdrag med en storskrake. Och så kommer den ju från renaultland förstås...

 

Sammanfattningsvis:

 

Vorsteh: Väl anpassad för jakt på fågel i skog samt bra jaktkompis på massor av andra jakter. Stor vattenpassion och med träning suveräna apportörer. Kräver ett tydligt ledarskap.

 

Setter: Trevliga fågelspecialister som ofta är ett säkert köp OM man väljer linjerna noggrant. Se upp för showsettrarna. Lär också på om skillnaderna mellan engelsk, gordon och irländsk. En gordonsetter framhålls ofta som bra skogshundar och jag tänker då inte säga emot, med även de andra settrarna kan vara nog så duktiga på tjäderjakten.

 

Pointer: Fågelhundarnas fågelhund. Svårt att hitta en pointer som inte står för fågel. Trevliga hundar men kanske inte bästa valet om man bara tänker jaga i skog. Men nog går det..

 

Breton: Trevlig litet energiknippe på rejäl frammarsch. Kan vara ett bra val för dig. Gör fina resultat på jaktprov i alla miljöer. Många har bra vattenpassion vilket kan vara en fördel.

 

Nu har jag bara nämnt de vanligaste och det är också bland dessa jag tycker man ska välja sin första hund. Om du vill ha något annat så kan du kolla på münsterländer. Jag har dock skrivkramp nu så om dom får du läsa på. Dock påminner dom på många sätt om vorstehn i det jaktliga. Oavsett vad du väljer, läs på, gå kurs, träna och ha roligt.

Låt dom nu inte skrämma dig för vorsteh. Den går absolut att skaffa även som nybörjare, men det gäller att göra rätt från början.Detta gäller alla raser och en odräglig hund är en odräglig hund, oavsett ras.

 

Vorsteh är tjurskalliga ibland och brukar kunna välta en och annan möbel under uppväxten. Dom knycker mat och fiser så brandlarmet går, MEN en dresserad och tränad vorsteh är tamigtusan den bästa jaktkamrat man kan ha. Särskilt när vi talar skogsfågel. Och mysig hemma är den så det räcker och blir över. Ska vi gå in på det jaktliga så har ofta vorsteh en fördel mot de engelska hundarna när det gäller jakt i skog. Generellt ett snävare sök samt förmågan att jobba både på mark och luftvittring, vilket kan vara fint när gammeltuppen är på jogginghumör eller vinden är obefintlig. Skillnad på hårlagen finns men ofta kan skillnaden vara större mellan individerna inom samma ras så det tänker jag inte ta upp. Jag kan dock säga att korthåren är värre mattjuvar än strävisarna

 

De engelska hundarna jobbar med vindvittring och har ofta ett snabbare och vidare sök. De har också ofta en bättre medfödd reviering än vorsteh. De är ofta relativt lättdresserade men kräver ändå ett bra ledarskap och jobb med kontakten för att inte få en hund som jagar för sig själv på fjället brevid. Det större söket går att träna ner, i alla fall till viss del, och dessutom anpassar ofta en erfaren hund söket till terrängen. Mysiga hemma, men det finns, enligt mig, fler trampiga och gnälliga individer bland setter och pointer. Och en konstant pipig hund hemma kan nog till och med få moder teresa att få psykbryt. Observera att de allra flesta av dessa raser är lugna och fina hemma och jag gillar dem. Skulle gärna ha en pointer faktiskt.

 

Och så finns det ju en hund på frammarsch, Breton. Denna lilla franska jycke är en kontinental fågelspecialist som är ganska liten till formatet men den har en jäkla motor. Arbetssättet liknar väldigt mycket de engelska hundarnas. Jag tycker att många också har ett rätt bra sök för skogsterräng då medelbretonen sällan har vidd som en medelpointer men samtidigt har den bra fart i söket. Trevliga hemma också. Jag har inte några direkta nackdelar att säga om dem förutom att de inte är en vorsteh och att vissa har ett utseende på huvudet som visar vissa släktdrag med en storskrake. Och så kommer den ju från renaultland förstås...

 

Sammanfattningsvis:

 

Vorsteh: Väl anpassad för jakt på fågel i skog samt bra jaktkompis på massor av andra jakter. Stor vattenpassion och med träning suveräna apportörer. Kräver ett tydligt ledarskap.

