Följande textstycke kan kanske inte klassas som en regelrätt jaktresa (bilresa på 1h), men är min berättelse om en av det bästa jaktdagarna i mitt liv. 

 

När jag klev upp ur sängen på morgonen prydde moln himlavalvet. Ovetandes om att jag stod på tröskeln till en av mina bästa jaktdagar släpade jag sakta men säkert upp ur sängen.

 

Kängorna var smörjade och matsäcken var förberedd och stod i kylen när jag satte mig till bords för en snabb frukost. Pappa hade varit uppe lite tidigare och förberett bilen med hundbur, gps-pejl och radioapparater. Sedan bar det iväg, mot skogarna kring Hova.

 

Vi samlades på min brors gårdsplan och där smiddes planerna för dagens jakt. En jaktgäst skulle först släppa sin basset, så vår tax Ludde fick hålla sig i skinnet ett tag till. Jag fick instruktioner att gå och ställa mig i kraftledningen, “där kommer det ju alltid djur så småningom” skojades det. Om de bara hade vetat hur rätt de skulle få.

 

Vi skulle huvudsakligen jaga rådjur, men vi bar alla med oss vetskapen om att det fanns såväl kronvilt som vildsvin i såten. Med studsaren på ryggen tog jag mig så sakteliga fram till mitt pass. Kraftledningen var nyröjd men kvar hade de tjusiga enbuskarna sparats. Nedanför mig till höger, cirka 60 meter bort, fanns en liten mosse. På min vänstra hand var en liten höjd belägen, där hade rådjuren visats sig förra gången vi jagade i såten. Tankarna flög fram och tillbaka, “där kan rådjuren komma” och “hur långt är det dit?” samtidigt som jag fantiserade om hur galten skulle smyga över nere i mossen. Förväntningarna var höga när hundföraren släppte hunden.

 

Tidigt i såten rapporterades viltkontakt och hundens skall kunde höras i fjärran. Men tråkigt nog drog det åt “fel” håll och snart så var drevet ur hörhåll. På radion dividerades det fram och tillbaka hur eventuella förflyttningar skulle göras. Det bestämdes att min bror skulle ta bilen och försöka ta sig närmare drevet.

 

Jag stod och njöt av den sköna höstdagen och faktumet att jag hade hade höstlov. Solens strålar började skönjas genom de täta molnen i öster . Samtidigt kröp det i kroppen av min relativt rastlösa situation, jag antar att det var min ungdomliga otålighet som visade sig. Jag hade dock blivit lärd att det är när det är som lugnas det händer. Så sant som det var sagt. Plötsligt small det till i skogen på andra sidan kraftledningen. Sinnena var på max, adrenalinet började pumpa. Jag hör då över radion hur min bror ropar: “Pass upp Johan! Hjort påväg, pass upp!” Då min bror förflyttade sig har han nästan fått en kronhjort över motorhuven och  nu rusade den rakt mot mig. Det tog inte många sekunder innan hjorten visade sig i kanten på ledningsgatan. Han stannade upp i innebland enbuskarna. Jag kunde se att han var stor, riktigt stor. Sedan satte han full fart mot andra sidan av kraftledningen. Jag sköt, hjorten tecknar inte, jag skjuter igen, ser att benen börjar gå i otakt, jag skjuter ytterligare ett skott som fäller hjorten just som har når kanten av ledningsgatan. Jag rapporterar över radion, med en lätt upphetsad röst, att en kronhjort ligger samtidigt avancerar framåt. Han sparkar fortfarande så jag beslutar mig för att avfånga honom. Plötsligt är allt över, på ett par sekunder har mitt hittills största jaktögonblick utspelat sig.

 

Jag börjar räkna taggar, en, två tre… 12. Vad som framförallt slår mig är hur ofantligt stor han är i kroppen. Det är bara hjortens ljusa kastanjebruna färg som skiljer honom från en älg i kroppsstorlek. Jag börjar se efter hur skotten har tagit, två i bogen spridda på handflata ungefär och ett i ryggen strax över bogen samt ett i halsen. Jag lutar mig mot ett träd och sedan släpper all spänning i kroppen och jag får den berömda “darren”.

