:biggrin: Förstår din kompis, skulle nog också bli rätt ängslig om min hund slagit läger på en Holland efter en jakttur

 

Jo, men det var jag själv som lagt den där. Och släppt in hunden, låt vara att det låg en jacka över bössan mest för att ankorna åkte in först, bössan efter och jackan sist. Men när vi kom hem hade hunden "bäddat" i jackan och bössan låg mellan hund och jacka..

 

Bössan fick som sagt duscha liksom sin ägare, jackan fick kasseras då fodret var kaputt....... DET brydde kompisen inte om alls, men att hans labbe legat på min Holland höll på att ge honom en infarkt. Synd på en bekväm och insliten jaktjacka.......

 

/T

Jag tycker ordet "bruksvapen" blir fånigt - speciellt eftersom det förknippas med något enkelt, slit och släng...

Det är ju precis tvärtom...   Bruksvapnet är det som används, som ska passa och funka perfekt, och som det är värt att vårda.

 

Ett dyrt vapen är dyrt av en anledning, nämligen för att det ska tålas att användas.  Därför blir resonemanget "för dyrt för skogen" ännu fånigare...

 

 

// Danne (som har köpt en italiensk hagelauto full med svartmålade plastdetaljer    )

Visst är det så!

Mina vapen är bruksvapen ända ut till kröningen på pipan, och de ska tåla att brukas av mig utan krångel och annat missnöje.

Jag tycker ordet "bruksvapen" blir fånigt - speciellt eftersom det förknippas med något enkelt, slit och släng...

Det är ju precis tvärtom... Bruksvapnet är det som används, som ska passa och funka perfekt, och som det är värt att vårda.

Ett dyrt vapen är dyrt av en anledning, nämligen för att det ska tålas att användas. Därför blir resonemanget "för dyrt för skogen" ännu fånigare...

Precis!

Mina "bruksvapen" är bland det bästa 1900-talet har kunnat prestera rent kvalitetsmässigt och funktionsmässigt, men utan krusiduller och rejält patinerade av tidigare ägare.

Det må vara lite provocerande för en del att man släpar en FN B25 genom en granplantering, medan man bara tar fram Husqvarnan vid vackert väder, men det har sin logik!

Antingen köper man billigt skit, byter vartannat år och svär över att prylarna inte fungerar, eller så köper man kvalitetvapen billigt begagnat, tar varje ny repa med ett leende och njuter av funktionen.

Saker jag vet att jag kommer att plåga ser jag gärna att någon annan redan satt de första reporna i...

Skulle jag köpa en snordyr ny bössa skulle jag också gräma mig över första repan... Vet jag av erfarenhet.

När jag köpte kameraoptik som student tänkte jag likadant. Jag brukade ringa till handlarna och höra om de hade några högkvalitativa Nikon-objektiv i slitet skick, gärna med en repa i frontlinsen! På så sätt fick jag betydligt skarpare bilder än de som köpte billigt skit nytt för samma pengar.

Tills för ett par år sen hade jag bara syntet eller laminat i kolvarna. Fick då för mig att jag ville ha ett - i mina ögon - vackert vapen och köpte en Blaser Black Edition i anständig träkvalitet. Precis som nämnts av andra i tråden är det även för mig den bössan som hänger på axeln när jag går med hund, och den får ju lite stryk av grenar och annat. Det stör mig en aning när jag ser en ny repa, men samtidigt är detta vad vapnet är konstruerat för och det går nog att snygga till när andan faller på. Skulle gräma mig ännu mer om det inte användes.

Två av mina klass1-vapen har jag låtit stocka om, skulle aldrig betalat de pengarna för att sen inte våga använda dom. Ett dyrt vapen som inte använts har bara kostat pengar, m a o så krävs bara ekonomi för att uppnå det. Ett vackert vapen däremot, med den själ bara patina kan ge, kräver helt andra investeringar i form av tid i skog och mark.

Verktyg. 

 

En av de finaste bössor jag sett och som ingjuter en våldsam respekt är kompisens Mirokubock.. Den är så fantastiskt kantstött, rostig och skabbig så det finns inte.. Han har haft en sen han var 16 och är 30+ idag. Viltmästare så bössan har verkligen fått stryk och använts.. Men den fungerar och han skjuter äckligt bra med den! 