 

Setter: Trevliga fågelspecialister som ofta är ett säkert köp OM man väljer linjerna noggrant. Se upp för showsettrarna. Lär också på om skillnaderna mellan engelsk, gordon och irländsk. En gordonsetter framhålls ofta som bra skogshundar och jag tänker då inte säga emot, med även de andra settrarna kan vara nog så duktiga på tjäderjakten.

 

Pointer: Fågelhundarnas fågelhund. Svårt att hitta en pointer som inte står för fågel. Trevliga hundar men kanske inte bästa valet om man bara tänker jaga i skog. Men nog går det..

 

Breton: Trevlig litet energiknippe på rejäl frammarsch. Kan vara ett bra val för dig. Gör fina resultat på jaktprov i alla miljöer. Många har bra vattenpassion vilket kan vara en fördel.

 

Nu har jag bara nämnt de vanligaste och det är också bland dessa jag tycker man ska välja sin första hund. Om du vill ha något annat så kan du kolla på münsterländer. Jag har dock skrivkramp nu så om dom får du läsa på. Dock påminner dom på många sätt om vorstehn i det jaktliga. Oavsett vad du väljer, läs på, gå kurs, träna och ha roligt.

Jag har tittat lite grann på vorsteh, men blivit lite uppskrämd då jag läst på många ställen att den kan bli jobbig... Så därför har jag tittat närmare på Breton då det känns som att den är lite av en mjukis perfekt för en som aldrig haft hund?

Jag kommer förmodligen bara att jaga orre, tjäder & järpe med min hund, och jag ska inte ljuga om att den strävhåriga Vorstehn har fångat mitt intresse. Så jag skulle gärna vilja få lite mer information om den då jag antar att du sitter inte på en hel del kunskap

När jag kommer att skaffa min hund kommer mitt liv att se ut såhär:

 

Då jag tar emot valpen tar jag ledigt 1-2månader för att den ska kunna vara med mig hela tiden. Jag planerar att gå kurs i allmänlydnad så fort som möjligt då jag är hundovan och vill ha en lydig och snäll hund i hemmet och utomhus. Sen planerar jag att gå kurs med inriktning för stående fågelhund

 

När hunden inte är valp längre och livet återgår till det normala kommer schemat att se ut som sådan.

När jag vaknar blir det att rasta hunden innan jag far till jobbet.

Ordnar så att någon rastar hunden mitt på dagen minst. Helst kommer jag att lämna den hos någon i familjen om möjligheten finns.

När jag kommer hem blir det att ta en promenad till och köra lite div övningar. Och efter middagen går man ut en sväng till och tränar igen.

Lediga dagar är man ute i skogen och gör massa övningar som jag då lärt mig i kurserna jag gått på. och under jaktsäsong blir det naturligtvis en j*vla massa jakt

 

Ser det ut som att jag har tid för att kunna skaffa en vorsteh som inte blir rastlös och mår illa för att den blir för lite aktiverad? Eller måste man sluta jobba/gå ner i tid för att kunna ge den det den behöver för att må bra?

 

Min sista fråga just nu - dom gånger jag lämnar hunden hos nån i familjen (då jag jobbar eller gör något annat) och dom inte är konsekventa med hunden, eller gör något annat rookiemisstag. Är detta något som kommer att orsaka ett problem för mig även fast jag är konsekvent och har ett gott ledarskap då den är med mig?

jag vill säga nej men den som gör felet kommer få problem visst hunden kommer "utmana" dej lite men håller du ledarskapet så kommer det gå bra iaf

Först ska jag säga så här, det finns mängder av jobbiga vorsteh, men det finns också mängder av jobbiga settrar och pointrar, och bretoner och.... Men en odresserad och bångstyrig vorsteh märks mer än sina engelska (och franska) kollegor. Dom är ofta lite större, lite klumpigare i rörelsemönstret och med långsvansen som far omkring så är det lätt att nån blomvas åker i golvet. Dom kan också ha svårare att skapa minnesbilder av olustiga saker (hårdhet). Jag vet t.ex. ett strävhår som på 10 minuter sprang in i ett elstängsel tre gånger när den vill till fåren. Men detta var ett ganska ovanligt fall och nuförtiden tycker jag att vorstehrasen är mycket vekare än tidigare. Detta skiljer sig dock mycket mellan linjerna. Trots det så ska vi vara ärliga och säga att köper du en vorsteh och inte agerar som en tydlig ledare, inte dresserar den eller inte aktiverar den så har du skaffat dig 30-35 kg problem i 12 år.