 

Det beslutas över radion att vårt lilla sällskap på fem jägare ska ta återsamling vid hjorten. Det skämtas fram och tillbaka och stämningen är på topp. Jag får frågan om jag skjuter med halvautomat och svarar skämtsamt ja och pekar på studsaren, en repeter-studsare, varpå jaktkompisen utbrister “men det där är ju ingen automat!”. Bevisligen har skottet duggat tätt och all tid på skjutbanan betalat sig, något som i efterhand känns roligt. Vi forslar ut hjorten och avslutar med ett sista drev. Efter en stunds jakt bestämmer vi oss för ge oss för dagen.

 

Det är en förmån att få vara ute i skog och mark och varje gång jag är ute gör jag en inre resa, en inre resa som ibland får belönas med otrolig lycka. Det är det som är tjusningen med jakten. Gemenskapen, naturen, spänningen och en plats där alla kan vara sig själv. Personligen är jag nog aldrig mer mig själv än när jag befinner mig i skog och mark.

 

-“En fantastisk dag må sorgligt nog vara till ända” tänker jag, “men den kunde knappast ha varit bättre”.

 

/Johan

 

Bra jobbat, grattis!

Bra jobbat, grattis!

Tack! Blir svårt att toppa detta, men jag ska göra mitt bästa haha:)

Grattis!

Snyggt

Häftig upplevelse och kanske framför allt, jävligt skickligt återgivet!!

Häftig upplevelse och kanske framför allt, jävligt skickligt återgivet!!

Tackar, bugar och bockar! Kände att jag ville få ner alltsammans i ord, både för min egen skull men även för att dela med mig av glädjen! 

Tack allihopa, kan tillägga att hjorten vägde 150kg (!) slaktad, alltså en levande vikt på nästan 300kg! Jag väntar fortfarande på trofén men jag mätt upp hornen till ca 110-120 cm i utlägg och en höjd på ca 110 cm från bas till topp, dock mätt med en tumstock så troligtvis är han lite längre. Åldern var ca 5-6 år

Bra story, stort grattis

Grattis!! Jäkligt bra skrivit, som du skrev blir deyt svårt att toppa, men jag tror inte det påverkat jaklusten negativt......

/Urban

Grattis

Grattis!! Jäkligt bra skrivit, som du skrev blir deyt svårt att toppa, men jag tror inte det påverkat jaklusten negativt......

/Urban

Tack ska du ha Urban! Ne det är som du säger, jaktlusten har snarare påverkats åt det positiva

Riktigt stort grattis, inte var dag.

Nyköpt bössa från i våras eller?

Stort grattis till dig Johan! Riktigt bra återgivet i händelseförloppet också.

 

//Niklas

Riktigt stort grattis, inte var dag.

Nyköpt bössa från i våras eller?

Tack! Köpte bössan förra hösten, eller det närmaste man kan komma till en materiell självfrände är otroligt nöjd med finnlighten, pålitlig, träffsäker, smidig.. finnar vet vad dom gör kan vi säga!

Härligt och bra beskrivet!

Snyggt skrivet, och grattis givetvis!

Stort grattis till dig Johan! Riktigt bra återgivet i händelseförloppet också.

 

//Niklas

Tack ska du ha! Gjorde mitt bästa för ge en ödmjuk reflektion, vill inte på något sätt framstå som nån macho-gubbe helt utan nerver osv.. för i ärlighetens namn vem är det? Jag skattar mig mycket lycklig, allt klaffade verkligen den dagen!

Tack ozzian och Backe, det värmer att höra! Roligt att kunna få dela med sig av sina upplevelser

Sicken hjort ! En skribent äru också, grattis !

Sicken hjort ! En skribent äru också, grattis !

Tackar, ja den är fantastisk! Stort tack, jag har väl lärt mig ett och annat i skolan. Men jag ville bara förmedla min upplevelse på ett ödmjukt och trovärdigt sätt Glad att jag kunde skänka en trevlig stund till er!

Stort grattis till en riktigt fin hjort och fantastisk återberättelse!

Stort grattis till en riktigt fin hjort och fantastisk återberättelse!

Tack så mycket pfrep, i dubbel bemärkelse!

Gillar att läsa jaktberättelser, speciellt välskrivna som denna.

Förstod att hjorten skulle få bli din nya avatar, det förtjänar du! Tack för läsningen.

Sent from my iPhone using Tapatalk

Grattis till den hjorten!   Bra skrivit också.