 

Konstaterar att man inte behöver ha jobbat med vapen likt pmt innan för att tycka att vapenvård är ap-tråkigt, går utmärkt ändå 

Att träffa rätt oftare och ökad slitagetålighet är något jag gärna betalar lite extra för. Men jag tillhör den där kategorin som inte har nödvändig kunskap för att fynda eller tex bedömma en pipas rosttröghet genom att hålla den i handen. Då blir man feg och gör mistag. Köpte tex en classic kombi för många många år sedan. Tråkigt vapen men samtidigt befriande att inte bry sig om annat än sådant som ändrar träffbild. Samtidigt. Om det inte vore för att frugan gillar den så hade den fått se fram mot allt längre perioder fast i skåpet. Är jättenöjd med min SilverSable DS. PMT skrattar väl men för mig är det lagom kvalitet. Jag litar på den och behöver inte vara överdrivet duktig med vapenvård även om det innebär lite ytrost mellan varven. Mina Husqvarna vill jag ha patina på. Men vill samtidigt att de skall fortsätta ärvas.

Jag har av ekonomiska skäl billiga och fula vapen, pengarna rullade iväg bra nog när man skulle ta jägarexamen, köpa skåp, kläder, radio, medlemsavgifter i jaktlag och fan å hans mormor... Så man fick hålla igen lite. Sen fiskar jag även en hel del så jag måste ha råd med det också.

 

Först tänkte jag jaga med mina gamla fulvapen tills jag hade råd att byta upp mig, men nu börjar jag gilla dem... Visst är det kul med nya och fina grejer, men jag har nog mer halkat över till att mer se vapnen som verktyg där funktion går före blingbling. Samma som med bilar, när jag var yngre var drömmen något nytt med många hästkrafter, nu vill jag bara flytta röven från A till B på ett bekvämt sätt. Min folka duger. På samma sätt duger min gamla halvrostiga Sako med en kolv full i repor och jack bra för att panga älg. Den skjuter tätt och är pålitlig.

 

MEN... Någon gång i livet blir det säkert något dyrare vapen, för det är ju kul med prylar också...

Behövs inte skriva nåt nämnvärt,,,,

Mina vapen är slit o släng vapen

Jag har i praktiken mest projektvapen i skåpet, dessa är anpassade till mig i varierande grad, det gör dem mer värdefulla för mig än deras monetära värde,

 

värdet som sådant ligger dock i att de kan användas och det skall de göra, mina vapen är inte anpassade eller köpta för att fina, de är verktygen med vilka jag jagar, om de samtidigt råkar vara "fina" vårdar jag dem lika väl som de andra för att jag föredrar att ha prylar som fungerar. Det finns inget fint i att inte ta hand om sina saker, det kan vara ursäktligt eller ett medvetet beslut.

 

/Christian

Jag blir väl utkastad men minsta repa sticker till i bröstet!

 

De är ju verktyg - men precis som med mina vanliga verktyg vill jag att de skall vara hela, rena och närmast i nyskick.

 

Paradoxen är väl att jag inte gillar vapenvård!

+1 på det!

Redskap för jaktutövning. Ska vara funktionella och pålitliga vilket kräver ett viss mått av underhåll.

Min hundförarbössa har hängt med många år, är allt annat än vacker, men skavanker och repor känns oundvikliga. En "finbössar" skulle inte passa mig och mitt sätt att jaga.

 

Jag blir väl utkastad men minsta repa sticker till i bröstet!

 

De är ju verktyg - men precis som med mina vanliga verktyg vill jag att de skall vara hela, rena och närmast i nyskick.

 

Jag håller med. Jag avskyr repor, speciellt dom som har blivit när jag har klantat mig.

Däremot så tycker jag att patina från användning är OK.

 

Man kan som sagt vara rädd om prylarna samtidigt som man ska kunna använda dom ordentligt.

 

Jag träffar ofta jägare som slänger sina bössor hit och dit - och sen blir dom förvånade när träffläget är ändrat eller magasinbotten har rostat fast...

Jag har skjutit fler än 1000 korpar och kråkor i mina dar. De flesta när korp var ett lovligt jaktobjekt.

Vapnet som fällt de flesta är en Remington pump mod 870 med 30 tums pipa  fullt trångborrad i kal 12.'

 

Av någon för mig okänd anledning är det " mycket trevligare att göra detta " med en fin sidolåsbössa

av god kvalitet..-Särskilt de höga sidoskotten ger mer upplevelse. Mycket mystiskt är det ety någon

pryljokke är jag inte.