 

Det jag nu skrivit kan skrämma bort vilken nyfiken person som helst från vorsteh, men för att kunna bli en bra hundägare och få en fin hund så måste man veta vad som händer om man inte tar hand om hunden på lämpligt sätt. Men ser man till att veta vad man gör, innan köpet, så kan man absolut välja en vorsteh om det är en sån man vill ha.

 

Aktivering är superviktigt när du har en jakthund, oavsett ras. Den bör få röra på sig varje dag. Cykla, simma, åk skidor är saker som passar utmärkt. Detta har flera orsaker. Först  måste en arbetande hund vara vältränad men dessutom måste den få sitt behov av rörelse tillfredsställt.  Men fysisk aktivering är inte allt. Mental aktivering är lika viktig och detta måste en vorsteh få, annars garanterar jag att den hittar på egna små upptåg. Skumgummi i hela huset är ett inte helt ovanligt resultat. Men tränar man dressyr, spår, apport m.m. någon minut under de vanliga kissrundorna och träningspassen så kommer detta behov uppfyllas.

 

När du skaffar din valp så är det några saker som du bör tänka extra på. Socialisering är det ena. Gå mycket på stan med valpen, låt den träffa stabila vuxna hundar (under ordnade former. Avråder bestämt från "hundparker") Låt den träffa mycket barn och okända vuxna. Målet är att din hund ska kunna umgås med människor och hundar utan att stressa upp sig. Det andra du bör tänka på är passitivitet. Lär hunden att vara avslappnad även om mycket händer runt omkring. Detta är verkligen guld värt!

 

Gå en bra hundköparkurs innan du köper hund, där du får lära dig om hur hundar fungerar, inlärning, ledarskap osv. Läs massor. Det finns många bra böcker skrivna av fågelhundsfolk. När hunden sedan kommit så är det dags att gå valpkurs. Kolla upp att instruktören har stor erfarenhet av fågelhundar!! Sedan finns det kurser i mängder att gå, unghundskurser, jaktkurser mm. Uppfödarna brukar ha koll på detta, så ta hjälp av dem.

 

Om du har tid med en vorsteh med dina förutsättningar är svårt att svara på. Du måste fråga dig själv om du hinner med en timme fysisk träning varje dag förutom kisspromenaderna. Men att du skulle behöva gå ner i tid är jag tveksam till. För de flesta brukar det fungera genom att lägga lite mindre tid framför tv eller dator.

 

Den sista funderingen du har är viktig. Enligt mig bör du göra klart för alla ev. hundvakter att vara konsekventa med det du vill. En välmenande dagmatte/husse kan ställa till det rejält utan att inte ens veta om det. Observera att jag skriver KAN. Det kan även bli så att den fortsätter fungera med dig men lever rövare med alla andra och det är inte heller något vidare. Ta med hundvakten på några promenader och visa hur du vill att de ska göra i alla tänkbara situationer.

 

Slutligen vill jag säga att det jag skrivit inte gäller enbart vorsteh. Det gäller alla hundar. Med rätt ledarskap, dressyr, socialisering, passitivitetsträning, aktivering och glatt humör så kommer du få en fin hund oavsett vilken fågelhund du väljer.

 

(Eventuella felskrivningar, osammanhängande text eller liknande beror på att jag är trött och borde ha sovit för flera timmar sedan.)

Först ska jag säga så här, det finns mängder av jobbiga vorsteh, men det finns också mängder av jobbiga settrar och pointrar, och bretoner och.... Men en odresserad och bångstyrig vorsteh märks mer än sina engelska (och franska) kollegor. Dom är ofta lite större, lite klumpigare i rörelsemönstret och med långsvansen som far omkring så är det lätt att nån blomvas åker i golvet. Dom kan också ha svårare att skapa minnesbilder av olustiga saker (hårdhet). Jag vet t.ex. ett strävhår som på 10 minuter sprang in i ett elstängsel tre gånger när den vill till fåren. Men detta var ett ganska ovanligt fall och nuförtiden tycker jag att vorstehrasen är mycket vekare än tidigare. Detta skiljer sig dock mycket mellan linjerna. Trots det så ska vi vara ärliga och säga att köper du en vorsteh och inte agerar som en tydlig ledare, inte dresserar den eller inte aktiverar den så har du skaffat dig 30-35 kg problem i 12 år.

