Beskattning av LO-bestånden i Norge

Ibland måste man fråga sig själv vad vår regering tänker med... Efter den senaste inventeringen av LO i Uppland så landade man på 16 familjegrupper, en familjegrupp räknas som 5,4 djur detta ger 86 LO'n, hela Uppland kunde inte räknas pga en hel del anledningar, säg att 70% räknades.

Enstaka lospår räknas ej då det inte är en grupp osv osv osv, slutledningen blir att vi har en bra bit ovan 100 lo'n i uppland, ej helt otroligt upp emot 120 st.. Varför får vi då inte jaga dom ?

Läste just detta i senaste JJ.

Citat JJ:

Årets Lodjursjakt i Norge.

Enligt insamlade uppgifter från samtliga fylken uppgår tilldelningen av lodjur till totalt 44 djur.

Förra året var den på 50 djur. 35 av dessa sköts under jaktperioden som sträcker sig mellan den 1 april och 30 april. Direktoratet for Naturforvaltning antar att det finns omkring 250 till 270 lodjur i Norge i dag. Beräkningen anses dock mycket osäker.

Slut Citat

Alltså beskattar Norrmännen 1/5 del av lodjursstammen per/år. Teoretiskt sett så borde vi i Uppland kunna ha en tilldelning på 15- 20 djur / år och ändå ha en väl fungerande stam.

Idag finns rapporter från Finland där hjort och rådjursstammen är starkt decimerad pga spridningen av Lo som nu finns i hela landet, även varje månad händer det saker runt om i Sverige som tyder på att det finns en mycket kraftig stam av Lo, Lo'n som attackerar hundar som går i koppel med husse och matte, lo'n som strövar runt inne i villaområden utanför stockholm och vägrar flytta på sig om det kommer en fotgängare, mm mm mm.

När ska Naturvårdsverket och Regeringen reagera ? När första barnet blir illa sargat då dom leker i skogsgläntan ? eller när statsministerns hundar blir kvällsmål åt en hungrig lo ?

Uppenbarligen styrs sverige av idealister och naturromantiker, först bygger vi om samhället så att dom rådjursstammar, harstammar, hjortstammar måste skötas minutsiöst av viltvårdarna, sedan tillåter man att åter introducera ett rovdjur som får härja fritt och ödelägga åratal av arbete böra för att det skall kila i brallan på en naturromantiker, nä fy låt oss markägare och viltvårdare få vara med att bestämma, och framför allt förklara hur pass känsliga vissa stammar är i vårt IT utbyggda samhälle där många arter redan lever på nåder om det inte vore för dom som skötte markerna.