Jag har nog en småsentimental syn på mina bössor. Jag gillar när de är väl fungerande och kan finna ett visst nöje i att ge dem omvårdnad. Men inte så överdrivet mycket. För de är i grunden redskap eller verktyg. Däremot undviker jag plast- och syntetkolvar. En sliten plastkolv ser för mig himla ledsen ut medan en träkolv gärna kan få vara lite repad. Jag skulle aldrig skaffa ett vapen som jag inte törs använda beroende på väder. En jämförelse som någon var inne på är kamerautrustning. Själv är jag plåtis, åtminstone deltid, och min professionella utrustning får tåla ganska mycket. Och den ska liksom göra det. Ena dagen är det folkrace, andra dagen dansuppvisning, tredje dagen spöregn och fotboll. Det är helt omöjligt att att grejerna inte slits av detta. Linsskydd (undantaget bakre linsskydd) och vadderade kameraväskor är extremt sällsynt bland proffsfotografer. Däremot tror jag proffs undviker gluggar med repade linser (tar för mycket tid att fixa bilderna i efterhand). Kort sagt så tror jag de flesta proffsfotografer tar hand om sin utrustning (gör rent sensorn nån gång per år, torkar bort värsta smutsen på ytor) och inte är oförsiktiga i onödan men slitaget är en del av verksamheten. Lite samma inställning har jag till mina vapen (fastän jag är en synnerligen oprofessionell jägare). Och just därför tycker jag om trä. Reporna blir bara till spår av användning med lite olja. En plastkolv blir för mig bara fulare och fulare för var dag som går, till slut gör det ont i ögonen. Iaf hos mig.

Både och faktiskt. Både håller jag dem extremt välvårdade samtidigt som jag brukar dem så som de skall utan att få ångest om det blir en rispa på kolven under jakten.

 

Har en Ruger 10/22 rostfri syntet som jag dock inte ser som mitt främsta skötebarn, dessa bössor är ju dussinvara som går att köpa överallt.

 

Men annars så håller jag mitt favorit klass1-gevär i toppskick, och liksaså favorithagelbrakaren.

 

/PW

Mina bössor är inte skådebröd. Men dom smäller. Good enough!

 

Vet med mig att jag inte ska ha ny bil ,eller ny dyr bössa. För även ett spett blir krokigt av att man använder det fel..

Linsskydd (undantaget bakre linsskydd) och vadderade kameraväskor är extremt sällsynt bland proffsfotografer. Däremot tror jag proffs undviker gluggar med repade linser (tar för mycket tid att fixa bilderna i efterhand).

Det är därför man kan köpa bra optik med repad frontlins snorbilligt, för alla tror det blir dåliga bilder!

Men repan syns inte i bilden. (Möjligen med vidvinkel och f/22, men jag är skeptisk). Däremot kan en repig bakre lins ställa till det. Ett djupt hack i frontlinsen kan i enstaka fall (motljus) ge störande ljusreflexer. Har man problem med det kan man fylla i den med svart färg! Det låter galet men är helt sant! Smårepor som täcker större delen av linsen är nästan värre, för de sänker kontrasten en aning.

Nu blev det lite Off-topic! Ber om ursäkt!

Var gång jag byter bössa så brukar det bli en fundering kring hur jag använder mina vapen. Och var gång kan jag konstatera att samtliga vapen varit med ut minst 5 gånger den senaste säsongen. De flesta har även använts för att fälla något vilt med. Så det där med att specificera användning för vapnen i en full vapengarderob är inga problem. Inte ens när det står 4 klass 1 vapen i den. För alla används tämligen aktivt och de används på olika sätt.

 

Så för att svara på själva frågan, hur jag ser på mina vapen så ser jag på dem såhär. De är verktyg, som genom olika val av kaliber, optik och stockning blir tämligen specialiserade verktyg.

Jag ser faktiskt mer eller mindre ner på människor som inte tar hand om sina prylar. Speciellt då jag är 19 år och det mesta som ägs av mig och mina kamrater är köpt för föräldrars räkning, och det hela blir extra nonchalant. Själv försöker jag ta väl hand om mina saker, om det nu är skoputsning eller vapenvård är likgiltigt. Allt ska vara i bra skick, annars kan det kvitta. Överkurs, kanske, men jag tycker om att pyssla med mina saker. Det blir lite roligare att titta på dom också, och värdet behöver inte sjunka så drastiskt.

 

Det är jävligt att inneha ägodelar som man inte ens vill se, samt medför ett besvär att sälja. 

Jag ser faktiskt mer eller mindre ner på människor som inte tar hand om sina prylar

Å så undrar vi varför det slåss på en fotbollsarena. Humanist eller matrialist...?

Å så undrar vi varför det slåss på en fotbollsarena. Humanist eller matrialist...?

Äh, ta inte åt dig strävhår, att tejpa ihop bössan med silvertejp är också ett sätt att ta hand om den

Äh, ta inte åt dig strävhår, att tejpa ihop bössan med silvertejp är också ett sätt att ta hand om den

Äkta kärlek med gaffa !

.

Redigerad April 11, 201412 yr med hprush