 

Det jag nu skrivit kan skrämma bort vilken nyfiken person som helst från vorsteh, men för att kunna bli en bra hundägare och få en fin hund så måste man veta vad som händer om man inte tar hand om hunden på lämpligt sätt. Men ser man till att veta vad man gör, innan köpet, så kan man absolut välja en vorsteh om det är en sån man vill ha.

 

Aktivering är superviktigt när du har en jakthund, oavsett ras. Den bör få röra på sig varje dag. Cykla, simma, åk skidor är saker som passar utmärkt. Detta har flera orsaker. Först  måste en arbetande hund vara vältränad men dessutom måste den få sitt behov av rörelse tillfredsställt.  Men fysisk aktivering är inte allt. Mental aktivering är lika viktig och detta måste en vorsteh få, annars garanterar jag att den hittar på egna små upptåg. Skumgummi i hela huset är ett inte helt ovanligt resultat. Men tränar man dressyr, spår, apport m.m. någon minut under de vanliga kissrundorna och träningspassen så kommer detta behov uppfyllas.

 

När du skaffar din valp så är det några saker som du bör tänka extra på. Socialisering är det ena. Gå mycket på stan med valpen, låt den träffa stabila vuxna hundar (under ordnade former. Avråder bestämt från "hundparker") Låt den träffa mycket barn och okända vuxna. Målet är att din hund ska kunna umgås med människor och hundar utan att stressa upp sig. Det andra du bör tänka på är passitivitet. Lär hunden att vara avslappnad även om mycket händer runt omkring. Detta är verkligen guld värt!

 

Gå en bra hundköparkurs innan du köper hund, där du får lära dig om hur hundar fungerar, inlärning, ledarskap osv. Läs massor. Det finns många bra böcker skrivna av fågelhundsfolk. När hunden sedan kommit så är det dags att gå valpkurs. Kolla upp att instruktören har stor erfarenhet av fågelhundar!! Sedan finns det kurser i mängder att gå, unghundskurser, jaktkurser mm. Uppfödarna brukar ha koll på detta, så ta hjälp av dem.

 

Om du har tid med en vorsteh med dina förutsättningar är svårt att svara på. Du måste fråga dig själv om du hinner med en timme fysisk träning varje dag förutom kisspromenaderna. Men att du skulle behöva gå ner i tid är jag tveksam till. För de flesta brukar det fungera genom att lägga lite mindre tid framför tv eller dator.

 

Den sista funderingen du har är viktig. Enligt mig bör du göra klart för alla ev. hundvakter att vara konsekventa med det du vill. En välmenande dagmatte/husse kan ställa till det rejält utan att inte ens veta om det. Observera att jag skriver KAN. Det kan även bli så att den fortsätter fungera med dig men lever rövare med alla andra och det är inte heller något vidare. Ta med hundvakten på några promenader och visa hur du vill att de ska göra i alla tänkbara situationer.

 

Slutligen vill jag säga att det jag skrivit inte gäller enbart vorsteh. Det gäller alla hundar. Med rätt ledarskap, dressyr, socialisering, passitivitetsträning, aktivering och glatt humör så kommer du få en fin hund oavsett vilken fågelhund du väljer.

 

(Eventuella felskrivningar, osammanhängande text eller liknande beror på att jag är trött och borde ha sovit för flera timmar sedan.)

Okej den dagliga träningen & aktiveringen ska nog inte vara något problem, och jag antar att en joggingtur med dressyrinslag under ca 1h duger lika bra? (då hinner man hämta andan, har inte fysik för att springa 1h utan avbrott just nu iaf).

Men då kommer man till den stora frågan -> bra ledarskap & förmåga att vara konsekvent...

Då jag aldrig har haft hund är det ju svårt att veta om jag har det som krävs..

 

Hur som haver så tycker jag att en strävhårig Vorsteh verkar jätteintressant, men om jag vågar mig på att skaffa en får tiden utvisa

Rekomenderar du någon bra litteratur som man kan läsa innan valpköpet?

Att fråga en hundägare om vilken ras som är bäst och hoppas att få ett objektivt svar är svårt på gränsen till omöjligt. Den egna grynvällingen är ju nästan alltid bäst.

 

Det är min erfarenhet efter ett mångårigt hundägarskap. Jag har haft labradorer och vorsteh och jagat skogsfågel, hare och ripa med båda raser, viket i dom flesta fall har fungerat ganska bra. Sen är ju individskilnaderna stora, kanske till och med större än rasskilnaderna. Och bägge jaktsätten kräver mycket dresyr/träning.

 

Men, eftersom du skall jaga tjäder och orre, skall jag skall svära i kyrkan här och komma med ett annorlunda förslag. Just nu har jag nu norrbottenspets, en mycket trevlig hund i "halvformat" och den funkar bra både med folk och i skogen, men jaktsättet mot ståhundsjakt är ju mycket annorlunda och det tog ett bra tag att komma in i.

 

Fast till slut, använd en kombination av hjärna och hjärta när du väljer för hunden skall ju passa in i både i din favouritjakt och i familjen.

 

Lycka till med valet

Almenson,jag menar verkligen inte att skrämma bort Klumpen från att skaffa Vorsteh,tvärtom,ville bara tala om hur mycket hund det är,men som jag har sagt tidigare och upprepar igen, en gång V. alltid V.

I övrigt tycker jag att din beskrivning för "rockien"är alldeles mitt i prick

Ps.sneglar själv på en Pointer(fågel hundarnas Ferrarri och då får jag väl tillägga att V. är Mercedes)men jag är gift och där är det kört,det samma med den lille tysken,suck!(Porschen då)har förstått att det snart kommer nån jävla "dammtuss"(mini Cooper) i huset,inga MBL förhandlingar där inte!

Håller på att förhandla in en Weimaraner till dottern å svärsonen

Nä nu ska jag ut å köra hästskit!

Okej den dagliga träningen & aktiveringen ska nog inte vara något problem, och jag antar att en joggingtur med dressyrinslag under ca 1h duger lika bra? (då hinner man hämta andan, har inte fysik för att springa 1h utan avbrott just nu iaf).

Men då kommer man till den stora frågan -> bra ledarskap & förmåga att vara konsekvent...

Då jag aldrig har haft hund är det ju svårt att veta om jag har det som krävs..

 

Hur som haver så tycker jag att en strävhårig Vorsteh verkar jätteintressant, men om jag vågar mig på att skaffa en får tiden utvisa

Rekomenderar du någon bra litteratur som man kan läsa innan valpköpet?

 

Joggingtur räcker till i början, men när hunden börjar närma sig vuxen så kan jag direkt säga att det inte räcker. En mil i joggingtempo är för en tränad jakthund ingenting. Men detta löser du allt eftersom..

 

Du har vad som krävs för ett bra ledarskap, det du inte har är kunskapen. Men detta skaffar du dig innan köpet och då kommer allt gå som en dans i solnedgången.

Böcker finns som sagt många. Kolla Anders Landin, Bengt Rödseth och Erik Wilsson för att nämna några. Dessa är givetvis inte alltid överens om hur man ska gå tillväga men alla har förstås viktiga poänger. Wilssons böcker gillar jag.

 

Jag tänkte skriva lite om det här med hundar för nybörjare, men jag kommer att lägga det i en egen tråd istället.

 

Men, eftersom du skall jaga tjäder och orre, skall jag skall svära i kyrkan här och komma med ett annorlunda förslag. Just nu har jag nu norrbottenspets, en mycket trevlig hund i "halvformat" och den funkar bra både med folk och i skogen, men jaktsättet mot ståhundsjakt är ju mycket annorlunda och det tog ett bra tag att komma in i.

 

Nu är det ju skogsfågel han vill jaga, inte ekorre

Skämt åsido. Nobsen är trevlig och skulle varit mitt val om jag skulle skaffa en skälljycke någongång.

Jag tänkte skriva lite om det här med hundar för nybörjare, men jag kommer att lägga det i en egen tråd istället.

Jag ser fram emot det  tack för all information, nu är jag ett steg närmare att välja hund 

Att fråga en hundägare om vilken ras som är bäst och hoppas att få ett objektivt svar är svårt på gränsen till omöjligt. Den egna grynvällingen är ju nästan alltid bäst.

 

Det är min erfarenhet efter ett mångårigt hundägarskap. Jag har haft labradorer och vorsteh och jagat skogsfågel, hare och ripa med båda raser, viket i dom flesta fall har fungerat ganska bra. Sen är ju individskilnaderna stora, kanske till och med större än rasskilnaderna. Och bägge jaktsätten kräver mycket dresyr/träning.

 

Men, eftersom du skall jaga tjäder och orre, skall jag skall svära i kyrkan här och komma med ett annorlunda förslag. Just nu har jag nu norrbottenspets, en mycket trevlig hund i "halvformat" och den funkar bra både med folk och i skogen, men jaktsättet mot ståhundsjakt är ju mycket annorlunda och det tog ett bra tag att komma in i.

 

Fast till slut, använd en kombination av hjärna och hjärta när du väljer för hunden skall ju passa in i både i din favouritjakt och i familjen.

 

Lycka till med valet

Jag har varit lite inne på att skaffa en finsk spets, men då jag måste välja mellan en skällande och en stående lockar ju den senaste mer   

Men blir att verkligen ta sig en funderare till vad som passar mig..

Tack så mycket!   

 

Svära i kyrkan, ja det ska jag oxå göra, tror säkert att det är trevligt med stående fågelhund, men söker man den optimala skogsfågeljakten då jagar man med trädskällare. Ett tidigare inlägg sa Norrbottenspets, när de med stående talar om hunden som olika bilmärken så måste jag säga att skillnaden på de flesta Nobsar och Finsk Spets är som att jämföra Ferrari finsk spets med en Volvo Pv, Nobs. Märk väl de flesta. Den finska spetsen har tyvärr ett obefogat dåligt rykte, visst kan de vara skälliga men det beror till stor del på ägaren, de är helt underbara familjehundar och bonusen är att det är svårt att hitta en finsk spets som inte jagar. Med dessa är det som med alla andra hundar, fast hand och konsekvens annars går det åt skogen

Svära i kyrkan, ja det ska jag oxå göra, tror säkert att det är trevligt med stående fågelhund, men söker man den optimala skogsfågeljakten då jagar man med trädskällare. Ett tidigare inlägg sa Norrbottenspets, när de med stående talar om hunden som olika bilmärken så måste jag säga att skillnaden på de flesta Nobsar och Finsk Spets är som att jämföra Ferrari finsk spets med en Volvo Pv, Nobs. Märk väl de flesta. Den finska spetsen har tyvärr ett obefogat dåligt rykte, visst kan de vara skälliga men det beror till stor del på ägaren, de är helt underbara familjehundar och bonusen är att det är svårt att hitta en finsk spets som inte jagar. Med dessa är det som med alla andra hundar, fast hand och konsekvens annars går det åt skogen

Så du menar att en trädskällare är bättre än en stående när det kommer till skogsfågelsjakt? 

Mirva,nu tog du väl ändå i,att jämföra en ferrarri med PV,så stor skillnad är det väl ändå inte mellan trädskällarna(helt utan egen erfarenhet)??

Och sedan det där med skogsfågeljakt utan ett satans skällande,tyst å skönt,det hade väl vatt nåt för dig Mirva!

Mirva.... har en känsla av att jag heldre har en Volvo än en Ferarri när jag skall ut på avsides skogsvägar... skratt.... men det är som jag sa... Smaken är ju som baken delad och lär så förbli.... alla raser har sina för och nackdelar och glöm inte det där med hundägarna, även där finns det ju skilnader på kapacitet att göra det bästa av sin hund.

Och du don corleone..... man slipper att leta ståhund eller ha pejl på hunden i alla fall.... fast det var väl lite elakt påpekat från en f.d. ståhundsägare

Ja, du trollet,det här med pejl,det är ju en helt ny värld som öppnat sig för en gammel gubbe,jämfört med den tiden när man hade pingla,så du ser ,utvecklingen har även positiva sidor

Ni som har stående fågelhund, berätta gärna lite för-/nackdelar om eran ras. Och om ni haft flera olika raser får ni gärna berätta lite vad som skiljer dom åt.

kleiner münsterländer är en ras som jag tycker är interessant, någon som har en sådan?

Mina enda erfarenheter består av att ha jagat med en münster på ett par år: jättelugn och trevlig och social. Min vorstehvalp på 5mån: jätteglad, trevlig, social, överenergisk, ibland jättelugn och vill bara sova, men oftast är det damp-läget som gäller

Vilken hund du än väljer kommer du säkerligen få en väldigt trevlig jaktkamrat under många år!:-)

Klumpen,du ska välja den hunden som attraherar dig mest,du ska förhoppningsvis leva med den ett antal år,vem du än frågar så har alla olika meningar om vad som är bra eller dåligt.Frågar du mig,så får du till svar,Vorsteh,Pointer,Weimaraner(vet ej men sugen på att testa),TJT och Jämte,alla dessa utstrålar så mycket "power"och självsäkerhet som tilltalar mig personligen,men som sagt smaken e som baken!

På tal om Munster,har en kompis som har såna,nä,fy fan,inget för mig iallafall